Ulf Stenberg

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen 2

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen. Andra och Tredje berättelse: Siffermannen och Den kallsinniga isprinsessan

Av: Ulf Stenberg | 01 maj, 2017
Utopiska geografier

Gabriella Olsson. Foto: Anna Langseth

Onåbar

Den första delen av Gabriella Olssons prosaföljetong.

Av: Gabriella Olsson | 25 maj, 2015
Utopiska geografier

nya dikter av Carsten Palmer Schale

Carsten Palmer Schale som poet inför det nya året

Av: Carsten Palmer Schale | 11 januari, 2017
Utopiska geografier

Den arbetslöse i vildmarken

Få svenska filmer som jag har sett har varit så lyckade som Losers. I händelsernas centrum står en kvinna i yngre medelåldern, Karin (Isabella Von Saenger). Hon arbetar med en ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 31 december, 2013
Filmens porträtt

Claus Beck-Nielsen - En identitet



Claus Beck-NielsenDen nionde oktober år 2010 begravde den danske författaren och performancekonstnären Claus Beck-Nielsen sig själv. Närmare bestämt var det hans identitet som begravdes och det skedde under värdiga former och med en gravsten rest på Vestre Kirkegard i Köpenhamn. Begravningen utgjorde endast ett "formellt faktum" vilket innebär att den fysiska kvarlevan av den begravda identiteten Claus Beck-Nielsen fortfarande går omkring och existerar. Eller hur ligger det till med den saken? Kunde den kvarstående fysiska skepnaden ingå i en ny identitet? Och vad är det egentligen som bestämmer vår identitet?

Ursprungligen hade denne Claus Beck-Nielsen, den gamla identiteten alltså, "avlidit" år 2001 men det hade aldrig kommit till stånd någon begravning och det var denna formella rit som nu genomfördes. Förspelet till detta dödsfall var ett projektet som startade med att Claus Beck-Nielsen opererade bort delen "Beck" ur sitt namn och därmed blev till personen/identiteten Claus Nielsen. Han sade upp sig från sitt boende och lämnade sin familj och sitt personnummer. Han blev familjelös, adresslös och bostadslös och viktigaste av allt papperslös. Han gav sig av utomlands och återkom som Claus Nielsen med "Beck" bortopererat.

Iscensättandet sker genom att han kommer resande från Tyskland och stiger av tåget i Köpenhamn utan pengar, utan pass och att han hävdar att han glömt bort sitt personnummer. Här figurerar så småningom tre identiteter, den ursprunglige Claus Beck-Nielsen, den påhittade Claus Nielsen och den kommenterande Helge Bille som är namnet som står på den lägenhet Claus Beck-Nielsen flyttar in i efter skilsmässan. Han blir till en ny identitet och stiger av på Hovedbangården i Köpenhamn den 12 december 2000 och hör sig för om det finns någon plats för honom i det danska samhället. Han iscensätter en bit av sig själv som mobil social konst. Vad skall det bli av honom och vem är han nu? Vad man förstår av Beck-Nielsen upplägg så är det en öppen fråga vad som kommer att hända genom den nya identiteten Claus Nielsen insteg i det danska samhället. Claus Nielsen lämnas ut till de krafter i samhället som fastslår om vi har en godkänd identitet, om vi är värda att han en identitet eller om vi skall avvisas.

Att problematisera en frågeställning genom att iscensätta en falsk situation eller skapa en falsk identitet där man själv ingår som agerande part är i dag en frekvent konstnärlig infallsvinkel. Vi har ju i våra dagar vant oss vid att se flera spektakulära konceptarrangemangen inom konsten där användandet av ställföreträdande personligheter, iscensatta neuroser eller falska identiteter varit vanliga inslag. I Claus Beck-Nielsens fall uppstår snart situationer för den papperslöse kring avsaknaden av personnummer i möten med samhällets olika instanser men också i konfrontationen med vanligt folk som kaféägare, härbärgeföreståndare, folk på gatan, narkomaner, alkoholister, sjuksköterskor. De största problemen tycks Claus Beck-Nielsen möta hos myndighetspersoner.
Claus Beck-Nielsen säger någonstans att projektet sker helt förutsättningslöst och icke äger några ambitioner eller någon inriktning. Det är mera att "Vi får se vad som händer".

Vad är då en identitet? Vad utgörs den av? Vad är den uppbyggd på? Man kan väl till en början säga att samhället stipulerar vissa krav på hur vi skall kunna identifiera oss. Pass eller körkort eller annan form av legitimation anses lämplig och där ingår som absolut och ovillkorlig del vårt personnummer. Dessa siffror är numera hörnpelare i den substans som vi betecknar som varande en identitet.
Historien om en identitet är historien om en myt om en identitet som i sig skapar myter om samma identitet vilket leder till att den ursprungliga identiteten som myt förändras. Om vi med myt menar den gängse uppfattningen i den samling människor som känner till denna identitet/människa och som stundligen och dagligen möter vederbörande på olika sätt. Här ingår också vad som stadsfästs och arkiveras om denna identitet hos myndigheter, och andra fiskala register. Vad fastlår då identiteten? Myndighetspappren, registren, vårs personnummer, eller människors hågkomster, vänskapsband?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I djupare mening och om man bortser från den faktiska identifieringen med personnummer och andra erkända klassificeringar så är det den sammansatta personligheten som utgör jaget/identiteten. Men detta kan vara en mycket flytande identifikation. Om man för en stund funderar kring vad nära vänner och bekanta och arbetskamrater uppfattar som varande ens identitet och försöker kategorisera dessa omdömen anonymt så att ingen risk för strävan till samstämmighet föreligger kommer man snart att hamna i ett disparat kaos. Det är en psykologisk chimär att de flesta vänner eller arbetskamrater uppfattar en person på samma sätt. Att de "ser" samma egenskaper hos personen. Dessutom är det ganska oklart var ifrån vår jaguppfattning egentligen hämtar sin rötter. I den egna praktiken eller visavi vänner, bekanta och arbetskamraters reaktioner och förhållningsätt till vederbörande. Är det dina vänner som sätter din personlighet?
Graden och valören av identiteten exponeras och påverkas i dessa kontakter och vad som är viktigt i samhället för att fastställa och garantera en människa existens synliggörs. Ett skapande glidande mellan identiteter och mellan fiktion och verklighet uppstår.

Det Beck-Nielsenska projektets upplägg och utformning är en mosaik som glider mellan fiktion och verklighet mellan reala verklighetsbeskrivningar och diffusa hågkomster. Kända danska tidningar blandas också in i ett lukrativt spel, någon införstådd men de flesta ovetande.
Denna performance sätter i fråga vår existens, vad är det egentligen som bygger upp vår identitet- vårt jag? Är det svårt i det genomorganiserade samhället att hjälpa en människa i nöd om vederbörande saknar personnummer?
Denna performance exponerar också den rädsla som finns hos folk att blir lurade i vardagen. Det blir ett avståndstagande då deras reella vardag blir till gungfly vid identitets- och/eller betydelseförskjutningar. Att de inte vet vad de ska tro och att samhällskontraktet som de uppfattar det plötsligt löses upp och inget längre är att lita på.

Den oro och ilska som redovisas hos folk som drabbas eller åser detta som man kan kalla samhällssvek vill gärna dra fram viktiga saker som att det spektakulära kostar skattepengar  och utnyttjar oskyldiga men att det egentligen är det deras egen självbild som skakas och rubbas.
Här inträffar också det oväntade för Beck-Nielsen att han efter alla turer ute i en identitetslös verklighet med både komiska och tragiska konfrontationer knappt hittar tillbaks till sin ursprungliga identitet.
Under resans gång inträffar attacker och motstånd mot Claus Beck-Nielsens försök att skilja identiteterna Claus Beck-Nielsen och Claus Nielsen från varandra. Släktingar och vänner vill förstås bidra eller kanske också återställa och lugna ner och "ta hem" vederbörande och be honom "nyktra till". Massmedia spekulerar i saken och i de inledande fasen är Claus Beck-Nielsen en okänd man som tappat minnet och som diverse byråkrater lägger pannan i djupa veck för att kunna placera in i samhället. Tonen blir mer negativ när det går upp för flera att den identitetslöse är en "bedragare". Att hela problematiken är iscensatt. De minsta problemen möter Nielsen hos vanligt folk medan myndigheterna står för de största svårigheterna när Claus Nielsen skall inlemmas i samhället.

Den verbala mängden uttryck och avtryck i media och Nielsens dagböcker kring Nielsens "identitetskollaps" skapar mängder av information som i sig generera nytt material. Ömsom blir informationen falsk, ömsom blir den konstlad och ömsom blir den till direkta fakta som i sig förvanskas och genererar nya förvanskade "fakta".
Claus Beck-Nielsen, eller rättare sagt den nya odefinierade, oplacerade och papperslöse identiteten Claus Nielsen famlar i det samhälleliga myndighetsgyttret i allmänhet och bland alla hugskott till idéer och tankar och tidningsklipp i synnerhet för att fastslå vad som är substans i det hela. Vad som är identitet!
"Trots den  oändliga mängden dagboksanteckningar, artiklar, pressmeddelanden, utkast, variationer av dessa utkast, idéer, intervjuer, listor, brev och infall som hopar sig, eller likt ett virus breder ut sig och sprider sig i hårddisken, så finns där inte någon av ovanstående 'dagboksanteckningar'. Vi måste acceptera att här, vid en så avgörande punkt i min historia, istället för en peripeti, en point of no return, finns ett...hål" (ur En biografi. Claus Beck-Nielsen,1963-2001)

Claus Beck-Nielsen, alias Claus Nielsen kan i sin identitetsöverskridande performance visa att det inte är riktig säkert vad vår identitet egentligen består i och att man som grundhållning i vårt samhälle kan konstatera att myndigheterna, samhällsmaskineriet har svårare att ta vara på och handskas med en identitet/människa som inte finns i registren med substansvärden som personnummer, namn, födelseort, bostadsadress etc. Att identiteten alltså inte gör sig gällande i karaktären och det personlig uttrycket åtminstone inte hos myndigheten.
Beck-Nielsen identitetsperformane gestaltar vikten av att vi kan identifiera oss i det moderna samhället och att samhället kräver att vi bär nödvändiga identifieringsredskap med oss, som identitetshandlingar, körkort, legitimation och att vi minns var vi bor och vad vi heter. I det moderna övervakningssamhället ligger åtminstone den mentala och sociala katastrofen nära för den som inte äger en placerbar identitet.

"När Claus Nielsen kom till landet i december 2000 gick han in på Vesterbros Socialkontor, där Kirsten Engvej är yrkesvägledare.
Hon minns honom mycket väl.
-När han kom var han en trevlig ung man, ordentligt klädd. Men vi kunde inte hjälpa honom. Vi kan inte betala ut något utan ett personnummer."

Benny Holmberg







Ur arkivet

view_module reorder

Heligt språk. Språkets och ordens heliggörande inom den abramitiska mystiken

Gryningsbrisen har hemligheter att anförtro dig. Somna inte om.Du måste be om det du verkligen vill ha.Somna inte om.Människor går fram och tillbaka över tröskelnmellan världarna.Dörren är rund och öppen.Somna inte ...

Av: Åsa Boström | Agora - filosofiska essäer | 13 mars, 2012

Spår och tecken – en introduktion till Vilhelm Ekelund

Det finns en ej ringa rad av stora svenska författare, som är betydligt mer kända utomlands än här i Sverige. En av dessa är Rolf Ekman, docent i filosofi och ...

Av: Carsten Palmer Schale | Övriga porträtt | 30 maj, 2012

Åvald Norén. Texter

Mitt namn är Åvald Norén, 22 år och studerar på Malmö Folkhögskola. Jag har skrivit mycket med inspiration av spoken word och även rapp då jag vill uppnå den typen av ...

Av: Åvald Norén | Utopiska geografier | 17 juni, 2013

Veckan från Hans Fallada

Folkrörelseägda Folksam bantar ner sin organisation. Deras deltidsarbetande ombud - folkrörelsetanken! - fick vara med om att konkurrera om de återstående jobben. Så generöst. De som inte klarade av säljmålen ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 03 juli, 2011

Pantheon i Rom

Sommarens esoteriska betydelser

Året, med dess olika årstider, har hermetiska betydelser som binds till solståndet och dagjämningarna och ger den moderna människan möjlighet att stärka banden mellan den individuella själen och världens ande, mellan det ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om religionen | 12 juni, 2017

Om att dö, om att leva

Min pappas morfar var hundraåringen som hoppade ut genom ett fönster och försvann, på riktigt. Han rymde från ålderdomshemmet och dog i en snödriva. Hemmet hade aldrig blivit hans hem. Min ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 30 april, 2012

Goethes sommarhus i Weimar. Foto: Björn Gustavsson

Att resa till Weimar

Att befinna sig i Weimar är att befinna sig i en stad vars historia samtidigt är en väsentlig del av centraleuropeisk kulturhistoria. Sin litenhet till trots (idag 65 000 invånare) har ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 06 juni, 2015

Veckan från hyllan, vecka 47 - 2012

Veckans stora nyhet var att rasister är rasister. Att de beter sig som rasister, och uttrycker rasistiska åsikter. En icke-nyhet om man så vill. Det positiva är att de finns ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 17 november, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.