Uppror och klassikerstatus – Ett tärningskast kan aldrig upphäva slumpen

Un coup de dés jamais n’abolira le hazard (Stéphane Mallarmé)Gud existerar inte längre som en allsmäktig kraft. Universum är ett kaos frambringat av slumpen och livet har ingen nåbar mening ...

Av: Pernilla Andersson | 12 juli, 2012
Essäer om litteratur & böcker

TIC TAC TIC TAC

Det var 5475 dagar sen jag helt utan förvarning kraschade in i en förälskelse som inte alls var lämplig med dig. Det tog 365 dagar att sluta vara ledsen, efter ditt ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 04 juli, 2014
Gästkrönikör

Jonas Wessel: Ett meddelande från prinsessan Månuggla

  … med grön hud för 800 år sedan. Deras kroppsvätskor kan producera halvrasavkommor … i kosmos. Mörk är mockan som mejar ner … som en skörd. Var hälsade. Jag är ...

Av: Jonas Wessel | 23 september, 2013
Utopiska geografier

Vildapel foto CCBYSA3.0

Vildapel

Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av ...

Av: Johannes Söderqvist | 13 februari, 2017
Kulturreportage

Från feministiskt ramaskri till ungdomspjäser



ramaskri.jpg
Robert Fux som Gert van der Graaf i pjäsen Fans.
Foto: Christian Hagward

Från feministiskt ramaskri till ungdomspjäser

På Orionteaterns varietéscen kan vad som helst hända. Här blandas världskända artister med nya förmågor. Kvällarna, som drar fullt hus varje gång, bygger på mycket ideellt arbete och en stor kärlek till konstformen. Robert Fux är konferencier och den som håller ihop föreställningarna med ironisk humor och galna upptåg.

Viktoria Dalborg och Robert Fux är två av personerna bakom succén Salong Giraff; Orionteaterns nattvarieté. I en paus i repetitionsarbetet av pjäsen Fans tar de sig tid att berätta mer om projektet som utvecklades ur Fredsvarietén som gavs under hösten 2004.

- Det var Stina Oscarson som regisserade och jag var med i ensemblen. Vi ville fortsätta på varietétemat och startade något som vi kallade Öppen Scen dit alla som ville framföra något var välkomna. Första kvällen hade vi femtio personer i publiken ... Men ryktet spred sig och snart var det fullsatt, berättar Viktoria som är både nycirkusartist och skådespelare.

Teatern började bygga upp ett kontaktnät av artister och våren 2005 var det dags att ta nästa steg. Salong Giraff drog igång. Husbandet - Stockholm Hamsters - deltar sedan dess i varje föreställning, kända artister bjuds in och nya förmågor får visa sina talanger för arrangörerna som avgör om de passar i föreställningen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Första gången jag uppträdde på Salong Giraff gjorde jag det tillsammans med två affischer med kvinnoporträtt i Because you're worth it - ett feministiskt ramaskri där jag vänder mig mot hela skönhetsindustrins snedvridna ideal. Sedan fick jag chansen att vara gästkonferencier, berättar Robert stolt.

- Resten är historia, skrattar Viktoria och berättar att Robert var så bra att han sedan dess varit varieténs fasta konferencier.

- Han har förmågan att trollbinda publiken och hitta den tråd som länkar samman de ibland ganska spretiga programmen. Artisterna är en blandning av etablerade nycirkusartister, teaterrävar, operadivor och människor som vi stött på i tunnelbanan eller på gatan. Vi vill skapa en känsla av att vad som helst kan hända på scenen, att ingenting är förbjudet. Våra "wild cards" kan toppa eller dippa, men varje föreställning innehåller också säkra kort, fortsätter hon.

Sammanlagt är de sju personer som är producenter för Salong Giraff. Allt arbete är ideellt. De gör det för att de hyser en stor kärlek till varietén som konstform och därför att publiken älskar det de gör. Att arbeta i grupp innebär också att de kan täcka upp för varandra, eftersom alla har andra arbeten som ibland måste gå före.

- Som konferencier är jag alltid klädd i drag, men jag försöker absolut inte likna en kvinna. Mitt artisteri är lika mycket drag- som freakshow och jag är en form av "buffone". Det groteskt galna är en del av mig och jag kan ibland vara riktigt elak på scenen. Jag kan vara det därför att jag inte gör det utifrån en högstatus­position. Mitt mål är inte att enbart roa, skrattet får gärna fastna i halsen, säger Robert.

- Orionteatern är avantgarde och tar upp politiska frågor. Många av pjäserna som jag spelat med i handlar om sociala orättvisor och vi gör mycket barn- och ungdomspjäser. Efter de föreställningarna diskuterar vi med vår publik. Det är många unga som vill bli bekräftade genom att nå berömmelse. Fans, som bygger på Fredrik Strages bok med samma namn och som regisseras av Stina Oscarson, handlar mycket om just detta, berättar Robert engagerat.

Lokalen som rymmer Orionteatern, en ombyggd mekanisk verkstad på Söder, är härligt annorlunda och genom sin takhöjd perfekt för varieté. Den 27 oktober säsongstartar Salong Giraff och det är bara att hoppas på att det går att få en plats. Några får alltid vända i dörren eftersom lokalen redan är fullsatt!

Agneta Tröjer

Ur arkivet

view_module reorder
Ernfrid Lindqvist, ungdomsporträtt innan han gifte sig med sin Selma (Foto privat).

Finland 100 år

Det har sagts att sedan Sverige förlorade Finland i 1808–1909 års krig har Sverige inte haft någon historia. Jag har genom åren grubblat över påståendet. Men när går jag igenom ...

Av: Thomas Wihlman | Reportage om politik & samhälle | 06 december, 2017

Bortvändhet från ambitionerna

I stort sett varje strävan uppåt i de givna hierarkiernas tjänst bemöts idag med gillande eller åtminstone acceptans (som kan komma sig av såväl en välkomnande känsla av samhörighet som ...

Av: Peter Worland | Utopiska geografier | 08 juni, 2009

Översätta texten eller sätta sig över texten?

Översätta texten eller sätta sig över texten? Hans Färnlöf, lektor i franska vid Mälardalens högskola, har läst språkexperimentalisten Stefan Hammaréns tolkning av Maupassants kortroman "Horla".

Av: Hans Färnlöf | Essäer om litteratur & böcker | 08 september, 2006

C. J. E. En novell

Vid själslivets marginaler Höststormarna sänkte sina moln över lärdomsstaden och de ogenomträngliga bolstren av spindelvävsgrå dimma gav gatorna ett sken av den psykotiska outsäglighetsmystik som färgade de Maupassants sena, av syfilistöcknet ...

Av: C. J. E. | Utopiska geografier | 03 november, 2014

Hugo von Hofmannsthal (1910) på ett fotografi av Nicola Perscheid.

Hugo von Hofmannsthal – i det inre och yttre livet

Hugo Laurenz Augusti Hofmann von Hofmannsthal (1874 -1929) var en habsburgsk författare, essäist, librettist, poet och dramatiker, under den tyska post-romantiken. En period där kanske Stefan George lyste starkast men ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 12 februari, 2015

Den gamla världens undergång

I en av vårens böcker beskriver den franske kulturskribenten Olivier Poivre D’Arvor hur den globala erans tekniker osynligt bidrar till amerikaniseringen av världen. Men problemet förblir i slutändan en fransk ...

Av: Jonas Elvander | Essäer om litteratur & böcker | 06 augusti, 2011

Utdrag ur romanen Orolig ordning av Andreas Åberg

Illustration: Edda Erik drömmer att det ringer på dörren till hans lägenhet när det är mitt i natten. Han tar sin papperskniv ur pennburken på skrivbordet, för att skydda ...

Av: Andreas Åberg | Utopiska geografier | 05 november, 2008

Pippin Barr och Marina Abramovic Institute – Dataspel om performance

Med spelet ”The Artist Is Present” fick Pippin Barr internationell uppmärksamhet både i konst- och dataspelsvärlden. Spelet handlade om Marina Abramovic performance på MOMA i New York 2010. En performance ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 11 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts