Aleksa Lundberg- en dramatiker med fokus på de transsexuellas problem i samhället

Det finns en marginaliserad grupp i vårt samhälle, vars röst inte har lyckats göra sig hörd i nämnvärd grad förrän nu. De transsexuella har levt vid sidan av de givna ...

Av: Jens Wallén | 02 augusti, 2014
Övriga porträtt

Vermeer van Delft och hans konst

Johannes/Jan Vermeers 1600-talsmåleri kännetecknas av den tidens moraliska uppfattningar. Det finns pedagogiska pekpinnar i hans verk, som hade som mål att åskådliggöra synen på samhällets ”nya moral” och fostra kvinnorna ...

Av: Lilian O. Montmar | 18 juni, 2014
Konstens porträtt

Pantheon i Rom

Sommarens esoteriska betydelser

Året, med dess olika årstider, har hermetiska betydelser som binds till solståndet och dagjämningarna och ger den moderna människan möjlighet att stärka banden mellan den individuella själen och världens ande, mellan det ...

Av: Guido Zeccola | 12 juni, 2017
Essäer om religionen

Luther spikar upp de 95 teserna. Målning av Julius Hübner. Foto: Wikimedia

Ett jubileum med komplikationer

”Om inte om hade funnits...” - så börjar ett känt talesätt med många mer eller mindre burleska varianter. Sensmoralen tycks ändå alltid vara, att så kallade kontrafaktiska spekulationer om historiens ...

Av: Thomas Notini | 30 maj, 2017
Kulturreportage

Guldåldern



Hammarén när han blir räddI det tillbaka åt annat övervintras, fram innan tidslösheten en röst, överspänt förlopp om. Till henne sörjd fram. Behjärta. M arken hård sagt mig bakom som en sin erekterade tundra dess tas, den frusna del av. Här intill det har innan nästan alltid så länge jag funnits vid förtidnas vackra dela och sakramentala förhållet mig gjort det ett av med när vuxit blommor både så gula gå sula och röda framåt dem legat ta breda ut, mertalet enbart dem tvenne som oss båda både hon vikt plus jag ena böjt, då de blå slog nog mig minns jag ej som min veterligen av af plockat åt henne med en husnyckel i knippa som med likt en skärare gjort just skurit in brästas enda tid medelst frånsett hålla de blåklimparna utslagna knopp vid ock fler blommor höra och de all svajande många stråna fler höga tog bland hand vandras in av, ej en ring skar varv på om satt den än var i ring mitt redskap vars varsamma hand mig höll hållet förd min med den dem dessa, även om man icke plockar blommor enär skär av dem deras gör onekligen som jag gjorde, ingjort utsträckt hand blott för för att istället i stället sträckt snar hand henne ut föra hänt att dem få ge haft omgås intill, då sträckt blir förutsatt här, när sedan hon för tar, tar förtog jag mig blommor hast snarast först där det senare blir erekterads estrad tundra hamnas nämnas ock, ej att plocka om på det sker skar i samma förbindelse blinda handrörelsen in långt som sticka den brast dem vid av första nästa, rentav rycker jag dem den rent af så är av tryckt på med samtidigt med, just blomman starkast sakral andra, en ända som i ägd betraktelsen för för att ge mig av med dem af, fort tills ut min starkare allt trängtan röntgen dito henne fört medav under på, med flera steg medge émellan min lekams

uttrycksfullt stycke varje meter till en till närmare, de utslagna klara blommorna nog mig med vädjans vilje av fullt blir fler några, fröhemmets för dem jag förhindrar hinner och hann, ur ut oppvaktning oförskylld tillrymd om få fått mig det för, varje blomma där sin chans är mig visa henne hennes emottagning till mej göra, gjort, blomman ersätter klyschan även där poëta enbart mäkta till skriva vid ut blom den bättre dem dess, ords sköra blom han med förgulnat barnsmöret inhärska del bort kom råga ha av, ur att dessa hamna i en vas inte självt än är utan själva stå emot som om skälvans förutan med medtaget i den itaget medelst handtag stagd straxt med dess motiv skört i glas vilket bakom, från början vara en abloy-nyckel var det förresten ouppe, som brukades att skära tagg hålla, den abloy sjö o’boy ock bly i åh blygs dyn lätta byxflickan liten lyx anklar ankarspel repa slippa ovriden vind den ridne lidnes höjd av kör knippet omvriden ridna vrists omblev om blev oh love slit stå fram, abloy blå blott låt första ordhett om i min billiga visa jag perverst ramsae prosök stått all om i sista stund dig till hands den sjöngs enbart enkom för hennes hon in vidkommande tränge ehuru inte fanns henne framför mig hons förblivna lekamentar borta istället för blom trots, blomstren till vas är slaget ut snart stått det bords på stå stå upp åt, hur på den erekterade skorpan med merparten kåk och dörrar ständiga ständiga andra hem strängt instängdsam med mera abloylåst vilka satts alltid slutet runt draget vridet och ingen visste nånsin någonsin ett vad egentliga abloynymen stod för lossna låst del hel färre ihop, tett hymn nymf hymennym skymt snyft ave, prosit fröförspridd förstspritt till gagn ave se, portats med hymenskripta jag än där här bär, aldrig fått mig ge betydelsen upp- och belysa den henne för över, fram det varje man till varje cvinna höll i handen tids ett tag endast säger sig ett det går för, opp sin den nyckeln onsdagen vidöppet till er överallt självt, däremot där få med låset höll oafsett sett om låset tillbaka höll om i penisring parningen tillslutet sina händer hålla amen henne tillhandae andra för, enbart i en vas ryckt närmast med öfverräckt ett hjärta i glaset giva rivna bit ner slippa vissna töm ej först allt sedan, vasen i närhett blommorna mera särhetens ett en att plats är då, den plus en bubbla i glaset efter sandkornsmini, brosket även i mig bär jag på ett av, känner febrilt det debet iburna avbrutna ta godo på den erekterade tundran ljud till påmint av förminskat effektknäcke förbehållet där jag den blomstertid nu förlänge löpa ut sedmera gått förnycklande blom i hand, ha abloynymen, ablomnym, ablomma, ett också kaos sprid bestod av aktiebolaget lås, eller lukko på finska garderat l:et begynt både båda är stå ab lås L lukko oy osakeyhtiö ett ihop om samman låssmedskönslås köpslå sträcke fäst löst räffla inrymt klick, därifrån alla dessa lås utlästa och deras nycklar höra satta ihoppar olika endast en mindre kombination passligt, högst en mer än alls, skydd det lösa gröna sköld, den yttersta parningen av en går i den udda tald skillnad är, om oftast så enbart andra förutanav allt annorlunda kanske, det som ingen finsk man förutom sin abloynymfen själv skapt skaft ta av aldrig tänkt säreget vad den skola stå för egentligen riktigt hänt gås med, så otänkt självklar och vridigts om alla gånger om runt hela livet långt kanské ett liksom rikstäckt, rikstänk af, vidsträckta på tänt, ut eller in, in eller ut, om än, fram och tillbaka, halvt runt tillbaka och fram igen, snart om igen, kanské innanför sluts, aldrig mindre per år knappt, åter emellanåt inget annat vidare hänt, heller övrig eller, och inget enda barn hän aldrig igen frågat dem vilken riktigt viljors kejsarros med hår i nådda kronbladhet det blad sticka flora världsligt ett av det dess, mer antaget om detta, min cärlek skillnad på något så oklar &:så däremot visavi mig törst tredörrsstängt oslutet utslaget, går inte ihop, ingen den nöt kompakt är klar alls satt om slutet, emellan dörren som en fot trä, aldrig ordlek då slut på få desto sagt dig, alls aldrig säger hon alltid, inget vet jag ens nånting om henne mera mer veta varav avigt, på den styvd hypererekterade tundran baklås hade nog alla beaktade blommor vidare blivit vissniga vinterns opptagna dödvittnas vit afbrott bruna allting höstens nerbrutna innan snön här fallit utpudra på täcka det mesta av allting ståndat, överallt allt mera mest bort fort innan hann, sammans där jag hade med fel ord övrigt något oförstånd mig oråd mitt plockat du dem blommorna blomster på ur hand den döde herr violinbyggarens fädernemark leve naket, abloyserat dem dess ingen, förvasat för skaft upp, begjort ett annat herbarium inlåst icke ostjälbart helt en tid i fri zon, kvar tecknat blommor, skrivit blomma och pojkaktigdikt utslagen anbundet, och enbart tänkt tänjt jämt stängt på henne blad vad hon gör just då då, så önskat henne kärlek härlek där, när enär jag var liten jag och mindre min en compis (blivande dr Schön~) annars, ringt då på hos framme ett för alltid nersupet finskt kommerseråd, titlar man i främsta rum förlänas af ingen mindre än ämbetspresidenten av Finland om man därtill betalar statskontoret det till över jämt svårt tvenne cirka miljons mindre cronor cirka som det i genomsnitt långt för en en bättre sådan titulering gott råd sjukt, mer än vilket görs, vilken full som en allra alika han ers högrådet nu var om villrådig sälle, vilsen snarast, galen ännu, lämnad hän, aldrig mer förnäm, direkt skrek efter sin bortbitna cvinna, ett lät som ovunnet öronvaxrunnet, och låter som ett med hängsel på buktalande mage förklämt, låter som en timme sockrad apelsin aldrig sötare,tillfrågade vi honom oss om får dricka kranvatten här hans enär ringt på ju ehuru törstiga mera nyfikna jävlar vi var nog såväl förväl mest rådvilla snarst på hans omtalade stora lyxvilla se besöka komna, ifrån &:så kran fick vi det blott just, i köket råsöp han med en constnär som målade en lickista med breda gångjärn och abloylås och ur nyckeln växte ut från en blomma som var en könbärstjälk (ganska kukmjuknat) på fältet den stod till bock ställd stilla böljd, visste han orådlige visa sin villa fyra våningar mer runt i och sitt barskåp förevisa dit hörn sitt han bortgömt barndemsherarium:et bakom kvar en svängdörrsväng emellan själv, vänt här, sa att cvinnor är levande blommor som. Jaha, svarade jag utan någon tanke om det, visste han det istället. Jag insåg på constnären, kornhästens att han hatade mig som ett halm, för den delen, för all del, bra det. Kanské hon, varje vandrar nu på en erekterad tundra andra där allt stuckit ut fastän inget gick ner tog, men vad vet jag om hennes en tätnadens skog nog och dess däldbottnen i modern tid mera vidare uttrångt hörd på fällt. Det göra ont i mig göra aldrig höra. Hon, borta urflickan kvinna från den yttre kanten, ändrade sig på mig vem mera, mej själv i sej, det hon inte vill veta mer av alls sagts. Blommorna. Blomstren sena, igår gick sönder, handtags dem även som kvar, lång stund du visste mig säga nu då få, att ingen plockar knappt bättre vackrare sörjeväxterna slingrater prydnoblad än du förfått till dig ändå det till dess ur hur Gör ♥ Gjort ♥ Göra ♥ Göras. Blint mej i sig.

Stefan Struzzo Hammarén  

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

An Alternative Economic Paradigm: How Redistribution would Drive the Economy

Amartya Sen (1981) provides evidence that increased income for a portion of the economic players may inflate the subsistence sector. In 1943, a famine in Bengal brought millions of citizens ...

Av: Piero Benazzo | Essäer om politiken | 25 mars, 2013

En sydafrikansk Fröken Julie drar norr- och västerut

Den bärande konflikten i Strindbergs Fröken Julie kan summeras med fyra ord, annars förbehållna missromaner: kvinnan av börd – mannen av folket. Grafiskt kan man framställa det som två diagonala ...

Av: Ivo Holmqvist | Reportage om scenkonst | 09 november, 2012

Nu krävs mer än 24 timmar för att lösa konflikten

Homeland säsong ett och två har en mycket ironisk ”story arc”: i början av säsong ett är CIA agenten Carrie Mathison den enda som tror att den hemvändande krigshjälten Brody är ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 18 februari, 2014

Handke, Keller och den Gröne Henrik

I Peter Handkes roman ”Kort brev till kort farväl” läser Peter Handke, ehh ursäkta en ”romankaraktär i en Handkeroman” den schweiziska författaren Gottfrid Kellers roman ”Den Gröne Henrik”.Vi kan anta ...

Av: Jesper Nordström | Essäer om litteratur & böcker | 10 februari, 2017

Jules Verne, En amerikansk journalists resa 2889

Vid hundraårsminnet 1889 av franska revolutionen skrev Jules Verne en framtidsvision från 2889, d.v.s. tusen år till in i framtiden. Han visste lika väl som alla andra att det inte går ...

Av: Jules Verne | Kulturreportage | 02 oktober, 2013

 Ibsens blick brinner som en eld som bränner oss alla. Inte minst Ibsen. Wikipedia

Att bestiga ett fjäll: Henrik Ibsen (del II)

Henrik Ibsen är en av det moderna dramats mästare och klassiker. Under knappt 15 år av sitt författarskap påverkades han tydligt av romantisk och klassicistisk form, ton och tematik, för ...

Av: Carsten Palmer Schale | Scenkonstens porträtt | 06 juli, 2015

Dikter av Gunnar Lundin

    Till G H Hur länge stannar du i ditt lantliga vägskäl? Varje skäl pekar Pekar ditt åter mot stan? Och varje skäl har en botten stjärnorna i julinatten ovanför fårens ögon därunder      se stjärnorna i ...

Av: Gunnar Lundin | Utopiska geografier | 12 september, 2008

Ofelia 1898 akvarell av Frances MacDonald

Det drömda mötet som idé

I BLM:s decembernummer från 1953 ställdes några frågor till läsekretsen – fast bara författare svarade – om vilken diktad gestalt man helst velat träffa. En underbar idé, enligt min mening ...

Av: Carsten Palmer Schale | Gästkrönikör | 19 juli, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.