Konst, Vadstena och Ungern – Intervju med Lajos Szelényi

Lajos Szelényi är en bildkonstnär som föddes i Ungern för 70 år sedan. Han är verksam som målare och emellanåt även som musiker och samhällsdebattör. Lajos har haft flera utställningar ...

Av: Guido Zeccola | 15 Maj, 2013
Konstens porträtt

Kristina Murray Brodin. Dikter

Ibland är det bara några skrivna rader som kan ge uttryck för de känslor som ryms i mig. Då finns orden där, pockar på att få komma ut och bli ...

Av: Kristina Murray Brodin | 31 januari, 2012
Utopiska geografier

Livets långfredagar

Är det något speciellt med långfredagar? I många länder, särskilt i Nordeuropa, är gudstjänsterna på långfredagen bland årets mest besökta. I gamla Östtyskland försökte kommunistledarna utrota långfredagen ur befolkningens medvetande ...

Av: Mikael Mogren | 22 april, 2011
Essäer om religionen

Paradoxer och ortodoxer inom svensk lärarutbildning

Anders Zorn Då lärarutbildningen är ett brinnande ämne för närvarande, kunde det vara intressant med några inblickar i denna utifrån ett lärarperspektiv. Jag ska här dra nytta av Tidningen Kulturens obundna ...

Av: Hans Färnlöf, docent | 21 april, 2008
Essäer om samhället

Tidskrifter

Tidskrifter: Det grymma svärdet, 23

En bok-tidskrift att överraskas av med sin detaljrikedom.

Tidskrifter: Trådburet, Konstperspektiv nr 4 2014

Aktuellt om textil och fiberkonst

trådburetTrådburet, Konstperspektiv nr 4 2014

Årets fjärde och sista nummer av Konstperspektiv följer temat textil och fiberkonst.

För 30e året i rad anordnar Renate Maak (tidigare tillsammans med sin nu avlidne make) en fiberkonst/ textilkonstutställning i Graz. På de årligen återkommande symposierna (ITS), möts kända textilkonstnärer över hela världen. De Nordiska länderna har alltid varit sparsamt representerade, och uppmärksamheten runt ITS har kanske inte direkt tagit över svensk kulturmedia, så det är på tiden att Konstperspektiv tar upp det.

De tar i novembernumret även upp Fiber Futures, en internationellt vandrande utställning som premiärvisades i Japan 2011 och nu visas på Textilmuseeti Borås (fram till den 5 april). Det är Japanerna som är ledande inom fiberkonstens vidareutveckling idag, och de står för den största förnyelsen av mediets äldre traditioner. Det finns många vägar till utveckling, och i den här sortens konst är det just nu experimentlustan som styr, den och en kärlek till materialet.

Vidare tar konstvetaren, skribenten och föreläsaren Inger Gustafsson Seife upp mer djupgående aspekter av textilkonsten då hon ställer frågan: Vad är textil?

Tidskrifter: Hjärnstorm nr 120-121, Mens

Den läckande kroppen – inte bara en kvinnlig angelägenhet

Hjärnstorm 120-121Hjärnstorm nr 120-121, Mens
Gästredaktör Macarena Dusant

Uppvuxen i en kultur där allt (i stort sett) jag lärt mig kommer ur en manlig blick. Strindberg, Hesse, Rushdie, och Jocke Berg icke att förglömma, bevisen är många på att jag under uppbyggnaden av mitt kulturella, och i viss mån faktiskt själsliga, kapital skett via männens hjärnor och känsloliv, inte bara via kanon utan även- det måste erkännas- mina egna litterära preferenser.

Det är nästan lite kusligt att tänka på att jag upplevt fler skildringar, tusen gånger fler, av den olyckliga kärleken till kvinnan som begrepp (detta odödliga tema i den manliga litteraturen) än av just detta som Tina Carlsson förmedlar: kvinnans kropp upplevd inifrån.

Var tjugoåttonde dag. Svällande slemhinnor. Fyra dagars blödning. En dag uppehåll. Två dagars ytterligare blödning. Svarthet. Nej, hon sörjde inga ofödda barn. Barnen är redan födda. Hon sörjer att världen är så skitig. Hon sörjer och tvivlar på sin egen kompetens att vara människa. Avvaktar. ”

I somras år fick skribenten Macarena Dusant plötsligt nog, lyfte på luren och ringde upp Hjärnstorm. Varför gjorde de inte ett nummer om mens? Och jo det var ju en bra idé tyckte Hjärnstorm och Macarena blev gästredaktör för nummer 120-121, MENS. Man kan tycka att det är ett lite hypat ämne just nu, men då är det förmodligen det av en anledning. Och Macarena Dusant har i sitt val av skribenter skapat en bred bild av frågan, från den personliga upplevelsen till det större samhällsperspektivet, från en existentialistisk till en rent andlig aspekt. Komplexiteten är slående.

Tidskrifter; TYR Vol 4

Frisk energi och högerradikalism

tyr 4Buckley, Joshua & Moynihan, Michael (Red)
TYR Vol 4
Ultra Publishing

Ett grundläggande problem för intellektuella reaktionärer är att deras motstånd mot utvecklingen lätt reduceras till reaktivt gnäll. Besök på sidor som Avpixlat, Fria Tider och Flashback kan tjänstgöra som varnande exempel. Detta ligger förstås i begreppets natur: där radikalen vill framåt och agerar, vill reaktionären bakåt och tvingas reagera. Därmed hamnar reaktionären lätt i en position där denne hela tiden tvingas försvara det samhälle denne nyss var emot: liberala principer gentemot kulturradikal relativism, hädelsen gentemot kränkta muslimer, välfärdssamhället gentemot nyliberala privatiseringar och så vidare.

Detta gör att det reaktionära lätt blir en magsur hållning snarare än en sammanhållen ideologi med konsekventa mål att sträva efter, och innehållet blir därefter: visst kan den ständiga klagan på allt och alla vara upphov till en och annan syrlig lustighet, men intellektuellt blir det hela lätt sterilt – ett reaktivt gnäll, som sagt, med ”tillbaka” som ett inte särskilt upphetsande mål, som därtill sällan är genomförbart. Tidens pil leder som bekant framåt.

På ett område är dock den reaktionära hållningen, i sin allra vidaste bemärkelse, en oundgänglig tillgång för en kultur stadd i ständig utveckling: den historiska tillbakablicken. Förstå mig rätt: naturligtvis kan en god historiker gärna vara socialist eller liberal. Men någonstans bland sina dagspolitiska fördomar bör denne ändå bibehålla det i grund och botten reaktionära intresset och respekten för det förgångna.

Tidkrifter: Själens Träskmarker #119, Kulturtidskriften Hjärnstorm

Det är ingen idé att hänga läpp

Gunnar Lundkvist, Hjärnstorm nr.119Själens Träskmarker #119, Kulturtidskriften Hjärnstorm
Medverkande: Maria Larsson, Bo Bjelvehammar, Margareta Klingberg, Monica Melin, Louise Hultén, Anna Qvist, Staffan Kling, Edvard Derkert, Björn Larsson, Gunnar Lundkvist, Åke Holmqvist, Kathrin Diestel, Ett rum med utsikt, Bengt Jahnsson-Wennberg

Hjärnstorm, kulturtidskriften där ord och bild faktiskt blandas, har i sitt senaste nummer #119, siktat in sig på temat Träskmarker. Själens sådana alltså, i ett par kortare inlägg och essäer grottar författare och konstnärer ned sig lite i mörker och misär. Det är riktigt upplyftande.

Det är en spretig blandning texter och bilder, och vissa tar sig an begreppet på ett sätt som känns nödvändigt. För någon eller några i alla fall, som ett riktigt konstverk: smalt men fokuserat på en viss, kanske lite extra skör, målgrupp.

Edvard Derkert citerar i sin essä Att övervintra i dy Michel Tournier: ”Varje människa behöver sina likar för att uppskatta yttervärlden i sin helhet”. Och ger oss en rad exempel på varför det är av värde att vältra sig i smuts. ”För att spela blues måste man ha smuts i själen, sa en full jazzviolinist till mig på väg till toaletten som han dessvärre spydde ner innan jag själv hann dit” säger Derkert, hur mycket igenkänning krävs det för att till fullo uppskatta en sådan mening? Galghumor är en slags passiv aggression, lite kantigt och repellerande sådär, och i Derkerts text cirkulerar snarare en värme. En öppenhet och kärlek inför människans fel och brister.

Dekadent är ensamt, tillslut, och som en varg som ylar mot månen vänder sig Derkerts text till de som förstår vad det innebär att bada i gyttja. Det händer att det är det enda som finns kvar att ty sig till.

Lika generöst blir det i Bo Bjelvehammars poetiska text Liv, jag förstår inte. Bjelvehammar levererar ord som håller stormarna i schack, ger oss något att hålla fast vid just genom att vara vackra. Är estetik det enda som tillslut kan hjälpa oss strandsatta? Med ord som

Tidskriften Subaltern, nr 3-4 2013, Mytens ljus

Kaos råder #

Mytens ljus Tidskriften Subaltern, nr 3-4 2013, Mytens ljus
Medverkade skribenter: Mårten Björk, Carl Boutard, Rolf Jonsson, Karl Kerényi, Ann-Marie Ljungberg, Beatrice Marovich, Karl Johan Nilsson, Camille Paglia, Jayne Svenungsson, Johan Tralau, Erich Unger
h:ström, text och kultur

I Platons berättelse om världens skapelse, Timaios, figurerar Demiurgen som den som bringar ordning i oordningen. Det är typiskt för antiken och det västerländska tänkandet att rangordnade motsättningar såsom man-kvinna, kultur-natur och ordning-kaos bestämmer tillvaron. Här hemma – omkring 2500 år senare – är semestern slut och ur kaos ska ordning åter bringas. Polerna är alltjämt beroende av varandra. Att vår tid producerar sina egna myter har Subaltern nr 3-4 2013 alldeles rätt i. Liksom att vi också förhåller oss till de forna. ”Apollon och Dionysos må vara mytologiska gestalter – likväl är apolloniska och dionysiska principer tillämpbara inom såväl samlivet som samhällsbyggandet” skriver redaktionen i baksidestexten.

Numrets tema är Mytens ljus och det handlar om mytens mångfacetterade roll. Med vår tids mått på vad som är verklighet kan myten verka mycket avlägsen. Alltfler romanläsare gör en entydig distinktion mellan myt och verklighet, i alla fall om man ska tro författaren Olga Tokarzcuk. I sin senaste bok Björnens ögonblick beskriver hon hur tröttsamt det är att ständigt få frågan: hur mycket i din bok har hänt i verkligheten? I filosofen Erich Ungers essä ”Myt och verklighet” som är en av de första texterna i detta nummer av Subaltern synas spörsmålet under lupp. Här har Tokarzcuk någon att hålla i handen. Unger skriver:

Tidskriften Plir/Terävä, salainen kaste, nr 1

 Vi är intoleranta mot de intoleranta

Tidskriften Plir - en protest mot främlingsfientlighetTidskriften Plir/Terävä, salainen kaste, nr 1
Ansvariga utgivare/redaktörer: Malin Kivelä och Stella Parland
Layout: Ida-Maria Wikström

På kaféet där jag satt mig för att läsa är man vänlig att låna mig en kniv. Jag talar försiktigt om vad jag ska ha den till: första numret av Tidskriften Plir är osprättat. En särskild känsla infinner sig när man för en kniv mellan papperna i en skrift och sidorna faller isär. Man känner sig unik – jag är den första att tränga in här – och samtidigt vankelmodig inför det brutala i uppsprättandet. Jag vet inte om det ligger en idé till grund för detta, eller om sidorna sitter ihop av en anledning som bara är praktisk. Hur som helst försätts jag i en omedelbar medvetenhet om det dubbeltydiga i min handling. Att sprätta papperets veck är att spränga gränser, men också att dela upp sidorna i ensamheter. Och på något vis tycks mig det hela korrespondera med temat för den nystartade svenskfinska tidskriften: främlingsfientlighet.

Tidskrifter: Nya Argus nr. 8 2014

Ett dussin klassiker lästa med Argusögon

en finlandssvensk samhälls- och kulturtidskrift med anor från början av 1900-taletkulturtidskriften Nya Argus nr. 8 2014

Cervantes roman om Quijote, riddaren av den sorgliga skepnaden, är på nästan tusen sidor i Jens Nordenhöks försvenskning. I barnbiblioteket Saga där jag först läste den är den på hundrafemtio, och i serietidningen Illustrerade Klassiker som var en snabb genväg att på nolltid ta reda på vad världslitteraturens storverk handlar om var den visst på knappa femtio tecknade sidor. Men den kan kortas ännu mer, till 140 tecken inklusive mellanslag, så här:

”En knäppis drar ut på vift med sin bonnkompis; inga ligg; en massa stryk; de rumsterar rejält och då killen klarnar dör han… men lever än.”

Det är karikatyrtecknaren Forges kortversion av detta väldiga epos, i den spanska tidningen El Pais, med en rolig teckning på en glasögonförsedd Miguel de Cervantes twittrande vid datorn. Det senaste numret av den finlandssvenska kulturtidskriften Nya Argus (nr. 8) har den teckningen på framsidan, och annat spanskt på baksidan: Federico Garcia Lorcas Liten wienervals, i Agneta Aras tolkning. Däremellan ryms i detta innehållsrika tidskriftsnummer vars tema är Favoriter ur världslitteraturen essäer om ett drygt dussin klassiker, också om Don Quijote, nyläst av Macu de la Cruz, journalist och universitetslärare i Madrid. Man inleder med att citera Inge Jonssons tänkvärda definition på vad en klassiker är:

”Alla verk, oavsett genre, som äger sådan mognad och livskraft att de kunnat motstå glömskans och nyhetsbegärets samlade attacker och har utsikten att göra så även i framtiden.”

Ur arkivet

view_module reorder

Varför blir inte människans skapelser levande?

Frågan kan tyckas konstig, men den dök upp, när jag såg en annons som förkunnade, att det finns 357 nya delar inuti årets bil. Det satte tankarna i rörelse. I ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 31 juli, 2011

Från Abruzzo till Bornholm – jakten på Zahrtmann

En höstdag 2013 befinner jag mig på den danska ön Bornholm – drygt en timmes färjeresa från Ystad. På sommaren invaderas ön av turister från Sverige, Tyskland och det danska ...

Av: Johan Werkmäster | Kulturreportage | 08 november, 2013

Tusen liv passerar

I tystnaden och minnet av de som inte orkar mer, stod jag förundrad på gatan en dag i maj förra året, och hörde livet susa i trottoaren, steg och mummel ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 10 juni, 2014

Hett som i helvetet

Notting Hill Carnival 2006: Hett som i helvetet Tidningen Kulturens Carl Abrahamsson besöker Notting Hill Carnival i London och trängs bland hundratusentals människor. Välkommen till Notting Hill...

Av: Tidningen Kulturen | Bildreportage | 08 september, 2006

Maulwerke

Maulwerke - om musikens skrik Den tyske tonsättaren Dieter Schnebels musikaliska komposition "Maulweke" är ett stycke för fritt antal medverkande och har som utgångspunkt ljud som skapas med munnen. Filosofen Marcia ...

Av: Marcia Sá Cavalcante Schuback | Essäer om musik | 11 januari, 2007

Tarja Salmi-Jacobson

Tarja Salmi-Jacobson. Tre dikter

Tarja Salmi-Jacobson, författare, skribent och fotograf skrev dikter när hon var i Dubai

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Utopiska geografier | 15 februari, 2016

Pompero Batoni Estasi di santa Caterina

Katarina av Siena och den heliga anorexin (anorexia mirabili )

Katarina föddes i Siena 1347 och dog i Rom den 29 april  1380. En historiker karaktäriserar Katarinas samtid på följande knapphändiga sätt. ”Det var en eländig tid för mänskligheten”. En ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 29 april, 2017

Den avtrubbade framtiden är redan här

Förhållandet mellan fiktion och verklighet tycks mer och mer glida in i en gråzon av “transparens”. Jag menar inte i mitt eget huvud, även om det säkert stämmer där också ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 26 augusti, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.