Demonernas domptör. Om Bertil Malmberg

Crister Enander skriver ett rörande porträtt av den svenske diktaren Bertil Malmberg. Han har beslutat sig för att hemsöka min enkla boning. Han lämnar mig inte ifred. Inte för ...

Av: Crister Enander | 18 april, 2011
Litteraturens porträtt

Intoleransens spelregler

I dagarna publicerades Forum för levande historias rapport Antisemitism och islamofobi – utbredning, orsaker och preventivt arbete. Det är ett viktigt arbete, och den komparativa ansatsen kan ytterligare hjälpa oss ...

Av: Simon Sorgenfrei | 26 augusti, 2011
Essäer om religionen

Klaustrofobisk skräck utlovas på Spårvägsmuséet

I mitten av april gör skräcken entré bland tunnelbanevagnarna på Spårvägsmuséet i Stockholm. Teaterföreställningen Silverpilen 21.32 är ett samarbete mellan muséet och Minerva Produktion där man använder tunnelbanevagnen som arena ...

Av: Marcus Ridung | 26 mars, 2012
Reportage om scenkonst

Erik Larson i odjurets trädgård

Erik Larson på amerikanska västkusten, han bor i Seattle, är född 1954 och med förflutet som Staff Reporter på Wall Street Journal. Han har också varit flitig i den periodiska ...

Av: Ivo Holmqvist | 04 mars, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Pierre Gilly och den osynliga sanningen om Iran



Pierre GillyPierre Gilly är journalist och författare. Han är bosatt i Linköping men befinner sig ofta på resande fot. Gilly hade ett bidrag i Högerns Svarta bok, och debuterade 2008 med Bombdiplomati : konsten att skapa en fiende. Hans nya bok heter Information mot Iran. Samtliga är publicerade hos Verbal förlaget. Det mesta Pierre Gilly skrivet är kontroversiellt, och, Informationskriget mot Iran är kanske det mest kontroversiella hittills.  

Vill du först berätta lite om dig själv för våra läsare.

- Det är svårt att analysera sig själv, och minnet är oerhört opålitligt. Jag brukade berätta historier om hur oerhört skeptisk jag var till vad vuxna sa redan i förskolan men hur vet jag att det inte är efterhandskonstruktioner? Ska man tro forskningen om minnet så är det under ständig rekonstruktion. Minnet är mer av en kreativ process än något som liknar en hårddisk. Fast jag tror att de flesta som känner mig skulle beskriva mig som kritisk. Att jag är halvfransk har säkert bidragit.

I Sverige står konformismen högt i kurs. I Frankrike är det en sport att tycka olika.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Jag är inte särskilt social. Jag umgås helst med folk jag känt sedan grundskolan. I små doser. Jag reser oftast ensam. Jag tycker inte om telefoner, TV eller Facebook. Kuriosa: Jag gick på Katedralskolan i Linköping, i samma klass som författaren Jan Wallentin. För runt femton år sedan hjälpte jag Christer B Johansson – som recenserat min senaste bok för Tidningen Kulturen – att tömma tidskriften Förr och Nu:s kontor. Vi har nog inte setts sedan dess. Kartongerna hamnade i Jan Myrdals källare.  Sociala människor kan lätt bygga upp ett fantastiskt kontaktnät inom kultursvängen som allmänheten inte känner till men som ändå påverkar vem som får jobb, och vad som skrivs. Sverige är väldigt litet. Den som inte umgås privat med andra journalister eller författare har lättare att skriva fritt.

Titeln på din senaste bok, Informationskriget mot Iran, låter lite som om det handlar om en konspirationsteori.

- Internationell politik bedrivs av samma människor eller typ av människor som sysslar med inrikespolitik. Är det en konspirationsteori att påstå att politiker vill framställa sig själva i så god dager som möjligt? Och att de försöker ge en så negativ bild som möjligt av sina motståndare? Eller att media söker maximal uppmärksamhet eftersom de konkurrerar? Eller att militären i olika länder har ett egenintresse av att förstora hot för att kunna maximera sina egna anslag? Informationskriget mot Iran är en konspirationsteori i den meningen att den tar egenintresset hos aktörerna på allvar. Boken försöker också förklara krisen med Iran utifrån orientalistiska och liberala föreställningar. Egentligen handlar boken inte om Iran utav om vad vår bild om Iran kan lära oss om oss själva.

Att regimen i Iran är en av de värsta terrorregimerna i världen är ett faktum. Att makten och prästerskapet dödar sina egna medborgare, ofta unga studenter, och applicera sharialagen, åtminstone i vissa fall, går inte att förneka. Hur kan man skriva en bok om kärnvapen utan att ge läsaren känslan att du accepterar Irans politik överlag?

- Det gör man inte. Det går inte att styra läsarnas intryck. De flesta som tror att Iran är ett hot mot internationell säkerhet, kanske för att regimen förgriper sig mot den egna befolkningen, kommer aldrig att öppna min bok. Men man får försöka förklara att det inte behöver finnas ett samband mellan hur stater agerar nationellt och internationellt. Stater har våldsmonopol inom sina gränser. Mellanstatliga förbindelser styrs i regel av en helt annan dynamik. Att en regim misshandlar sin egen befolkning betyder inte att den också är ett hot mot grannländerna. Man kan inte utifrån en stats natur avgöra om dess politik i internationella konflikter är rimlig eller inte. Vietnameserna hade rätt i att driva ut ockupationssoldaterna från det demokratiska Frankrike och senare det demokratiska USA. Kommunisterna var väll inte demokratiska men de hade uppenbart mer rätt till landet än amerikanerna. Att kommunisterna i Vietnam förtryckte sin egen befolkning hindrade dem inte heller från att ha ett stort stöd bland vietnameserna. Vietnamkrigets anhängare brukade hänvisa till dominoteorin. Den sa att fler länder i Asien skulle bli kommunistiska om Vietnam tilläts bli det. Det intressanta är att alla makthavare och opinionsbildare trodde på dominoteorin samtidigt som inga akademiker på amerikanska universitet tog teorin på allvar. Inte heller CIA ansåg att teorin var riktig. Idag vet vi att den var felaktig. Någon självkritik har man dock inte ägnat sig åt.

Hur kan du veta att Iran inte håller på att framställa kärnvapen?

- Det kan ingen veta. Inte här i väst i alla fall. Men nu har opinionsbildare hävdat att Iran snart kommer att ha kärnvapen ganska länge. Sedan 1984 för att vara exakt. Så sent som i lördags (6/4) hade DN en ledare där man anklagar Iran för att vilja skaffa kärnvapen. Man hävdar att den information som IAEA samlat in skulle tyda på det. Men det man aldrig berättar är att IAEA inte tolkat sin egen information som DN. IAEA har aldrig påstått att Iran försöker skaffa kärnvapen.  Inte heller den amerikanska underrättelsetjänsten tror det.

Varför ska man tro att opinionsbildare och politiker vet bättre än IAEA och underrättelsetjänsten? Är opinionsbildare bättre på att analysera informationen från IAEA och underrättelsetjänsten än dessa organisationers egen personal? Tron på iranska kärnvapen är som tron på dominoteorin under Vietnamkriget. Här finns samma klyfta mellan vad kunskapseliten och den politiska mediala eliten tror. I boken försöker jag förklara varför den här typen av klyftor uppstår. 

Har du nya bokprojekt i den närmaste framtiden?

- Jo, mitt nästa projekt är mer ambitiöst. Jag skriver om krigspropagandans historia och trick. Från antiken till våra dagar. Men jag har ett något annorlunda perspektiv än tidigare böcker i ämnet. Jag tror att behovet av krigspropaganda är större ju mer demokratiskt och fritt ett land är. I Sovjet var det ytterst inte så viktigt om folk trodde vad det stod i tidningarna för alla visste vad som hände om man opponerade sig.

Intervjuare Guido Zeccola

 

Ur arkivet

view_module reorder

En bemerkning om Claude Monet og livsvirksomheten hans

Oscar Claude Monet, som var Monet's fulle navn, ble født i Paris, den 14. november, 1840.  Foreldres navn var Louise-Justine Monet og Adolph Monet. Fra før av hadde ekteparet Monet ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 06 juli, 2010

Han vägrade att dö

Elias CanettiDöden var den yttersta och största förolämpningen mot människan. Elias Canetti förklarade ett privat krig - ett ensamt korståg - mot döden. Han gjorde det envist, styvnackat och utan ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 16 mars, 2009

Stigmatisering är ett historiskt begrepp när det gäller samhällets syn på psykisk…

Begreppet stigmatisering används ofta i samhällsdebatten. Ordet stigmatisering kan härledas från grekiskans stigma som betyder (bränn) märke, fläck. Ordet kan härledas till en medeltida (ligatur) av bokstäverna sigma och tau ...

Av: Gunilla Dored | Essäer | 25 maj, 2011

Språk

Efter illusionen om att kunna förstå och om att kunna förklara, efter illusionen om en vilken som helst form av kommunikation och samförstånd, vill jag återkomma till ett stadium (som ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 13 maj, 2016

En arbetslägenhet i Stockholm

- Varför ser man aldrig dig i en mjukt stoppad möbel i tv? Är du bitter? - Jag har undrat med vilken saklig motivering Dagens Nyheter, Expressen, Kulturradion och så vidare ...

Av: Peter Lucas Erixon | Utopiska geografier | 04 januari, 2010

De långa nätterna på de iskalla perrongerna

tid Allt utförs under ständig observation av tiduret i Korridoren, detta enväldiga kvarnhjul som hugger ned existensen i små ogina sekvenser. Det är också en vardaglighet som tränger på ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 01 juli, 2011

William Blakes tankevärld

Det andliga klimatet: en kort historikUnder renässansen fanns en bildpoesi, Emblem-Poetry. En bildpoesi som byggde på den vid denna tid rådande mystikens kosmologi. Blake kan räknas till efterföljarna av denna ...

Av: Violet Tengberg | Essäer om konst | 16 december, 2010

Pino Masi och det italienska ärret Intervju med Roan Johnson

På den italienska filmfestivalen den 4 – 7 oktober på biografen Sture visades bland annat filmen ”Högst upp på listan” (I primi della lista), en skruvad komedi med allvarliga undertoner ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 23 oktober, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.