Illustration av Hebriana Alainentalo

Glömda poeter

Arne Melberg om tre poeters udda öde: Bengt Berg, Sam Carlquist och Lars Järlestad.

Av: Arne Melberg | 16 september, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Robert Warrebäck. Foto: Joel Krozer

En novell av Robert Warrebäck

Robert Warrebäck skriver dikter, prosa och artiklar. Han har publicerat poesi i Post Scriptum, noveller i diverse skönlitterära antologier och skrivit artiklar åt olika webmagasin och tidskrifter. Han jobbar om ...

Av: Robert Warrebäck | 28 september, 2015
Utopiska geografier

August Strindberg vid Rådmansgatans t-tunnelbanestation i Stockholm. Foto Wiki

Strindberg och Frankrike

August Strindberg är Sveriges mest franskinriktade skönlitteräre författare. Han bodde långa perioder i Frankrike, skrev själv vissa av sina verk på franska, de flesta av hans skrifter finns översatta till ...

Av: Elisabeth Tegelberg | 07 juli, 2015
Litteraturens porträtt

Karin G Engs erotisk krönika VI. En doft av inuti.

Mjuk men skönjbar slingrar den sig runt mig; rundlar en viskning, en smekning, löften. När den snuddar mig sluter jag ögonen och håller andan. Stilla. En enda evig sekund. Så ...

Av: Karin G. Eng | 26 juni, 2012
Gästkrönikör

Kapitel som visserligen icke är slutfört men har utlösning på slutet



den religiösa sidan av Stefan HammarénI senare pannrysk reklam och television för kaviar, en gumma, så som ryska gummor i merparten och ofta ser ut på ryska landsbygden bortom bergsmassivet, förestod bärgningen av en turistbuss vägutkörd som höll på att falla ner kantra för en ravin ur nästan serpentinväg, hade den ryska gumman spänt en störstjärt i bussens krok, och störkäken i vinschsvajern vilken varit för kort, sedan bet hon ihop tänderna på ryska, och vevade för det brinnkära i vinschen, stören gnisslade, den dödsket, töjdes, och bussen riskerade olöpt störta ner någonstans bortom, nog gumman var envis, som synden, lika mycket höll stören det, och bussen kom i ett kör upp förvånansvärt snart och föga dramatiskt tillspetsat, vid avgrunden ingen fick kaviar i den felande länken medelst, än en hop främmande folk hade väntat på det på plats grusad förhoppning och gick deprimerade iväg och svor vida förargat över gummans operation, i vilket mörkret föll kvällas. Inte nog med detta ändå som Loserförfattarfabriken hade snart även påpassligt tänt, brutit mörkret, brest krönet, medelst neonpublicerat in en central statistik som jag hälften självt tabelllåg bakom och behövt författa lite grand till, gjort den till avgjord kolportagéduglig gott väl, nog den nya främst rasande världen med dagordning i allt hade vi lyckats klassificera med hjälp av sände agent hesa Dubbel o Hakas över ½ 16 minuter oppriktiga det faktiska fältarbete vältsysselsättningarna och i Bill of Panorama, Bill av sperma, bild av Trendelenburgläge omkull, de förargade var födda i likhet, med slem eller romtäcket, plus daggmaskhet, allt medan sändeman rökte evinnerligt bloss pågå; kläckningen neonpublicering blev över ganska genast het som ett stoff, förvirring p.g.a. novitet eftersom den var enkel okonstlad och talande sant direkt så alla kunde riktigt förstå denna indelning och bör ha lämnat oss ifred hän hatat fastän de tände ju på den snarast istället, tog hus och stockvilla i helvetet, bögade ut i tillvaro.

Fanns inte mera kaviar, eller äkta kavaljerat, ens ädla borgarsvin, föga av jättemedelklass och dumma svettiga arbetare i mångfald (jfr ej ”[o]Modern sociologi” af St. Hamnarén 1995) eller precis lika förljuget vare även t.&.med Wright Mills the metropolitan 400 bortspeglat proletariatets barmhärtighett, fanns inte skillnader desto, och gräsrötternas och maskrossbarnens och de smartas klassresa var lika mycket skämt och en idiotisk hållplats vilseleda, nu fanns det överväldigande flest sorgliga idioter i folkfjättäthett och Kalles Tubkaviarer istället blott vilka delat sig i regelrätta idioter och helidiotiens som äter sina skorpta tugg på bördans fett sida vid sida med de eviga länge narkomaners gap och droglosercelebriteter huga förutom inte mindre förglömma de drömska i loserrus gaffla tröttsamma paradisvitser utan relevans aldrig, dessa demonstrerade emot Ave Loserhjonförfattarfabriken kontra Författargefondenes Fressens allt som det bekom och om dess inborgade parasiter riktas, ytterligare fanns det loserförfattare + jag själv + tuffa energiska mest kompromisslösa knäarflickor med ofattbara blickar försuga ens avsikter rikt ovetande + hasardkompaniet med somliga välutklädda svin, i skild avklass legosåldater förutom de dementa och zombierna tydligare, i övrig klass vampyrer, till ytterligare klassificistiskt fastän tvivelaktigt af spärrade bourroghiska ärmapor och en katolsk griskanin som härmar och lär och skriver elektrisk skrivmaskin, till yttermera visso även djur och fisk även några störar + så äckliga kryp, och växter och träd, fastän högre agent Nex Medel o Måtta wisste lägga till bakterieflora, batteriinnehåll och mindre, datavirus, förutom nämnde sin kollekta dragare den lovande medelmåttan Don Blåsa med hans loppcirkus i håren med omkrets, och oooförglömt nämnt friast fnissa av alla de allra sista de minst sedda och föga ansedda gröna jämte sminkade eller kamoufléerade vackra utomjordingarna tillspetsa, NASAs äldsta samtalspartners helst de, deras terapeuter dessa. Så mycket annat vidhäftande fanns inte att tillnämna och så här utgjordes vår stilla mindre strama handling och dess sfär, denna samhällsvittring sker, sin desto Sibeliusboulenattvard traska till snara undergångsstämning. Så hände det förestå allt nånting rätt oförlåtligt med ens i en paus utöver, hade då inte den pannryska hårresande stekgumman kanské på ädelt fanskap hört varse om Loserförfattarfabriken och regelrätt skickat iväg fisken ännu kvar hit med färskfisckuriren till oss arma för att blåsa upp den till slående rik världshändelse, även som fiskens fjärtar kunde ta eld, som en riddare vore gjort med vit tät handské och en kind i tiden förnärmat, oppmanat oss att vi vore fula fylla upp fisken med svagt färgat nervvadd joulupukkis gossypiumskäggvita och järnkloridbomull järnvadd jodoformvadd innerst familjeförpackning ekonomiesårbomull elektriskt_sårbomull blodstillande vadd mölnlyckevaddhet och brillomaterial blandat eller badat i syntetisk sepiolit substans rent ändå det först spreja andefattigt evig rostskyddssmörjat hållbarhetssprayer och glansmedel med Don Juan Blåsas droppar överallt runtom om fisken dess öppnast öppningar inte minst mest i i, som till något töjt förlöje veritabelt folknöje, samt slänga tre timmar smaklöksabnorm rom som ostron med pärlor övergjort spelat, nästan stensmörgåsar sjönk magsäck, slutligen avgjort lägga in den något uttöjda oljehaltiga egentligt medfarna hållna fisken i en likaledes inbrotts~ och bomboförstörbar tätaste vitrin än förre trolleborgaren och kolonialvaruhandelsallt i allo sig snillet Sigurd Ringström Fyrkants miljardvärda vitrinade hela världenfrimärkssamling i bankvalvet i hårt arbetiske loserhålan Trellebourgh en sin tid innan andningen var slut över, påföljd när de inmaterialiserade dyrgriparna åts av glaset fastnat som en avfjällning, i ett ställe ingen ville till särskilt, om också ett frimärke skall kunna dö trots sin sin motivlösa evighett, istället helst som loserdrömskrivmaskinens och den ofabrikerade självanställningsregistreringsskrivmaskinen sig stilleståndets sprängstoffigaste don hade här sitt ofattbara glas samtlig förbifart framme direkt intill avdelningarna hålla strikt blickfång för still, stinn här var jag minsann antiförfattade Stora loserförfattarfabriken, skulle vi enligt den inpiskade gumman se och tilllika förstå den (fisken) varje dag vi skrev koncentrerat om något ett ovidkommande snarast yttre och kunde istället författa en förtöjt stor fisk till den gamle på arken, begripa därmed hur mycket fisk den hade varit i oändliga havet alltsammans vågsvall eller omöjligt lösryckt skvalp bland blandat opp, simmade mer än flöt löjligt igenom, heller intet gott följt utan negativt hamna in, bussarna inemot oräkneliga kom i släpta tåget fulla med anfäktande lika barmhärtighetens losers och i husbilars hållna skumrask skilda med största karbunkler spräckt mer än däck hit från redan överallt överlåtnes, i loserbesmittat anmärkt alla som klev drev blev ur dem som en yttre rymd rämna ohållbart, trots ingen skyltat trottoariehållplats här trängas sin människoavstjälpning till dårars värp, demonstrerade genast urbota mot den troligt pågående förfiskningen, omhuldade fiskinramningen inflammerat ämne oppröra, mest emot gummans oppmärksamhett i grunden, varit emot allt genuint ändå framför allt allting, förargade över realneonen först av desto, vars bakground råkade dessutom vara den störens fjäll i färg och mest skiftning mot oss loserförfattare igen bestörta över störst dykt upp. Om den här gången hade knäarflickan varit helt rar oskyldig som en änglalik vinglös, inte ens knäat idioter sedan sist någon, hon var näst lite avund den ryska hårt hållbarhettens varualiserade gumma, som senast blivit första piskare och dragplåser på fullsatta Putin~ & ℅sCCCPbordellen så knäarflickan gick hellre mest sur vida till omkring och svor förnärmad över allt dito bullerstendumt, väste att gumman minsann kunde ju med rätta lika bra bli meddetsamma anställd vanställd förställd som anställare på Loserförfattarfabriken när hon en gång var det så urbota gumma dum och extraobesitas dra enfärgad tom trådbuss med en löjlig sprättlös fisk utan löplina befängt, vad en fisk än är, nu som reklamen eller rommen el. romanen hade överträffat litteraturen för ytterligare dumt, och ingen alls polsk låssmed från det förgångna eller underwoodsåterförsäljare frågade mer efter renad störolja bra för knän, fjäll och skrivmaskinsband spolrulles, dessutom hade hon flickan i smyg utspelat inte kunnat låta bli äta upp just min mesta merpart portionen af kaviaren som de mördade köksorna innan tillrett på gärning när förlagsledningen mest hann stjäla det mest direkt ur första kärlet medan de utfört sina påtalade bestialiska mord på köksorna nyligen här i romanen anlöpt, en ledning laddat blivit fortlöpt befriad av den ombytliga upportunistiska regeringen och släppts fria mot löfte och högtid enär de alla bedyrat lierade sig med dito dår tråd-lårelectrik kool~aid Acidbusdekorationanterna och där stods de lika förbluffande meningar till sedvanlig skrift och gapade samt skrek hesbröstade på vår rimliga orättvis död uppdukat bland alla andra i massan utmärkande tilltrångt. Som vanligt fanns det inga goda råd tillstå förelöpa här att ens lösa den eskalerade eviga skruvade plågan och såret och hånet på mot loserförfattarna och vårt tillskansade paradisch här omkring, enda emotdraget att vi idoga högt anställt en själva bäst stålnervad slöseriets kaviardirektör i frack åtsatt som skulle gemensamt tillsammans med honom aliens briljante billjarjardkarddirektören enda direktion förse oss med detta lika samma eviga varje fortlöpt gott drag dag av i ständigt och väl oavsett vad kontrat vare avsikternas till avspis välmåga, var vi dessutom numera irrighett inkarnerat fem direktörer på Loserförfattarfabriken + knäarflickan för sej, tös, oresonlig frånkomligt, desto anställningsbefriande, minsann förutom de ifrån sej handsekreterarna som gjorde sena enda måltider åt oss mera, emedande förra sista förlagsledningen de faktum äntligen hade valt vara helt på fiendesidor hålla fallna borta, portad mer än något diskutabelt. Allra minst tänkte ändå knäarflickan mera göra något eget skilt emotdrag, deklarerade hon framhållet tytt, och tyckte genast att vi skulle måla ett ultrasvin vitt helt och låta det taga hand om allt kreativt under tiden mörkret mötte existerat sin oorangé orgie olustad intill sist, mesta spermalystern, fisksoppaskimmer, himmelssken, instegna arlövsalars fantaisierandets glans av, mjuka skorpa till sist efter, svällkroppsfattighet avslutningsbörja, lite mörkt i en sals bortre storlek, storläck. Därtill läget därmed var hotfullt inlöpa tid exakt. Straxt nog borta i den internationella Miljonstegsparken togs den an av de urbotaste astrostranterna, den med idel lövs ädelträd efter att de stigit strikt skrikt klatsch i gaphalsars pyrschjakt bort alla borgåsnäckor och delegatsniglar än delikateschiglar ivägen först fritt fram sedan. De erövrar paradisets gröndska bakgård här inlett noppningen. Blodet och klorofyllén sprutad klatschet upp i skyn som flera sprutgejsrar kaskadat att, så rödblandad natten blivit från ena ändan till andra hållet av hela miljonsteget på nolltid ett. Loserförfattarparadiset hänryckte över det sitt hot igen mött av ny återbelägring. Framtida träbombspruduktionen var på urfödingsvisch barskrapande hotad skrinläggas så länge råvaran växte bland dem inkräkthet, på sikt kan den då inte ens mera författas och torka uttorka in med panoramasperma, sprutudukter lett ï dassklepsydrajardkardskaldemjödsNASAaerodromIDO59kärl skålbjuds ljudna, den spoliska dammen, miljonstegsparkeringen, splittringen, hållningen af, fanns ändå ingen aning för oss hur riktigt befria oss från dem driva anstormningen ifrån Fiaskoförfattarfabriken avvärjt, brevduvorna och knäarflickan bara grimaséerade blott och det Vita Svinet var regelrätt statsbegravt i Folkmassparken sedan något kapitel tillbaka åtfört, och inget oppblandninspulver föll ur himlen på narkomanernas själar över. Alla skrev, med hela världen författade avloppet och ohållbara korven oavlåtna smaklökens till besöksspoldassklepsydrajardkardskaldeskummjödshumlesurrNASAaerodemIDØ59an prototypspensionär som lyfter flyt, fanns snart då nästan rentav mer följetunger till än avsnitt och klassiker, fler än än revolverande Ben Hogans, alltså de förskansans dårarna skrev eller förfuttade här utanför sitt friluftsliv och utedasskontrasten oppmålad, frågade gubbarna på Loserförfattarfabriken från ballustraden flockfolket nere vad är det för skillnad egentligen utgöra, de är runt oss vägglösa fria äro medan de ytterst utgöra vår innervägg till vår yttervägg, medan vi intet skriver av opprörthett. Låserförfattarfabriksförfattarna krävde frihett ur belägrarna, som vägrade packa iväg sej hastigt och lustigt. Världen stod still tretton dagar i dygn räknat, här under tiden inledd. Vänster Handsekreterarna, även min fröken Uksjksdlsksoy var de sämsta uschla köksoravlösare vi någonsin haft, så det var mest att leva på avloppets arom upplyste våra agentloserförfattare åt dem dumstendöva reporters som interdonvjuande oss om det kaotiska läget tillspeätsat, men det var bara att upprepa historien igen kommit vi på på knäarflickans ändåförsorg om det kamoufleräde svinet, avstå den sista tjuren(fängslad burburroughis armapa) från sönderskjutna fuckboksavdelningen, eventuellt var det lika joulupukkis turnéflygren också, oavsett vilket ståhejaktigt kräk så fylldes töjt den patologiskt med förfalskad förvrängd svart kaviar från tömda vitrinstören stölden med annat sjösölkorvsfortplantningsmaterial från Ufojumbo Albertusch Sebas Cabinet øf Natural Curiositiés, enligt samma koncept eller recept anvisning som envetne bergsståtbokhållarén för ett par loserförfattarfabrikskapitel sedan i sin mening ivägslung katapultat ut sin då sista oätnaste avspisade apisavlade transvestittjur utspisad som ett titthål se avlöst infylld med bristningsgräns och receptsenap starkare än den som sålts på Lunds apotek, att belägrarkonungen demonstranternas språckörrör berörd minsann fatta galuppen förstå bäst avlåta och gå på nöten som en likt nörd ifrån brödralekamen, att här uppe idel ingen alls nöd heller existerae, förrstå borgens slut på borgarsvinstia och Loserförfattarfibaktuellt om än har förnödenhett för evig tid, så vänta ni bara i desto onödan helt, här lite smaklig måltid vi påbjuder er nere glatt, så sagt Loserförfattarfabrikationens paradis svarat bjöd demonstranterna på den världskaviar, istället för vitt pulverregnt mer än strött som tidigare, hela himlen regnade korniga kaviar ner över demonstranterna, ett paradis vara aldrig ens i sagor mer överträffande. Självt förvållat sevärt svor. Fastän om något borde skyfalla inträffa, en för oppstoppningsstör belyst i inte helt ändå säkra vitrinen kan förvisso explodera att allt oppstoppningsmaterial snögar, störlar nerfall över kvarteren längs mer än tänkt närhet till, men en loserförfattare borde oaktat med en träbomb från loserförfattarparadiset låta den (bomben) göra sitt (bom) under Runebergs rullstol, så den går i ett stoff (stolsmulor) och antal miniobjet trouvéer opplöst, blir ett Runebergs rullstolsregn, runebergsrullstolsspikregnet över hela Rungärrsgatan fram till Mannerheimskvären i tät neder runbördat, enda intakta enstaka rundhänta som finns kvar från himlen ur där största opplösningen skedde är ena hjulet som landar på turisten och allvetaren berömda kanaljén lyxskiten Jan Uskar Sverre-Lucien Henri Guilloû, repressentant för handlingsmättning, som en penisring där på hans vitala ställe framme han andäktigt sittande vid närmsta skymunda parkbänk drömmer få sätta sig i den (Runebergs) av trollslag blives som frälst loserförfattare, inte desto mindre fortsätter onarera sej som en gudomlighet ifred till Loserförfattarfabråken, drömmer fortsatt få åka opp med en knäarhisspiccolo medelst anställningshissen till Loserförfattarfabriken träffa loserförfattarförvärvaren i aulan, få läsa för henne provdikt, skriva mera bland loserförfattare efter anställning, göra högstående oeiIDO, loserparadisförfattarförvärvaren i solhatt får emellertid slag och nervsammanbrott för mindre numerae, slänger på Sverre Lucien sin (värvarens) Williams grasshopper-typewriterkirjoituskone en som man endast näsan kan önska sig åhtnjuta knack och spräck, emedan rullstolshjulet landar samtidigt som köttpress aldrig mer lossnande i bärstjälksring lite som fjölplatta över hans stör, oj nästan likt en vitrindörrskarm sitter på plats på vilken han skriker ut mer än alla till som en gaffelstucken julgris i rött av aldrig nördars genomskådat slag rödare och börjar orodnat rabbla experimentell idel prosa av enastående hög eller slapp kvalitéet, som kallolitteraturens katoliklostrets idel rippituoli IDOripulituoli (tålt IDObiktstol ibid IDOstolpiller stolt tilllaxodiktdiarré leve), ett runebergsstolregnsflow besitter, det blir utlösning, ångrar visserligen sin hämnd ett urbota fördömande av Loserförfattarfabriken tidigare, att de unga må leka med romanexperiment bäst de vill alltid fruktlöst som ingen läsarskarae och seriös bryr sig men skall snart minsann nog förstå och inse frukten av regelrätt roman, om all värd insikt att man inte kommer någon alls vart med sådan där lek och därom speciellt, skriva istället riktig och rejält gångbar roman om alls skall ha någonting att säga och komma med som andra är det minsta notis av. Sedan la sig mångt dammet och halvmörkret över honom, medan en orandig stryckatt kom och den kattpisspinkade på hans lyxskodon av djävulhy i protest mot alla hans ont nerlagda varelser i skog och stäpp eller mark, därmed den sagan. Skrek alla demonstranterna även död på alla kaviar Jan Uskar Sverre-Lucien Henri Guilloüs namn.

 

Stefan Hammarén

 

Research på Runebergsstolen

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

http://www.blaskan.nu/Blaskan/Nummer76/Stefan_Hammaren/jag_gapskrattar.html

http://www.blaskan.nu/Blaskan/Nummer57/Stefan_Hammaren/kulturstaden_borga.html

Ur arkivet

view_module reorder

Digitala avtryck

Den unge svenske tonsättaren Johan Svensson (f. 1983) redogör i detta porträtt av den något äldre kollegan JoakimSandgren (f. 1965)försin fascination inför denne numera i Paris baserade tonsättaren och hans musik. Via ...

Av: Johan Svensson | Musikens porträtt | 28 mars, 2013

gudinnor

New Age – flyktväg eller kvinnorörelse i vår tid?

New Age - detta omdiskuterade, mycket breda begrepp som även fungerar som samlingsnamn för olika andliga och spirituella rörelser – kan det sägas utgöra en i vår tid betydelsefull kvinnorörelse? ...

Av: Cecilia Johansson Martinelle | Essäer om religionen | 24 december, 2017

Den samiska shamanen och vismannen - fakta och reflexioner

De största fördomarna mot samer berör enligt min mening samisk shamandom som har ansetts bygga endast på vidskepelse och ännu oftast ses så. Etnologen dr Gabriele Herzog-Schröder i München säger ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 21 oktober, 2014

Umberto Saba, geten och döden

En regnig dag i oktober 2012 besökte jag Umberto Sabas antikvariat i Trieste. Jag köpte en bok på italienska om antikvariatet och dess historia sedan 1919 då Saba blev dess ...

Av: Bo Gustavsson | Litteraturens porträtt | 30 mars, 2013

Domenico Morelli. Iconoklasti. 1864. Museo di Napoli

Ikonoklaster, Fahrenheit 451 och kulturella folkmord

Varför ogillar vissa människor bilder som föreställer gudar och människor? Varför har det under vissa tider i en del kulturer funnits människor som bestämt sig för att systematiskt radera ut ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om samhället | 30 augusti, 2015

Man bär utlandet inom sig

Man bär utlandet inom sig Ett bokligt reportage Man bär utlandet inom sig, säger den isländske författaren Gudbergur Bergsson. Man bär och bär fram till den punkt man inte längre ...

Av: Thomas Nydahl | Kulturreportage | 24 november, 2006

Robert Halvarsson - Kooperativet Mediagruppen Karlstad - foto -  Robin Malmqvist

Känner du vid mitt namn?

En ny text av Robert Halvarsson.

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 11 januari, 2016

Bob Dylan 1963

”Jag var inte toastmaster åt någon generation”

Linda Bönström om Bob Dylan en musikikon och en poet som har varit viktig för flera generationer.

Av: Linda Bönström | Essäer om musik | 14 februari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.