A. Sprengtbarnen

Åp skenbar förkrymt rymt fliktexstens förlagspropagandagiven som hård hörnstensutställd omkullstjälpt fråga sin spetsfund vid kortsidan låg-(t) ensam utställare placerad där, tänkt vad utspelar sig sitt riktigt frågans på detta intillliggande ...

Av: Stefan Hammarén | 10 juli, 2012
Stefan Hammarén

Några tankar om Montaignes essäer

”Det som anses så säreget för makedonerkungen Perseus, nämligen att hans ande aldrig stannade i ett bestämt tillstånd, utan fladdrade omkring mellan olika livsformer och uppvisade en så flyktig och ...

Av: Björn Gustavsson | 15 april, 2014
Övriga porträtt

Malmö stadsbibliotek med den nyare tillbyggnaden Ljusets kalender. Foto: Anna Nyman

Minnen från en barndoms stad

I en längre text låter Harriet Svensson, ordförande i Proust-sällskapet, minnena från sin barndom i Malmö flöda fritt. Inför läsaren skapar hon en bild av den barndom hon bär med ...

Av: Harriet Svensson | 24 juni, 2015
Essäer om litteratur & böcker

I skuggan av ljuset. Om Gregory Crewdson

Ingenting kan väl vara mer trendriktigt inom konstvärlden just nu än foto. Kulturhuset i Stockholm har dock satsat på denna konstform i ett antal år och har generöst bjudit på ...

Av: Nancy Westman | 26 mars, 2011
Konstens porträtt

Guldåldern



Hammarén när han blir räddI det tillbaka åt annat övervintras, fram innan tidslösheten en röst, överspänt förlopp om. Till henne sörjd fram. Behjärta. M arken hård sagt mig bakom som en sin erekterade tundra dess tas, den frusna del av. Här intill det har innan nästan alltid så länge jag funnits vid förtidnas vackra dela och sakramentala förhållet mig gjort det ett av med när vuxit blommor både så gula gå sula och röda framåt dem legat ta breda ut, mertalet enbart dem tvenne som oss båda både hon vikt plus jag ena böjt, då de blå slog nog mig minns jag ej som min veterligen av af plockat åt henne med en husnyckel i knippa som med likt en skärare gjort just skurit in brästas enda tid medelst frånsett hålla de blåklimparna utslagna knopp vid ock fler blommor höra och de all svajande många stråna fler höga tog bland hand vandras in av, ej en ring skar varv på om satt den än var i ring mitt redskap vars varsamma hand mig höll hållet förd min med den dem dessa, även om man icke plockar blommor enär skär av dem deras gör onekligen som jag gjorde, ingjort utsträckt hand blott för för att istället i stället sträckt snar hand henne ut föra hänt att dem få ge haft omgås intill, då sträckt blir förutsatt här, när sedan hon för tar, tar förtog jag mig blommor hast snarast först där det senare blir erekterads estrad tundra hamnas nämnas ock, ej att plocka om på det sker skar i samma förbindelse blinda handrörelsen in långt som sticka den brast dem vid av första nästa, rentav rycker jag dem den rent af så är av tryckt på med samtidigt med, just blomman starkast sakral andra, en ända som i ägd betraktelsen för för att ge mig av med dem af, fort tills ut min starkare allt trängtan röntgen dito henne fört medav under på, med flera steg medge émellan min lekams

uttrycksfullt stycke varje meter till en till närmare, de utslagna klara blommorna nog mig med vädjans vilje av fullt blir fler några, fröhemmets för dem jag förhindrar hinner och hann, ur ut oppvaktning oförskylld tillrymd om få fått mig det för, varje blomma där sin chans är mig visa henne hennes emottagning till mej göra, gjort, blomman ersätter klyschan även där poëta enbart mäkta till skriva vid ut blom den bättre dem dess, ords sköra blom han med förgulnat barnsmöret inhärska del bort kom råga ha av, ur att dessa hamna i en vas inte självt än är utan själva stå emot som om skälvans förutan med medtaget i den itaget medelst handtag stagd straxt med dess motiv skört i glas vilket bakom, från början vara en abloy-nyckel var det förresten ouppe, som brukades att skära tagg hålla, den abloy sjö o’boy ock bly i åh blygs dyn lätta byxflickan liten lyx anklar ankarspel repa slippa ovriden vind den ridne lidnes höjd av kör knippet omvriden ridna vrists omblev om blev oh love slit stå fram, abloy blå blott låt första ordhett om i min billiga visa jag perverst ramsae prosök stått all om i sista stund dig till hands den sjöngs enbart enkom för hennes hon in vidkommande tränge ehuru inte fanns henne framför mig hons förblivna lekamentar borta istället för blom trots, blomstren till vas är slaget ut snart stått det bords på stå stå upp åt, hur på den erekterade skorpan med merparten kåk och dörrar ständiga ständiga andra hem strängt instängdsam med mera abloylåst vilka satts alltid slutet runt draget vridet och ingen visste nånsin någonsin ett vad egentliga abloynymen stod för lossna låst del hel färre ihop, tett hymn nymf hymennym skymt snyft ave, prosit fröförspridd förstspritt till gagn ave se, portats med hymenskripta jag än där här bär, aldrig fått mig ge betydelsen upp- och belysa den henne för över, fram det varje man till varje cvinna höll i handen tids ett tag endast säger sig ett det går för, opp sin den nyckeln onsdagen vidöppet till er överallt självt, däremot där få med låset höll oafsett sett om låset tillbaka höll om i penisring parningen tillslutet sina händer hålla amen henne tillhandae andra för, enbart i en vas ryckt närmast med öfverräckt ett hjärta i glaset giva rivna bit ner slippa vissna töm ej först allt sedan, vasen i närhett blommorna mera särhetens ett en att plats är då, den plus en bubbla i glaset efter sandkornsmini, brosket även i mig bär jag på ett av, känner febrilt det debet iburna avbrutna ta godo på den erekterade tundran ljud till påmint av förminskat effektknäcke förbehållet där jag den blomstertid nu förlänge löpa ut sedmera gått förnycklande blom i hand, ha abloynymen, ablomnym, ablomma, ett också kaos sprid bestod av aktiebolaget lås, eller lukko på finska garderat l:et begynt både båda är stå ab lås L lukko oy osakeyhtiö ett ihop om samman låssmedskönslås köpslå sträcke fäst löst räffla inrymt klick, därifrån alla dessa lås utlästa och deras nycklar höra satta ihoppar olika endast en mindre kombination passligt, högst en mer än alls, skydd det lösa gröna sköld, den yttersta parningen av en går i den udda tald skillnad är, om oftast så enbart andra förutanav allt annorlunda kanske, det som ingen finsk man förutom sin abloynymfen själv skapt skaft ta av aldrig tänkt säreget vad den skola stå för egentligen riktigt hänt gås med, så otänkt självklar och vridigts om alla gånger om runt hela livet långt kanské ett liksom rikstäckt, rikstänk af, vidsträckta på tänt, ut eller in, in eller ut, om än, fram och tillbaka, halvt runt tillbaka och fram igen, snart om igen, kanské innanför sluts, aldrig mindre per år knappt, åter emellanåt inget annat vidare hänt, heller övrig eller, och inget enda barn hän aldrig igen frågat dem vilken riktigt viljors kejsarros med hår i nådda kronbladhet det blad sticka flora världsligt ett av det dess, mer antaget om detta, min cärlek skillnad på något så oklar &:så däremot visavi mig törst tredörrsstängt oslutet utslaget, går inte ihop, ingen den nöt kompakt är klar alls satt om slutet, emellan dörren som en fot trä, aldrig ordlek då slut på få desto sagt dig, alls aldrig säger hon alltid, inget vet jag ens nånting om henne mera mer veta varav avigt, på den styvd hypererekterade tundran baklås hade nog alla beaktade blommor vidare blivit vissniga vinterns opptagna dödvittnas vit afbrott bruna allting höstens nerbrutna innan snön här fallit utpudra på täcka det mesta av allting ståndat, överallt allt mera mest bort fort innan hann, sammans där jag hade med fel ord övrigt något oförstånd mig oråd mitt plockat du dem blommorna blomster på ur hand den döde herr violinbyggarens fädernemark leve naket, abloyserat dem dess ingen, förvasat för skaft upp, begjort ett annat herbarium inlåst icke ostjälbart helt en tid i fri zon, kvar tecknat blommor, skrivit blomma och pojkaktigdikt utslagen anbundet, och enbart tänkt tänjt jämt stängt på henne blad vad hon gör just då då, så önskat henne kärlek härlek där, när enär jag var liten jag och mindre min en compis (blivande dr Schön~) annars, ringt då på hos framme ett för alltid nersupet finskt kommerseråd, titlar man i främsta rum förlänas af ingen mindre än ämbetspresidenten av Finland om man därtill betalar statskontoret det till över jämt svårt tvenne cirka miljons mindre cronor cirka som det i genomsnitt långt för en en bättre sådan titulering gott råd sjukt, mer än vilket görs, vilken full som en allra alika han ers högrådet nu var om villrådig sälle, vilsen snarast, galen ännu, lämnad hän, aldrig mer förnäm, direkt skrek efter sin bortbitna cvinna, ett lät som ovunnet öronvaxrunnet, och låter som ett med hängsel på buktalande mage förklämt, låter som en timme sockrad apelsin aldrig sötare,tillfrågade vi honom oss om får dricka kranvatten här hans enär ringt på ju ehuru törstiga mera nyfikna jävlar vi var nog såväl förväl mest rådvilla snarst på hans omtalade stora lyxvilla se besöka komna, ifrån &:så kran fick vi det blott just, i köket råsöp han med en constnär som målade en lickista med breda gångjärn och abloylås och ur nyckeln växte ut från en blomma som var en könbärstjälk (ganska kukmjuknat) på fältet den stod till bock ställd stilla böljd, visste han orådlige visa sin villa fyra våningar mer runt i och sitt barskåp förevisa dit hörn sitt han bortgömt barndemsherarium:et bakom kvar en svängdörrsväng emellan själv, vänt här, sa att cvinnor är levande blommor som. Jaha, svarade jag utan någon tanke om det, visste han det istället. Jag insåg på constnären, kornhästens att han hatade mig som ett halm, för den delen, för all del, bra det. Kanské hon, varje vandrar nu på en erekterad tundra andra där allt stuckit ut fastän inget gick ner tog, men vad vet jag om hennes en tätnadens skog nog och dess däldbottnen i modern tid mera vidare uttrångt hörd på fällt. Det göra ont i mig göra aldrig höra. Hon, borta urflickan kvinna från den yttre kanten, ändrade sig på mig vem mera, mej själv i sej, det hon inte vill veta mer av alls sagts. Blommorna. Blomstren sena, igår gick sönder, handtags dem även som kvar, lång stund du visste mig säga nu då få, att ingen plockar knappt bättre vackrare sörjeväxterna slingrater prydnoblad än du förfått till dig ändå det till dess ur hur Gör ♥ Gjort ♥ Göra ♥ Göras. Blint mej i sig.

Stefan Struzzo Hammarén  

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Pere Borrell del Caso pionjärverk

Konst utanför ramen

Konsten som alltid gör vad den kan för att spränga alla olika slags gränser, tycks stå villrådig inför den traditionella rektangulära ramen. Men det finns exempel på utbrytningsförsök ifrån både ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 22 mars, 2015

Sällhetsrysningar i Stenshuvud

Alldeles i närheten av Simrishamn ligger Stenhuvud vid havet. Här finns mycket av allt det man kan önska sig; bokskog, ramslök, fridlysta Adam och Eva samt fantastiska bad i det ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 09 oktober, 2014

Illustration: Signe Collmo

Det som vi saknar är det som saknar oss

Melker Garay om konsten att vara människa.

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 14 oktober, 2015

Fornuft, følelser og liv

Innledning I dag er det svært mange konflikter og kriger rundt om i verden, som betyr at den pasifistiske idé har elendige kår. Tesen jeg forsvarer er denne: At sammen har ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 08 september, 2014

Marja Beckman

Vi ville förändra rockvärlden

Under sommaren återupplivar jag några av mina Akashaartiklar på min egen blogg ordinsamling.marjabeckman.se. Kanske kan de gamla texterna inspirera någon cool 20-årig tjej där ute.

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 04 mars, 2017

Gabriella Olsson

GULDGRYTAN KÖTTFÄRS AV 500gr PÅ LIDL.

Gör som följer:

Av: Gabriella Olsson | Gästkrönikör | 29 januari, 2016

Bokmässan 2012 - Vi blickar mot Norden, mot världens historia och dess framtid…

Den nordiska litteraturen influerar detta års bokmässa i Göteborg, med nordiska författare i centrum. Det nordiska författarskapet som i många fall kan anses självklart och bara finns omkring oss, som ...

Av: Linda Johansson | Kulturreportage | 09 oktober, 2012

Kroppen och den libidinala ekonomin

Genom det progressiva försvinnandet av tron på själens odödlighet och genom nyfödelsen av en sorts "paganism" som inte nödvändigtvis är kritisk mot kristendomen, kan kroppen återuppta sin plats i samhället ...

Av: Geraldine Berneron | Essäer om samhället | 06 juli, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts