Bevissthetsfilosofi

Bevisstheten som grunnkategori Diskursen om bevisstheten er tvetydig; den kan stå for systematiske undersøkelser av bevisstheten, dens struktur og dens fenomen, eller den kan dreie seg om relasjonen mellom vår tilgang ...

Av: Thor Olav Olsen | 05 januari, 2015
Agora - filosofiska essäer

Storpolitiken i änkefru Hjorths sängkammare Storpolitik och rena Almedalen i Örebro 1812

”Ryssland och England gick in i en sängkammare hos änkefru Hjorth på Storgatan i Örebro och slöt fred.” Det låter som en absurdistisk pjäs men är faktiskt vad som hände den ...

Av: Staffan Skott | 08 april, 2014
Kulturreportage

Hurra för Drottningen

Den 23 december kommer svenska flaggor hissas upp som om det var Juldagen, men så är det ej, anledningen är att vi firar H.M. Drottning Silvias 71:e födelsedag. Grattis. På den ...

Av: Vladimir Oravsky | 22 december, 2014
Gästkrönikör

Nedslag bland svenska klassiker som blivit film

“Kostymdrama” är i sig ett ord som förpliktigar. Man tänker direkt på påkostade brittiska filmer som vinner Oscars i stil med The King’s Speecheller Gosford Park. Eller så tänker man ...

Av: Belinda Graham | 09 december, 2013
Gästkrönikör

Från feministiskt ramaskri till ungdomspjäser



ramaskri.jpg
Robert Fux som Gert van der Graaf i pjäsen Fans.
Foto: Christian Hagward

Från feministiskt ramaskri till ungdomspjäser

På Orionteaterns varietéscen kan vad som helst hända. Här blandas världskända artister med nya förmågor. Kvällarna, som drar fullt hus varje gång, bygger på mycket ideellt arbete och en stor kärlek till konstformen. Robert Fux är konferencier och den som håller ihop föreställningarna med ironisk humor och galna upptåg.

Viktoria Dalborg och Robert Fux är två av personerna bakom succén Salong Giraff; Orionteaterns nattvarieté. I en paus i repetitionsarbetet av pjäsen Fans tar de sig tid att berätta mer om projektet som utvecklades ur Fredsvarietén som gavs under hösten 2004.

- Det var Stina Oscarson som regisserade och jag var med i ensemblen. Vi ville fortsätta på varietétemat och startade något som vi kallade Öppen Scen dit alla som ville framföra något var välkomna. Första kvällen hade vi femtio personer i publiken ... Men ryktet spred sig och snart var det fullsatt, berättar Viktoria som är både nycirkusartist och skådespelare.

Teatern började bygga upp ett kontaktnät av artister och våren 2005 var det dags att ta nästa steg. Salong Giraff drog igång. Husbandet - Stockholm Hamsters - deltar sedan dess i varje föreställning, kända artister bjuds in och nya förmågor får visa sina talanger för arrangörerna som avgör om de passar i föreställningen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Första gången jag uppträdde på Salong Giraff gjorde jag det tillsammans med två affischer med kvinnoporträtt i Because you're worth it - ett feministiskt ramaskri där jag vänder mig mot hela skönhetsindustrins snedvridna ideal. Sedan fick jag chansen att vara gästkonferencier, berättar Robert stolt.

- Resten är historia, skrattar Viktoria och berättar att Robert var så bra att han sedan dess varit varieténs fasta konferencier.

- Han har förmågan att trollbinda publiken och hitta den tråd som länkar samman de ibland ganska spretiga programmen. Artisterna är en blandning av etablerade nycirkusartister, teaterrävar, operadivor och människor som vi stött på i tunnelbanan eller på gatan. Vi vill skapa en känsla av att vad som helst kan hända på scenen, att ingenting är förbjudet. Våra "wild cards" kan toppa eller dippa, men varje föreställning innehåller också säkra kort, fortsätter hon.

Sammanlagt är de sju personer som är producenter för Salong Giraff. Allt arbete är ideellt. De gör det för att de hyser en stor kärlek till varietén som konstform och därför att publiken älskar det de gör. Att arbeta i grupp innebär också att de kan täcka upp för varandra, eftersom alla har andra arbeten som ibland måste gå före.

- Som konferencier är jag alltid klädd i drag, men jag försöker absolut inte likna en kvinna. Mitt artisteri är lika mycket drag- som freakshow och jag är en form av "buffone". Det groteskt galna är en del av mig och jag kan ibland vara riktigt elak på scenen. Jag kan vara det därför att jag inte gör det utifrån en högstatus­position. Mitt mål är inte att enbart roa, skrattet får gärna fastna i halsen, säger Robert.

- Orionteatern är avantgarde och tar upp politiska frågor. Många av pjäserna som jag spelat med i handlar om sociala orättvisor och vi gör mycket barn- och ungdomspjäser. Efter de föreställningarna diskuterar vi med vår publik. Det är många unga som vill bli bekräftade genom att nå berömmelse. Fans, som bygger på Fredrik Strages bok med samma namn och som regisseras av Stina Oscarson, handlar mycket om just detta, berättar Robert engagerat.

Lokalen som rymmer Orionteatern, en ombyggd mekanisk verkstad på Söder, är härligt annorlunda och genom sin takhöjd perfekt för varieté. Den 27 oktober säsongstartar Salong Giraff och det är bara att hoppas på att det går att få en plats. Några får alltid vända i dörren eftersom lokalen redan är fullsatt!

Agneta Tröjer

Ur arkivet

view_module reorder

Veckan från hyllan. Vecka 10 -2013

Efter att ha varit bortrest i två veckor undrar jag efter hemkomsten vad som har hänt under min bortavaro. Som vanligt visar det sig att det har inte hänt något ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 02 mars, 2013

Nigredo

I.   All denna vakna tid tillbringad i andra människors mardrömmar i denna värld av sinnrikt vävda lögner i de svarta pelarnas skuggor vid kanten av den öppna massgraven   Det är som om ett svart hål fötts fram ...

Av: Sven Andrè | Utopiska geografier | 08 november, 2010

Georges Simenon

Maigret kommer tillbaka – svarta döden direkt!

Det är inne just nu att använda ordet retro som försäljningsargument. Vi gjorde det nyss när vi lade ut en del Rörstrandsporslin från sextiotalet på blocket – allt såldes nästan ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 11 november, 2016

Natur och kultur mer samhöriga än vi tror . Byggmästaren som bygger våra…

  Speculum veritatis Titeln på Brian Goodwins bok från 2007, Nature's Due. Healing Our Fragmented Culture, är inte helt lätt att översätta. "Nu är det naturens tur!" (Nature is due) är ett ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 23 april, 2009

Nedslag bland svenska klassiker som blivit film

“Kostymdrama” är i sig ett ord som förpliktigar. Man tänker direkt på påkostade brittiska filmer som vinner Oscars i stil med The King’s Speecheller Gosford Park. Eller så tänker man ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 09 december, 2013

Jean Vigo

Apropå Jean Vigo

Vem minns inte sekvensen i Francois Truffauts ”De 400 slagen”, där en skolklass är ute och joggar med gymnastikläraren i spetsen och det vid varje gathörn smiter iväg några killar ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om film | 29 januari, 2016

Jubeldårar

Åter ser man hur bra förlag riktigt läser manuskript, de vet inte ens om de läser. Visst kan man ju ana att de inte orkar läsa manuskripten, med minsta motståndets ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 11 december, 2013

Om sjelen. Del II

Platon, som var elev av Sokrates og læreren til Aristoteles, tenkte og skrev om menneskesjelen. Ifølge konsepsjonen en finner hos Platon, gis det hos mennesket visse intellektuelle og moralske evner og ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 mars, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.