Tidens flod

Tankar vid Tidens flod

Att födas är inte religion. Att dö är inte religion. Eller är det? Mellan födelse och död försöker människan leva så gott hon förmår, och under den tiden ägnar hon ...

Av: Percival | 31 oktober, 2015
Essäer om litteratur & böcker

"Allt är en del av processen"

Warpaints 2010 var fullt av turnéer och uppmärksamhet kretsande kring det mångfacetterade debutalbumet "The Fool". Kvartetten från Los Angeles, bestående av Jenny Lee Lindberg (bas, sång), Emily Kokal (gitarr, sång) ...

Av: Carl Abrahamsson | 29 januari, 2011
Musikens porträtt

De farligaste fängelserna har osynliga galler. Om Tariq Ramadan

I en tid då Sverigedemokraterna pekar ut muslimska invandrare som orsak till allt ont i det svenska samhället och då flera europeiska länder infört en islamofobisk lagstiftning genom förbudet mot ...

Av: Bo Gustavsson | 01 november, 2010
Essäer om samhället

Gamla staden i Riga Foto CC BY-SA 3.0

Ryssarna i Baltikum

Riga är Lettlands vackra huvudstad vid floden Dünas(Daugava) mynning i Östersjön. 2014 var staden med all rätt Europas kulturhuvudstad. Otaliga sevärdheter lockar. Riga var också en viktig industristad under ...

Av: Rolf Karlman | 21 augusti, 2016
Reportage om politik & samhälle

100 år av Hannah Arendt



100 år av Hannah Arendt

Under året som var inträffade ett av dessa jubileum som egentligen är pseudohändelser, men som ändå ger en hälsosam anledning att minnas folk och händelser som har haft betydelse för hur vi lever och tänker. Det var i oktober det var 100 år sedan en av 1900-talets största politiska tänkare föddes: Hannah Arendt.

arendt1Arendt var tysk judinna, elev till Martin Heidegger och Karl Jaspers, och skriver in sig i filosofins fenomenologiska skola. Hon flydde undan nazismen, först till Paris och sedan till USA, under andra världskriget, och det är i detta senare land hon skriver sina mest betydelsefulla verk: triptyken "Totalitarismernas uppkomst" och "Om revolutionen". Ingen av dem är tyvärr översatta till svenska, även om en del verk förtjänstfullt översatts av bokförlaget Daidalos. De finns emellertid tillgängliga på engelska.

Det är svårt att bestämma sig för vad som är hennes största egenskap, hennes genomskådande intelligens eller hennes andes frihet. Arendt svingar sig ständigt vigt i idéernas värld och kontrasterar dem oupphörligen med den förevarande konkreta verkligheten. Hon är aldrig förutsägbar, och avkräver, sida efter sida, sina läsare svar, ståndpunkter och fortsatt begrundande. Få skrivande människor har så systematiskt ifrågasatt de förutfattade meningar som vi vanliga dödliga rör oss med, när vi ska försöka beskriva den politiska situationen runt omkring oss.

Hannah Arendt är den första att samla nazismens och stalinismens ogärningar under samma epitet: totalitarismer. Det kan förefalla trivialt idag, men i decennieskiftet mellan 1940 och 50-tal var det ett intellektuellt och självständigt kraftprov, och kanske är det så att Arendt inte fick det erkännande hon var berättigad till på grund av att hon skrev i en tid som inte var redo för hennes tankar. Det berodde säkert också på att hon var en centraleuropeisk kvinna, som inte alltid hade så lätt att framföra sina åsikter i den maskulint dominerande och utilitaristiska anglosaxiska värld hon flytt till. "Jag förstår inte riktigt vad damen menar", hävdade den brittiske filosofen Isaiah Berlin. Och sin vänskap med Gerhard Scholem förlorade hon genom sitt motstånd mot tillkomsten av staten Isreal.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Liksom många av hennes generationskamrater blev hennes tema av naturliga skäl "ondskan", som det föll på hennes lott, som tysk judinna, att uppleva med särskild intensitet. I "Totalitarismens ursprung" beskriver hon hur antisemitismen och kolonialismen leder fram till 1900-talets totalitära samhällen: Tyskland och Sovjetunionen. Kanske även Maos Kina kommer att inkorporeras i listan när vi så småningom förfogar över mer källmaterial , medan andra folkmord, som det turkiska på armenier, Rwandas och Ugandas helveten, samt Pol Pots Kambodja, ställs i blixtbelysning av hennes teorier.

Hennes koppling av totalitarismerna och koncentrationslägrens framväxt har en kväljande klarsyn, liksom hennes beskrivning av hur det sociala kontaktnätet systematiskt bryts ned i totalitära samhällen och den enskilda människan atomiseras tills dess den enda möjliga tillhörigheten blir partiet och staten, och uppgår i "massan", eller den brutaliserade horden.

I "Om revolutionen" behandlas insiktsfullt de franska, ryska och amerikanska omvälvningarna, med en särskild eloge till den sistnämnda. Tillfrågad om vilken historisk person hon helst skulle ha vilja ha som kavaljer vid ett "dinner-party" svarade hon: "Jefferson".

Hon bekände sig alltid till judiskheten som en självklar del av sin identitet, men vägrade avhända sig det grekiskt-latinska arvet, och dogmatiska socialister torde ha en del att lära av hennes okonventionella uppfattningar om vänsterns idévärld.

Hannah Arendts författarskap ger alltid "food for thought", och utgör ett nödvändigt korrektiv till de "idées reçues" som växer som svampar ur jorden i den massmediala värld som är mer intresserad av att sälja lösnummer genom att tillfredställa sina läsare med åsikter som de redan har än att bidra till uppfordrande insikter.

Kanske hundraårsminnet av hennes födelse kan bli en anledning att läsa henne, och kanske till och med få något svenskt förlag att översätta hennes centrala verk.

Anders Forsberg

Ur arkivet

view_module reorder

Harpan på Drachmanns grav

På skalden Holger Drachmanns grav bland klittren på Skagens Sønderstrand finns det en harpa, eller kanske är det en lyra. En lyra i järn på det minnesmonument som Peder Severin ...

Av: Kerstin Dahlén | Essäer | 05 november, 2017

Livets långfredagar

Är det något speciellt med långfredagar? I många länder, särskilt i Nordeuropa, är gudstjänsterna på långfredagen bland årets mest besökta. I gamla Östtyskland försökte kommunistledarna utrota långfredagen ur befolkningens medvetande ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 22 april, 2011

Anita Björk och Graham Greene

I en artikel i Svenska Dagbladet om Anita Björk som avled i onsdags sägs att hon hade kunnat göra internationell karriär, efter en biroll i en Hitchcock-film. Men hon sammanlevde ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 28 oktober, 2012

Hela havet stormar på Opera Comique

På Opera Comique i Paris händer det numera rätt märkliga saker. Man har hittat en egen profil vid sidan av de två andra, större operahusen, Garnier och Bastille. Repertoarvalet ...

Av: Ulf Stenberg | Kulturreportage | 30 maj, 2010

Tove Jansson, författare, bildkonstnär, muminmamma

Tove Jansson skulle i år ha fyllt etthundra år. Det firas inte minst i Finland, där hennes bildkonst ställs ut på museet Ateneum i Helsingfors. Lagom till utställningen har konstprofessorn ...

Av: Mats Myrstener | Övriga porträtt | 07 april, 2014

Vägen till läsandet – Svenska Akademien

Mörkret är kompakt. Det är tidig morgon. Men det är ändå långt till gryningen. Skrivbordslampan lyser, skapar en skyddande cirkel av ljus som möter dataskärmens flimmer. Det är höst, och ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 24 oktober, 2012

Daniel Barenboim Foto Monika Rittershaus

Stalin, Mozart och vi

Josef Stalin älskade Mozarts musik och berördes av den på djupet. Han lyssnade ivrigt till den, på radio och grammofon, på operan och i konsertsalen. Den Store Ledaren, som mördade miljontals ...

Av: Thomas Notini | Essäer om samhället | 18 december, 2016

Dagbok från en filmfestival

Parker Posey och Zoe Cassavetes. Foto: Carla Hagberg   Göteborgs årliga filmfest kändes mer filmfestival än någonsin. Lite ”Alla Var Där” stämning över det hela. Kulturenreportern och festivalanhängaren Joel var på plats för att få ...

Av: Joel Carlund | Essäer om film | 21 februari, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.