Friedrich Zarathustra Nietzsche

Nietzschelitteraturen är, minst sagt, omfattande. Redan 1889-1890 utgavs första kommentaren till Friedrich Nietzsches Sålunda talade Zarathustra, Gustav Naumanns tvåbandsutgåva Zarathustra-Commentar. Få filosofiska verk har initierat en sådan mängd synpunkter, lagt ...

Av: Bo I. Cavefors | 30 augusti, 2013
Agora - filosofiska essäer

Möjligheter och återvändsgränder för den nyklassiska bildkonsten

En debatt har under sommaren rasat kring den figurativa norska skolan till vilken bl.a. den (ö)kände norska konstnären Odd Nerdrum räknas. Debatten föranleddes av utställningen "Figurationer, Realism och romantik i ...

Av: Leif V Erixell | 31 augusti, 2009
Essäer om konst

Melker Garay. Foto: Niclas Kindahl

Utlämnad åt ensamheten

En människa är alltid utlämnad åt ensamheten. Det upptäcker hon ibland; på vägen hem i bussen, i närbutiken, eller när hon ligger i sängen och stirrar upp i taket. Till ...

Av: Melker Garay | 02 april, 2015
Melker Garay : Reflektioner

Det syns inte om man inte ser det

Synen, omsorgen, om de psykiskt sjuka i det här landet har inte direkt varit en framgångssaga men när jag i september får veta genom kvällsnyheterna på teve att fyra personer ...

Av: Linda Bönström | 19 oktober, 2011
Gästkrönikör

Äntligen sex års forskning gått till sin ände,



 resultatet rörande osvikligt: bokstaven C blev T när jag föddes, och fortsatt som loserförfattare.

 

Stefan Hammarén Ni några minns kanské mina små rapporter under årens lopp från Loserförfattarfabriken om eller till blodläkarna. Från fabriken hamnat till väsen och lust hos tre olika blodläkare (inklusive den finsk-ämerikanska, + hos en klinikchef, också hos en kärlkirurg som var buktalare dessutom, och någon fullblodsdåre, samt en mexikansk blodläkare, samt en tyska som kom och tittade på mig och skulle analysera blodet med en nyuppfunnen analysmaskin, samt till Loserförfattarfabrikens personalmedicinman som alltid vill sjukskriva mig och tål inte mitt blodbad, var jag också på tapeten hos någon samlad blodläkarpanel av landets ledande ditos. Och fanns en läkare som mest bara pratade ditt och datt i över en timme, mest om blodbad. Allt började med att vanliga tandläkaren inte vågade göra en löjlig grej i min käft, remitterades till käckirurg som var desto ivrigare fastän feg, det någon månad innan jag for till Skåne-borta hos Emma för länge sedan, och den hösten förpassades jag närmare till blodläkaren, som fick för sig att blodsblodproven inte passade ihop sinsemellan, mönstret föll inte in i handbokens ingen sida, enligt bilden som det borde trots sjukdomsbild möjligt. Fick för sej därför att jag kan ha ett unikt blod. Sedan tänkte de också i början ta livet av kära mej, skulle testa ett ultramodernt blodstillande preparat, som kan vara riktigt effektivt (på somliga), och jag var ditkallad för tester av det och samma morgon hade de kommit på det, i mitt fall passar det absolut inte, är direkt livsfarligt, blir helt motsatt verkan, trombocyterna hade helt försvunnit på mig = död omedelbart framför deras ögon.

Nu hade slutligen en genundersökning av allt avslöjat mer, en himla lång kod har mitt blod, liksom varje blod har, med siffror och bokstäver tecknat, men det blev en mutation i det som eg. redan är en "megamutation" (sjukdom) av en blodfaktor (faktor VIII) som vilken i sin tur indelas i olika klasser och underklasser (allt enligt grova medicinvetenskapen från slutet av 1990-svaret när allt ännu var tydligt vackert eller fult indelat), så klasser och underklasser, liksom losers och proletärer skiljs. Indelningar och klassificeringar skall det vara, eftersom det förenklar begriplighett. Jag har hamnat i en liten underklass i megamutationen och i den ännu fått mutation, faktorn – fakttorn – faktcorn blev, och är pop corn som flyter utan att ta i. Alltså mycket sällsynt. Ett C är ett T i en lång räcka tecken, ett extra extraskrivfel i mitt blod typ, så där som ett ytterligare skrivfel skulle finnas i en hel roman som är en avart i sig. Fastän det lät otroligt mer invecklat och faktumaktigt hos blodläkaren fastän ungefär så här ändå. Bloodläkaren gick efter ett stort referensverk som hon var medförfattare till efter att först klickat fram allt möjligt på flera datorskärmar, och visade bilder och färggranna kluster där mutationerna finns helst och sökes först. Och skrivfel finns alltid. Jag är ett skrivfel, buuuhuuuuu, snörf. Sedan kunde blodläkaren inte säga vad detta T vill säga, vad mutationen ger för specifik kacka åt mig. Finns ingen mer vetskap om skillnaden om man har C eller det där extra T:t. T kommer inte att föranleda något nytt på nåt sätt. Något litet gör den på mig, men ingen vet vad, och ingen vill veta vad, lika lite som jag vill det, och den medicinska forskningen kommer på intet sätt befatta sig med mitt T. Nu är den loserförfattarfabrikens sak. Men det blir inte ens en medicinsk artikel i någon Medical Journal som det hett tidigare. Jag går i graven med mitt förbarmliga T som en hemlighett, fastän mitt blod finns för framtiden i någon genbanks kylbox någonstans, inte ens blodläkaren visste var, och mitt T:et får en notering i någon medicindatabank + i några forskarsystem, fastän hon visste inte ens säkert om det. Jag är dock inte det första T:t i världen, finns några kända redan. Jag är inte heller släkt med den åländska flickan som var den första som dokumenterades i världen med defekten, i början av 1920-svaret att hade "megamutationen" fastän då var termerna andra, hennes fick blott namnet efter en läkare, hon fick inga bokstäver. Hon dog för övrigt under sin andra menstruation, hann inte flygas över från Åland till Helsingfors skyldes det på, där den opptäckande läkaren väntade på henne. Läkaren som opptäckte flickan, har postumt fått två frimärken efter det med sitt namn högaktat. Min en granne är släkt med den läkaren. Men hon flickan kan omöjligt haft det där T:et i varje fall, sa blodläkaren, så långt är det säkert. Jag som undrat om jag ev. hade varit släkt. Var inne hos ämnerikansk-finska blodläkaren i en och en halv timme, ville hon bli av med mig, för slutligen började hennes två döttrar ringa turvis, hon skulle föra dem på fotbollsmatch, de spelar. Sedan förstod jag inte riktigt en sak, blodläkaren såg tio år yngre ut än 2006 år. Hon har t.&.med blivit vacker. (Däremot hade ena sköterskan från 2008 åldrats 15 år, som på en slutraka). Och så träffade jag klinikchefen i korridåren, utväxlade hon artighetsfraser och frågade hur jag mår. Två manliga läkare såg däremot ut som zombies, verkade helt borta med tumbleweed och vinden. Slutligen stal jag två kul instrument åt mig, som minne efter så här mycket onödiga oppoffringar. Mitt blodh är slutbehandlat som vetenskap, och slutbehandlat i romaner troligen, om inte fabriken vill ha det som framtidens blod, eller bok, som kan förädlas mer och muteras mera till det perfekta flödets ett. Därtill sa hon att jag är frisk som en nötkärna i oövrigt och alla de ungefär tvåhundrafemtio olika blodprover är perfekta. Bara de där mutationerna! Var &:så en timme för tidigt där. Blodläkaren kom fram och frågade om jag orkar vänta, jo vars visst, passar bra, eftersom jag skulle studera zombierna där ändå i förbifarten, och så sprang hon och köpte röd läsk som hon kom tillbaka medelst, och hade röda sportdojor på, blodläkaren är kanské vampyr om det inte är läsk i flaskan, drack flaskans innan tog emot mig, i en timme. Och så förstod hon mig ändå, när jag sa mig må illa av blodpudding och leverrätter, när förhörde mig om mina matvanor. Att dricka två liter mjölk om dagen är jättebra enligt henne (fastän en tidigare läkare sa att det bara är kalvar och småbarn som dricker sådant och så). Dessutomi som de där mutationerna ifråga tar åt sig av kalk, äter kalk, har de börjat misstänka. Och hon skulle väga mig. Gått ner i vikt jag, men vågen krånglade, men hon vägrade väga sig själv inför min åsyn, hoppade ibland på den med ena foten för att få den kalibrerad. Tror hela inrättningen är lite knäpp, oppriktigt sagt. Sedan till råga på säden, har min besvärsskrift på parkeringsböterna behandlats igår hos herr parkeringsövervakaren, väntar jag på besked, men jag hämnades idag på parkeringsövervakarhelvetet. Parkerade nästan så olovligt man kunde därför, dessutom rakt framför en övervakningskamerae, skulle förklara krig, men ingen kom och röde bilen fastän blev i 2 och en halv timme mer där. Och så såg jag en flicka &:så som skulle utmärkt passat rollen som nästa knäarflickan på Loserförfattarparadiset, vet jag nu hur hon ser ut i varje fall (fastän det inte är hon romanfiguren). Om jag vill hämnas mer, fick jag superrecept för, på blodpreparat, för c. 185500 supereuro, i inköp 6 x 3 fnuttiga euro. Om jag blir sur på folkförsäkringskassan tar jag ut samtliga oavsett att jag knappt behöver, kan leka blodigt med knäarflickan, får hon också sticka mig, eller tar för tagandets skulle (kanske inte så bra). Får jag säkert ett brev från folkförsäkringskassan som börjar demonstrera mot mig varför jag ett tu tre behöver så mycket. Hundraåttiofemtusen supereuro är en fängslande tanke. Samhället satsar inte på lyxpoetens texter, men däremot på en mutation, ett C som blev T. Fastän de kunde t.ex. ge hundratusen åt mig i superpengar, och så tar jag bara ut några förpackningar, bra deal för båda.

Stefan Hammarén 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

HANDLINGAR KRING RAYMOND ROUSSELS DÖD

"P.S. Kommissariat - sekt. Politeama - Palermo14 juli 1933 År XI i Fascismens EraInterntelegramÄrade herr förste PretorÄrade herr KvestorPalermo Vid omkring tiotiden idag på förmiddagen då hotellvaktmästaren Antonio Kreuz på Hotel ...

Av: Leonardo Sciascia. översättning: Torbjörn Elensky | Utopiska geografier | 05 oktober, 2009

Om att inkludera och att exkludera genom mat. Smilla på bokmässan

Rent instinktivt vill man dela med sig. Bryta bröd. Man behöver inte vara Jesus och lärjungarna för att uppskatta den gemenskapen som maten, brödbrytandet, ger. På tåget till bokmässan vill ...

Av: Belinda Graham | Kulturreportage | 06 oktober, 2013

Ragnwei Axellie. Under ytan

För livets skull   Tänk att ha hand om vitsipporna och fågelsången. Undervisa. Visa under. Under visa. Har någon egentligen förstått innebörden ? Isa ställer frågan till sig själv. Det är Pelle hon ...

Av: Ragnwei Axellie | Utopiska geografier | 02 juli, 2014

Ulf Stenberg

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen del 8

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 31 maj, 2017

Selma & Sophie

Selma & Sophie ensamma fruntimmer

En sommarartikel om en ung Selma, med anledning av en ny bok med bilder från hennes resor tillsammans med Sophie Elkan och Västanå teaters ungdomliga uppsättning av Charlotte Löwensköld. Det kan ...

Av: Enel Melberg | Essäer om litteratur & böcker | 30 juli, 2017

Röda korset, en spännande berättelse om en folkrörelse och ett stycke kvinnohistoria

Den så kallade Röda korsdagen firas traditionellt 8 maj, i år (2013) för 150:e gången. Historien om hur schweizaren Henry Dunant tog initiativet till den freds- och sjukvårdande organisationen Röda ...

Av: Mats Myrstener | Essäer | 03 december, 2013

Mike Disfarmer. Fotograf. 1884 - 1959

Uppsala Konsert Kongress har under våren 2011genomfört ett antal konserter. Bland de framträdanden som annonserats på helsidor i dagspressen lade jag märke till Bill Frisell. Han omtalades som gitarrgeni och ...

Av: Birgitta Milits | Essäer om konst | 29 april, 2011

Dr Moreau: Dr. Moreau, skivmastrare, har fått en ny djävulsk idé

Ett musikår under protest – 2014 tillbakaspolat

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med 2014. Inte för att problemet är så stort längre eftersom året snart är slut. Men medan det pågick som värst var ...

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 31 december, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.