Ernst Toller - ett försök att få ishundarna att tystna

”Orden Jag är stolt för att jag är tysk eller Jag är stolt för att jag är jude låter för mig lika dumma som om en person skulle säga Jag ...

Av: Ivo Holmqvist | 20 oktober, 2014
Övriga porträtt

Frida Uhl i Amerika – ”Jag är Strindbergs enda och riktiga maka”

I september 1914 klev Frida Uhl-Strindberg i Liverpool ombord på oceanångaren RMS Campania för avresa till New York. Krigsutbrottet hade försvårat hennes möjligheter att leva i England; som österrikisk medborgare ...

Av: Kurt Bäckström | 09 november, 2012
Övriga porträtt

I strävan efter anti-estetik och musikalisk etik

Den 15e december släpper saxofonisten och improvisatören Johan Jutterström skivan ”In pursuit of anti-aesthetics and musical ethics” på skivbolaget Pink Pamphlet. Skivan är ett försök att omsätta begreppen anti-estetik och ...

Av: Johan Jutterström | 10 december, 2012
Essäer om musik

Fotograf: Eva Green

Hur många har varit på La Palma? Handen upp!

Nja... Troligen skulle det synas ganska få uppsträckta händer... Kanarieöarna är för många svenskar fortfarande synonymt med Gran Canaria och Teneriffa. Visserligen har Lanzarote och Fuerteventura börjat locka alltfler – ...

Av: Björn Gustavsson | 13 december, 2016
Resereportage

Litteratur: Helena Östlund; Aiko på jorden



Med fantasi och intelligens

Uppföljaren till Flykten från NovaHelena Östlund
Aiko på jorden
Wela

 Helena Östlund inleder sin roman ”Aiko på jorden” med en skön naturbeskrivning. Det är en detaljerad  beskrivning av ett landskap där man ser konturen av en skog  mot en mjölkvit himmel.

”Aiko på jorden” är en poetisk kortroman på 118 sidor det är en uppföljd av hennes förra bok”Flykten från Nova”. Helena Östlund har erhållit Astrid Lindgrens pris, 2007 vann hon Rabén & Sjögrens berättartävling och 2009 fick honVästerås stora arbetsstipendium.

Det är en rymdfärja som hamnar i en kraftig sjögång då den landar på jorden. Dem ombordvarande undrar om det är en polariserande  smältning eller  en tsunamin  som de  hamnat  i . Det är från rymdkolonin  Nova , mänsklighetens största bakslag, som rymdfärjan kom  ifrån.

Det är en väl beskrivning av färjans ankomst  till  jorden  och de  ombordvarandes  upplevelser vid  ankomsten  till jorden.  Man lägger sig ner på jorden och njuter av den för att nu få komma den extra  nära.  Är det så här Helena  Östlund har tänkt sig det är att komma tillbaka till  jorden efter en  vistelse ut i rymden? Ja  nog  kan  man tänka  sig att  det är  en  skön  känsla. Man får i alla fall uppleva det i början av hennes roman.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Mellan de ombordvarande som är en man och en kvinna uppstår en spänning emellanåt det varierar mellan negativa och positiva tankar hos dem. Man känner en oro för att  ta sig utanför  farkosten jorden känns som en ny värld och den känns något osäker men det blir en vandring i alla fall. Det är en väl inlevd fantasi  som Helena  Östlund gör men ibland känns den något ansträngd.  Men så bestämmer man sig för att lämna färjan  för  gott  och man packar  och gör sig redo.

Det är en väl beskrivning av naturen som de möter det är berg och skogar. De upptäcker ett järnvägsspår  som de följer och  hamnar i en tunnel. Den första jordinvånaren de möter upplever de  något avskräckande  med det utseende som det bär det är en flicka med ett hår som är färgat blått och ett ansikte som är målat. Men de upplever ändå  något mjukt  i hennes uppförande. Så småningom upptäcker de att Dennis som hon heter är av hankön men ändå på något sätt mer kvinna än man av någon oförklarlig hormonexponering.    

Helena Östlunds fantasi går något till överdrift emellanåt och den blir svår att tro på. Men kanske är det någon framtid  hon tror på som hon  fantiserar  om.

De följer med till Dennis bostad där de upplever en imponerande teknisk utrustning det visas bilder som de upplever något skrämmande de drabbas av illamående. Det blir något före vår tid då det kommer fram en eldriven bil som navigeras av autopilot  och  har röststyrning. Man upplever varelser som är svåra att avgöra om det är jordinvånare eller utomjordiska varelser. Det blir obehagligt.

Helena Östlunds roman slutar med att efter 121 dagar är de tillbaka till färjan: På 64 dagar och på stockar rullade de den så långt upp i skogen de kunde förmå. Under åren som därpå följde byggde de in sitt bo i ett skyddande hölje av levande material – en böjlig träport  som  de hittat i en del av skogen, grävt upp och omplanterat.

Då man läser  Helena  Östlunds roman blir man inte förvånad över att hon har tidigare skrivit barnböcker  fantasin ligger nära  men kanske något  obehaglig emellanåt.

Rolf  Zandén

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Drängsmarks såg – en bit levande kultur

Gamla industribyggnader och maskiner rymmer en kunskap om verkligheten. Ja, de kan till och med vara vackra för den som har blicken. Arbete, och minnen efter arbete, det är en ...

Av: Signe Rudberg | Essäer | 30 april, 2008

Gåramålaren Carl Ljungberg från Hammenhög

Kringvandrande målare var en vanlig syn på landsbygden för hundra år sen, särskilt i Skåne. De knackade på hos bönderna och erbjöd sig att måla av gården för mat och ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 18 september, 2017

Abstrakt expressionism och Agnes Martin

Modernismen var en konströrelse som ville göra upp med traditionella sätt att skapa konst. Man ville förnya konsten och under 1800-talets sista årtionde började allt fler konstnärer revoltera mot realismens ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 16 juni, 2013

Den nya flaggan?

Nytt från Nya Zeeland – flaggan fortsätter flamma stolt

I ”Sörgården”, den trevliga läseboken för folkskolans yngre åldrar som kom ut kring början av förra sekelskiftet och som trycktes om i många upplagor, finns en trevlig bild på en ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om politiken | 26 mars, 2016

Om en yngling som inte borde ha sett Wagners opera Rienzi

Till Guido Zeccolas eleganta och synpunktsrika essä om Wagner och det musikaliska dramat här på sidan kan läggas en rekommendation för vidare läsning: essäerna, betraktelserna och breven i Thomas Manns ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 06 mars, 2013

Georg Klein vs Ann Heberlein

I essäsamlingen ”Jag återvänder aldrig” (2011) skriver Georg Klein bl.a. om religion från ett evolutionärt perspektiv. Han menar, med Pascal Boyer och många andra, att vi har ett medfött anlag ...

Av: Niklas Anderberg | Essäer om religionen | 25 januari, 2013

Linda Johansson

Sluta dalta med ungdomar om Förintelsen

Den 27 januari varje år samlas större delen av världen kring en gemensam minnesceremoni för Förintelsens offer. Det har nu passerat sjuttio år sedan sanningen – den brutala sanningen – ...

Av: Linda Bönström | Gästkrönikör | 27 januari, 2015

Kvinnorna och litteraturen

Den nordiska kvinnolitteraturhistorian, fem digra volymer som började publiceras under 90-talet, har väckt berättigad uppmärksamhet utomlands. En nederländsk motsvarighet är Met en zonder lauwerkrans (”Med och utan lagerkrans”), en litteraturhistoria ...

Av: Eva-Karin Josefson | Essäer om litteratur & böcker | 22 maj, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.