Jörn Donner Foto Bengt Oberger ccbysa4.0

Jörn Donner och Suomi Finland

Den 84-årige Jörn Donner är återigen ett samtalsämne för dagen. Den här gången med anledning av sin senaste bok ”Suomi Finland”, som recensenterna kallar en smädesskrift skriven med anledning av att ...

Av: Vladimir Oravsky | 17 januari, 2017
Gästkrönikör

"Ju mer vi är tillsammans..." Individualisternas kollektiva härdsmälta

Det är inte längre en tvistefråga utan det är fint att vara individualist. Vi har fattat "ensam är stark"-grejen, vi ser värdet i åsikt som värdet i oss själva, man ...

Av: Linda Bönström | 18 juni, 2011
Essäer om samhället

Ungern 1956 – resning mot stalinismen

Den ungerska resningen mot stalinismen och de sovjetiska trupperna var den mest omfattande proteströrelsen i östblocket. En delförklaring var den revolutionära traditionen i landet. 1919 bildades under kort tid en ...

Av: Martin Oskarsson | 17 december, 2017
Kulturreportage

"Go west young woman!" - en västernopera på Kungliga Teatern

Det var inte bara män som lystrade till uppmaningen - Go west young man! - under gudruschens bråda dagar i Kalifornien i mitten av 1800-talet, även om de dominerade kraftigt ...

Av: Ulf Stenberg | 20 december, 2011
Kulturreportage

Samernas nationaldag



altSjätte februari är samernas nationaldag.  Sápmi, Sameland, har en symbolmättad flagga med inspiration från diktaren Anders Fjellner. Genom att nyläsa Fjellner  lyfter Mikael Mogren fram en del av svenskheten som ofta har förträngts, nämligen den samiska kulturen.

Vad lärde jag mig egentligen i skolan? Ja, inte var det om samerna i allfall.

En sida i oä-boken på mellanstadiet och en knastrig film om renskötsel. Mer gav inte grundskolan om ursprungsbefolkningen inom det egna rikets gräns. 

Anders Fjellner

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Senaste åren har jag börjat förstå vad som undanhållits mig. En för mig okänd horisont har  höjt sig ur okunnighetens hav. Det nyupptäckta landet heter Sápmi, Sameland.  Därifrån har en av många oläst författare klivit fram. Han hette Anders Fjellner. Tystnaden kring honom och hans diktning är en termometer på Sveriges förnekande av sin samiska befolkning. Om Fjellner varit sörlänning hade varje svensk tragglat honom i skolan, åtminstone i den gamla pluggskolan. Men nu var han same.

Fjellner levde i en tid av förändringar för samerna i Sverige. Den välvilja som samerna mött i århundraden från rikets styrande, höll på att försvinna. Ända sedan Gustav Vasas tid hade samerna haft statsunderstödd och laglig rätt till sin jord. För Gustaf Vasa och hans efterföljare var samerna ägare till sin mark och därför skattepliktiga för den. Så gick det vidare i den noggranna svenska statsförvaltningen. Skattemannarätten och arvsrätten till markerna bekräftades och stärktes 1646, i kodicillen 1751 och slutligen av Gustav III 1789. Sedan började något hända. Det var under den perioden som Anders Fjellner levde.

Fjellner råkade födas på Rutfjället i Härjedalen, eftersom hans renskötarfamilj drev renarna över fjället i september 1795.  Då hette han Thomasson. Namnet Fjellner fick han som elev i Frösö trivialskola. Dit hade han efter en händelserik barndom kommit efter att fadern dött. Med sitt goda läshuvud fick Fjellner fortsätta till gymnasiet i Härnösand och universitetet i Uppsala. Som prästvigd tjänstgjorde han runtom i de nordliga delarna av Härnösands vidsträckta stift, vars övre gräns ännu sammanföll med Sveriges nordgräns.

Solens söner

Varför har ingen under min skoltid kläckt ur sig att det finns en samisk 1800-tals

diktare av internationell klass? Frågan lämnar mig inte när jag läser Fjellners böljande och kraftfulla texter. I dikten "Solens söner" visar han sin storhet. Här följer ett kort utdrag, översatt till svenska av B. Collinder 1953.

Sagor säga, sägner måla:
nordanom den fasta stjärnan,
västvart bortom sol och måne
är vart stenblock guld och silver:
ärilstenar, sänkestenar-
guldet glänser, silvret skimrar,
fjällflåg spegla sig i havet,
solar, månar, stjärnor stråla
le mot sina spegelbilder.
(Hämtad ur Bo Lundmarks bok "Anders Fjellner - Samernas Homeros och diktningen om solsönerna" från 1979)

Att Fjellner utgått från samernas muntliga diktning men skapat en egen storartad poesi ville litteraturforskarna inte förstå. Han dömdes ut som fuskare och förfalskare. I dag borde vi veta bättre och inse att Fjellners diktning är högstämd romantisk poesi framväxt ur jojken. Han har sammanfört bilder och språk från olika håll och klätt dem i en skimrande vacker och mycket avancerad poetisk dräkt. Men när det gäller den statsunderstödda svenska kulturen väntar Fjellner ännu på att bli accepterad. Nationalscenen har aldrig uppfört något av honom. Kungliga baletten har inte dansat till hans texter. Nationalencyklopedin tiger om hans verk.

Ankomsten till Sorsele

När Fjellner 1821 gifte sig med nordsamiskan Christina Päivadtj blev han ägare till en renhjord. Renhjorden finns med i en historia som tilldrar sig i Sorsele år 1841.

I kyrkbyn förberedde sockenborna den nya kyrkoherdens intåg. Eftersom man väntade att han skulle anlända i stor stil med häst och vagn tog ingen notis om en samefamilj som kom ut ur skogen med sin renhjord. Det var familjen Fjellner och husfadern var den väntade kyrkoherden.

Historier om bemärkta personer som väntas till orten, men som ingen märker, finns i otaliga gavarianter från hela världen. När det gäller Fjellner är berättelsen av allt att döma sann. Ingen väntade att en samefamilj med renar skulle flytta in i kyrkoherdebostället. Sex veckor hade familjen Fjellner rest och under den långa färden hade de varit nära att stryka med.  Deras entré kan knappast ha varit furstlig. Utanför den kyrka i Sorsele som kyrkoherde Fjellner var med om att uppföra står en märktig sten. Den sägs Fjellner själv forslat ner den från fjället Nalovardo som ligger ungefär en mil utanför Sorsele. Stenen markerar familjegraven. Där vilar Fjellner sedan 1876.

Det idealsvenska

Att jag aldrig fick läsa Fjellners dikter i skolan beror sannolikt på att det samiska sedan 1800-talets början rensats bort från det så kallat svenska. Den rättsligt djupt grundade traditionen med det samiska som en självklar och omistlig del av det svenska riket, förfuskades under 1800- och 1900-talen. I fantasierna om den enhetliga nationalstaten Sverige konstruerades  idealsvensken som ett blont och blåögt muskelberg. Geijer och Tegnér matade nationalismen med texter om vikingar och odalbönder, framställda som gjutformar för det idealsvenska. Det är viktigt att komma ihåg att antisamitismen liksom antisemitismen var två av 1800- och 1900-talens vetenskapliga projekt. I båda fallen sanktionerades förtryck av folkgrupperna judar liksom samer från högsta ort. Det var ämbetsmän och forskare som konstruerade uppfattningar där samerna var svartmuskiga och i trollkonster begåvade krumelurer i landets nordligaste ytterkant. Det är en sådan syn på samer som i Carl Larssons välbekanta färgskala dominerar trapphallen på Nationalmuseum i Stockholm. I kontrast mot de ljusa och högresta "svenskarna", klädda i klara färger, kryper och dansar mörkmurriga samer direkt på marken. Carl Larssons målning Midvinterblot illustrerar en inte ovanlig antisamitisk föreställning inom så kallade bildade kretsar vid det förra sekelskiftet. (Kan någon guide visa Midvinterblot utan att kommentera dess antisamitiska - och även antisemitiska- idéinnehåll?) Samerna utmålades i offentliga texter som en underlägsen ras. De blonda och blåögda skulle styra i Sverige. Enligt vulgära tolkningar av Charles Darwins läror om den starkes överlevnad var samerna dömda till snar undergång. Till dess skulle statsmakten vara hygglig, så länge det inte motsatte statens egna intressen.

Kollisionen kom. Från 1870-talet har den svenska statsmaktens och samernas intressen hamnat i ständig konflikt.  Exploateringen av järnmalm, skog, vatten och människor har gjort Lappland högintressant. Att Sverige i så ringa utsträckning deltagit i jakten på kolonier i Afrika, kan förklaras med att det fanns en koloni inom rikets gränser. Det är koloniala fasoner och fasor som samerna har fått smaka på. Även Fjellners texter har fått känna av den storsvenska övermakten. För inte så länge sedan kunde man döma ut Fjellners texter som uppdiktade. Att han elegant blandar olika språk (nordsamiska, sydsamiska, svenska samt tornedalsfinska) gjorde honom inte rasren. Rasblandning kunde uppfattas som något farligt under 1900-talets första hälft och den sortens rasism har visat sig seglivad.

Sápmis flagga

I det intresse för den egna identiteten som blomstrar sedan 1980-talet har ursprungsbefolkningar runt om i världen fått nyväckt stolthet. Det gäller även samerna. Till den utvecklingen hör att Fjellners poesi har påverkat utformningen av Sápmis flagga. Astrid Båhl från norska Troms har med de färger som återkommer i samiska dräkter satt samman en symbolmättad helhet. På flaggan möter månen solen. Inspirationen har Astrid Båhl hämtat från Fjellners ord om samerna som solens döttrar och söner. Så lever arvet från Fjellner vidare i nya former, oavsett vad man inte lär sig i den svenska skolan.

Mikael Mogren, undervisar vid Faculté Théologie Protestante de Paris, tjänstledig präst i Helga Trefaldighet, Uppsala

Ur arkivet

view_module reorder

Someone for me – Whitney Houston tribute

För några år sen berättade jag för en tjejkompis i Stockholm att jag hade vaknat upp med en dröm om att Whitney Houston var död. Hade drömt om att alla ...

Av: Annelie Babitz | Gästkrönikör | 15 februari, 2012

Lisa Gidlöf, två dikter

Jag heter Lisa Gidlöf, är född 1985 och bosatt i Uppsala. Jag är utbildad litteraturvetare och journalist. Recenserar litteratur och arbetar i bokhandel.  Jag har tidigare blivit publicerad i bl.a ...

Av: Lisa Gidlöf | Utopiska geografier | 15 september, 2014

Bildning under 200 år

Detta är tankar, resonemang där mitt perspektiv är betraktarens. Helt opolitisk, men intellektuell då i definitionen; ”den som ställer fler frågor än de svar man fått”. (jfr ty. Gebildet) Vissa ord ...

Av: K-G Svanström | Essäer | 02 september, 2011

Aufgehoben mellan oljud och harmoni

Att jag började gilla den brittiska rockgruppen Aufgehoben lärde jag mig idag, med en tallrik curry framför mig, var genom ett misstag. I mitt ständiga och ivriga och ibland tröttande ...

Av: Gustaf Redemo | Musikens porträtt | 30 januari, 2009

Ett intellektuellt storeuropa?

Européer startade första världskriget. Och förlorade. Alla förlorade. Följden blev ett hypnotiserat beteende som resulterade i en nationalism vars logiska följd blev andra världskriget. 1914 var flertalet författare och politiker ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer | 17 Maj, 2014

Gilda Melodia

Ängeln

Du är mitt hjärtas lust. Den som jag har undandragit världen, och behållit i mig själv och undanhållit allt skapat.

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 20 oktober, 2017

Roskildefestivalen 2008

Spridda noteringar om läderbögar, barnafödande, danska politiker och Nick Caves femtioårskris. Mattias from Örebro! Where are you? Remember last year at Rosklide? I never got your last name. THIS IS YOUR SON: (En bild på en ...

Av: Adam Vilgot Persson | Essäer om musik | 16 juli, 2008

Abbas Kiarostami Foto CC BY-SA 3.0

Att begravas: bildspråk i Kiarostamis Smak av körsbär

Abbas Kiarostami är en av Irans mest hyllade filmskapare. Med Smak av körsbär blev han belönad med Guldpalmen i Cannes för snart tjugo år sedan. Många som skrivit om filmen ...

Av: Sonya Helgesson | Filmens porträtt | 04 mars, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.