Mikael Enchell. Foto Cata Portin

Filosemiten Mikael Enckell

”Vad du icke vill att din nästa skall göra dig, det skall du icke göra honom. Det är hela Toran, allt annat är tillämpningar. Gack och studera!” ”Om icke ...

Av: Gunnar Lundin | 02 oktober, 2016
Agora - filosofiska essäer

Skratt på fel plats

Vad man minst av allt förväntar sig på Judiska Museet i Berlin är att få sig ett gott skratt. Det är inte därför man går dit. Det som möter en ...

Av: Ulf Stenberg | 30 juli, 2009
Gästkrönikör

Bertil Falk - en svensk hjälte

Det finns människor som arbetar mot den kulturella provinsialismen utan att göra så mycket väsen av sig. Människor som samhället kallar kulturarbetare men i vissa fall handlar det om någonting ...

Av: Guido Zeccola | 23 juli, 2010
Litteraturens porträtt

Foto: Emma Fäldt

Han vandrade bort sin livskris

Det var en blåsig och kall novemberdag. Johan, då 34 år, promenerade runt i sin brors trädgård och funderade över hur han skulle gå vidare med livet. Han hade de ...

Av: Emma Fäldt | 31 maj, 2015
Resereportage

Den blodiga danska svampen



Alice äter den danska svampenNogh snart afhänt öh vilken full ödesaktig instrumentell natt matt jag överlevt den, i blod ett omsvep och ett dryp det ville sig, sitt helt ofattbart följt följden av, begick mig själv den opplevnas del. Jag vid obekymrat tillfälle annat förutan fick hård epitaxis, näsblödningen öste alltså tillstå, i går kväll näst, främst kom bara från himlens № 43 känga plötsliga rämna hända del allras motsats byggsats stå still över, utan att ha stött mig eller nåt sådant överhuvud bjälkt, ej lyxdaktylerat mej i näsan nästan heller, ingen fy rhinotillexomani minsann här tillsägs eftertryckligt, vilket som andra envetet tänker först af allt eller av misstänkt vara genast och lika misstänksamt alltid så klart frågar (sig) om man illtvunget angjort vill röna saken enkelt i orsak då, så fort fart det när en ny övrig läkare är med i spelet speed kommer frågan slängt rakt i ansiktet där tok genast på en att intala bort den, som om ens stora något anletna svullna fina fyllda väderkornsnäsa svall lyxberor på det vore ett göra fult, att man skyldig då vara ganska rätt åt en förtjänt av sin blödning menas främst näst säkert, för övrigt. Det är fel. Änsom jag fick blodningen först verkade stoppad opp till vars en nytta del med att trotta propp bägge näsborrarna spännfulla kompakt medelst den där stundom oslagbara danska svampen nog vilken som är så mera himmelskt bra ofta med att få stilla vilda tysta blödningar lindra bedarra sluta.

Men senare på natten still började det ohtroligt hemskt värka i näsan så himla mycket, troligen som den särskilda danska lyxsvampen hade jättesvullit överhövan upp stor större av för mycket blod suget av in, dyra råd nu andra angjorde jag något förödande missmödigt uraktlåtenhet ett som, petade ut ändan av på den danska svullsvampen med min ena av sedermera tvenne längsta antika nuvarande favoritpincetter som jag fått ifrån svenska huvudstadsrikliga Folkcarolinska sjukhöghuset bäst stulna av personal där inne, en mycket ganska tung pincett, rejält med stål, inte någon modern löjlig tunn fauns att greppa, fastän det värsta än det, sedan nös snöt jag mej som en i omvägens och återvändsgrändens ovälsignade mångsidig färdigheters ansträngde Stentor hava röst föra ut for iväg den danska svampresten hände, och den utflög stritta öh ut som en mjuk inte minst svampig canonkula med hörbart plupp istället för pang-plopp alls, lite så där nämnvärt som värsta kokainister kan lyckas snyta ut sina sedan tider lyxnässlemhinnor någonstans bort och brukar där adjö dö mött ganska grensle genast obehindrat med det avlöpt bortskett uravlägsnast skedda, och en in av störtvåg strövtåget bort blod följde mig rätt efter svampen sköljda, hela lavoaren oasen var en redan sjö, röda lavoariska havet, lavan ur mig, mest där massor det blev smetiga insjö hotfullt utbredd av mitt blod med en gång detta av, till all tur hade jag åter förstås helt den danska svampen där redo bredvid genast dock och fick på nytt snabbt fort in ännu än hårdare packad dansk svamp svälla denna gång nära hängt ut i öppna svalget på mig även, total spräcckänsla minsann, det värsta flödet stillades då men nu slutade det inte alls mera blöda trots allt, ådran redan så oppärtad i sitt sår, rann ner mer i svalget bakvägen tagen trots, så jag försökte härnäst få i mig ett blodplättslyxkoncentrat medelst superpreparatet men jag var så mest oppskärrad och fumlig och livrädd redan så kunde inte hantera injektion heller, stack bara sönder ådra efter ådra på mig själv och det började svälla opp en massa bannabullor på mina handleder och armar ärmlöst, höll följd på att bli ett rätt ut monster på rak väg här att dö ännu nästan, ringde snart nu genast till den ämnerikansk-finska blödläkaren därpå, som förpassade mig genast fort till infirmatorium, det mindre bra provinssjukhuset till, det som byggts på en platsen lerastup där det fordom fanns ett flervåningar ökänt bredskjul för stadens fort koleradöende bort, faktiskt körde jag bil sedan väldigt svimfärdigh närmast nästan över 2hundrae kmeter i timmen fort dit iväg mot på en snarst biltom nysnögad omvägsmotorväg till detta av närmsta ett sjukhus (rätt livsfarligt &:så det förstås av tilltaget ett), blodläkaren hade nog amanita muscariaa lysergiska kraftvarskott dem dock, ändå blev jag först placerad i något fyllt simpelt massbehandlingsrum med (l)yxmördaren illa skadskjuten ner av centralkriminalpolisen, massakersman medelst motorsåg sina stundtala livsverk ock skadskjuten II ned av extrabeväpnade Vapen och muskelpolisens speciala redo Karhukopla-enhet-Björnligan, om än inte utslagna män dessa, plus flertal ryska gangstrar förutöver som överlevt ett bakhåll och intermezzzo fastän var prickiga efter maskinpistolskulor i bröstet under för dålig kulsäker öst [väst] håliga likt schweizisk pippost är synbar, förutom en pedofil med avskuren kuk av någon förbittrad fädernekraft samt ännu någon superhomosexuell klientelt, en halvjätte constigt klädd kentaur, och det dröjde inte värst länge innan dessa herrar började tröttna på att ha en lyxpoëta i sällskapet gott tecken bland övriga mer flyktiga gestalter och ingen general, glodde allt mer oppenbart ohejdat ilsket eller hotfullt, det ogillande på mig stackarn förutom den där superhomosexuelle ohberörd av de andra började blinka åt mig, och polissällskapet var obefintligt på plats, varpå jag blev ännu mer svimfärdig av anledningar än mitt nu eget stilla blodbad som av, och någon skötare förförstod att beflytta mig till ett bättre ställe lugnt, till ett paradis, här hamnade ensam i ett instrumentrum visade det sig, eller i varje fall af ett i varje tacksamt välförsett rum med instrumenten tillgängligt och hade jag haft en någon liten kappsäck på hjul medelst med mig hade jag så mer än gärna tveklöst glatt fyllt den med ett och annat mest, släpat helst iväg den fastän på döende tå, nå hur helst det om, läkaren här en av den mer oförlovliga gardets kommer genast därpå in, äger för ett längre naturhårsvall än t.&.med den hårfagra Emma nånsin haft, så det, hans en fläta är nästan en meter i längsta, av lösfläta eller äkta vete pippipåfåglarna det heller avstämt, och den där homosexuelle kunde gott ha varit ute efter honom istället för att blott skrämma slag på stackars nära bortdöende mig nu, nå sjukhuset har så klart inte den medelsticin jag tidigare är ordinerad till av blödläkaren men jag har försynt däremot med den hemifrån, nog de känner inte ens till den här, nåväl de får efter lite instruktionigt av mig denna i en injektionsmaskin och sprutar sakta i mig superblodplättskoncentrat de luxé för det 5000cirka euro mer föröver, och lämnar mig enensam änensam kvar inne i paradiset här, oj jag blodeuromannen vaknar upp sedan sakta, om jag skulle överleva detta vill jag naturligtvisch visst bestämt ha någon bra fin kul suvenir härifrån förståeligt mig för, minsann jag älskar instrument och befinner mig blott i ett rent påfallande instrumentellt paradisé ensam lämnad, oh stiger upp opp med min ledning till den där injektionsmaskinen från, men vad ser jag, det jävlae paradiséet här är centralkamerabevakat förstås, satan &:så, jävla skit igen, alltid alla bra ställen andra är numera under evigh den by camerabevakning överallt, aldrig skall man få göra något enda roligt mera någonsin, snart varje meter överallt av jordeytan under evigt öga och någon oppsikt, mer och mer jämt det, jag hatar uttryckligt dessa cameror, dock är det oansvarigt att lämna mig ensam i ett paradis om så instrumentellt, så jag börjar funderae snabbt skarpt här hur jag skall få min suvenir härifrån alls, nå jag far iväg med injektionsmaskinens ställning och börjar dansa en lyxtango för mig själv, afleda övervakningscamerans envetna tjuvkikare, dansar knän och snedsteg till för dem alla, fler det, en som skenmanöver att tala, och dansar fram till olika ena njurformade rondskolor där jag utspottar på mitt lyxblod, dels för skyns skull, och tager olika eller närmast servetter som jag känner på näsan med och fortsätter min dyra fina dans dessa tangostegn och kommer speciellt fram till ett ställe jag tror icke har måhända kameravinkel över sig, där hittar jag en låda med speglar, sådana man kör ner i strupen bara man kanské värmer den först så att det inte blir imma täckt på, spadspegel eller bladspegeln än, vad fan den heter annat, något mindre spegel än någon tandläkarnas närmast motsvarande, nå sedan tar jag några engångsrondskolar där bredvid för syns skull som jag fortsatt spottar i som en besatt och en bunt servetter så att kameramännen inte ser min suvenirspegel så pass, och så återvänder jag om mening till Dr Heurteloupsbädden mer nästan svimfärdighet än tidigare någonsin, likadan bädd som det annars finns i ärtdikten och liknande i själva böndikten i min grsaksboka grafiskt omärkt illustrerad, bäddens nog konstruktion urspunglient av en fransk känd mästerläkare och instrumentsmed på sena 1700-svaret, nej senare tidiga 1800-Den Sanna Finländaren gick forbibesvarets del, lägger mig något stilla lugnt där varpå smugglar in spegeln i de helt enfärgade kallsångerna mig om, puh, allt under mest skenbara handrörelser i servetter och rondskålar, straxt kommer slutligen skötaren tillbaka och säger att det gått 20 minuter, att jag fått allt superblodplättskoncentratet, säger jag knappt talförd mera att det gick då förbluffande fort, nu lämnas jag åter och vila för snart efterkontroll, nå arme jag somnar eller svimmar för en stund blott, vaknar igen genast, åter och får slött, fastän nu spankulerar någon jävla dumspån till säkerhetsman där hela tiden utanför och glor på mig mej, istället för att hindra att det tredje rasade gängkriget bryter ut med de hårda avtrubbade ryska gangstrarna som påstruknaste imiterar schwiezerostmästares kännspakae, och vad vaktar han mig för riktigt, jag som ändå är anständig, han främst anställd i grunden framför allt som några läkares omhuldade liwaktsskydd, vilka än befogenheter han tager här utöver allt förhäxat rim, men på något sätt hamnar han någonstans gå till, rasslar i hans interntelefön och han far bort en stund fort, jag förtsätter en till tango för en, ty mig jag vill &:så ha härifrån det jag alltid osagt hemligt önskat mig, om det jag skrivit ett flertal böcker om (mest inedita hos h;ström jämt), iofsigexxx inte nu av ett agg varggapsspekulum och annat vaginalspekulum eller fjärtridnas fjärrtida nära sagesman dr Hegars exakt numrerade numera klassikerpinnar försynta så.k. dilatatorstavar ansvar om i alla fler mer extra storleksgrova skillnader åt aningen större men i förtur hägra äktas väl här ett handtångstorlekligt nässpekulum tagas för få gjort, jag vet ju redan var de finns här nämligen, ser ave lådan för give flera stycken, företar då en till fortsatt nästa tango elegant som likt den rosa pantern lätt fastän utan ställningen till injektionsmaskinen som någon tydligen snabbt fört bort emedan jag låg avsvimmad i annan outtald värld och det örten östes säkert en nästan mängd billigaste luktsalter framför mig meddetsamma som jag inte kunde känna röken av med så mycket ny dansk kvarsvamp ännu, hur de nu sedan fick liv i afsaknade mig fog nog fort ock, lämnad ensam ändå kvar sedan här, nå väl det, min den stegtango föra mig till närmsta första nässpekulumsasken sak, maskering av nya rondskolan och talrikt servetter och ett spekulum underst som inte bör synas vidare se för by kameramannar all den vita bara hägring, nu börjar den där styva säkerthetsmannen åter nog svansa omkring där utanför i gången, stirrar och stirrar när går där förbi fram och tillbaka evigt, irriterande riktigt, allt goda de råd, fastän jag alltid kan förklara något om de ertappar mig med ett spekulum i höger hand till vänster, nog jag vacklar sakta fram till en lavoar först och haver mig en vilseledande sköljoperation och dricksvattensdrickarstund och provspottar flitigt om vart ett, lite sörplar även, och ingen sent vill se en herr lyxpoet som spottar åberopad, eller loskar, han idiot säkerhetsmannen för fortsätter därför det vid, försvinner åter för en stund igen bra nog, passa på nu egenkäre bäst, och alla andra är försvunna ju, kanské de förstundat följt med på skärm den lokala filmen om lyxpoetens goda förehavanden närmare, nå jag lägger mig enbart matt på Dr Heurteloupsbädden åter igen, försöker svimma på nytt efter att lyckats smuggla in mitt nu riktigt eget spekulum i kallsångerna hårt om metallen, är nu nästan god för rostfrittstålmannen bäst som vare, får inte vila så värst länge mer innan ännu hårsvansige sagesmänniska läkarn kommer och nu vill köra iväg mig ut från sjukhuset ifråga, nempe han tycker tydligen att det är tillräckligt skött här alltid och slutblött för mig min del som, får klara mig på egen hand bäst jag vill någonsin, alltid det, förpassas bort adjösch, istället för att ge mig alls blodtransfusion han verkligen borde om varit ens något till läkare mer än sitt hår, han kikar i min hals et strup afslutningsvis och ser ingen blödning eller halsböld, fattar han inte att det kommer i sjok länge efteråt och så clumpvis och inte just alls då när han kikar av och an en sekund, dåraktig han så det förslår, jag orkar inte säga emot den osulade dåren eller förklara mera, nå medicinen har ändå verkat ganska bra en stund redan så jag åker ganska gärna hellre nog därifrån iväg slippa, vill egentligen &:så andas fin kall nattluft mest än allt, härligt, den känns, så straxt kör jag enbart sakta eller rätt långsamt genom en lika biltom nysnögad knapp vit liten stad, som de alla i deras hus vaknar oppfattning vara otacksamma mot snön, så den gråter snart, känner mig som världens mest ensamma faun där, urlycklig och olycklig över att alltjämt alldeles overlevt, tager mig tillbaka hem igen, och snart åter den bara asfaltens årstid, ljuset mörknar i det ännu mindre och mer bart, enbart, synbarligen, hela vägen, och opptäcker genast när hemma inne att lavoaren (tvättstället) kokar av vårens första alltid äckliga sockermyror ifrån underjorden under huset komna, de har hållit sig borta hela vintern lång trots att jag ätit mörk ganska god chokladglass var och varannan dag, nu är de som små vampyrer även på min lustiga blodsammansättning av allt, det är helt tydligen en lyxläsk för dem visst det, eller har jag så mycket socker i blodet, måste kanské kollas, dock efter en smärre slakt på dem alla lägger mig i järnsängen trollbundet främst oåterhållet mig och märker att det börjat blöda på nytt en del, spottar igen blod men orkar inte bry mig mera, spottar och spottar en stund fastän somnar i någon vers, djupsover och vaknar när den ämnerikansk-finska blodläkaren ringer nästa morgon och undrar hur jag mår, och det skvalpar blodslag i stomachus på mig och den ger underliga mindre trevliga ljudhörsamheter tillkänna, jag mår väldigt nästan illa och vill hamna lyxspy mera hela tiden mest det, måste ha rätt mycket blod i stomachus. Och jag skall snart till hennes emottagningen närmare i början av nästa månad maj för fler vetenskapliga påfund idel om igen, och förståsch även på åter ny annan injektionsstickargrundkurs övning igen &:så hos dem det förmödligen bäst allt allra. Nu haver hänt det kanské nog slutat fullt ut blöda ändå här. Måste bevara den danska lyxsvampen cvar i några dagar länge fastän den börjar så hemskt lukta alldeles redan i dag senare och jag käkar nu mängder av billiga blodstillande kemikalier överhövdan för, läsaren med den extremt långa hårflätan tyckte avslutningsvis jag inte skulle fortsätta med de knappt blodstillande tabletterna, ”du tål nog flödet” men det tyckte däremot hon blodläkaren tvärtom bestämt liksom jag själv anser det bäst ta tills sliter svampen bort så slippa. Hoppas läkaren med det extrema håret, dåre, inte är &:så synsk mer än förmanande, ville förutspå att det kan börja blöd massor mera när jag avlägsnar den danska svampen om den inte är fuktig sedan, som måste vätas vått smått innan alls, undrar jag lite hur tillräckligt att, strunt. Svampen Svull ordnar ju &:så nästan alltid snuvirritation där bakom längst i gången som pressar självt själv på ännu mer hela tiden, nästan som av fint utvunnet glidmedel slidavsiktligt för oförträngt på otid. Och så kommer jag mest fram till att jag av alltsammans ändå trots allt ändå ganska overlevt överlevnaden i en allt om märklig natt här på bra länge nu, dig en bortstoppad gång för. Längre kvar av ave. Efter. Innan. Först. Annat sant. Mer. Samt. Hör mig ännu vara hörd blöd alltjämt. Tyst sage och blöd. Den instrumentellt ave och blod. Blod ave kran.


Hammarèn Stefan  (Paranoico fatto in sballo)

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Den europeiska tomheten

”Den civiliserade människans väsen är feghet.”(Joseph Roth, Die Flucht ohne Ende)  År 1927 utgav Joseph Roth (1894–1939) sin vändpunktsroman, den som markerar brottet mellan hans mogna ungdoms vänsterradikalism och hans alltför ...

Av: Anders Björnsson | Litteraturens porträtt | 16 maj, 2013

När tavlorna kommer till liv

Tänk att kunna gå in en tavla och uppleva en värld målad för hundra år sedan. Det franska uttrycket ”tableau vivant”, som betyder levande bild, har sedan romartiden varit ett ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 19 december, 2014

Svensk Musikvår 17-20 mars 2016.

Kraftsamling för nutida svensk konstmusik

Efter närmare 25 år återuppstod festivalen Svensk Musikvår, 17-20 mars 2016. I Stockholm kunde man lyssna till framföranden av 250 musiker och närmare 50 svenska tonsättare. En riktig kraftsamling för ...

Av: Thomas Wihlman | Musikens porträtt | 26 mars, 2016

Lizzie Lundberg och den naivistiska konsten

I Sverige började man efter sekelskiftet 1900 uppskatta konst som tidigare missförståtts och föraktats, den naivistiska och den naiva. Den svenska naivismen uppstod närmast som en reaktion mot modernismen och ...

Av: Lena Månsson | Kulturreportage | 30 augusti, 2017

Gdansk - stad i skymning av Hans Evert René

Kopernikus, Schoupenhauer, Fahrenheit...

Av: Hans Evert René | Utopiska geografier | 01 juni, 2015

"Om man inte blir berörd själv så kan man knappast beröra någon annan."

"Om man inte blir berörd själv så kan man knappast beröra någon annan." Ett samtal med Maja Elliott. Text & foto av Carl Abrahamsson Svensk-irländska kompositören Maja Elliott skapar evokativ stämningsmusik för drömska ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 12 oktober, 2006

Kanon och labyrinten

Litterär kanon. Ett ämne som väcker diskussion fast många kanske inte riktigt vet vad det innebär. Det blir ofta en diskussion om estetik och personlig smak; litteratur som ett slags ...

Av: Daniel Svederud | Essäer om litteratur & böcker | 31 januari, 2012

Hobbiten, en oväntad resa bort, och hem igen

J.R.R. Tolkiens bok ”Hobbiten – Bort och hem igen”fångar essensen av drömmen om ett mysigt hem med ensjungande tekittel. Vissa romankaraktärer åker runt hela jorden för att komma hem. Andra ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 06 december, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.