Fornuft og liv

Innledning Å være menneske er så mangt, skjønt uskyldige er vi ikke. Vi har moral og språk, og dermed har vi tilstrekkelig med ressurser og stor nok kapasitet til å teoretisere ...

Av: Thor Olav Olsen | 12 Maj, 2014
Agora - filosofiska essäer

Även en kniv kan vara konst

Bo Helgesson i ateljénBland damasker, skedsjölpar och ostronknivar hos Bo Helgesson. Kniven är människans eviga följeslagare. Av trä, ben, sten. Av brons och klumpigt tillplattat järn. Långt senare gjord av rostfritt ...

Av: Gunder Andersson | 28 augusti, 2008
Konstens porträtt

Veckan från hyllan, Vecka 11, 2012

Det har varit presidentval i Finland. Sauli Niinistö vann. Han är konservativ, men i Finland som på många andra håll i världen vill inte de konservativa kalla sig för konservativa ...

Av: Gregor Flakierski | 10 mars, 2012
Veckans titt i hyllan

Renässans för Rönblom

”Råkefårt, sade handlaren på sin flytande franska och svängde med armen.” H.–K. Rönbloms deckare ”Skratta, Pjazzo” från 1956 inleds i speceriaffären på en lantlig ort där ryktena snabbt tar fart ...

Av: Ivo Holmqvist | 05 december, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Satanist, anarkist och knark­smugglare eller kort och gott: Aleister



crowley.jpg 

Satanist, anarkist och knark­smugglare eller kort och gott: Aleister

Edvard Alexander Crowley föddes i England den 12 oktober 1875. Fadern var en välbärgad familjetyrann som gömde sin själsliga ynklighet bakom ryggen på Gud. Modern, Emily Bertha Bishop, var hysteriskt troende. I det strikt kristna hemmet rådde tukt och förbud. Fritidsintressen utöver Bibelstudierna bestraffades konsekvent. Båda föräldrarna tillhörde Plymouthbröderna, en sluten religiös sekt uppkallad efter staden Plymouth och grundad av irländaren och aristokraten Johan Nelson Darby.

Redan som väldigt ung bröt Crowley med föräldrarnas tro, inte så mycket för vad de tillbad som för att han var en rebell. Modern kallade honom "the beast" (vilddjuret). När fadern dog bytte han ut förnamnen Edvard Alexander mot Aleister och fick en smak av den individualism som präglade hela hans väsen. Då var han elva år.

Som fjortonåring förlorade han oskulden till en av familjens tjänsteflickor. Vid sjutton smittades han med gonorré av en prostituerad kvinna. Han studerade vid Cambridge, skrev lyrik och försökte förgäves svalka sin sexuella aptit under nattliga strapatser. Tillsammans med matematikern Oscar Eckenstein började han klättra i berg. Faran och den fysiska drillen fungerade som uppåt- respektive neråttjack.

Han kom i kontakt med författaren Karl von Eckartshausen som hade mystiska talanger. Tiden var perfekt vald. Europa bjöd på en ockultismens renässans och förebilder fanns det gott om; magikern och stormästaren Joséphin "Sar" Péladan, rosenkreuzaren markis Stanislas de Guaita, sömngångerskan Helena Petrovna Blavatsky, prästen och exorcisten Joseph-Antoine Boullan, naturläkaren Catherine "La Voisine" Deshayes som dömts till döden för barnamord och satanism, alkemisten Francois Jollivet-Castelot, erotikprofeten och siaren Emanuel Swedenborg och spiritisten Paracelsus. För att nämna några.

Trots myllret av inspiratörer ville Crowley söka källan inom sig själv. Han reste till Sri Lanka, Indien och Kina för att studera yoga och magiska sexritualer (tantrism). Efter utflykter till Hawaii och Mexico landade han i Paris där han 1898 blev medlem i The Hermetic Order of the Golden Dawn. Bland medlemmarna fanns Oscar Wildes hustru och författaren Bram Stoker. Golden Dawn hade grundats 1887 av William Wynn Westcott, vän till Madame Blavatsky. Ordens filosofi byggde på hermetismens tes att varje individ är en egen gud som aldrig får tuktas av statsskick, religion eller person.

Efter att först ha blivit favoriserad av ledaren och sedan gjort sig allmänt obekväm inom gruppen lämnade/uteslöts han ur GD.

Genom Theodor Reuss, som var djupt fascinerad av Mizraim (en initiations ritual i de hermetiska mysterierna) och hade antroposofen Rudolf Steiner på sin lärlingslista, blev han medlem i Ordo Templi Orientis. O T O:s ritualer tilltalade rebellen och sexrevolutionären. Dessförinnan hade han bildat en egen orden; Argentum Astrum (Silverstjärnan).

Men redan 1903 gifte han sig med Rose Kelly. De träffades i Skottland och firade smekmånad i Kairo. Crowley gick under namnet Chiao Khan och Rose blev besatt när paret övernattade i en pyramid. Efter att Crowley prickskjutit mot en fladdermus föll djuret ner på Roses huvud och började riva och bita henne i hårbottnen. Samma natt kastade hon sig konvulsiviskt mot moskitnätet och bet och rev i det med tänder och naglar. I Kairo påstod hon sig stå i förbindelse med astralplanet. Ett väsen, Aiwass, talade genom henne.

Aiwass var en fallisk gud och en reinkarnation av Shaitan, sumerernas djävulsgud. Han hade levt i Kaldéen på 1700-talet före vår tideräkning, under babyloniske kungen Hamurabis epok. Hamurabi skrev världshistoriens första lagtext, Codex Hamurabi, en föregångare till Bibelns tio budord.

Nu korsbefruktades antipoderna Gud och Satan när Crowley under tre nätter nertecknade allt som Aiwass berättade genom Rose. Anteckningarna publicerades senare som The Book of the Law, en filosofisk skrift, Crowleys egen koran, religionen Thelemas satser.

"Gör precis vad du vill, ska vara den enda lagen", kan man läsa i The Book of the Law. Thelema är grekiska för vilja och viljan var Crowleys programförklaring. Den enda synden är att hindra någon annan från att följa hjärtat. Varje man eller kvinna tar ansvar för sitt liv och har rätt att leva livet exakt så som han eller hon önskar och begär, utan att med tvång skada eller kränka någon annan. Varje man och kvinna är en stjärna, varje individ är en gud och varje gud är fri.

Hans filosofi om viljans omutlighet innebär ett erkännande av alla religioner och ickereligioner. Den ger oss rätt att fritt kritisera en tro, men vi kan inte kritisera en människa som tror utan att kränka henne. Detta gör Thelema-filosofin - som har anor ända tillbaka till 1500-talet enligt vissa uppgifter - till en av historien mest vidsynta livsåskådningar.

Crowley levde som han ville och som hans konstitution begärde. Han tog sig flera älskarinnor och myten säger att när han bjöd hem en kvinna band han hustrun Roses fötter och hängde henne upp och ner i en garderob. Ritualen behagade Roses masochistiska natur. Hon födde dottern Nuit Ma Ahathoor Hecate Sappho Jezebel Lilith, men flickan med de exceptionella namnen dog i tyfus vid ett års ålder. Andra dottern döptes till blygsamma Lola Zaza.

1910 började Crowley med meskalin - en hallucinogen alkaloid från särskilda mexikanska och amerikanska kaktusar - ett logiskt steg för honom. Rose dumpades och mellan 1915 och 1919 öppnade han flera tempel för magi i USA, men templena stängdes av FBI och han flydde till London med nya hustrun Leah Hirsig. Det råkalla, fuktiga klimatet i hemlandet blev för mycket för hans astma, så 1920 köpte paret en bondgård i Cefalù på Sicilien. Bondgården inreddes som ett vällustens kloster med erotisk och demonisk konst på väggarna. Från början var de sex familjemedlemmar på Abbey of Thelema - Crowley, Leah Hirsig, deras gemensamma barn Dionysus och Anne Leah och barnflickan Ninette med sonen Hermes - men familjen skulle komma att växa. Anhängare lockades dit för att meditera, praktisera magiska riter och bada i det varma, salta havet. Barnflickan födde Crowley en dotter och när Italiens diktator Mussolini nåddes av ryktena om sexorgier, ockult spådom och rituellt djurplågeri utvisades hela sällskapet.

Crowley gav sig av till Tunis, varifrån han flydde misstänkt för knarksmuggleri. Han reste runt i Nordafrika med en Dorothy Olsen, hamnade i Frankrike, gifte sig med älskarinnan Maria Teresa de Miremar, utvisades, mellanlandade i London, bosatte sig i Tyskland men jagades iväg av nazisterna som arresterade spiritister. Sina sista femton år genomled han i England, sjuk, fattig och förföljd. Han dog i Hastings 1947. Efter sig lämnade han en legend, en filosofi och en uppsjö av litterära verk.

Man bör komma ihåg att han förknippas med antikrist, pornografi och knark. Man bör också komma ihåg att han var en stor och lekfull filosof, en individualanarkist som drevs framåt av tanken på frihet. Han hade inte mycket till övers för martyrers lidande utan konstaterade att varje människa kan förändra sin situation om och när hon själv vill. Den som helt lägger ödet i religionernas eller statens händer smiter undan ansvar och avsäger sig inflytande. Eller som Edward Abbey, amerikansk natur- och miljöförfattare, skriver vid ett tillfälle:

Anarkismen är inte en romantisk fabel, utan den hårdhudade insikten baserad på fem tusen års erfarenhet att vi inte kan lämna över ansvaret över våra liv till kungar, präster, politiker, generaler och byråkrater.

Den liberala synen på sex hade Crowley gemensam med anarkisten John Henry Mackay och feministen Ellen Key, för att nämna två. Key kallade sig aristokratisk anarkist efter att ha läst Friedrich Nietzsche, Mackay var anhängare av Max Stirners egoism och vän med Benjamin Tucker som i likhet med generationsbrodern August Strindberg hatade statsmakt och byråkrati.

Engelsmannen Thomas Paine for, på uppdrag av Benjamin Franklin, till Amerika där hans bok Sunt förnuft fick amerikanarna att strida för oberoende mot England. Paine valdes 1776 till landets första utrikesminister, men avgick efter kort tid och återvände hem. Han sa att samhällen skapas av vår vilja medan regeringar skapas av vår ondska.

En annan som trodde på decentraliserat styre var den franske filosofen Pierre-Josef Proudhon. Det primära är, enligt Proudhon, att avveckla staten på utomparlamentarisk väg, men utan gevär och gatstenar, så att små, autonoma samhällen bildas.

Crowley bildade miniatyrsamhällen eller familjer, men var han än slog sig ner och reste sin utopi blev han anklagad för blasfemi och uppvigling. Det fanns alltid en risk att han "smittade" omgivningen, lockade folk i fördärvet och upphävde likgiltigheten. En stat är ovillkorligen beroende av sina undersåtar; den svaga massan. Crowley var, och har förblivit, ett hot.

Stefan Whilde

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Ayodhya sexton år efteråt

1992 jämnade extremistiska hinduer Babru moskén från 1500-talet i Ayodhya till marken, under det att ledare för BJP och andra politiska grupperingar hejade på. Omkring tvåtusen människor mördades i de ...

Av: Pär Fredborn Larsson | Resereportage | 10 februari, 2009

Dagarna bara försvinner

slängt idag ut min enorma samling plank- och bredstumpar från ena lidret, kan inte fatta hur det blivit sådana mängder, och ens varifrån, helt abnormt, men tiotals års mest meningslösa ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 02 augusti, 2012

Sado-masochism - historien bakom ordet

Sado-masochism - historien bakom ordet Donatien Alphonse Francois de Sade (1740-1814) framkallar ett ord. Den stolte markisen, den subversive författaren, den ständige fängelsekunden och den store ateisten är upphovet till ett ...

Av: Agneta Tröjer | Essäer om samhället | 04 augusti, 2007

Samuel Beckett, nobelpristagare 1969. En tillbakablick

Samuel Beckett fick nobelpriset år 1969 och har nått ut till en stor publik, framför allt när det gäller pjäsen I väntan på Godot, just nu aktuell på Stockholms Stadsteater ...

Av: Percival | Essäer om litteratur & böcker | 14 december, 2009

Oförkränkta sinnen

Jag levde före revolutionen sovande med fagra kärleksbon i lindor runt hårsvallet och skuldrorna. Duva, nu när du kommer dråsande, kommer du sent men du kommer efterlängtad.Ömmande lust och ömhet ...

Av: BOEL SCHENLÆR | Essäer om religionen | 07 september, 2009

Rapport från Stockholms genrefilmfestival ”Monsters of Film”

Från 8:e till 12:e oktober 2014 iscensattes den andra upplagan av Monsters of Film-festivalen i Stockholm, en genrefilmfestival där skräck, fantasi, provokation, surrealism, konst och framförallt monster får plats. Festivalen ...

Av: Marco De Baptistis | Essäer om film | 25 oktober, 2014

Benjamin 3

     

Av: Håkam Eklund | Kulturen strippar | 28 augusti, 2011

Oliver Knussen, foto Mark Allan

Orkesterns man! - Oliver Knussen i Stockholms konserthus

Tonsättarporträtten i Stockholms konserthus är inne på sin trettioförsta vända. Nu kan man hänga upp ytterligare ett porträtt - på den engelske tonsättaren Oliver Knussen - bredvid de andra trettio ...

Av: Ulf Stenberg | Musikens porträtt | 01 december, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.