Lizzie Lundberg och den naivistiska konsten

I Sverige började man efter sekelskiftet 1900 uppskatta konst som tidigare missförståtts och föraktats, den naivistiska och den naiva. Den svenska naivismen uppstod närmast som en reaktion mot modernismen och ...

Av: Lena Månsson | 30 augusti, 2017
Kulturreportage

Litteraturen är språket, litteraturen är människan

Om Gayatri Chakrovorty Spivak Gayatri Chakrovorty Spivak, den produktiva nutida feministisk-marxistisk-dekonstruktivistiska litteraturkritikern, ofta kritiserad för sin svårtillgänglighet genom ett språk som endast talar till de invigda, men trots det populär som ...

Av: Anna Nyman | 28 april, 2008
Essäer om politiken

Brasilianska filmfestivalen. Möte med Marilia Rocha

Tack vare föreningen Brasilcines organisation har Stockholm under sju års tid haft möjlighet att skåda det absolut bästa som Brasilien har att presentera när det gäller filmindustri. Men Brasilien har också ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 23 november, 2012
Filmens porträtt

GIBCA – Fernando Sanchez Castillo gräver där han står – och minns

Lund 2010 En gång fick jag i uppdrag skriva om en konstutställning i min hemstads studenttidning, Lundagård. Utställningen skulle invigas med att ett stort huvud av brons rullades genom universitetets centrala ...

Av: Frida Sandström | 23 oktober, 2013
Essäer om konst

Herbert Tingsten. Foto: Wikipedia

Tingsten omläst



Författaren Anders Björnsson om Herbert Tingsten – en liberal utan kompromisser, en av Sveriges mest debattvilliga och obarmhärtiga ledarskribenter genom tiderna.



Tingsten och Hedenius. Foto: Wikipedia

Tingsten och Hedenius. Foto: Wikipedia

 

Det är mycket trist att de Tingstenska analyserna – liksom historikern Alf W. Johanssons översiktsverk Den nazistiska utmaningen – inte har åberopats i svensk debatt under senare år.
Herbert Tingsten. Foto: Wikipedia

Herbert Tingsten. Foto: Wikipedia

Det är märkligt att i den heta diskussion om nyfascism som bröt ut strax före jul, och som sedan dess har falnat, inga referenser gjordes till de vetenskapliga undersökningar som genom åren har gjorts av framstående svenska akademiker och tänkare. Jag tänker till exempel på Herbert Tingstens klassiska studie Nazismens och fascismens idéer. Den nationella diktaturen. Den gavs ut 1936 och har kommit ut också i senare upplagor.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hos Tingsten står det klart, närmast som en självklarhet, att såväl den tyska nationalsocialismen som den italienska fascismen och den österrikiska så kallade austrofascismen var extremt nationalistiska rörelser. Men nationalismen var ingalunda det primära inslaget i deras program. Det var inte det som tillvann dem röster. Andra partier hade med mer eller mindre framgång konkurrerat om nationellt sinnade medborgarens gunst. Ultranationalism är inte heller någon viktig analysparameter i Tingstens bok.

Den kan inte vara det, därför att nationalism inte har varit något som utmärkt fascistiska partier och rörelser från andra. Den politiska huvudkraften bakom 1800-talets nationella strider var liberaler. Under mellankrigstiden, de ”nazistiska decennierna”, gjorde socialdemokratiska arbetarpartier allt vad de kunde för att framträda som nationella partier, i tävlan med bondepartier och konservativa partier, och frågan är om de inte också vann den tävlan. Bolsjevikerna med sin ”proletära internationalism” var hotet mot fosterländskheten par préférence.

När oskolade publicister alltså har försökt göra ultranationalism till kärnan i en fascismdefinition – och därför också velat se nutidens Sverigedemokrater som just ”nyfascister” – har de inte det minsta stöd i Tingstens genomgångar. Vad denne märklige, och idag något underskattade statsvetare, såg som det typiska för mellankrigstiden antidemokratiska rörelser av högerkaraktär var framförallt en antiintellektualism, en vitalism och aktivism, ett förnekande av de sociala och ekonomiska faktorernas betydelse i folkgemenskapen, en irrationalism i det politiska budskapet (ett slags anything goes), som allt står i den bjärtaste kontrast till upplysningstänkandet, moderniteten, det reflekterade beslutsfattandet.För Hitler och Mussolini var alltid ledarskapet överordnat staten och rörelsen endast ett instrument för ledarskapet.

Det är mycket trist att de Tingstenska analyserna – liksom historikern Alf W. Johanssons översiktsverk Den nazistiska utmaningen – inte har åberopats i svensk debatt under senare år. Nyss blev det ju ingen debatt, bara några riposter, med en onödig artikel av statsministern, och med händelserna på den parisiska satirtidningsredaktionen upphörde man alls att bekymra sig om dessa ting. (De dyker säkert upp igen.)

För Tingsten var alltså nazism och fascism entydigt reaktionära tankeskapelser, egentligen ett utflöde av romantiken och av nietzscheansk maktvilja. Ideologiskt anfäktade skribenter har velat placera dessa strömningar i samma fålla som deras huvudfiender: arbetarrörelse, socialism, kommunism. Uttyds inte NSDAP Nationalsocialistiska Tyska Arbetarpartiet? Nassar skulle alltså vara vänster, inte höger. Tingsten tar mycket lätt på detta slags retorik. Nazisterna kapade ordet socialism, menar han, därför att det hade en så positiv klang i den tidens politiska diskussion. Men i teori och praktik använde de beteckningen för att diskreditera socialistiska ambitioner:

 

Herbert Tingstens gravvård på Norra begravningsplatsen i Stockholm. Foto:Wikipedia

”Nationalismen ställde sig avvisande till vad man i vanligt språkbruk kallar socialistisk ordning – förstatligande av produktionsmedlen och egendomsutjämning”, skriver Tingsten. De godtog kapitalismen, trivdes hyfsat med systemet, belönades av enskilda magnater. Nazisternas fiktionaliserade verkligheten, menar Tingsten. De var sin tids mest fingerfärdiga manipulatörer, mest drivna demagoger. Ordet ”socialism” passade dem perfekt för att dölja vad de höll på med. Tingsten fortsätter:

”Många rörelser och regimer har mer eller mindre systematiskt sökt profitera av den prestige, begreppet socialism erhållit inom breda folklager. Det mest egenartade exemplet är kanske slavägarväldet i de amerikanska sydstaterna, som av uppfinningsrika teoretiker betecknats som den enda ’sanna’ socialismen.”

Att Josef Stalin gjorde vad han kunde för att gå dessa teoretiker till mötes med sin slavlägerekonomi (som för ekonomins totala prestation och för den sedermera krigsinsatsen, utan vilken naziherraväldet inte hade kunnat betvingats, var tämligen obetydlig) är en annan historia, och den frågan tacklar Tingsten egentligen inte som statsvetare utan först senare som heltidspublicist.

När dagsländorna har avträtt från scenen, lönar det sig att ägna sig åt omläsning. Tingstens värde består, oavsett vad man anser om hans ursinniga kampanjer i det kalla krigets kölvatten.

Anders Björnsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Jag tänker på en liten flicka

Jag tänker på en flicka. En flicka som är bara nio år och som tycker om att hoppsaskutta, leka med Barbie och läsa sagor av Astrid Lindgren och Maria Gripe ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 17 november, 2011

Fotokomposition  Hebriana Alainentalo

Poetisk form eller formens poesi

Käre läsare, tanken på förståelse blir inte av följdintresse - allt kan ändras, kastas om. Det är enbart skilda känslodjup som texten vill frammana. Detta genom det mest förbjudna – ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 11 december, 2015

Boxaren och soldaten Joe Louis fyller 100 år

Han föddes den 13 maj 1914 som Joseph Louis Barrow. Skrönan har det till att när han skulle skriva under ett matchkontrakt var hans handstil så barnslig och bokstäverna så ...

Av: Gregor Flakierski | Övriga porträtt | 13 Maj, 2014

Augustinus och Sanningen

Filosofen och kyrkofadern Augustinus skriver i Bekännelser från 300-talet om ett begär efter smärta, som han får utlopp för på teatern. Men det är en smärta som bara får finnas ...

Av: Hedvig Ljungar | Gästkrönikör | 10 april, 2014

August och lasterna

Den pietistiska tron, en from riktning inom kristen religion, präglade August Strindbergs uppväxt. Modern Nora, som dog i lungsot när August var tretton, bad till Gud och sökte tröst hos ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 04 juni, 2011

Eleonora Bru · Dikter

Bild: Hebriana AlainentaloOm det inte var för ditt ansikte som vänder sig om hela tiden blir denna rörelse en gåta som smugit sig igenom två hundra år, för att passera ...

Av: Eleonora Bru | Utopiska geografier | 16 oktober, 2008

nya dikter av Carsten Palmer Schale

Carsten Palmer Schale som poet inför det nya året

Av: Carsten Palmer Schale | Utopiska geografier | 11 januari, 2017

Tidiga Petrarcaspår i nordisk litteratur

The importance of Petrarch’s (1304-74) poetry has been immense. Lars Burman 1993 Icke sedan 600-året för Francesco Petrarcas födelse har den italienske poeten, filosofen og lärofadern fått så mycken uppmärksamhet i Norden ...

Av: Søren Sørensen | Litteraturens porträtt | 04 februari, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts