Jag ropar

Jag ropar en varm tunga öppnar en sångs tillblivelse Har i vändpunkten ropet som är ett direkt tilltal där randen av fuktighet möter . En tunga söker en mun En blick är funnen I ett stenröse en röst begraven ...

Av: Hebriana Alainentalo | 11 januari, 2007
Utopiska geografier

Den sjuka pojken. Fastlåst i en syn med tungan styv som ett horn.

Kan dikten, som är ett verbalt medium, fånga det väsentliga i en målning, en teckning eller ett fotografi, och därigenom transformera det till text så att läsaren i läsningen upplever ...

Av: Emma Tornborg | 08 oktober, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Maja Stenis 1923-2008

Lustig längtan - en sökares samhällssyn

En gång i tiden var jag också en snäll, liten pojke. Mamma tyckte då att det nog inte var så bra för mig att vid fem års ålder sitta ...

Av: Dr Jan Stenis | 23 mars, 2015
Utopiska geografier

Eugenio Carmi – den pythagoreiske målaren

I dagarna öppnades en utställning med den italienske målaren Eugenio Carmi i Stockholm. Verk av den genuesiske målaren visas på Nobis Hotel vid Norrmalmstorg, och en mindre del på Italienska Kulturinstitutet ...

Av: Guido Zeccola | 29 maj, 2012
Konstens porträtt

Detta är ingen rapport från Loserförfattarfabriken



Martin pescatoreNär jag var en ung man för tider sedan, svarade jag i något tillfällig leda på en annons om en som i grannsocken sålde bort sitt bohag. Jag ringde, frågade vad hon hade, och fanns det gamla skrivmaskiner? jo en riktigt "skräckpjäs", "vad kostar den", "den är fin, 500 mark" (vilket var mycket pengar på den tiden, för länge sedan), "det är ju jättemycket", "den är fin", "går du ner i pris", "nej", "nå då jag köper den nog - kommer i kväll". Jag var svagsint. Gick efter mormor, och berättade att vi skall ikväll åka och köpa en skrivmaskin. Hon tyckte jag var väldigt svagsint, vilket hon hade helt rätt i. Hon sa att hon skall minsann pruta ner priset, att vansinne betala 500. Förresten var mormor nästan en professionell skojare, fastän handlat mest om att skoja pengar av karlar som var miljonärer, och det slutade ju rätt illa för henne på gamla dar när hon inte mer lyckades lura några karlar och pengar hade hon aldrig kunnat hålla (paradexemplet, när hennes lyxMercedes fick något lustigt fel, körde hon den till avstjälpningsplatsen och slängde nyckeln till första bästa lodis (poligubbe) och sa du får bilen, "håll till godo" och han lär ha skinit upp till himlen)(på gamla dar fick hon mormor nöja sig med en volkswagen där avgasen dels kom in i kupén och fick köra med fönstret uppe, standarden föll dramatiskt för gumman som ett tag lyckades lura pengar av en av Helsingfors rikaste släkter fastän själv blev hon av med allt alltid nästan genast, medellös levde hon sin ålders sena höstar fastän kunnat vara jätterik.) Hur helst var hon nu sur som en gurka på mig som hade vansinne, och svagsinne att köpa en gammal skrivmaskin för femhundra. Nå det var inte lätt att hitta fram till flickan som sålde, på vägen i grannsocken knackade jag på på ett ställe, knackade på och öppnade dörren genast som man gör här på landet (när inget hörs) och går in, och inne rusade det en astronomiskt stor hund som tyst hade lyssnat och väntat, skällde inte utan direkt hoppade rakt upp mot strupen, jättehund, stor som en varg minst och dottern i huset fick i sista stund hunden bortsliten, var hemskt, nå väl, en stund senare kom vi till den unga lärarinnan som sålde skrivmaskinen, efter många onödiga småvägar, långt innan det fanns mobiltelefon eller navigator, fanns knappt vägkartor på den tiden. Mormor hade genast taggarna ute från början, pikade, hånade, retade, mobbade den stackars lärarinnan från början, fick även någon extra aversion mot henne, och gav läskiga kommentarer om alla saker hon hade till salu.

Lärarinnan visade sedan skrivmaskinen och berättade att hon inte kan hitta dess skrivmaskinsbandsspole, att hennes bror tydligen slarvat bort den när skulle trä nytt band, att hon sökt den hela eftermiddagen och ringt brodern, mormor utbrister (och inte att ta fel på rösten) "då är den inte värd nånting" (på sätt och vis sant, och ändå inte), och den stackars unga lärarinnan säger med låg röst "jag vet, vad vill ni betala", "100 mk" svarade jag, gissningsvis det allra lägsta hon hade sålt den för, och mormor med ond bländande blick, tycker alltjämt jag är oerhört svagsint, nå köper den + något annat smått. Ganska glad, fått ner priset jättemycket. Tänker att det blir en lätt matsch att finna senare bandspolen, om inte på annat ställe så i någon folkfullsatt antikaffär att knycka, från någon skrivmaskin. Men det visade sig dock, att det var en svår spole från början av 1900-talet (trots att Remington). Sökte år ut och år in den i antikaffärer, men åkte aldrig till Somero, som var de gamla skrivmaskinernas Mecka tills änkan här om året lät fylla jord på dem (enligt rapport ni tidigare fått). Nå väl, jag gav upp, och hade maskinen som prydnad. Frågade dock mest på skoj i vintras hos bläckdirektören som inte hade, och hos skrivmaskinspoolen, den holländska skrivmaskinspoolagenten skulle fråga men återkom aldrig om den, den spanska skrivmaskinspoolsagenten sa att han skickar gratis en påse med skrivmaskinsband, att någon passar säkert, men vad skulle den påsen ha kunnat innehålla ett så gammalt band med spole, och så skickade den belgiska skrivmaskinspoolagenten många foton på skrivmaskinsbandsspolar och jag fick välja om någon vore passa, en verkade vara rätt lovande och han lovade skicka den gratis, och han skickade två exemplar t.o.med, och den PASSAR, provade i går kväll, så nu är denna skrivmaskin komplett efter 30 år, så det var ganska bra köp trots allt, fastän det ibland harmat mig, och ännu mer vore harma om jag skulle köpt dem för fullt pris komplett och sedan funnit spolen, om lärarinnan och hennes bror skulle ha funnit spolen. Spole hit och spole dit. Inte som jag nu troligen någonsin kommer att skriva något vettigt eller alltför många rader på denna skrivmaskin, ganska vacker maskin, ganska oanvänd dessutom säkert aldrig varit på något kontor heller, lite hemmabruk blott, tangenterna löper så jättelätt på den faktiskt, mycket lättare än på många nya skrivmaskiner under 1900-talet, nästan lika lätt att skriva på som på mången el-skrivmaskin ännu av 1960-talets standard (som då ansågs gudagörare.). Hon lärarinnan lovade att ringa om finner den, aldrig ringde hon.

Nå det var den historien avslutad. 

Stefan Hammarén 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Foto: Björn Gustavsson

Litauen - en integrerad del av västvärlden

Björn Gustavsson om Litauen, ett nytt, lite exotiskt resmål för många.

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 19 september, 2015

En intervju med Markus Andersson

Konst har alltmer kommit att handla om att provocera, utmana konventioner och tänja på gränserna för det acceptabla. Samtidigt kan man skönja ett växande intresse för figurativt måleri och traditionellt ...

Av: Tobias Ridderstråle | Konstens porträtt | 18 februari, 2013

bild Privat ägo

Jack Vanarsky och den potentiella konstens sällskap

Han arbetade med rörligt, skivade skulpturer och dito ("lamellade") bilder, Jack Vanarsky, den argentinskfödde konstnären (1936-2009) som landade i Paris under upprorens tid 1968 och blev kvar och verksam där ...

Av: Ulf Stenberg | Konstens porträtt | 18 maj, 2016

 Ibsens blick brinner som en eld som bränner oss alla. Inte minst Ibsen. Wikipedia

Att bestiga ett fjäll: Henrik Ibsen (del II)

Henrik Ibsen är en av det moderna dramats mästare och klassiker. Under knappt 15 år av sitt författarskap påverkades han tydligt av romantisk och klassicistisk form, ton och tematik, för ...

Av: Carsten Palmer Schale | Scenkonstens porträtt | 06 juli, 2015

Konkretpoesi til Tidningen Kulturen fra Uwe Max Jensen

  ŠŠŠŠŠŠŠ./Z¯/)                          ŠŠŠŠŠŠ..,/¯../ ŠŠŠŠŠŠ./Š./                        ŠŠŠŠ./Z¯/'Š'/Z¯¯`·z ŠŠŠ./'/Š/Š./ŠŠ./s¯\                          ŠŠ..('(ŠZŠZŠ. ¯~/'Š') ŠŠŠ\ŠŠŠŠŠ..'Š../                          ŠŠŠ."Š\ŠŠŠ. _.·Z ŠŠŠŠ\ŠŠŠŠ..(                          ŠŠŠŠ..\ŠŠŠŠ.\Š    

Av: Uwe Max Jensen | Utopiska geografier | 04 oktober, 2008

Åvald Norén. Texter

Mitt namn är Åvald Norén, 22 år och studerar på Malmö Folkhögskola. Jag har skrivit mycket med inspiration av spoken word och även rapp då jag vill uppnå den typen av ...

Av: Åvald Norén | Utopiska geografier | 17 juni, 2013

Regissör Elisabet Ljungar, Gabriel Souvanen (Jean-Martin Charcot) och Charlotta Larsson (Blanche Wittman) Foto: Göran Jarmar

En annalkande urpremiär: intervju med operaregissören Elisabet Ljungar

Norrlandsoperans uruppförande av den nyskrivna operan ”Blanche och Marie”, tonsatt av Mats Larsson Gothe och regisserad av Elisabet Ljungar, närmar sig. Amanda Lodding ringde upp Elisabet för en pratstund om ...

Av: Amanda Lodding | Musikens porträtt | 24 september, 2014

Ian McEwan: Sweet Tooth

Goda vänner till oss på Nya Zeeland köpte för många år sedan en försvarlig hög tegelstenar i St. Privat, en liten lantlig by i det inre av Frankrike. Fast de ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 20 maj, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.