EN TEXT OM KONST AV CARL KÖHLER (1919-2006)

Henry Köhler son till den berömda bildkonstnären Carl Köhler har skickat till oss en artikel som hans far skrev för många år sedan. Vi hedrar minnet av Carl med denna ...

Av: Carl Köhler | 08 september, 2011
Essäer om konst

Feministiska serier – en ny typ av uttryck

De senaste åren har kvinnliga tecknare som Liv Strömquist, Sara Granér och Nina Hemmingsson blivit omskrivna och hyllade i kulturvärlden, ofta i litteratursammanhang. Jag vill dock se dessa tecknare ur ...

Av: Sara Broström | 24 oktober, 2011
Essäer om konst

Mats Waltré. Om O

 ”om O” är en diktsvit som handlar om allt, eller kanske snarare om alltet. Eleaten som nämns i ett par dikter är Parmenides, och vem kvinnan på Tepeyacs sluttningar är ...

Av: Mats Waltré. | 09 september, 2013
Utopiska geografier

Ord vi dissar (om engelsk ordimport)

Ord vi dissar (om engelsk ordimport) Den engelska ordimporten till Norden är ett ofrånkomligt faktum, och engelskan ter sig närmast oslagbar med sitt enorma utbud av ord, det vill genomsyra bland ...

Av: Stefan Hammarén | 12 oktober, 2006
Essäer om litteratur & böcker

Herbert Tingsten. Foto: Wikipedia

Tingsten omläst



Författaren Anders Björnsson om Herbert Tingsten – en liberal utan kompromisser, en av Sveriges mest debattvilliga och obarmhärtiga ledarskribenter genom tiderna.



Tingsten och Hedenius. Foto: Wikipedia

Tingsten och Hedenius. Foto: Wikipedia

 

Det är mycket trist att de Tingstenska analyserna – liksom historikern Alf W. Johanssons översiktsverk Den nazistiska utmaningen – inte har åberopats i svensk debatt under senare år.
Herbert Tingsten. Foto: Wikipedia

Herbert Tingsten. Foto: Wikipedia

Det är märkligt att i den heta diskussion om nyfascism som bröt ut strax före jul, och som sedan dess har falnat, inga referenser gjordes till de vetenskapliga undersökningar som genom åren har gjorts av framstående svenska akademiker och tänkare. Jag tänker till exempel på Herbert Tingstens klassiska studie Nazismens och fascismens idéer. Den nationella diktaturen. Den gavs ut 1936 och har kommit ut också i senare upplagor.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hos Tingsten står det klart, närmast som en självklarhet, att såväl den tyska nationalsocialismen som den italienska fascismen och den österrikiska så kallade austrofascismen var extremt nationalistiska rörelser. Men nationalismen var ingalunda det primära inslaget i deras program. Det var inte det som tillvann dem röster. Andra partier hade med mer eller mindre framgång konkurrerat om nationellt sinnade medborgarens gunst. Ultranationalism är inte heller någon viktig analysparameter i Tingstens bok.

Den kan inte vara det, därför att nationalism inte har varit något som utmärkt fascistiska partier och rörelser från andra. Den politiska huvudkraften bakom 1800-talets nationella strider var liberaler. Under mellankrigstiden, de ”nazistiska decennierna”, gjorde socialdemokratiska arbetarpartier allt vad de kunde för att framträda som nationella partier, i tävlan med bondepartier och konservativa partier, och frågan är om de inte också vann den tävlan. Bolsjevikerna med sin ”proletära internationalism” var hotet mot fosterländskheten par préférence.

När oskolade publicister alltså har försökt göra ultranationalism till kärnan i en fascismdefinition – och därför också velat se nutidens Sverigedemokrater som just ”nyfascister” – har de inte det minsta stöd i Tingstens genomgångar. Vad denne märklige, och idag något underskattade statsvetare, såg som det typiska för mellankrigstiden antidemokratiska rörelser av högerkaraktär var framförallt en antiintellektualism, en vitalism och aktivism, ett förnekande av de sociala och ekonomiska faktorernas betydelse i folkgemenskapen, en irrationalism i det politiska budskapet (ett slags anything goes), som allt står i den bjärtaste kontrast till upplysningstänkandet, moderniteten, det reflekterade beslutsfattandet.För Hitler och Mussolini var alltid ledarskapet överordnat staten och rörelsen endast ett instrument för ledarskapet.

Det är mycket trist att de Tingstenska analyserna – liksom historikern Alf W. Johanssons översiktsverk Den nazistiska utmaningen – inte har åberopats i svensk debatt under senare år. Nyss blev det ju ingen debatt, bara några riposter, med en onödig artikel av statsministern, och med händelserna på den parisiska satirtidningsredaktionen upphörde man alls att bekymra sig om dessa ting. (De dyker säkert upp igen.)

För Tingsten var alltså nazism och fascism entydigt reaktionära tankeskapelser, egentligen ett utflöde av romantiken och av nietzscheansk maktvilja. Ideologiskt anfäktade skribenter har velat placera dessa strömningar i samma fålla som deras huvudfiender: arbetarrörelse, socialism, kommunism. Uttyds inte NSDAP Nationalsocialistiska Tyska Arbetarpartiet? Nassar skulle alltså vara vänster, inte höger. Tingsten tar mycket lätt på detta slags retorik. Nazisterna kapade ordet socialism, menar han, därför att det hade en så positiv klang i den tidens politiska diskussion. Men i teori och praktik använde de beteckningen för att diskreditera socialistiska ambitioner:

 

Herbert Tingstens gravvård på Norra begravningsplatsen i Stockholm. Foto:Wikipedia

”Nationalismen ställde sig avvisande till vad man i vanligt språkbruk kallar socialistisk ordning – förstatligande av produktionsmedlen och egendomsutjämning”, skriver Tingsten. De godtog kapitalismen, trivdes hyfsat med systemet, belönades av enskilda magnater. Nazisternas fiktionaliserade verkligheten, menar Tingsten. De var sin tids mest fingerfärdiga manipulatörer, mest drivna demagoger. Ordet ”socialism” passade dem perfekt för att dölja vad de höll på med. Tingsten fortsätter:

”Många rörelser och regimer har mer eller mindre systematiskt sökt profitera av den prestige, begreppet socialism erhållit inom breda folklager. Det mest egenartade exemplet är kanske slavägarväldet i de amerikanska sydstaterna, som av uppfinningsrika teoretiker betecknats som den enda ’sanna’ socialismen.”

Att Josef Stalin gjorde vad han kunde för att gå dessa teoretiker till mötes med sin slavlägerekonomi (som för ekonomins totala prestation och för den sedermera krigsinsatsen, utan vilken naziherraväldet inte hade kunnat betvingats, var tämligen obetydlig) är en annan historia, och den frågan tacklar Tingsten egentligen inte som statsvetare utan först senare som heltidspublicist.

När dagsländorna har avträtt från scenen, lönar det sig att ägna sig åt omläsning. Tingstens värde består, oavsett vad man anser om hans ursinniga kampanjer i det kalla krigets kölvatten.

Anders Björnsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Toleranse og verdi i senmoderniteten

Innledning I dette essayet skriver jeg om hva som mer presist er lagt ned i toleransebegrepet, der ‘toleranse’ likeledes er uttrykk for ‘verdi’. Om det er slik at ‘moderniteten’ satte inn ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 10 juli, 2013

Shaw´s corner Foto Ivo Holmqvist

Engelska mil 1: Shaw´s Corner

Den andra bok som Jan Olof Olsson-Jolo gav ut efter debuten med ”Kungens Köpenhamn” hette ”Engelska mil” och var illustrerad av Birger Lundqvist. Omslaget är vackert, med kåsörens och ...

Av: Ivo Holmqvist | Resereportage | 03 augusti, 2016

Gabriella Olsson. Foto: Anna Langseth

Ragga sadist!

"- Chefsöverläkaren är min, sa jag bestämt, sadister växer inte på träd, jag ska ha honom."

Av: Gabriella Olsson | Gästkrönikör | 21 maj, 2015

Gunnar Lundin Vad dagen vet

VAD DAGEN VET       Måsarna i mars – de sista snöfläckarna har fått vingar!       En våg i havet En flagga fladdrar i vinden       Det händer att den som talar fort har något att dölja På ett långsamt ord kan ...

Av: Gunnar Lundin | Utopiska geografier | 05 augusti, 2013

Veckan från hyllan

Just nu pågår det ett VM i handboll i Sverige. Fotbollslandslaget är på turné i Sydafrika. Alla de stora fotbollsligorna ute i Europa pågår för fullt. Det spelas dessutom andra ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 23 januari, 2011

Litteraturens etik

Vad är autonomi? Finns det en litteraturens etik? Detta är de grundläggande frågorna för Carin Franzéns studie För en litteraturens etik som Mårten Björk granskar för Tidningen Kulturens räkning. Är ...

Av: Mårten Björk | Essäer om samhället | 18 december, 2007

Tills vidare (Essä i fragment)

Vad är redigering? Komposition av aforismer, det avgränsades oavslutade gräns? Formen måste fångas när den finns där – Sudelbuchigheten – och sedan komponera. Och hur leva? Att tillåta detta andra som händer ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer | 23 maj, 2013

Ivar Kreuger. En spännande entreprenör, i affärsvärlden

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Max Lundqvist | Övriga porträtt | 30 december, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.