Tvärs över sommaren

I Tvärs över sommaren står det en tom gungstol men ingen vill gunga, alla vill sjunga Alla vill gå utför kärrvägen, ner mot sjön för att där - unisont - bjuda tystnaden  Så är det inte ...

Av: Bengt Berg | 21 september, 2009
Utopiska geografier

Gilsemans, 1642. Bildkälla: Wikimedia

Aotearoas kultur och litteratur

Maoriernas historia påbörjas på Aotearoa, någon gång för mer än 1000 år sedan. Dessförinnan fanns emellertid invånare av annat ursprung redan på plats sedan kanske ett par hundra år; en ...

Av: Carsten Palmer Schale | 07 juni, 2015
Kulturreportage

Den ständiga polariteten mellan konstruktion och emotion

En beskrivning av platsen som den nutida konstmusiken får i Finland skulle kräva ett utrymme som egentligen inte är möjlig. Det är därför som Stefan Thorsson koncentrerar sig på den ...

Av: Stefan Thorsson | 08 februari, 2012
Essäer om musik

Håll hoppet levande

I september 2012 var en av undertecknarna av Charta 77, Jaroslav Suk, tillsammans med undertecknad, de enda svenskar som fick äran att ingå i en månghövdad internationell grupp av övervakare ...

Av: Vladimir Oravsky | 07 Maj, 2014
Gästkrönikör

Landet som är vårt land är sig inte längre likt



altLandet som är vårt land har förändrats, och förändrats i grunden. Jag tror det började med Kjell-Olof Feldt, en gång finansminister vid Ingvar Carlssons sida. Minns ni hur han allvarligt stod och manade till återhållsamhet och sparsamhet, och det var inte till landets kapitalstarka grupper han vände sig. Det var folket - alltså vi - som var tvungna att "dra åt svångremmen", vilken var hans stående metafor för att hårt och obevekligt genomdriva ett sparande som hade ett enda mål: Att få Sveriges finanser i den ordning som EU då krävde för ett medlemskap.

Därefter har förändringarna - jag skulle väl säga försämringarna - genomförts i ett högt tempo, oavsett vilken färg regeringen som för stunden suttit på taburetterna påstått sig ha.

Idag har vi vant oss. Vi ser tiggare, hemlösa, sinneförvirrat sjuka människor varje dag i alla städer. Det som en gång blev som en chock när vi åkte utomlands på semester - ett helt skikt av människor, utstötta, onödiggjorda, fattiga bortom en gräns som det då var svårt att ens föreställa sig - har nu blivit vår vardag. Vi har vant oss. Vi ser dem knappt längre.

Landet som är vårt land är sig inte längre likt.

Ord som klasskillnader måste dammas av, hur motvilliga många än är till den typen av terminologi. Sverige har åter, som det var före trettiotalet, blivit ett land där det spelar stor roll under vilka ekonomiska villkor man föds till detta liv. Fattig familj, sämre förutsättningar, sämre möjligheter, sämre skolgång. Statistiken är entydig. Det är alltså inte längre en fråga för politiska tyckare och åsiktsmakare. Det är nedslående realiteter, här och nu.

Vi lever i en växande illusion. Valfrihet är lösenordet som ska försona folket med förändringarna - som jag alltså envist fortsätter att kalla försämringar. Vem, ja, jag bara frågar, känner att deras reella frihet har ökat, gett deras liv ett större och meningsfullare innehåll, bara för att det idag är möjligt att välja mellan en outredbar härva av elleverantörer, telefonoperatörer, internetbanker, kabelbolag, bredbandsentreprenörer, postutdelare, järnvägslinjer, privatläkare?

Det är en valfrihet av samma värde som möjligheten att få välja avrättningsmetod - bila, giljotin eller elektrifierad stol. Såsom en gång i tiden då den svenska adeln faktiskt hade rätten att få välja att bli halshuggen med svärd. En rättighet med minst sagt tvivelaktigt värde.

Det som döljs bakom ordet valfrihet är ett sammanbrott av infrastrukturen. Sverige var länge ett förebildligt land, ett föregångsland, vad gäller de samhälleliga institutionerna och att de fungerade snudd på friktionsfritt. Det var också en evigt ringlande radda besök från många andra länder jorden runt som ville lära hur televerket, postverket, vägverket var organiserade och hur dessa inrättningar kunde fungera så problemfritt. Idag är den svenska infrastrukturen enbart ett dåligt skämt i andra länder.

De ålderspensionärer jag pratar med, berättar om ett vardagsliv nära existensminimum. De måste vända på varje krona, tänka igenom och planera varje inköp. Deras ålderdom har förvandlats från att ha varit tänkt som en lugn och behaglig tid, en sorts belöning för livslångt slit, till en kamp för tillvaron, för ren överlevnad. För många innebär dagen då de fyller sextiofem att hela deras liv förändras - rent ekonomiskt. De går från att ha en hyfsad och ombonad tillvaro till ett liv nära fattigdomen.

Landet som är vårt land är sig inte längre likt.
Ibland tycks den tid som är vår samtid präglas av en uppsättning elitistiska värderingar som sedan länge borde ruttnat bort. Är det återigen socialdarwinismen - denna förvrängda och grovt misshandlade form av Darwins teorier - och dess stålhårda och obarmhärtiga mantra om den starkes överlevnad som styr våra tankar och värderingar?

Är egoism en egenskap att uppmuntra? Är okänslighet inför andras lidande värd att belönas och hyllas? Ska vi prisa strebern för hans vassa armbågar och utomordentliga förmåga att kliva på dem som står i vägen för hans framfart?

Valet är över nu, fyra år kvar till nästa. Tiden för floskler, tomma löften, utspel och spel för galleriet är förbi - för denna gång. Men hur jag än vrider och vänder på problemet med vad som händer och har hänt med Sverige, så inbillar jag mig att de flesta av dessa frågor ligger en bra bit bortom den snäva partipolitikens gränser. Humanitet, medkänsla, viljan att hjälpa sin nästa, bistå den arme som hamnat i nöd - det är allt en bärande del av vår västerländska kultur. Det är vårt kulturella arv, det som i grunden gör oss mänskliga.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den italienske renässansfilosofen Giovanni Pico della Mirandola sammanfattade det redan 1488 i sin skrift "Tal om människans värdighet". Där beskriver Pico della Mirandola hur Gud, efter att ha fullbordat skapelsen, fann att alla egenskaper redan var använda. Men där stod människan, krönet på hans verk. Vad han då gav människan var det fria valet. Människan kan välja vad hon vill vara, en ängels like eller såsom ett bökande svin. Humanism och anständighet eller leva efter djungelns lag? Det valet är fortfarande vårt.

Crister Enander
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Bild: Hebriana Alainentalo

Ur arkivet

view_module reorder

Djurparken

Illustration: Ida Thunström Djurparken Han hade förvånats över att invånarna i den belägrade staden så envist höll fast vid sina dagliga rutiner. Belägringen hade nu varat i drygt ett år ...

Av: J. Bernlef | Utopiska geografier | 09 oktober, 2007

Pearl Harbor - Den andra vågskålen

Morgonen till den 7 december 1941 attackerade den kejserliga japanska flottan den amerikanska flottbasen Pearl Harbor på Oahu med bland annat 414 stridsflygplan och 28 ubåtar. Operationen resulterade i att ...

Av: Sven André | Reportage om politik & samhälle | 07 december, 2011

L som i lära sig köra bil. Intervju med Babis Makridis

Det är inte okänt att det grekiska samhället befinner sig en mycket allvarlig kris, men det finns en samhällssektor som har en fantastisk blomstring. Det är filmindustrin. ”Dogtooth” av Giorgos ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 29 november, 2012

Postemmakrönika 3. Rasthållplat III

ALdrig heller dem rasthållhållhållplatskvar III förutan på väg dit (till ställe egentligt) ledigt med utan oppfart istället av avtag som i föregående i stället, nog sjunga sin poetiska visa på ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 18 mars, 2010

Kierkegaard och romantiken

Sören Kierkegaard brukar kallas existentialismens fader. Den 5:e maj skulle han ha fyllt 196 år. Som en hyllning till honom publicerar vi  en  essä kring Kierkegaards filosofiska gärning. Ingmar Simonsson ...

Av: Ingmar Simonsson | Agora - filosofiska essäer | 05 Maj, 2009

Brofäste vid Pont Alexandre III i Paris. Foto Carlo Delgado CC BY-SA 3.0

C. G. Bjurström – översättare, introduktör och kulturförmedlare

I en tidigare artikel i ”Tidningen Kulturen” (”Vad får svenskar att läsa fransk litteratur?”, augusti 2015) har jag berört Carl Gustaf Bjurströms (1919-2001) avgörande betydelse som förmedlare och översättare av ...

Av: Elisabeth Tegelberg | Litteraturens porträtt | 26 januari, 2016

Malin Bergman Gardskär

Den kränkta högern

I sekvensen från den tecknade filmen om Robin Hood som varje år visas i teveprogrammet "Kalle Anka och hans vänner önskar god jul", kan vi se hur den legendariska stråtrövaren ...

Av: Tidningen Kulturen | Gästkrönikör | 02 oktober, 2015

Johan Angergård - mångsysslare i indiesvängen

Det finns bara två drömyrken för de som älskar musik. Det ena bör ändå vara musiker. Rätt logiskt. Det andra måste vara att driva ett eget skivbolag. Att enbart få ...

Av: Joakim Skoglund | Musikens porträtt | 04 juni, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.