Med novellen som sitt format … intervju med Éilís Ni Dhuibhne

Novellpriset. Om det fanns ett internationellt sådant skulle Éilís Ni Dhuibhne ligga bra till ... hon har redan vunnit flera priser för sina noveller och novellsamlingar på Irland, både på ...

Av: Belinda Graham | 02 januari, 2013
Litteraturens porträtt

 Marie Tonkin

Om förlåtelse som motståndshandling

En ny brinnande aktuell krönika av Marie Tonkin

Av: Marie Tonkin | 24 mars, 2017
Gästkrönikör

Serbiska Vinča var Europas första "stad"

Det som gör Vinča i Belgrads trakt till en sådan spännande och fascinerande plats är de faktum att boplatsen uppvisar många av de karaktäristika som vi idag anser synonymt med ...

Av: Jeremija Isakovič | 07 augusti, 2011
Kulturreportage

Benjamin 4

  Om Om

Av: Håkan Eklund | 03 september, 2011
Kulturen strippar

Äntligen sex års forskning gått till sin ände,



 resultatet rörande osvikligt: bokstaven C blev T när jag föddes, och fortsatt som loserförfattare.

 

Stefan Hammarén Ni några minns kanské mina små rapporter under årens lopp från Loserförfattarfabriken om eller till blodläkarna. Från fabriken hamnat till väsen och lust hos tre olika blodläkare (inklusive den finsk-ämerikanska, + hos en klinikchef, också hos en kärlkirurg som var buktalare dessutom, och någon fullblodsdåre, samt en mexikansk blodläkare, samt en tyska som kom och tittade på mig och skulle analysera blodet med en nyuppfunnen analysmaskin, samt till Loserförfattarfabrikens personalmedicinman som alltid vill sjukskriva mig och tål inte mitt blodbad, var jag också på tapeten hos någon samlad blodläkarpanel av landets ledande ditos. Och fanns en läkare som mest bara pratade ditt och datt i över en timme, mest om blodbad. Allt började med att vanliga tandläkaren inte vågade göra en löjlig grej i min käft, remitterades till käckirurg som var desto ivrigare fastän feg, det någon månad innan jag for till Skåne-borta hos Emma för länge sedan, och den hösten förpassades jag närmare till blodläkaren, som fick för sig att blodsblodproven inte passade ihop sinsemellan, mönstret föll inte in i handbokens ingen sida, enligt bilden som det borde trots sjukdomsbild möjligt. Fick för sej därför att jag kan ha ett unikt blod. Sedan tänkte de också i början ta livet av kära mej, skulle testa ett ultramodernt blodstillande preparat, som kan vara riktigt effektivt (på somliga), och jag var ditkallad för tester av det och samma morgon hade de kommit på det, i mitt fall passar det absolut inte, är direkt livsfarligt, blir helt motsatt verkan, trombocyterna hade helt försvunnit på mig = död omedelbart framför deras ögon.

Nu hade slutligen en genundersökning av allt avslöjat mer, en himla lång kod har mitt blod, liksom varje blod har, med siffror och bokstäver tecknat, men det blev en mutation i det som eg. redan är en "megamutation" (sjukdom) av en blodfaktor (faktor VIII) som vilken i sin tur indelas i olika klasser och underklasser (allt enligt grova medicinvetenskapen från slutet av 1990-svaret när allt ännu var tydligt vackert eller fult indelat), så klasser och underklasser, liksom losers och proletärer skiljs. Indelningar och klassificeringar skall det vara, eftersom det förenklar begriplighett. Jag har hamnat i en liten underklass i megamutationen och i den ännu fått mutation, faktorn – fakttorn – faktcorn blev, och är pop corn som flyter utan att ta i. Alltså mycket sällsynt. Ett C är ett T i en lång räcka tecken, ett extra extraskrivfel i mitt blod typ, så där som ett ytterligare skrivfel skulle finnas i en hel roman som är en avart i sig. Fastän det lät otroligt mer invecklat och faktumaktigt hos blodläkaren fastän ungefär så här ändå. Bloodläkaren gick efter ett stort referensverk som hon var medförfattare till efter att först klickat fram allt möjligt på flera datorskärmar, och visade bilder och färggranna kluster där mutationerna finns helst och sökes först. Och skrivfel finns alltid. Jag är ett skrivfel, buuuhuuuuu, snörf. Sedan kunde blodläkaren inte säga vad detta T vill säga, vad mutationen ger för specifik kacka åt mig. Finns ingen mer vetskap om skillnaden om man har C eller det där extra T:t. T kommer inte att föranleda något nytt på nåt sätt. Något litet gör den på mig, men ingen vet vad, och ingen vill veta vad, lika lite som jag vill det, och den medicinska forskningen kommer på intet sätt befatta sig med mitt T. Nu är den loserförfattarfabrikens sak. Men det blir inte ens en medicinsk artikel i någon Medical Journal som det hett tidigare. Jag går i graven med mitt förbarmliga T som en hemlighett, fastän mitt blod finns för framtiden i någon genbanks kylbox någonstans, inte ens blodläkaren visste var, och mitt T:et får en notering i någon medicindatabank + i några forskarsystem, fastän hon visste inte ens säkert om det. Jag är dock inte det första T:t i världen, finns några kända redan. Jag är inte heller släkt med den åländska flickan som var den första som dokumenterades i världen med defekten, i början av 1920-svaret att hade "megamutationen" fastän då var termerna andra, hennes fick blott namnet efter en läkare, hon fick inga bokstäver. Hon dog för övrigt under sin andra menstruation, hann inte flygas över från Åland till Helsingfors skyldes det på, där den opptäckande läkaren väntade på henne. Läkaren som opptäckte flickan, har postumt fått två frimärken efter det med sitt namn högaktat. Min en granne är släkt med den läkaren. Men hon flickan kan omöjligt haft det där T:et i varje fall, sa blodläkaren, så långt är det säkert. Jag som undrat om jag ev. hade varit släkt. Var inne hos ämnerikansk-finska blodläkaren i en och en halv timme, ville hon bli av med mig, för slutligen började hennes två döttrar ringa turvis, hon skulle föra dem på fotbollsmatch, de spelar. Sedan förstod jag inte riktigt en sak, blodläkaren såg tio år yngre ut än 2006 år. Hon har t.&.med blivit vacker. (Däremot hade ena sköterskan från 2008 åldrats 15 år, som på en slutraka). Och så träffade jag klinikchefen i korridåren, utväxlade hon artighetsfraser och frågade hur jag mår. Två manliga läkare såg däremot ut som zombies, verkade helt borta med tumbleweed och vinden. Slutligen stal jag två kul instrument åt mig, som minne efter så här mycket onödiga oppoffringar. Mitt blodh är slutbehandlat som vetenskap, och slutbehandlat i romaner troligen, om inte fabriken vill ha det som framtidens blod, eller bok, som kan förädlas mer och muteras mera till det perfekta flödets ett. Därtill sa hon att jag är frisk som en nötkärna i oövrigt och alla de ungefär tvåhundrafemtio olika blodprover är perfekta. Bara de där mutationerna! Var &:så en timme för tidigt där. Blodläkaren kom fram och frågade om jag orkar vänta, jo vars visst, passar bra, eftersom jag skulle studera zombierna där ändå i förbifarten, och så sprang hon och köpte röd läsk som hon kom tillbaka medelst, och hade röda sportdojor på, blodläkaren är kanské vampyr om det inte är läsk i flaskan, drack flaskans innan tog emot mig, i en timme. Och så förstod hon mig ändå, när jag sa mig må illa av blodpudding och leverrätter, när förhörde mig om mina matvanor. Att dricka två liter mjölk om dagen är jättebra enligt henne (fastän en tidigare läkare sa att det bara är kalvar och småbarn som dricker sådant och så). Dessutomi som de där mutationerna ifråga tar åt sig av kalk, äter kalk, har de börjat misstänka. Och hon skulle väga mig. Gått ner i vikt jag, men vågen krånglade, men hon vägrade väga sig själv inför min åsyn, hoppade ibland på den med ena foten för att få den kalibrerad. Tror hela inrättningen är lite knäpp, oppriktigt sagt. Sedan till råga på säden, har min besvärsskrift på parkeringsböterna behandlats igår hos herr parkeringsövervakaren, väntar jag på besked, men jag hämnades idag på parkeringsövervakarhelvetet. Parkerade nästan så olovligt man kunde därför, dessutom rakt framför en övervakningskamerae, skulle förklara krig, men ingen kom och röde bilen fastän blev i 2 och en halv timme mer där. Och så såg jag en flicka &:så som skulle utmärkt passat rollen som nästa knäarflickan på Loserförfattarparadiset, vet jag nu hur hon ser ut i varje fall (fastän det inte är hon romanfiguren). Om jag vill hämnas mer, fick jag superrecept för, på blodpreparat, för c. 185500 supereuro, i inköp 6 x 3 fnuttiga euro. Om jag blir sur på folkförsäkringskassan tar jag ut samtliga oavsett att jag knappt behöver, kan leka blodigt med knäarflickan, får hon också sticka mig, eller tar för tagandets skulle (kanske inte så bra). Får jag säkert ett brev från folkförsäkringskassan som börjar demonstrera mot mig varför jag ett tu tre behöver så mycket. Hundraåttiofemtusen supereuro är en fängslande tanke. Samhället satsar inte på lyxpoetens texter, men däremot på en mutation, ett C som blev T. Fastän de kunde t.ex. ge hundratusen åt mig i superpengar, och så tar jag bara ut några förpackningar, bra deal för båda.

Stefan Hammarén 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Percy Bysshe Shelley - en glömd poet

I Anthony Burgess roman A Clockwork Orange har den mest korkade av ultravåldsligisten Alexs kumpaner, Dim, en mask som föreställer "a poet veck called Peebee Shelley".

Av: Björn Kohlström | Essäer om litteratur & böcker | 05 juli, 2008

Visionära rum

Vi behöver alla våra visionära rum. En förening hyr en lokal och verksamheten frodas. Ett företag bygger, växer och producerar. En församling lånar ett rum och samlar de troende. Ibland ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 06 augusti, 2012

Cyborger och diskurser

Vilken roll kommer cyborgens identitet spela i framtida kontexter när det inte längre finns något diskursivt kön som upprätthåller sociala och mellanmänskliga relationer? Eller snarare, vilka problem uppstår i människans ...

Av: Lejla Fazlic | Agora - filosofiska essäer | 01 juni, 2013

Sandra Bengtsson Stiskalo, Dikter

Sandra Bengtsson Stiskalo. Skriver sedan länge dikt men numera även prosa, processen är maklig men kontinuerlig och hon välkomnar dess krav om större utrymme. På hemsidan www.stiskalo.com skriver hon om ...

Av: Sandra Bengtsson Stiskalo | Utopiska geografier | 26 december, 2011

Staffan Hellstrand och Roger Karlsson, foto Linda Berg

Dundersuccé på musikaliskt jubileum

Roger Karlsson är en sympatisk artist, som skriver fina texter med bra melodier. Roger Karlsson är en punkare med massor med energi

Av: Thomas Wihlman | Musikens porträtt | 03 oktober, 2016

Drömmen är tingets isolering

Spiegel: noch nie hat man wissend beschrieben, was ihr in euerem Wesen seid. (Rilke)

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 10 maj, 2017

Nina Ahlzén. Gårdsten

Nina Ahlzén bor i Göteborg. Skriver regelbundet för Dagensbok.com och medverkat i diverse antologier. Har tidigare utkommit med två diktsamlingar "Man kan inte mota en gryning", Pupill Förlag och "Och ...

Av: Nina Ahlzén | Utopiska geografier | 24 mars, 2014

lunanuova. Foto: Gilda Melodia

Bortom det tänkta i en tankes poetik

”… men förhållandet kvarstod: han blev aldrig sig själv, aldrig frigjord, aldrig en avslutad individ. Han förblev en mistel, som icke kunde växa utan att bäras upp av ett träd; ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 05 november, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts