Operasångare är också människor - Festtage Berlin 2010

Först var det Placido Domingo som ställde in och efter honom följde fyra andra i "Simon Boccanegra" och det var lite av ett B-lag som stod på Staatsopers scen ...

Av: Ulf Stenberg | 15 april, 2010
Reportage om scenkonst

Thomas Bernhard. Om geniet och fallet eller de sammanväxta i en verklighetens fiktion…

"What matters is whether we want to lie or to tell the truth and write the truth, even though it never can be the truth and never is the truth” (T ...

Av: Göran af Gröning | 03 oktober, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Loveninjas - nu utan masker

Artist: Loveninjas Titel: Johnny C Loveninjas - nu utan masker Jag kommer ihåg ett stort hjärta och tre killar utklädda till kärleksfulla Turtles. Jag kommer ihåg tokroliga låtar om brutna penisar ...

Av: Sofia Lundgren | 27 oktober, 2006
Musikens porträtt

Bruno Kreisky 1983 foto Wkipedia

Bruno Kreisky och Sverige

Vad har Arne Carlsson med Wien att göra? Den frågan ställde jag mig hösten 1978 när jag var gästlärare i Österrike; uppdraget innefattade skolbesök och deltagande i fortbildningskurser för österrikiska ...

Av: Kurt Bäckström | 26 februari, 2017
Porträtt om politik & samhälle

Detta är ingen rapport från Loserförfattarfabriken



Martin pescatoreNär jag var en ung man för tider sedan, svarade jag i något tillfällig leda på en annons om en som i grannsocken sålde bort sitt bohag. Jag ringde, frågade vad hon hade, och fanns det gamla skrivmaskiner? jo en riktigt "skräckpjäs", "vad kostar den", "den är fin, 500 mark" (vilket var mycket pengar på den tiden, för länge sedan), "det är ju jättemycket", "den är fin", "går du ner i pris", "nej", "nå då jag köper den nog - kommer i kväll". Jag var svagsint. Gick efter mormor, och berättade att vi skall ikväll åka och köpa en skrivmaskin. Hon tyckte jag var väldigt svagsint, vilket hon hade helt rätt i. Hon sa att hon skall minsann pruta ner priset, att vansinne betala 500. Förresten var mormor nästan en professionell skojare, fastän handlat mest om att skoja pengar av karlar som var miljonärer, och det slutade ju rätt illa för henne på gamla dar när hon inte mer lyckades lura några karlar och pengar hade hon aldrig kunnat hålla (paradexemplet, när hennes lyxMercedes fick något lustigt fel, körde hon den till avstjälpningsplatsen och slängde nyckeln till första bästa lodis (poligubbe) och sa du får bilen, "håll till godo" och han lär ha skinit upp till himlen)(på gamla dar fick hon mormor nöja sig med en volkswagen där avgasen dels kom in i kupén och fick köra med fönstret uppe, standarden föll dramatiskt för gumman som ett tag lyckades lura pengar av en av Helsingfors rikaste släkter fastän själv blev hon av med allt alltid nästan genast, medellös levde hon sin ålders sena höstar fastän kunnat vara jätterik.) Hur helst var hon nu sur som en gurka på mig som hade vansinne, och svagsinne att köpa en gammal skrivmaskin för femhundra. Nå det var inte lätt att hitta fram till flickan som sålde, på vägen i grannsocken knackade jag på på ett ställe, knackade på och öppnade dörren genast som man gör här på landet (när inget hörs) och går in, och inne rusade det en astronomiskt stor hund som tyst hade lyssnat och väntat, skällde inte utan direkt hoppade rakt upp mot strupen, jättehund, stor som en varg minst och dottern i huset fick i sista stund hunden bortsliten, var hemskt, nå väl, en stund senare kom vi till den unga lärarinnan som sålde skrivmaskinen, efter många onödiga småvägar, långt innan det fanns mobiltelefon eller navigator, fanns knappt vägkartor på den tiden. Mormor hade genast taggarna ute från början, pikade, hånade, retade, mobbade den stackars lärarinnan från början, fick även någon extra aversion mot henne, och gav läskiga kommentarer om alla saker hon hade till salu.

Lärarinnan visade sedan skrivmaskinen och berättade att hon inte kan hitta dess skrivmaskinsbandsspole, att hennes bror tydligen slarvat bort den när skulle trä nytt band, att hon sökt den hela eftermiddagen och ringt brodern, mormor utbrister (och inte att ta fel på rösten) "då är den inte värd nånting" (på sätt och vis sant, och ändå inte), och den stackars unga lärarinnan säger med låg röst "jag vet, vad vill ni betala", "100 mk" svarade jag, gissningsvis det allra lägsta hon hade sålt den för, och mormor med ond bländande blick, tycker alltjämt jag är oerhört svagsint, nå köper den + något annat smått. Ganska glad, fått ner priset jättemycket. Tänker att det blir en lätt matsch att finna senare bandspolen, om inte på annat ställe så i någon folkfullsatt antikaffär att knycka, från någon skrivmaskin. Men det visade sig dock, att det var en svår spole från början av 1900-talet (trots att Remington). Sökte år ut och år in den i antikaffärer, men åkte aldrig till Somero, som var de gamla skrivmaskinernas Mecka tills änkan här om året lät fylla jord på dem (enligt rapport ni tidigare fått). Nå väl, jag gav upp, och hade maskinen som prydnad. Frågade dock mest på skoj i vintras hos bläckdirektören som inte hade, och hos skrivmaskinspoolen, den holländska skrivmaskinspoolagenten skulle fråga men återkom aldrig om den, den spanska skrivmaskinspoolsagenten sa att han skickar gratis en påse med skrivmaskinsband, att någon passar säkert, men vad skulle den påsen ha kunnat innehålla ett så gammalt band med spole, och så skickade den belgiska skrivmaskinspoolagenten många foton på skrivmaskinsbandsspolar och jag fick välja om någon vore passa, en verkade vara rätt lovande och han lovade skicka den gratis, och han skickade två exemplar t.o.med, och den PASSAR, provade i går kväll, så nu är denna skrivmaskin komplett efter 30 år, så det var ganska bra köp trots allt, fastän det ibland harmat mig, och ännu mer vore harma om jag skulle köpt dem för fullt pris komplett och sedan funnit spolen, om lärarinnan och hennes bror skulle ha funnit spolen. Spole hit och spole dit. Inte som jag nu troligen någonsin kommer att skriva något vettigt eller alltför många rader på denna skrivmaskin, ganska vacker maskin, ganska oanvänd dessutom säkert aldrig varit på något kontor heller, lite hemmabruk blott, tangenterna löper så jättelätt på den faktiskt, mycket lättare än på många nya skrivmaskiner under 1900-talet, nästan lika lätt att skriva på som på mången el-skrivmaskin ännu av 1960-talets standard (som då ansågs gudagörare.). Hon lärarinnan lovade att ringa om finner den, aldrig ringde hon.

Nå det var den historien avslutad. 

Stefan Hammarén 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Räkans fenomenologi

Vad är poesi? Är det att med björnkoll på versmått och rim svaja sig fram genom grekiska myter? Är det att tala med stora bokstäver om livet och döden och ...

Av: Jesper Nordström | Övriga porträtt | 28 januari, 2016

Skallmätningen som ideologi

År 1900 hade var femte svensk utvandrat. Oroliga prognosmakare tolkade samhällsutvecklingen i Sverige och utvandringen utifrån rena rashygieniska aspekter. "Det är bättre, att en svensk familj under primitiva förhållanden tar sin ...

Av: Lilian O. Montmar | Reportage om politik & samhälle | 31 juli, 2009

The roles of computer in doing and studying the art

Bernardo Nicoletti, redan bekant till våra läsare med artikeln A Hidden Part of the Culture: the Business Culture, tar en utgångspunkt från boken Futures past, för att visa de möjliga ...

Av: Bernardo Nicoletti | Essäer | 10 juni, 2013

Samuel Beckett och livets absurda teater

Nobelpristagaren i litteratur, Samuel Beckett, är den okrönte mästaren i att skriva om meningslöshetens och den tåliga väntans utdragna absurditeter och i förlängningen om den sorglustiga väntan på döden. Nerven ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 20 Maj, 2010

Att slå näven i bordet när det behövs

Man ska vara bestämd. Man ska veta vad man tycker och följa upp det i handling. Man ska slå näven i bordet om det behövs. Man ska visa i kroppsspråk ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 15 april, 2011

Batik -Buddha från Sri Lanka. Nu på min balkong

Buddhist i Miljonprogrammet

Min sons lekkamrat såg sig omkring med förundran. Vi var på historiska muséet i Stockholm och befann oss i en sal där det hängde krucifix från olika epoker och med ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 07 augusti, 2017

Niclas Mossberg. Trädet

Niclas Mossberg har bland annat jobbat som ställningsbyggare på Leab och Sparta – Entreprenad och bemanning. Han har också skrivit ungdomsdikter som publicerats i antologin Eremonaout IV (2014).       Trädet Jag ska döda ...

Av: Niclas Mossberg | Utopiska geografier | 26 Maj, 2014

Poul Bjerre av Carl Milles

Om skapandets läkande kraft

Eva-Karin Josefson om allkonstnären Viking Dahl och samhället omkring honom.

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 18 november, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.