Att förstå ”med” sig själv. Om Sapfo och Alkaios

”Eros skakar mig motståndslöst än en gång –ljuvligt stingande, obetvingliga djur!”(Sapfo) Kan en liten bok som innehåller fragment från en tid utanför tiden alstra i mig samma darrning som jag känner ...

Av: Guido Zeccola | 20 april, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Det omöjliga

  Det omöjliga Simone Weils helgonliknande leverne är ständigt aktuellt stoff för inspiration och diskussion. Minst lika viktigt är dock hennes filosofiska och politiska gärning. Mårten Björk försöker därför ta fasta ...

Av: Mårten Björk | 23 oktober, 2007
Essäer om samhället

En Konsertupplevelse utöver det vanliga

 Stockholm, Drottningholms slottsteater, 6-10 juni Stockholm early music festival 2012 Det har under denna vecka varit ett mycket ambitiöst program med vad som kallas tidig musik, en term som är mina ögon ...

Av: Alexander Sanchez, Jessika Ahlström | 17 juni, 2012
Musikens porträtt

Kulturförbittring

Att bilda kultur är att lära sig att förnimma den associativa undertexten mellan: bokstäver, ordens ideogram, text, fotografier, andra bilder, sysslor eller artefakter i detta syfte. Syfte definieras som mellanmänsklighet ...

Av: Freke Räihä | 08 oktober, 2010
Essäer

Från feministiskt ramaskri till ungdomspjäser



ramaskri.jpg
Robert Fux som Gert van der Graaf i pjäsen Fans.
Foto: Christian Hagward

Från feministiskt ramaskri till ungdomspjäser

På Orionteaterns varietéscen kan vad som helst hända. Här blandas världskända artister med nya förmågor. Kvällarna, som drar fullt hus varje gång, bygger på mycket ideellt arbete och en stor kärlek till konstformen. Robert Fux är konferencier och den som håller ihop föreställningarna med ironisk humor och galna upptåg.

Viktoria Dalborg och Robert Fux är två av personerna bakom succén Salong Giraff; Orionteaterns nattvarieté. I en paus i repetitionsarbetet av pjäsen Fans tar de sig tid att berätta mer om projektet som utvecklades ur Fredsvarietén som gavs under hösten 2004.

- Det var Stina Oscarson som regisserade och jag var med i ensemblen. Vi ville fortsätta på varietétemat och startade något som vi kallade Öppen Scen dit alla som ville framföra något var välkomna. Första kvällen hade vi femtio personer i publiken ... Men ryktet spred sig och snart var det fullsatt, berättar Viktoria som är både nycirkusartist och skådespelare.

Teatern började bygga upp ett kontaktnät av artister och våren 2005 var det dags att ta nästa steg. Salong Giraff drog igång. Husbandet - Stockholm Hamsters - deltar sedan dess i varje föreställning, kända artister bjuds in och nya förmågor får visa sina talanger för arrangörerna som avgör om de passar i föreställningen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Första gången jag uppträdde på Salong Giraff gjorde jag det tillsammans med två affischer med kvinnoporträtt i Because you're worth it - ett feministiskt ramaskri där jag vänder mig mot hela skönhetsindustrins snedvridna ideal. Sedan fick jag chansen att vara gästkonferencier, berättar Robert stolt.

- Resten är historia, skrattar Viktoria och berättar att Robert var så bra att han sedan dess varit varieténs fasta konferencier.

- Han har förmågan att trollbinda publiken och hitta den tråd som länkar samman de ibland ganska spretiga programmen. Artisterna är en blandning av etablerade nycirkusartister, teaterrävar, operadivor och människor som vi stött på i tunnelbanan eller på gatan. Vi vill skapa en känsla av att vad som helst kan hända på scenen, att ingenting är förbjudet. Våra "wild cards" kan toppa eller dippa, men varje föreställning innehåller också säkra kort, fortsätter hon.

Sammanlagt är de sju personer som är producenter för Salong Giraff. Allt arbete är ideellt. De gör det för att de hyser en stor kärlek till varietén som konstform och därför att publiken älskar det de gör. Att arbeta i grupp innebär också att de kan täcka upp för varandra, eftersom alla har andra arbeten som ibland måste gå före.

- Som konferencier är jag alltid klädd i drag, men jag försöker absolut inte likna en kvinna. Mitt artisteri är lika mycket drag- som freakshow och jag är en form av "buffone". Det groteskt galna är en del av mig och jag kan ibland vara riktigt elak på scenen. Jag kan vara det därför att jag inte gör det utifrån en högstatus­position. Mitt mål är inte att enbart roa, skrattet får gärna fastna i halsen, säger Robert.

- Orionteatern är avantgarde och tar upp politiska frågor. Många av pjäserna som jag spelat med i handlar om sociala orättvisor och vi gör mycket barn- och ungdomspjäser. Efter de föreställningarna diskuterar vi med vår publik. Det är många unga som vill bli bekräftade genom att nå berömmelse. Fans, som bygger på Fredrik Strages bok med samma namn och som regisseras av Stina Oscarson, handlar mycket om just detta, berättar Robert engagerat.

Lokalen som rymmer Orionteatern, en ombyggd mekanisk verkstad på Söder, är härligt annorlunda och genom sin takhöjd perfekt för varieté. Den 27 oktober säsongstartar Salong Giraff och det är bara att hoppas på att det går att få en plats. Några får alltid vända i dörren eftersom lokalen redan är fullsatt!

Agneta Tröjer

Ur arkivet

view_module reorder

Klimat eller vårdkvalitet när Sahlgrenska stänger psykiatriskt akutintag

Slänger mig mot tidningsstället, inte för att Göteborgs-Posten är min främsta preferens men en gratis tidning är trots allt en gratis tidning. "Hårdare klimat för psyksjuka" skriker framsidans huvudrubrik (2010-05-03) ...

Av: Linda Bönström | Reportage om politik & samhälle | 09 maj, 2010

Släpp inte fan över bron!

Släpp inte fan över bron! Ann Hingström träffar Hans Alfredson.    Hans Alfredson, foto: Julia Peirone/W&W Två fullvuxna män med akademisk bakgrund och smak för det burleska slår sig alltså ihop och ...

Av: Ann Hingström | Scenkonstens porträtt | 12 januari, 2007

Thomas Middleton  Foto Wikipedia Public domain

En Shakespeares jämlike

Det är ett väldigt ståhej kring Shakespeares 400-årsjubileum. Hans samtida kollegor som Christopher Marlowe och Ben Johnson står helt i skuggan av honom. Och så har vi Thomas Middleton (1570-1627) ...

Av: Bertil Falk | Litteraturens porträtt | 27 juli, 2017

Bruno K Öijer reciterar

När Bruno K Öijer träder fram på scenen på Södra teatern i Stockholm vet applåderna inga gränser. Och finns det ett tema för denna kväll så är det just att ...

Av: Tomas Nilsson | Litteraturens porträtt | 17 mars, 2009

Det svenska deckaråret 2008

År 2009, dags för ett nytt deckarår men innan Bengt Eriksson börjar läsa och skriva om årets nya deckare - föreslår han några anteckningar om året som gick. Bästa svenska deckare ...

Av: Bengt Eriksson | Kulturreportage | 09 januari, 2009

Hildegard von Bingen ─ Rhenlandets Sibylla

Under medeltiden levde ett stort antal märkliga kvinnor som i dikt eller drama i uppenbarelser eller brev framför sin kärlek till Gud och sina medmänniskor. De talar om sin förundran ...

Av: Lena Månsson | Övriga porträtt | 26 oktober, 2009

Intervju med Alessia Niccolucci

Alessia Niccolucci är en begåvad italiensk ung författarinna, med flera romaner, noveller och diktsamlingar bakom sig. Hon tycks ha valt ”den kvinnliga kontinenten”, som Lacan hade kunnat säga, men hon ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 19 augusti, 2011

En tyrann i tiden – Re Orso på Opera Comique

Det finns många sätt att börja en opera på. Det behöver inte vara med ouvertyren, även om det är det vanligaste. Ouvertyren kan man dessutom lägga i slutet av operan ...

Av: Ulf Stenberg | Kulturreportage | 26 maj, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.