Vladimir Oravsky av Elena Piligrim

Klippboksutdrag

Satt på SJ-tågets ”tysta avdelning” på väg mot Kastrup. Igen. Läste korrekturet till min kommande kortroman ”Mona Lisas leende”, som handlar om geniet Leonardo da Vinci under hans arbete på ...

Av: Vladimir Oravsky | 01 september, 2015
Gästkrönikör

Blir du lönsam lille vän?  Foto: Carl Henrik Tillberg

Cirkeln sluts i södra Frankrike, ett möte med ett av Sveriges främsta konstnärspar

Är du lönsam lille vän är utnämnd till Sveriges mest kända målning, men vad hände egentligen med upphovsmakaren Peter Tillberg? Katinka Kant har åkt ned till Aix-en-Provence och hälsat på ...

Av: Katinka Kant | 23 mars, 2017
Konstens porträtt

Lin Fengmians uggla är egentligen en uv

Den kinesiska uven av konstnären Lin Fengmian (1963) förefaller så sorgsen. Kanske för att den kom till Sverige, förvärvad mer eller mindre direkt av familjen Ramel, och blev kallad uggla ...

Av: Birgitta Milits | 07 december, 2013
Konstens porträtt

Carl Schmitts antiliberala partisaner

Carl Schmitts antiliberala partisaner Den rättshistoriska tidskriften Jur commune karakteriserade Heinrich Meiers bok Carl Schmitt, Leo Strauss und Der Begreiff des Politischen som "...une travail du grande qualité". Meier var 95 ...

Av: Bo Cavefors | 11 januari, 2007
Essäer om samhället

Animula, Vagula. Blandula



Ska vi snacka om Freud nu?I går när jag kittat lidertaket, och ösregnet börjat efter naturligtvis, la mig sur för att senare orka med kvällssysslor, vaknade efter några timmar plötsligt på förnatten, hade drömt om en liten flicka från barndomen, som fanns ett år när jag var liten och återvände. Sedan fick jag inte henne mera ur skallen för hela resen av kvällen eller natten. Nu skulle hon visserligen vara redan en dam, och tillbaka i tiden kan man inte heller gå. Undrar ändå hur det gick för henne i livet. Hon var ganska speciell. Tror jag kom på min förtjusning, åtrå för flätor, om man söker i Freud-förklaring skall man ju gå rejält tillbaka i tiden till det som är förträngt och glömt. Hon var alltid i flätor, hade aldrig utslaget hår vad jag minns, oftast var hon i två. Fina flätor. Ganska tjocka. Men hennes specialitet, vi gick på tredje klass, alltså i småskolan. Då när pojkar brukar tycka det är äckligt att med pussar. Men denna lilla flicka fick för sig något, speciellt på vårvintern började det, hon skulle pussas med mig på rasterna, jämte drog hon mig avsides och skulle hångla och pussas. Jag förstod nu inte riktigt idén, men när hon nu så gärna ville så ville väl jag också. Så var hon nog lite lustig annars också. Vi pratade också per telefon på kvällarna. Bara en gång var jag hembjuden till henne dock. Då råkade hennes föräldrar se när det pusskalas, morsan sa att det är kul, att man alltid kommer ihåg sin första kärlek, men de måste förbjudit den lilla flickan ändå. Sedan började hon bli surare på våren, och vi flyttade snart till Sibbo från Helsingfors. Kontakten bröts, kom väl något tafatt brev ännu och något samtal, så små kan ju inte skriva ändå. Han var halvryska. Sedan glömde jag henne, och hon mig. Livet i Sibbo var hårt och besvärligt. Första året i skolan här saknade jag visserligen ännu henne, jag var så snopen här, allt var annorlunda. Sedan stod det långt senare i Hundhufvudstadbladet att polisen i hela Finland sökte efter flickan,

hon var c. 17 år rymt hemifrån och åkte omkring i Finland enligt någon värre roadmovie-framfart. Och det kan man förstå, att hon var vild och galen, och blev säkert bara galnare. Det är sista uppgiften för mig om henne. Hon har aldrig tagit kontakt. Jag är inte ens riktigt säker mera på hennes förnamn och hur det stavades, men hon verkar inte finnas på Anletsboka som alla andra, eller kan ju bytt namn. Men i går saknade jag henne jättemycket, fastän hon inte varit i skallen på år och dar. Fastän hon fanns, finns ju inte mer. Svårt också att komma ihåg alltför av detaljer från så långt tillbaka, försökte minnas henne tydligare än jag kan. Inga andra gamla skolkamrater har heller kommit till min Anletsboka.

 
Stefan Hammarén

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Filip Lindberg. Några dikter

Filip Lindberg (f. 1990),studerar masterprogramet i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. Även redaktör för litteraturtidskiften Tydningen.                      

Av: Filip Lindberg | Utopiska geografier | 14 april, 2014

Isabella Lundgren

Nya generationers samtal centralt för yttrandefriheten

Vår civilisations överlevnad hänger på vår förmåga att kommunicera, för klarar vi inte det så kommer vi att slåss, kriga och förgöra varandra istället.

Av: Isabella Lundgren | Essäer om samhället | 22 maj, 2017

In memoriam Rautavaara

In memoriam Rautavaara Stefan Hammarén skriver ett memorandum över Tapio "Tapsa" Rautavaara, finsk sångare, skådespelare och idrottsman.

Av: Stefan Hammarén | Musikens porträtt | 09 november, 2006

Den stockholmska barfotatrion åter på frammarsch

  Bandets galne trummis Andreas, basisten Joen och Martin. Den stockholmska barfotatrion på frammarsch Riffrockarna, Jaaris pojkar eller den underliga barfotatrion. Som man säger: kärt barn har många namn. Deras egentliga och ...

Av: Petter Stjernstedt | Musikens porträtt | 16 februari, 2007

Afrikanska toner och skönsång på jazzfestivalen

Etienne Mbappé. Afrikanska toner och skönsång på jazzfestivalen I slutet av oktober gick jazzfestivalen i Umeå av stapeln. Det fanns åtta scener och framföranden för alla smaker, från skönsång med The ...

Av: Calle Hedrén | Kulturreportage | 13 november, 2007

Idioten på muséet

Hörde en gång om en idiot som gjorde ett museum på precis allt som flöt iland hos honom vid ett klippors ytterskär, bl.a. åror, lådor med smuggelsprit, talrika naziuniformer, EFFOA:s ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 26 oktober, 2011

Hatthyllan

Det var en höstkväll och allt var stilla. Regnet piskade mot stuprännan. Han satt där med ögonen i den dammiga boken. Sidorna var skrynkliga. Fyllda med kaffefläckar och intorkade ostbitar. Han ...

Av: Stina Nilsson | Utopiska geografier | 05 maj, 2010

Om Nijinskys teckningar

Bild och ande är på något sätt oskiljaktiga hos Nijinskys tecknade motiv värld. De linjer han skapar och återger med krita, kol, grafit, pastell eller olika sorters tusch och vattenfärger ...

Av: Jonas Lindman | Gästkrönikör | 29 mars, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts