Att spela sig fram till ett inre lugn

Daniel Westerlund är en mångfacetterad man. Han är verksam som skribent och förläggare, men även som musiker och kompositör. Det som överraskar mig när jag lyssnar på hans dubbel ...

Av: Guido Zeccola | 02 mars, 2009
Musikens porträtt

Månskensstråk över svenska Pommern

Det är i slutet av oktober. Stranden ligger nästan öde. Vågorna rullar långsamma och tunga mot stranden med sitt dova ljud. I horisonten tornar en hotande molnbank upp sig, men ...

Av: Mathias Jansson | 05 november, 2010
Kulturreportage

Brott och straff 3 Lagens bokstav - Rättens andliga märg

Bor Gud i lagboken? Domarreglerna menade så. Men hur kunde Guds ande trängas i lagarna vid sidan av ett tungt mandat givet till folket? Det var en fråga som endast ...

Av: Benny Holmberg | 11 november, 2009
Essäer om konst

Tack så mycket för elden

F. Scott Fitzgerald är framför allt känd för sin roman ”Den store Gatsby”, som räknas som ett av försöken att skriva ”den stora amerikanska romanen”. Fitzgerald och hans hustru Zelda ...

Av: F. Scott Fitzgerald | 27 mars, 2013
Kulturreportage

sista_kväll erotik



Stefan Hammaréns egen rumpaJag står långt från dig världna blom, finns inget jag mer hade än doftat mig knarkad på dig, din lekamen gör mig blind i bästa, ser dig vackra för allt som är världen, du gör mig så lycklig, du talar mitt språk hjärtat, du fyller mig livets bleka färger till sinnets sprak, ger mig klackar höja mig i världen, i den vill jag hålla om dig, jag är den som ingen annan är, jag är så förbannat lycklig när du ger mig hopp, när du säger något fint, du gör det ganska ofta, allt med dig betyder för mig, du är ett sår jag vill gälda, hjälpa dig, jag gör då mig själv något också, den största meningen i livet, det kan jag inte nu, du klippte av av anledning jag inte förstår gälla, du verkar säga kärleken är ett svek mot dig, du är inte mottaglig för mig, jag har inte fått komma, vill visa mig, känner mig på kant, aldrig känner jag mig dock illa eller överflödig, aldrig illa till mods, bara ledsen att du har muren mellan oss, jag har alla släggor, men känner dig för dåligt för att börja slå mig in i dig världna blom bakom något, du kom inte ens till sista kvällen hit, borde göra det slå mig till hallå fram, tror nästan på din lögn också att du inte är kär i mig, vet ändå att du är, formellt är du kanske inte, än är du menigar emellan, vet inte direkt varför du gör så här, jag skulle förlåta dig varje sekund om du ändrade dig, jag kan kanske din psykologi, vet du är rädd för liv, rädd för att göra mig något, din så plötsliga "irritation" är en blomma som är vänd felet självt, och kan vändas tillbaka nog, du är så vacker, så bra när du tänker lite annorlunda, du har det, du hade det i många månader, det finns hos dig när om, och jag kunde försöka hålla dig i evigt världna blom, vill pussa hela dig på en gång, så att säkert gjort dig väl beviset, varje dag fastän om behövs, vill vara stjälken till din blomma, trädgårdsmästaren också vill jag vara bli så länge behövs av, sedan njuta tusen året, sköta på dig, höra vacker blomma säga att kanske är den världen fulare än jag, det är den ju, du otroligheten själv,

vad du än tänkt om mig illa vid irritaion, eller önskat slippa mig, är det en bagatell speglat för vad som är bättre ur dig taget, tror aldrig du kan döda mig som den bra människa är, eller som kött göra hundmat, båda vi bra, tror aldrig jag kan driva dig att skära av din blomma, ändå måste vi ha kommit bort från vårt fundament, varje mitt ord är ändå om sant bestånd skrivet, nu saknas lager där vi skulle ha början i vår substans, du kilat så mycket att jag inte ryms följa in, säkert kan kärleken gapa bort dem, om den bara på något sätt skrapas bort om, ifall du inte hinner skära av den, farligt nära är du från din sida att lyckas, hård är du som förskansningen själv, mina amorpilar är beställda ända från på burklös mark, spetsar dem, och kunde lyfta dig med min bärstjälk, vill allra först kyssa din parfymé, hela alléparfyméen, plyschtisteln smeka piskad i ansiktet mitt gnidna till. Älskar dig, det hårda livet låter inte, vill inte, ger sig inte, vet inte ännu, kanske tackvare något hemskt aldrig får veta heller av din mur. Nu är det månsken, du stängt kronblad skydd, liknar nästan natttulpan, en dag av blom igen åter öljer, vänd dig, jag ser dig, vet hur förbannat jävla fin du är, tycker vad du än gjort, vad du än nånting tänkt, kom och dra mig i rabatt följa. Du om nån har rätt att ångra, jag med rätt att skriva avfattning dess brasklappar i ditt liv för. Kanske du inte kan ändå med att komma, känna, närvara. Nu måste jag acceptera den fria blommans zon på, du lever bort från mig, kan jag inte nå, ber dig stunda tanke annan, tilltala mig, längta, begära tukt och, som är din sida i mig, känna mitt lugn, känna det du inte har någon aning om, hur stark äkta kärlek är, det vet du inte heller märker jag ju, vet inte hur svara på den, kanske jag inte fått den sagt, likafullt känner jag hur äkta och världens starkaste den är. Borde min bok förresten ha fått heta på burklös zon? Hur helst du fann världens kärkaste man, snällaste och mest frälsta i dig, det tror jag, därför vill du förlora honom förstås också, människan så avig och illa på sitt sätt, anar det är för bara, avfärdad i säkert namn, eller jag vet inte att det kan vara så sant, när du finner fel som är lögn från din världen omkring taget. Om du sett mig detta som sant, hade du falltit hjälplöst och handfallet, jag tagit emot dig på en flytande sko. Ett livets skydd och gåva du inte bör tacka nej till. Att bli kär i mig är det minstta pris du kan betala föry det största ges tillbaka, tror jag är din ängel, kärleksängeln, vill rädda dig med liv, för du räddar tillika rimligt mig i livet då, rent av egoism i detta och ändå lika mycket kärlek förstås, vi är så att kunna dela varandra i ett stycke ihop, och ändå kunde ingen kil komma av det, vara alltid ändå ett, om du bara kunde förmå tro på vår sak, få början lite till. Kanske ser du med snett huvud, vet inte, jag fortsätter på min avgiftning under tiden, tänk vad du lyckades med, avfärda mig, men jag är ställbar, kommer genast om du vill, hoppas jag, tror inte på Janco Karlsson-Äijämöinen att jag blir immun mer än du eftersom jag är den lämnade parten, vi är för undantag i allt, inse då ditt undantag, allt illa har sin nånting så bättra längre fram, vi som fått så mycket skit av inget bra, plocka dig ur. Jag är inte religiös jävel fastän låter patetisk, vet när älskar gör gott. Du fick det som ingen annan, den absoluta kärlekens svar, att jag tidigare här misslyckas beteendet mig ovan, inte stråla fast mig i dig, är ju den billigaste poäng ändå till att låta bli fler försök, den billigaste orsak att lämna, tror du inser detta vid ett tillfälle senare, eller så inte. Jag lever nu med världens lyckligaste minne, kan inte ta på mig att jag inte fullbordade, jag kunde ha levt i ett kör med dig, får nu leva med tanken istället att det nog hade gått, och med slutappendix att det kan. På det lever jag oavsett din avrådan. Är skyldig dig det, du gjort så gott i mitt liv. Vi är så perfekta till för varann. Jag är kanske född ur din drake för att veta detta, jag är därför inte heller mindre naiv, utan oändlig i min uppfattning. Jag vet att du vill rycka ifrån allt av världens, ha tron på det förlorade hoppet, på ofullständigheten. Du fallit för detta svek som kommer från något som inte är du, utan från ditt lidande, livskrisen, eller tidigare liv, det kan vi trolla bort med blom och av varannfröna strött, träna oss i lite plock, vet inte riktigt hur, bara att. Nej, jag kan inte mera föreslå något vid tillfälle. Jag ska dröm blom nu, kommer göra dig evig på ett eller annat sätt, möjligen i litteratur om jag inte får på verkliga livets väg. Du är världens finaste i blom, allt ont du haft kan också göras omvänt, till den finaste. Förlåt min ovana, att jag drev bort dig till gatan utan kärlek, du trivs ställa dig konstigt säker på den, det är illa, än den kan ha sin ände om du skyndar dig. Jag är i ändan, längta dig. Älskar dig söta, finaste lyxpoet du med. Du är absolut. Av mina tankar just här sista kvällen vid din dator, knäpper ännu ironiskt in detta med mörk skärm på din maskin, som avsked, med din skönhet framför. Heeej, du stadsälva, jag avträder hamna, det är tungt, det är fel för oss ensamma som ändå har varann.

var har

vi balans mer eller utlopp vårt livsekvilibristiska ett något för nåt

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

av, dito det där, vad göra, får gå jag snart på kungliga bordellen

Naken entré men för patetiskt vore ock, vill älska dig liten lyra,

eller måste jag bara få utlopp om så av poetiskt givet porr erotik

några rader här, nä ingen intellektuell våldtäckt är, min tanke älskar

dig alltjämt mera, längar efter dig fina, och kanske mest också av din

person i kärlek gjort ut, du så jävla finaste måste, jag var såld och

väl när om du kyssa mig, min mun gap tog tar vara svara dig, de läppar

gläds ut i livskronbladh, de klibbade oss fästa galna smekta,

fortsatte, träffa ditt ansikte det, var puss träffar gör och slutar om

mun, vi, du, du är hon bästa allra allt, gör mig svara ett, suger in

mig veta våra kroppar ger livsnötet räddningen, känner hjärta gå runt,

det pussar innifrån någonstans, bär dig ett varvs halv, hela vägen upp,

klär av dig ända ner, du avkläder mig stå, nakna vi puss, slår oss ner

om kram, ta min bärstjälk, gör något, håll handetui om tills ock mer,

vi viker sängen, breder ut och

in kropp, våra pussar och händer

förundran vad göra lika mycket som organen de, allt om oss i rörelse

göre vi göra, vi ovana gör det oss bästa kan som, tänker sin

fantastiska är så, livsbevis om, kan inte säga ord rätt för hur vi ihop

om oss känner ta kropp sammetsgnidet, läcker ut lycka även lyran högt

ur oss, kropp för visa, du den rätta för mig vara, givas rätt tillbaka

känns, är så allt. Stefan + sitt hjärta. Kram, heeej, dig fin.

du som kom att ändra mitt liv snart, kanske att mitt liv

inte slutligen blev annorlunda, men det ändrade på det för evigt än,

jag har blivit en annan man, varit och är dökär i dig, det som finns nu

i hjärnans rabatt, över ett konstigt brev hände det att komma skulle,

fick jag känsla veta för evigt, där ryms nu det finaste minne i mitt

liv, det var kort i sin länga, känns dock så starkt att inget kan annat

kännas så, när man i min ålder plötsligt får uppleva en kärlek som

livets öppnade blad, så mycket blottas för en, en framskrapad känsla,

den går genom en och man känner så lyckan, hela livet i sig, den man

älskar, känner den där kroppen som betager en, snör en som i älskandet,

man kommer in i och finns som omvirad ytter om, man känner sig röra sig

mot och vid, är ett vackert älska, smeka livets på sina egna skor, du

gjorde så fantastiskt på mig blott redan på existensen, sög upp min

kropp, höll den som vacker, lät mig dela ut den för dig i ditt, där

säger hjärnan hälsad, hjärtat sagt dunk, kropparnas smälttackor gjut i

samma, smeden är ingenjören, någon gör, vi gjorde varann gapa livet

fyllt, det underbara i rört av, vi hade, gjorde livets blad gylla, vi

var fyllt oss bort ensamt, älskans ställe, vi kände det, jag hände så

dig, önskan om just varit, när verkligt var oss, komma vårt, det är en

möblering i hjärnans eviga, det är hängmatta i det bästa, vi vaggade

varandra livets, vi gör oss förgott, tack för dagar menar, evig älskans

dig vara för, jag älskar dig så mycket min bästa, finns ingen som du,

vill jag kyssa bevis nog.

det har gått lång tid sedan du gjorde slut med mig, än lite längre

sedan du såg mig för kärlek, den du älskade och skulle svara på dig, ge

på livets kronblad i famn och kram, vika in livet i oss varandra. Vi

har levt nu åter lite till, inte med varann, men mot det vi är att

svara i den andra/-e. Jag älskar dig, mitt hjärta vill göra dig i

kokong av, så förtaga dig. Tycker du är den underbara, ett svar i liv.

Vet hur svårt allt kan förbli, men också bli lätt. Våra hjärtslag

skulle passa ihop. Jag vill hålla om dig i livet, höra om dina hemska

trauman och vagga dig ut i bättre, bära dig suset dån. Vi kan ha det

bra. Älska mig, kom till mig, jag garanterar livskamraten, hjärtat,

stödet, sviker dig aldrig, alltid älskar. Ha inte ensamt, vi är för

smarta för att bli egna ensamt, vi kan växa oss bättre som två, så göra

kompletterat kärlek ihop, göra grejerna och livet oss, vara åh

oklyschorna så mer till lags än livet självt var än. Du får den

starkaste livskamrat, hjärtat rakt serverat, det du aldrig fått så

lycklig hos nån, känn då den gör hos dig. Kom på besök, försök slappna

av och vi pratar om ditt förflutna, skapar ett första förtroende. Tar

din kärlek åter fram. Här i Övre huset kan du släppa dig bättre än i

hemmets ditt kontrollantarlöv, leka du inte har möjlighet att backa,

vara strandsatt, se mig där. Vi har precis samma förutsättningar som

förra året så här års, du bokar

biljetten, som du gjorde ifjol lite den

här tiden börjat, du kommer, ser mig, är dig se mig borta om

irritationen, vi gör lite grejer, har det bra, slut på avfärd.

Kärleksväxt får rot. Vi får det igen som i citatet där nere. Nu har det

gått så länge sedan du hade mig i arlövshögen, att den förra

irritationens hemska kanske lagt sig reda, skulle inte överfalla och

gripa dig så där, allra minst här på främmande mark, du vill ju ha ett

lyckligt förhållande där den andra kan ta dig som en fin äkta människa,

du som är den finaste och så förädlad av dig själv, så fint om allt i

din vilja, vilja till liv, och kunnig på allt om bra. Jag vill alltjämt

och för alltid älska dig, låt mig göra det, det gör dig gott, du är den

underbaraste, jag är fortfarande dökär i dig. Svara mig, kom över. Vi

göra allt det bra som förra året, och inget av initalens svårigheter,

vi gör det beständigt i år, ge inte upp för tidigare misslyckanden. Nu

kunde det, nu förbli bra. Tror, jag är övertygad om att det kan lyckas.

Du är så fin, oavsett svår. Du är sexigaste i världen dessutom. Vill dö

i din famn som gammal, eller inte belasta dig för det, men du vet, jag

vill ha livet med dig. Ge inte upp mig. Avfärda inte. Vi har bra

grogrund, och vi kan frånse våra misstag, och vi vet om den andra så

mycket gott. Mobilisera lite känsla och kom. Kram finaste du. Så mycket

puss, munnen går i frenesi å kyss dig, rodnas för dig, läppbits, dina

kinder i mitt gap. Dina händer om mitt ansikte. Vi så ihop, tätare

bättre, kroppgnids ömt puss, sväljer oss nästan, ivrig tanke, kramarna

ihop, bränner sig in, brännmärker den fina huden, ömmar oss. Drömmer om

hur jag vänder dig, får klä av dig, strö dina kläder om oss, samlagna

oss, hundställning voff upp, händerna

mina smeker dra å din rygg i takt

med juckarna, du känner mig förrycka mitt i dig, hava behaget, vi

darrar kropp smekt välbehaget, skävlar oss gott, ligger dra oss efteråt

i sängen, säger den gången tystnad gott inte så mycket för så lyckliga

glada, ligger den lyckan i darr fint, vi behagar liv, känns så

underbart vore, just den riktiga människan sin i livet, lega vi delade

ömt saligt med varann. Du min kärlek där svarat. Vi ser upp i

sadeltaket, ser glada ridna ner, så gott detta just är, två liv i

bevis, ger oss dela vi varandra. Kom mig. Kärleksväxten får rot. Jag

älskar. / din egen Stefan

 

Stefan Hammarèn

Ur arkivet

view_module reorder

Resan till frihet

Resan till frihet Avrättningen av Saddam Hussein ställer viktiga frågor. Vad göra med den mänskliga ondskan? Måste den avrättas, eller är det möjligt att bli mer mänsklig? En ung kvinna flyger ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om konst | 01 februari, 2007

 Hunter Jonakin “Jeff Koons Must Die!!!“ (2011)

Jeff Koons måste dö!!! och andra arkadspels baserade konstverk

En gång i tiden fanns de överallt. De fyllde spelhallar, köpcentrum och gatukök med sina blinkande lampor och lockande, pockande ljud. Arkadspelen var under 1980-talet spelintresserade ungdomars enarmade banditer, där ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 13 oktober, 2017

Bokstavskombinationer – inte bara av godo

Diagnoserna har förlorat sin betydelse, i den mening att den målar in människor i hörn. De tycks fungera som viloplatser och försvarsmodeller inför påverkan utifrån. Människor ursäktar sig gentemot det ...

Av: Barbro Bruun | Essäer | 13 oktober, 2013

Dikter av Daniel Westerlund

Dikter av Daniel Westerlund vi var i dessa gående vi kom att nyktra till när dom som kallade nytt stoff kallade dom vi var i våra identiteter när vi samtidigt försökte solidifiera ...

Av: Daniel Westerlund | Utopiska geografier | 26 januari, 2007

Karin Victorin

… hootchy kootchy-dansare som baserade sina danser på magdans och andra orientaliska danser sågs först 1893 i Chicago … – Ur Burlesque – and the New Bump-n-Grind Av Michelle Baldwin. Karin Victorin Hootchy Kootchys ...

Av: Agneta Tröjer | Övriga porträtt | 11 september, 2007

Franz Werfel, fotograferad av Carl van Vechten, 1940. (Wikipedia)

Franz Werfels Die vierzig Tage des Musa Dagh.

Franz Werfels roman om folkmordet på armenierna och om hur en spillra av dem räddades undan tack vare ett franskt fartyg kom ut sent i november 1933, trots att hans ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 28 Maj, 2015

Bo Setterlind

Bo Setterlind på Nya Zeeland

Den 24 augusti 1973 fyllde Bo Setterlind femtio år. Inför födelsedagen blev han intervjuad i pressen. Bland annat av K. A. Adrups artikel i Dagens Nyheter framgick att han tänkte ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 11 december, 2016

Ord som fötts ur tystnaden

Lämnar åter över en handfull av mina dikter, alla burna sina egna känslostormar. Dock, ligger alla avstånd nära i en växelverkan mellan subjekt/objekt, du som jag. Men låt mig först ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 23 oktober, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.