Reformvänlig munk söker nunna för äktenskap

Det var i Eisleben det hände: Det är knappt man kan urskilja kyrktornen på St. Andreakyrkan. Dimman ligger tät. Ändå var det här som det började. I en sömning småstad ...

Av: Mathias Jansson | 08 november, 2011
Resereportage

Denna dag ett liv Essä i fragment

En humanism. Självkännedom, insikten om det existensiellt lika som förutsättning, tillsammans med psykologisk fantasi och inlevelse. Inte vara en ovanpå flytande ”humanitarian”, utan använda sin erfarenhet för att förstå vad ...

Av: Gunnar Lundin | 06 november, 2013
Essäer

Mikael Enchell. Foto Cata Portin

Filosemiten Mikael Enckell

”Vad du icke vill att din nästa skall göra dig, det skall du icke göra honom. Det är hela Toran, allt annat är tillämpningar. Gack och studera!” ”Om icke ...

Av: Gunnar Lundin | 02 oktober, 2016
Agora - filosofiska essäer

Kulturförbittring II

Eftersom de värden som vi har haft hittills alltså drar sina slutliga följden, eftersom nihilism utgör den yttersta logiska slutsatsen av våra stora värden och ideal - eftersom vi måste ...

Av: Freke Räihä | 30 december, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Animula, Vagula. Blandula



Ska vi snacka om Freud nu?I går när jag kittat lidertaket, och ösregnet börjat efter naturligtvis, la mig sur för att senare orka med kvällssysslor, vaknade efter några timmar plötsligt på förnatten, hade drömt om en liten flicka från barndomen, som fanns ett år när jag var liten och återvände. Sedan fick jag inte henne mera ur skallen för hela resen av kvällen eller natten. Nu skulle hon visserligen vara redan en dam, och tillbaka i tiden kan man inte heller gå. Undrar ändå hur det gick för henne i livet. Hon var ganska speciell. Tror jag kom på min förtjusning, åtrå för flätor, om man söker i Freud-förklaring skall man ju gå rejält tillbaka i tiden till det som är förträngt och glömt. Hon var alltid i flätor, hade aldrig utslaget hår vad jag minns, oftast var hon i två. Fina flätor. Ganska tjocka. Men hennes specialitet, vi gick på tredje klass, alltså i småskolan. Då när pojkar brukar tycka det är äckligt att med pussar. Men denna lilla flicka fick för sig något, speciellt på vårvintern började det, hon skulle pussas med mig på rasterna, jämte drog hon mig avsides och skulle hångla och pussas. Jag förstod nu inte riktigt idén, men när hon nu så gärna ville så ville väl jag också. Så var hon nog lite lustig annars också. Vi pratade också per telefon på kvällarna. Bara en gång var jag hembjuden till henne dock. Då råkade hennes föräldrar se när det pusskalas, morsan sa att det är kul, att man alltid kommer ihåg sin första kärlek, men de måste förbjudit den lilla flickan ändå. Sedan började hon bli surare på våren, och vi flyttade snart till Sibbo från Helsingfors. Kontakten bröts, kom väl något tafatt brev ännu och något samtal, så små kan ju inte skriva ändå. Han var halvryska. Sedan glömde jag henne, och hon mig. Livet i Sibbo var hårt och besvärligt. Första året i skolan här saknade jag visserligen ännu henne, jag var så snopen här, allt var annorlunda. Sedan stod det långt senare i Hundhufvudstadbladet att polisen i hela Finland sökte efter flickan,

hon var c. 17 år rymt hemifrån och åkte omkring i Finland enligt någon värre roadmovie-framfart. Och det kan man förstå, att hon var vild och galen, och blev säkert bara galnare. Det är sista uppgiften för mig om henne. Hon har aldrig tagit kontakt. Jag är inte ens riktigt säker mera på hennes förnamn och hur det stavades, men hon verkar inte finnas på Anletsboka som alla andra, eller kan ju bytt namn. Men i går saknade jag henne jättemycket, fastän hon inte varit i skallen på år och dar. Fastän hon fanns, finns ju inte mer. Svårt också att komma ihåg alltför av detaljer från så långt tillbaka, försökte minnas henne tydligare än jag kan. Inga andra gamla skolkamrater har heller kommit till min Anletsboka.

 
Stefan Hammarén

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Brev från Sverige - till Susan Sontag, in memoriam

I. Susan. Jag är i Sverige. Tiden går ifrån och hinner i kapp. Efter att första gången ha sett Duett för kannibaler (1969) var min tanke att kritiken, med undantag ...

Av: Peter Lucas Erixon | Litteraturens porträtt | 18 december, 2007

Varför skrev De Geer inte 'fitta' på fanan? En konst- och kulturessä

När konstnären Carl Johan De Geer 1967 skrev det köttiga substantivet 'kuken' på svenska fanan begick han inte bara rikssymbolsbrott utan också det mera könsmaktsteoretiska brottet aktiv manschauvinism som förpassade ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 05 Maj, 2012

Loserförfattarfabrikens bläckdirektören in spe personporrträttet

  Nöring, f. övrigt avlägset anförvantande(skrivmaskins)bandet till den förmögna och oresonliga familjen Stoff, bläckdirektör in spe för Loserförfattarfabrikens vidräkning, ur den självanställningsregistreingsmaskinen finns noterat 1650 dyker patronymen Nöring (Stoff) opp i annalerna, parentesens betydelse än ...

Av: Stefan Hammarén, Christofer Nöring | Stefan Hammarén | 25 mars, 2013

Louise Brooks, varken ängel eller hora

Louise Brooks? Bland Hollywoods legender har hon sjunkit i glömskan.Louise Brooks kom från Kansas. Som barn studerade hon dans och piano, det ryktas att hennes mor var en underbar pianist ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om film | 10 februari, 2012

Vanitas och andra existentiella dataspel

Döden är alltid närvarande i dataspel. En energimätare som hastigt faller, en symbol som blinkar till i övre hörnet och försvinner. Du kan bli skjuten, knivhuggen, bränd, sprängd eller överkörd ...

Av: Mathias Jansson | Essäer | 25 september, 2010

Wittgensteins förhållningssätt mellan poesi, filosofi och musik

Han betraktar henne och ser hennes ansikte, som om vore det täckt av en tunn ljus slöja, knappast verklig. Han är böjd över sig själv, det intet som väntar, han ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 12 mars, 2017

Tomas Tranströmer. Foto: Andrei Romanenko Wikipedia

”Och trasten blåste på de dödas ben med sin sång”

Tomas Tranströmer har gått ur tiden. Mitt hjärta sörjer en av världens mest betydande poeter. När en poet dör blir världen fattigare. Hur många verkliga poeter kan mänskligheten visa under ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 27 mars, 2015

Vem är Jørgen Leth?

Tillfällena när den danske filmaren och skribenten Jørgen Leth kommit på tal i svensk media är lätträknade, detta trots att han nog får räknas till en av de största levande ...

Av: Per Brunskog | Konstens porträtt | 19 juli, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.