Erik Lindegren

Som bilder över kanalens djup, regntunga skyar med rök från stressad kontinent. En dag då vi stod väntande, på öde strand med ögon fästade mot evighet, som vid Shelleys hav en gång då tidens frusna jag blev skuggornas ...

Av: Hans-Evert Renérius | 30 augusti, 2010
Utopiska geografier

En fåfängans marknad, ändå nödvändig

En fåfängans marknad, ändå nödvändig Tidningen Kulturens Guido Zeccola besöker oskuldsfullt Göteborgs bokmässa, diskuterar italienska kungahus med en Bernadotte och lyssnar till Edenborgs obscena predikningar. Jag hade aldrig varit på bokmässan ...

Av: Tidningen Kulturen | 28 september, 2006
Kulturreportage

Varför ”dissipativa strukturer”?

När Prigogine som den förste fick grepp om de system med återkoppling, som konstituerar vår värld, kallade han dem ”dissipativa strukturer”. Efter honom har man sedan mestadels kallat dem ”självorganiserande ...

Av: Erland Lagerroth | 24 november, 2014
Agora - filosofiska essäer

Att dela sitt liv med sig själv

I början av året bestämde jag mig för att läsa om en roman: Fredag eller den andra ön. Jag hittade boken av en slump i en andrahandsbutik och insåg att ...

Av: Daniel Svederud | 15 Maj, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Detta är ingen rapport från Loserförfattarfabriken



Martin pescatoreNär jag var en ung man för tider sedan, svarade jag i något tillfällig leda på en annons om en som i grannsocken sålde bort sitt bohag. Jag ringde, frågade vad hon hade, och fanns det gamla skrivmaskiner? jo en riktigt "skräckpjäs", "vad kostar den", "den är fin, 500 mark" (vilket var mycket pengar på den tiden, för länge sedan), "det är ju jättemycket", "den är fin", "går du ner i pris", "nej", "nå då jag köper den nog - kommer i kväll". Jag var svagsint. Gick efter mormor, och berättade att vi skall ikväll åka och köpa en skrivmaskin. Hon tyckte jag var väldigt svagsint, vilket hon hade helt rätt i. Hon sa att hon skall minsann pruta ner priset, att vansinne betala 500. Förresten var mormor nästan en professionell skojare, fastän handlat mest om att skoja pengar av karlar som var miljonärer, och det slutade ju rätt illa för henne på gamla dar när hon inte mer lyckades lura några karlar och pengar hade hon aldrig kunnat hålla (paradexemplet, när hennes lyxMercedes fick något lustigt fel, körde hon den till avstjälpningsplatsen och slängde nyckeln till första bästa lodis (poligubbe) och sa du får bilen, "håll till godo" och han lär ha skinit upp till himlen)(på gamla dar fick hon mormor nöja sig med en volkswagen där avgasen dels kom in i kupén och fick köra med fönstret uppe, standarden föll dramatiskt för gumman som ett tag lyckades lura pengar av en av Helsingfors rikaste släkter fastän själv blev hon av med allt alltid nästan genast, medellös levde hon sin ålders sena höstar fastän kunnat vara jätterik.) Hur helst var hon nu sur som en gurka på mig som hade vansinne, och svagsinne att köpa en gammal skrivmaskin för femhundra. Nå det var inte lätt att hitta fram till flickan som sålde, på vägen i grannsocken knackade jag på på ett ställe, knackade på och öppnade dörren genast som man gör här på landet (när inget hörs) och går in, och inne rusade det en astronomiskt stor hund som tyst hade lyssnat och väntat, skällde inte utan direkt hoppade rakt upp mot strupen, jättehund, stor som en varg minst och dottern i huset fick i sista stund hunden bortsliten, var hemskt, nå väl, en stund senare kom vi till den unga lärarinnan som sålde skrivmaskinen, efter många onödiga småvägar, långt innan det fanns mobiltelefon eller navigator, fanns knappt vägkartor på den tiden. Mormor hade genast taggarna ute från början, pikade, hånade, retade, mobbade den stackars lärarinnan från början, fick även någon extra aversion mot henne, och gav läskiga kommentarer om alla saker hon hade till salu.

Lärarinnan visade sedan skrivmaskinen och berättade att hon inte kan hitta dess skrivmaskinsbandsspole, att hennes bror tydligen slarvat bort den när skulle trä nytt band, att hon sökt den hela eftermiddagen och ringt brodern, mormor utbrister (och inte att ta fel på rösten) "då är den inte värd nånting" (på sätt och vis sant, och ändå inte), och den stackars unga lärarinnan säger med låg röst "jag vet, vad vill ni betala", "100 mk" svarade jag, gissningsvis det allra lägsta hon hade sålt den för, och mormor med ond bländande blick, tycker alltjämt jag är oerhört svagsint, nå köper den + något annat smått. Ganska glad, fått ner priset jättemycket. Tänker att det blir en lätt matsch att finna senare bandspolen, om inte på annat ställe så i någon folkfullsatt antikaffär att knycka, från någon skrivmaskin. Men det visade sig dock, att det var en svår spole från början av 1900-talet (trots att Remington). Sökte år ut och år in den i antikaffärer, men åkte aldrig till Somero, som var de gamla skrivmaskinernas Mecka tills änkan här om året lät fylla jord på dem (enligt rapport ni tidigare fått). Nå väl, jag gav upp, och hade maskinen som prydnad. Frågade dock mest på skoj i vintras hos bläckdirektören som inte hade, och hos skrivmaskinspoolen, den holländska skrivmaskinspoolagenten skulle fråga men återkom aldrig om den, den spanska skrivmaskinspoolsagenten sa att han skickar gratis en påse med skrivmaskinsband, att någon passar säkert, men vad skulle den påsen ha kunnat innehålla ett så gammalt band med spole, och så skickade den belgiska skrivmaskinspoolagenten många foton på skrivmaskinsbandsspolar och jag fick välja om någon vore passa, en verkade vara rätt lovande och han lovade skicka den gratis, och han skickade två exemplar t.o.med, och den PASSAR, provade i går kväll, så nu är denna skrivmaskin komplett efter 30 år, så det var ganska bra köp trots allt, fastän det ibland harmat mig, och ännu mer vore harma om jag skulle köpt dem för fullt pris komplett och sedan funnit spolen, om lärarinnan och hennes bror skulle ha funnit spolen. Spole hit och spole dit. Inte som jag nu troligen någonsin kommer att skriva något vettigt eller alltför många rader på denna skrivmaskin, ganska vacker maskin, ganska oanvänd dessutom säkert aldrig varit på något kontor heller, lite hemmabruk blott, tangenterna löper så jättelätt på den faktiskt, mycket lättare än på många nya skrivmaskiner under 1900-talet, nästan lika lätt att skriva på som på mången el-skrivmaskin ännu av 1960-talets standard (som då ansågs gudagörare.). Hon lärarinnan lovade att ringa om finner den, aldrig ringde hon.

Nå det var den historien avslutad. 

Stefan Hammarén 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Den orientaliska dansen  i Kyss henne

Kulturfarans förvandling till äkta svensk kulturskatt

Sommar och sol och friluftsteater som folknöje. Folkkära skådespelare (kända från fina teatrar och populära filmer) uppträder under sommaren bland träd och buskar, i parker, i slottsträdgårdar eller vid ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 29 augusti, 2016

Freke Räihä

En dikt till den döde gubbpoeten

Det är något symptomatiskt med att en av Sveriges främsta uttolkare av svenskhet är invandrare. Jag kommer inte undan det. Och likaså hur diktaren gick i exil från nationen för ...

Av: Freke Räihä | Utopiska geografier | 13 februari, 2015

Christina Sassner – Prolog till ( stämningen tassande toffelburen )

Det här är prologen till novellsamlingen [ stämningen tassande toffelburen ] med lyriskt laddade surrealistiskt socialrealistiska noveller utan kommatecken med feministiska förtecken. Jag skriver och läser och lär ut. Jag skriver ...

Av: Christina Sassner | Utopiska geografier | 04 juni, 2012

Duccio di Buoninsegna Den sista måltiden

Det nya förbundet

”När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget!”

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 02 april, 2015

Bortglömd diktare jubilerar

Det jubileum som tilldrar sig den kulturintresserade publikens huvudintresse detta år, måste utan vidare vara Richard Wagner-jubileet. Mer i skymundan kan man notera 200-årsminnet av det tyska befrielsekrigets store skald ...

Av: Simon O. Pettersson | Litteraturens porträtt | 17 december, 2013

Frilans – en livsstil i utdöende? Nedslag i Allan Löthmans bildvärld

1976 var ju faktiskt frågan om Väst eller Öst först skulle ösa iväg sina kärnvapenmissiler och de överlevande vakna upp i totalt mörker under stoftmolnen, i en nukleär vinter som ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om litteratur & böcker | 19 februari, 2012

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 16

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 24 juli, 2017

Liv Strömquist och äktenskapets baksida

Porträttet ingår i Christer Järeslätts projekt REFRICATER. Hela porträttserien visas på Hotel Tylösand 27 juni - 31 augusti. Liv Strömquist är en av senare års mest omskrivna serietecknare. Hennes rättframma ...

Av: Jimmy Wallin | Litteraturens porträtt | 30 juni, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.