Den nya flaggan?

Nytt från Nya Zeeland – flaggan fortsätter flamma stolt

I ”Sörgården”, den trevliga läseboken för folkskolans yngre åldrar som kom ut kring början av förra sekelskiftet och som trycktes om i många upplagor, finns en trevlig bild på en ...

Av: Ivo Holmqvist | 26 mars, 2016
Essäer om politiken

Benjamin 12

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | 05 november, 2011
Kulturen strippar

Tillvarovävens formvärld och vävfront Torsten Hägerstrands andliga testamente

Som första universitetsämne läste jag 1944-45 geografi i Lund och minns väl de sympatiska lärarna Karl Erik Bergsten, Sven Björnsson och Torsten Hägerstrand. Liksom Helge Nelson, som tillika var min ...

Av: Erland Lagerroth | 14 oktober, 2010
Essäer

Om tro och vetande och behovet att ett gemensamt samtalsrum

En sentida hypotes hävdar att det finns en gen som styr individens spiritualitet. Den så kallade gudsgenen. Denna hypotes framlades i modern tid av den amerikanska genetikern Dean Hamer, och har ...

Av: Aje Björkman | 20 juni, 2010
Essäer

Från feministiskt ramaskri till ungdomspjäser



ramaskri.jpg
Robert Fux som Gert van der Graaf i pjäsen Fans.
Foto: Christian Hagward

Från feministiskt ramaskri till ungdomspjäser

På Orionteaterns varietéscen kan vad som helst hända. Här blandas världskända artister med nya förmågor. Kvällarna, som drar fullt hus varje gång, bygger på mycket ideellt arbete och en stor kärlek till konstformen. Robert Fux är konferencier och den som håller ihop föreställningarna med ironisk humor och galna upptåg.

Viktoria Dalborg och Robert Fux är två av personerna bakom succén Salong Giraff; Orionteaterns nattvarieté. I en paus i repetitionsarbetet av pjäsen Fans tar de sig tid att berätta mer om projektet som utvecklades ur Fredsvarietén som gavs under hösten 2004.

- Det var Stina Oscarson som regisserade och jag var med i ensemblen. Vi ville fortsätta på varietétemat och startade något som vi kallade Öppen Scen dit alla som ville framföra något var välkomna. Första kvällen hade vi femtio personer i publiken ... Men ryktet spred sig och snart var det fullsatt, berättar Viktoria som är både nycirkusartist och skådespelare.

Teatern började bygga upp ett kontaktnät av artister och våren 2005 var det dags att ta nästa steg. Salong Giraff drog igång. Husbandet - Stockholm Hamsters - deltar sedan dess i varje föreställning, kända artister bjuds in och nya förmågor får visa sina talanger för arrangörerna som avgör om de passar i föreställningen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Första gången jag uppträdde på Salong Giraff gjorde jag det tillsammans med två affischer med kvinnoporträtt i Because you're worth it - ett feministiskt ramaskri där jag vänder mig mot hela skönhetsindustrins snedvridna ideal. Sedan fick jag chansen att vara gästkonferencier, berättar Robert stolt.

- Resten är historia, skrattar Viktoria och berättar att Robert var så bra att han sedan dess varit varieténs fasta konferencier.

- Han har förmågan att trollbinda publiken och hitta den tråd som länkar samman de ibland ganska spretiga programmen. Artisterna är en blandning av etablerade nycirkusartister, teaterrävar, operadivor och människor som vi stött på i tunnelbanan eller på gatan. Vi vill skapa en känsla av att vad som helst kan hända på scenen, att ingenting är förbjudet. Våra "wild cards" kan toppa eller dippa, men varje föreställning innehåller också säkra kort, fortsätter hon.

Sammanlagt är de sju personer som är producenter för Salong Giraff. Allt arbete är ideellt. De gör det för att de hyser en stor kärlek till varietén som konstform och därför att publiken älskar det de gör. Att arbeta i grupp innebär också att de kan täcka upp för varandra, eftersom alla har andra arbeten som ibland måste gå före.

- Som konferencier är jag alltid klädd i drag, men jag försöker absolut inte likna en kvinna. Mitt artisteri är lika mycket drag- som freakshow och jag är en form av "buffone". Det groteskt galna är en del av mig och jag kan ibland vara riktigt elak på scenen. Jag kan vara det därför att jag inte gör det utifrån en högstatus­position. Mitt mål är inte att enbart roa, skrattet får gärna fastna i halsen, säger Robert.

- Orionteatern är avantgarde och tar upp politiska frågor. Många av pjäserna som jag spelat med i handlar om sociala orättvisor och vi gör mycket barn- och ungdomspjäser. Efter de föreställningarna diskuterar vi med vår publik. Det är många unga som vill bli bekräftade genom att nå berömmelse. Fans, som bygger på Fredrik Strages bok med samma namn och som regisseras av Stina Oscarson, handlar mycket om just detta, berättar Robert engagerat.

Lokalen som rymmer Orionteatern, en ombyggd mekanisk verkstad på Söder, är härligt annorlunda och genom sin takhöjd perfekt för varieté. Den 27 oktober säsongstartar Salong Giraff och det är bara att hoppas på att det går att få en plats. Några får alltid vända i dörren eftersom lokalen redan är fullsatt!

Agneta Tröjer

Ur arkivet

view_module reorder

Skenhistoria

 Nästan längst söderut på Attika, en halvtimmas bilfärd från Atens Internationella flygplats, ligger det en liten hamnstad som bär namnet Lavrio. Den tillhör inte det grekiska fastlandets pärlor, faktum är ...

Av: Magnus Alkarp | Kulturreportage | 21 oktober, 2012

Loserförfattarfabriken III

Ny sen årstid på loserförfattarfabriken. Den varma tredjedelslängre sommarén av få ord förbyttes till höstens meningslösa tystnad först. Loserförfattarna hade för det mesta glömt sin första iver att skriva enahanda ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 11 augusti, 2011

Göran Sonnevi

Den unge Göran Sonnevi och språket

1961 skriver Göran Sonnevi: Nästan ingenting – Varsamhet. Dess klang. Också frågor är möjliga. Det är ur dessa fyra korta rader som Göran Sonnevis diktning tar form. Kortfraserna visar upp en trevande början. En ...

Av: Hans-Evert Renérius | Litteraturens porträtt | 17 september, 2017

Gustaf Broms – Det oskyldiga ögats vitalitet

Foto · Carl Abrahamsson Gustaf Broms – Det oskyldiga ögats vitalitet Konstnären Gustaf Broms och hans partner Trish Littler vandrade i över ett års tid från Sverige ned till Ukraina, som ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 30 oktober, 2007

Skenet bedrar ― tradition och förnyelse i Chaucers Canterbury tales

 “Whether saistou this in ernest or in play?”“Nay”, quod Arcite,“in ernest, by my fay”Ur ”The Knight’s Tale”  And eek men shall not make ernest of game.Ur “The Miller’s Prologue”1   Historiska traditioner är ...

Av: Katarina Båth | Essäer | 14 november, 2012

Och Gud skapade Lili von Wallenstein

Lili von Wallenstein är en av de mest intressanta författarinnorna som jag har läst den senaste tiden. Hennes nya bok Och Gud skapade kvinnan har beskrivits som "en postfeministisk Jägarna ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 07 juli, 2011

”Tre par skor” av Vincent van Gogh (1886)

Skor, kängor och stövlar i konsten

Längs kanten av Davidshallsbron i Malmö står det nitton par skor. Skorna är gjorda i brons och tillhör verket Way to go, en offentlig installation av konstnären Åsa Maria Bengtsson.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 04 november, 2016

Aleksis Kivi – Finlands nationalförfattare

Den 10 oktober firas i Finland varje år Aleksis Kivi dagen. I det finsktalande Finland är Aleksis Kivi nationalskalden. Hans ”Sju bröder” är märkligt tidlös och har alltid inspirerat finländska ...

Av: Rolf Karlman | Litteraturens porträtt | 14 september, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.