Meg Rosoff, Årets ALMA-pristagare. Foto Belinda Graham

Den symboliskt viktiga fantasyn och ungdomsböcker som spränger gränser

Fantasy har gått från att vara "eskapism" som etablissemanget ser lite snett på, till att vara viktiga böcker, kritikerrosade böcker, prisvinnande böcker ... samtidigt som böckerna älskas av publiken mer än ...

Av: Belinda Graham | 29 september, 2016
Essäer om litteratur & böcker

55. Lina, Tobbe & Nils-August

Linas mobil ringde. Hon plockade upp den ur fickan och kände inte igen. Kunde det vara … hoppas, hoppas … ”Hallå, det är Lina.” ”Hej, det är Anna från Månteatern. Jo, det ...

Av: Lina, Tobbe & Nils-August | 11 januari, 2013
Lund har allt utom vatten

Veckan från hyllan. Vecka 46 - 2012

Det var naturligtvis en ren tillfällighet att det amerikanska presidentvalet ägde rum på Gustav Adolfsdagen. Men jag kan inte låta bli att misstänka en republikansk konspiration. Kungen dödas, dimman vid ...

Av: Gregor Flakierski | 10 november, 2012
Veckans titt i hyllan

Experimentmässor, igenkänning och julgåvor

Med start på Första söndagen i Advent, alltså den 2 december, kan Svenska kyrkans nya försöksordningar för mässan komma att användas. Ett antal församlingar har fått ansöka om att bli ...

Av: Per-Inge Planefors | 26 oktober, 2012
Gästkrönikör

Bruno Kreisky 1983 foto Wkipedia

Bruno Kreisky och Sverige



Vad har Arne Carlsson med Wien att göra? Den frågan ställde jag mig hösten 1978 när jag var gästlärare i Österrike; uppdraget innefattade skolbesök och deltagande i fortbildningskurser för österrikiska lärare och samtal med utbildnings- och kulturministeriet (BMUK), som i samverkan med Skaraborgs länsskolnämnd under ledning av Nils-Gunnar Emrich var ansvarigt för projektet.




Genom Gustaf Möllers försorg lyckades Kreisky få tillstånd att besöka läger där österrikiska "desertörer" fanns. De skulle nu kallas "militärflyktingar" och sortera under civila och inte militära myndigheter. Kreisky lyckades även ordna arbeten t.ex. med skogsarbete, vilket i synnerhet passade alpjägare från Kärnten särskilt väl.
Högskolan i Skövde

Högskolan i Skövde

Annons:

Vid denna tid var en duktig ishockeyspelare vid namn Arne Carlsson en av stöttepelarna i Tre kronor. Jag blev något förvånad när jag upptäckte att det i Wien fanns en Arne-Carlsson-Staty. Så enastående och berömd var väl södertäljespelaren ändå inte. Dock hade detta minnesmärke inget med idrott att göra. En namne till hockeyspelaren deltog i Svenska Rädda Barnens hjälpaktion i Wien åren direkt efter Andra världskriget; han blev skjuten till döds av en sovjetisk soldat i Niedersachsen efter det att han kört vilse och hamnat på förbjudet område. Andra kända exempel på Österrikes offentligt visade tacksamhet mot Sverige finns som trafikknutpunkten Schwedenplatz, som fick detta namn år 1919 för vårt lands hjälpinsatser efter Första världskriget och Per-Albin-Hansson-Siedlung från 1951.

I Österrike har Sverige fortfarande ett mycket gott rykte, en viktig roll i detta sammanhang spelade Bruno Kreisky; de tolv år från 1938 som den av judisk härkomst födde Kreisky levde i Sverige kom att få en avgörande betydelse för relationerna mellan Sverige och Österrike och för honom själv i både politiskt och personligt hänseende. Som övertygad socialist kände han sig inte trygg och bekväm med den regim som i Österrike verkade i en auktoritär klerikal-nationalistisk anda; i två omgångar hade han tvingats sitta i fängelse. Meningsfränder och vänner i flera andra länder ville se honom lämna hemlandet. Han måste söka en säker tillflyktsort.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Under resan mot Norden hade Kreisky ett anspråkslöst bagage med, där ingick dock bl.a., enligt hans egen utsago, som enda reslektyr Robert Musils Mannen utan egenskaper , vilket ingen öppet velat betvivla, eftersom Kreiskys intresse för kultur, inte minst litteratur var äkta och förblev oomstritt.

Efter ett veckolångt uppehåll i Köpenhamn anlände Kreisky till Sverige, det första intrycket av vårt land var inte positivt: "Här är kallt och fuktigt, varför lämnade jag Danmark, detta vänliga och glada land?"

En första kvällsmåltid med svenskar förstärkte intrycket av ett land där väta även i sällskapslivet kunde ingå som en viktig ingrediens: snapsarnas antal var många och han fick vissa problem med att hitta sitt rum i det första svenska natthärbärget. Men denna stämning skulle snart ersättas av något helt annat.

I Sverige lärde Kreisky känna flera av de svenska ledande socialdemokraterna som Per Albin Hansson, Tage Erlander, Ernst Wigforss, Gustaf Möller, Alva och Gunnar Myrdal. En viktig bekantskap blev även Willy Brandt, som först sökt en tillflyktsort i Norge och som talade en korrekt norska med personlig tysk touch; Kreisky skulle med tiden behärska det svenska idiomet väl. I den så kallade Lilla internationalen lärde han känna andra flera betydelsefulla politiska tankefränder Ett viktigt ämne var diskussioner om vad som skulle komma efter kriget. Vänskapen mellan Kreisky och Brandt tillhörde den hållbara sorten.  Och i Stockholm träffade Kreisky sin svenska fru, Vera Fürth. Mötet skedde något slumpartat i samband med en Luciafest.

Redan före resan till Skandinavien hade Kreisky fått en god vän i Torsten Nilsson, som han lärt känna genom Socialistiska ungdomsinternationalen, som på olika sätt efter Hitlers inmarsch verkade för att få Kreisky ut ur Österrike. England som ett alternativt mottagarland fanns med i bilden, en för Kreisky då okänd socialist och ägare till en stor butikskedja, Alan Sainsbury, hade utverkat inresetillstånd till sitt land.

För att få lämna Tredje Riket behövdes ett intyg på att den utresande var olämplig för krigstjänst. Hos den vederbörande myndigheten meddelade Kreisky att den mosaiska församlingen inte kunde hitta hans papper i befintliga dokument, sedan oktober 1931 var han dessutom officiellt konfessionslös. Reaktionen hos ansvarig officer lät inte vänta på sig: "Herr Kreisky, ni är den första människa som kommit till mig och begärt att få sin judiska härkomst bekräftad." Utan att rådgöra med sina överordnade gav officeren Kreisky dennes önskade papper.

Torsten Nilsson och Kreisky, båda "glada laxar" som trivdes i varandras sällskap, åkte efter en inbjudan från den finländska socialistiska ungdomsorganisationen tillsammans till Finland i december 1939 dock inte för att roa sig utan för att bevittna kriget med egna ögon. Tillfälle gavs för Kreisky att arbeta som journalist; arvodet för artiklarna skulle betala resan, men förluster i kortspel med Nilsson blev nog så dyrbara. Genom Nilssons försorg inbjöds Kreisky att vid första majfirande bland snödrivor i Kiruna hålla tal. Huvudtalare var Karl Kihlbom som erbjöd sig att översätta Kreiskys tal och själv hålla det. En något förvånad Kreisky kunde notera att åhörarna ideligen brast ut i mycket kraftiga applåder. På Kreiskys fråga om hur Kihlbom burit sig åt blev svaret från denne att han hållit ett betydligt bättre tal än vad originalets innehåll egentligen förtjänade.

Genom Gustaf Möllers försorg lyckades Kreisky få tillstånd att besöka läger där österrikiska "desertörer" fanns. De skulle nu kallas "militärflyktingar" och sortera under civila och inte militära myndigheter. Kreisky lyckades även ordna arbeten t.ex. med skogsarbete, vilket i synnerhet passade alpjägare från Kärnten särskilt väl.

En god vän var även Tage Erlander. Kreisky framhöll dennes intelligens. Erlanders studier vid Lunds universitet hade inte alltid visat belägg för detta, det första årets studier i fysik och kemi hade inte varit särskilt framgångsrika; dock blev övergången till ämnena statskunskap, nationalekonomi och statistik ett gott val, en fil kand-examen blev resultatet. Till Kreisky sade Erlander att Olof Palme inte kunde bli statsminister: "Han är alldeles för intelligent för det uppdraget. "Herrarnas goda sinne för humor kom ofta till användning och förstärkte vänskapen. När Kreisky skulle återvända till Österrike i början av år 1950 höll Erlander ett avskedstal: "Bruno, du får gärna återvända till Sverige och du får vilket jobb du vill ha - utom mitt eget."

Margit Schmidt, Kreiskys sekreterare, fick jag tillfälle att träffa i Wien våren 2005. Anledningen var den att jag skulle vara moderator vid ett seminarium i Stockholm,"Kreisky och Sverige", där bl.a. Kaj Björk, Anita Gradin, Ingvar Carlsson och Peter Kreisky medverkade. Sonen Peter var i samband med striden om ett kärnkraftverk i Zwentendorf, endast några mil från Wien, en högljudd motståndare till faderns vilja att bygga ett sådant.

Nejet och nederlaget i folkomröstningen gjorde förbundskanslern ont. Jag var i Wien vid den här tiden och kunde se hur engagerade människorna var, heta men städade diskussioner uppstod ute på gatorna, ofta med generationsbundna laguppställningar men i den anda Kreisky förespråkade, i vänlig och saklig ton. Han själv älskade att trycka ned människor i ett hörn och diskutera olika frågor, allra helst ville han ha mothugg. Ett undantag blev Kreiskys ofta förbittrade kontroverser med Simon Wiesenthal där båda kombattanterna ibland överskred tillåtna gränser. Det svenska debattklimatet uppfattande Kreisky som tämligen lågmält och respektfullt. Nederlaget i fråga om Zwentendorf gjorde honom ont.

Fru Schmidt underströk den starka vänskapen mellan Kreisky och Olof Palme. När mordet på Palme skedde befann sig Kreisky med sin sekreterare på uppdrag utomlands, beskedet om dådet i Stockholm gjorde den österrikiske förbundskanslern väldigt upprörd och ledsen. Kreisky höll ett av talen vid Palmes begravning och han jämförde där Palme med Kennedy. Även familjevis var relationerna goda mellan Kreisky och Palme.

År 1991 invigdes vid Högskolan i Skövde ett Centrum för Österrikestudier, ett unikt samarbetsprojekt mellan den österrikiska staten och en liten högskola i Skaraborgs län. De viktigaste uppgifterna utgjordes av samverkan inom skola, utbildning och kultur, där lärarfortbildning och kulturutbyten var viktiga beståndsdelar. Fortbildningskurser för lärare och skolledare i Sverige, övriga nordiska länder, Baltikum, Österrike och Schweiz anordnades och österrikiska lärare besökte en mängd svenska skolor. Merparten av kostnaderna svarade Österrike för, bl.a. verkade två österrikska Sprachberater (lektorer)placerade vid högskolan. Så småningom kom finansiellt och annat stöd in från myndigheter som Skolverket, Svenska institutet och Statens kulturråd. Ett givande kulturutbyte kom att spela en viktig roll med författarbesök och musikprogram.

Ett av de mest uppskattade inslagen som stöddes av EU var en svensk-österrikisk symfoniorkester bestående av ungdomar som gav konserter i Sverige, Österrike och Belgien, även ett program om Edit Södergran med Ernst Brunner, Berndt Egerbladh och Mia Adolphson var framgångsrikt både i Sverige och Österrike; Sverige kunde glädja sig åt författarbesök av Erich Hackl, Christine Nöstlinger och andra författare och konserter med bl.a. Wiener Sinfonietta, Kurt Rapf och Felicitas Keil.

År 1997 ägde ett stort internationellt Strindbergsseminarium rum i Linz, Strindberg and Expressionism, för vilket Österrikecentrum var medansvarigt, från svensk sida även Strindbergssällskapet, Stockholm, för Österrike Adalbert-Stifter-Institut des Landes Oberösterreich och BMUK. I anslutning till detta evenemang invigdes det första Strindbergsmuseet utanför Sveriges gränser, Das Strindbergmuseum in Sachsen, Oberösterreich. Sedermera prisbelönt. Svenska invigningstalare var Björn Meidal och undertecknad.

Högskolans i Skövde ledning beslutade år 2007 att detta centrum skulle läggas ned. Den officiella anledningen sades vara brist på studenter som ville läsa tyska, vilket tyvärr var en korrekt beskrivning av efterfrågan på språkstuderande även i franska och spanska. Men värt att diskutera är negligeringen av de förutsättningar för samarbete och utbyten av olika slag inom flera andra områden än språk som fanns etablerade. Märkligt ställningstagande av en liten svensk akademi som säger sig vara framåtsträvande och benäget till samverkan och utveckling. Merparten av kostnaderna svarade Österrike för.

Ännu svårare att förstå ställningstagandet blir det när man tänker på att Högskolan i Skövde tog initiativ till bildandet av ett Centrum för Mexicostudier , invigdes 2002, med Österrikecentrum som förebild. Österrike ställde sig mycket positivt till tanken att utvidga det ursprungligt tänkta tvåländerssamarbetet i en del avseenden med Mexico . Skövde kommun gjorde viktiga insatser i ansträngningar att rädda båda dessa centra och försökte på ett generöst sätt kvarhålla Österrikecentrums existens i staden. I dag är båda centra borta.

Men det viktiga och bestående är att de goda och nutida relationerna mellan Sverige och Österrike som Bruno Kreisky som lade grunden till fortlever. I Hammarbyhöjden i Stockholm finns en liten Willy Brandt-park och en Willy Brandt-staty. En motsvarande hedersbetygelse vore även Bruno Kreisky värd.

Artikelns författare är föreståndare för Centrum för Österrikestudier, Högskolan i Skövde, 1991-1999
Projektledare för inrättandet av ett Centrum för Mexicostudier, Högskolan i Skövde, 2001-2002
Projektanställd vid BMUK 2001-2006
Huvudredaktör för skriften Sverige och Österrike 2001

Kurt Bäckström

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Asger Jorn: I begynnelsen var bilden. Foto: Thomas Notini

Cobra – nittonhundratalets sista avantgarde

Thomas Notini om COBRA som inte är en antydan om något farligt och skräckinjagande utan ett akrostikon bildat av början av (de franska) namnen på de tre städer varifrån gruppens ...

Av: Thomas Notini | Essäer om konst | 17 augusti, 2015

I strömmen mot Strömmen

 1 Visst, man måste göra det bästa av förmiddagstimmarna: i studier, i arbete. Middagen är kulmen. Så följer nerförsbacken den slappa uppmärksamma passivt nöjda. "Linjens" nermanska mänskliga  brokighet. Öva bort skapandets ...

Av: Gunnar Lundin | Utopiska geografier | 28 september, 2009

All makt åt folket

 ”Då vetenskapen för gemene man ersatt religionen som slutgiltig kunskapskälla börjar den till viss del själv framstå som ännu en religion. Med detta följer en närbesläktad fara beträffande vissa anhängare ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 november, 2014

Filosofi, kultur og liv

Innledning I den vestlige kulturhistorie finnes det en rekke distinksjoner, og som gjerne blir framstilt på den måten at de er om forskjellen mellom høyt og lavt, ånd og åndløshet, fornemt ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 23 juni, 2014

Antropologisk metafysikk

I sikten min er språk og språklighet, å rå over begrep og å anvende begrep, å være anvist på en realitet som overskrider(transcenderer) hver eneste leksikalsk og lingvistisk betydning og ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 februari, 2010

Livsytringer

Innledning For mennesker er det ha et liv å leve det hardeste av alt som er hardt, der hardhet springer ut av at det er livet selv som yter motstand mot ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 06 december, 2013

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 14

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 10 juli, 2017

Johanna Lindberg. Ur de osaliga breven

Johanna Lindberg är ett synonym för ord, det är så jag vill existera. Jag är 33 år, har skrivit sedan jag var liten och är på ständig jakt efter utveckling och ...

Av: Johanna Lindberg | Utopiska geografier | 16 juni, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.