Beatrice Månsdotter 

Bilden av en dröm, och något som försvann

Hennes blick fastnar på en punkt lite längre bort. En suddig kontur på en vägg. Kanske har det tidigare hängt en tavla där. Ett märke som försökts täckas över. Ett ...

Av: Beatrice Månsdotter | 17 december, 2017
Utopiska geografier

Det där med tajming

Somliga påstår att allt sker när det är meningen det ska ske. Andra påstår att vi själva fattar beslut, och konsekvenserna, goda som onda, får vi således som ett resultat ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 15 maj, 2014
Gästkrönikör

”Även en värld som skapar sig själv, måste en gång ha blivit skapad.”

Under en resa i Indien i december 1993, arrangerad av Samuel Strandberg i Samuel Travels, kom jag till den lilla staden Rishikesh, där Ganges flyter ut ur Himalaya. Att vi ...

Av: Erland Lagerroth | 04 oktober, 2013
Övriga porträtt

Illustration:  Hebriana Alainentalo

Raka vägen in i musikens blödande hjärta

När musikskribenten Lennart Persson avled i maj 2009 lämnade han efter sig en stor mängd texter från ett ansenligt antal musik- och nöjestidningar. Allt det han skrev för Sonic från ...

Av: Peter Sjöblom | 07 augusti, 2015
Essäer om litteratur & böcker

En färd mot utplåning*



alt"Bland den moderna vetenskapens största bedrifter vet jag få som inte utnyttjats för att mörda eller lemlästa", konstaterade den framstående österrikisk-amerikanske biokemisten Erwin Chargaff dystert för 20 år sedan. Som illustration åberopar han de två oerhörda och ödesdigra rön som  gjorts i vår tid: "klyvningen av atomen och avslöjandet av ärftlighetens kemi samt dess styrning".

I både fallen kränker man en kärna - atomens respektive cellens - och, noterar Chargaff, "i både fallen har jag känslan av att vetenskapen överskridit en gräns som borde ha förblivit oantastad."

I en banbrytande bok, Declaration of a Hermit, utforskar den amerikanske vetenskapsfilosofen Jeremy Rifkin konsekvenserna av denna nutida och exempellösa attack mot biosfären.

Hans väl underbyggda och lidelsefulla angrepp riktas inte mot vetenskapen som sådan, utan mot den typ av vetenskap som "drivit vår värld till sälva randen för dess existens så att vi nu står inför utsikten att framtiden kan omintetgöras inom loppet av vår livstid."

Rifkin visar glimtar från den Sköna nya värld som dess Dr Strangelove-biologer bereder väg för. I deras ögon är arterna inte längre värda att respektera; istället fokuseras deras uppmärksamhet på de "tusentals pärlband av genetisk information som utgör planritningarna för levande väsen."

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

En amerikansk forskare som missbrukade denna nyvunna kunskap lyckades skapa en sorts "supermös" genom att tillföra råttembryon mänskligt tillväxthormon. Mössen växte dubbelt så snabbt och blev dubbelt så stora som normala möss, och genen för mänskligt tillväxthormon finns nu införlivad i deras arvsmassa.

Det amerikanska jordbruksdepartementets senare experiment med att genom kloning överföra mänskligt tillväxthormon till tamdjur syftar till att på liknande sätt fördubbla dessas tillväxttakt och få fram "en ko som är lika stor som en liten elefant och kan producera 20 ton mjölkprodukter per år".

Jeremy RifkinForskarkåren utlovar ett helt spektrum av nya och mer avkastnings-givande grödor och djur, bättre läkemedel och mikrober som bryter ner giftigt avfall, renar utsläppen från pappersbruk eller äter upp oljebälten. (General Electric färdigställde och patenterade för åtskilliga år sedan en mikroorganism som äter upp oljeutsläpp - men den har aldrig använts, eftersom "det är omöjligt att garantera att den inte kommer lös, förökar sig i massor och börjar äta upp den olja som finns lagrad i cisterner överallt i världen".)

Att på teknisk väg manövrera fram effektivitet och produktivitet hos växter och djur innebär emellertid, framhåller Rifkin, att hållbarheten manövreras ut - något som de lantbrukare som förlitat sig på odling av enstaka grödor eller uppfödning av djur som avlats fram redan tvingats inse.

De nya, än större och än mer snabbväxande växt- och djurarter som genteknikerna talar om "fördrar större tillförsel av näringsämnen, och hotar därmed att ytterligare utarma och erodera de jordar som redan nu är i fara"; att programmera de genetiska instruktionerna för levande organismer "nyttar föga om den biotiska miljön berövats på den näring som behövs för att livet ska kunna upprätthållas".

I det avseendet kan genteknikernas anspråk på att trygga levnads-förhållanden bara förverkligas till priset av våra barns framtid och våra barnbarns  framtid; en motbjudande kohandel av samma slag som den kärnkraftsteknologin erbjuder oss. Potentialen hos denna senaste vetenskapliga villfarelse har inte undgått "sociobiologerna", som aktualiserar Adolf Hitlers teorier och "vältaligt uttrycker sin vision om en nyordning, en ordning där människan ger sig i kast med uppgiften att konstruera om sig själv så att hon, i sin tur, kan konstruera om den värld hon lever i ".

Rifkin betonar de hotfulla politiska konsekvenserna av den tankegången: "Att segregera individer efter deras arvsmassa innnebär en fundamental förändring i utövandet av politiskt makt. I ett samhälle där individen kan manipuleras och kuvas vid avelsen blir den politiska makten mer total och människans frihet mer flyktig."

Pentagon insåg snabbt möjligheterna för detta potentiella massförstörelse-vapen, som skulle kunna konkurrera med kärnvapnen men bara kosta en bråkdel så mycket att utveckla. Samtidigt har det amerikanska försvarsdepartementets utgifter för biologisk forskning ökat med 60 procent från 1995 till utgången av 2005.

altUSA:s intresse för den här typen av krigföring är av betydligt äldre datum. Den 27:e oktober 1986 rapporterade The Guardian att viruset som orsakar AIDS "är ett bakteriologiskt stridsmedel skapat i ett experiment som spårade ur och slutade i katastrof."

I artikeln citeras de uppgifter som det amerikanska försvarsdepartementet lämnade till ett av senatens bevillingsutskott 1975 - att det inom de närmaste fem eller tio åren förmodligen kommer att vara möjligt att framställa  en ny, smittosam mikroorganism som skiljer sig från samtliga nu kända sjukdomsframkallande organismer på vissa avgörande punkter. Mest avgörande är att den skulle kunna stå emot de immunologiska och terapeutiska egenskaper vi har för att skydda oss mot infektions-sjukdommar" (min kursivering).

Oavsettt vilken sanningshalt The Guardians artikel hade - och med tanke på den sekretess som omgärdar USA:s krigsplaner lär vi aldrig få veta det - konstaterar Rifkin att USA "experimenterar med varje starkt  sjukdomsframkallande organism som mänskligheten känner, med allt från difteri och Rift Valley-feber till legionärssjukan och mjältbrand".

Förvisso fick också det amerikanska försvarsdepartementet 1984 kongressens medgivande till att i Utah-öknen påbörja byggandet av ett nytt laboratorium för test av biologiska stridsmedel. Här experimenterade militären "med ansenliga volymer av några av de farligaste biologiska substanser som existerar".

Värdet av Rifkins bok ligger inte enbart i dess mardrömsvision av vad som väntar, utan snarare i det sätt på vilket han, genom att spåra de historiska rötterna till det moderna industrisamhällets syn på omvärlden, visar hur detta annalkande hot kan mötas.

De grundläggande orsakerna till våldet han beskriver, oavsett om det utövas med hjälp av kärnvapen eller genteknik, står att finna i det moderna samhällets maktfixering - ett arv av den brutala anda som präglade Francis Bacons idéer.

Bacons uppfattning att "kunskap är makt, makt är kontroll och kontroll är säkerhet" gav upphov till en aggressiv och avvisande attityd gentemot andra folkgrupper och resten av biosfären; en attityd som förstärktes av en hel rad västerländska teoretiker - René Descartes, John Locke, Adam Smith och Charles Darwin. Dessa tänkares idéer kulminerade i en revolution av västvärldens värderingsnormer och framväxten av ett nytt värde - värdet av effektivitet - som "överglänste varje annat djupt omhuldat värde som mänskligheten hyllat genom tiderna", och som så småningom kom att skära tvärs över geografiska och ideologiska skiljelinjer. Och så länge vi behåller den idéstrukturen kommer vi aldrig "att kunna avstå från vare sig kärnvapen eller genteknik".

Vad det handlar om är inget annat än en omprövning av teknikens totala syfte och av vår egen ställning i naturen. - det vill säga att makthungern i väst ersätts av en ny empati gentemot omvärlden, i grunden baserad på inrättandet av ett "rättvist ge och ta-förhållande mellan allt levande".

Implicit i detta ligger behovet av att ge ekonomisk verksamhet en ny definition som omfattar "lån och hänsynstagande till naturens förmåga att komplettera sig själv" snarare än traditionella termer som tillväxt och obegränsad expansion. Med en sådan omdefinition finns det inte längre plats för konsumtionssamhället och dess ändlösa spridning av varor som blir till ett substitut för livet självt; rikedom, i ordets rätta mening, är ju faktiskt detsamma som livet självt.

Men den tid vi har på oss för att uppnå en sådan medvetenhet är mycket kort, och svårigheterna (politiska, ekonomiska och kunskapsmässiga) som måste övervinnas så enorma att många säkert frestas att förtvivla.

För dem av oss som lever så nära denna brytpunkt bör Rifkins övertygelse om att "livet [...] upphör att existera i samma ögonblick som det mänskliga medvetandet upphör att föreställa sig en framtid" sporra oss till de yttersta, drastiska åtgärder som krävs för att stoppa denna teknikdrivna färd mot utplåning.

Abdel-Qader Yassine
*Jeremy Rifkin, Declaration of a Hermit, London: Routledge & Kegan Paul, 2007

Ur arkivet

view_module reorder
Freke Räihä

En dikt till den döde gubbpoeten

Det är något symptomatiskt med att en av Sveriges främsta uttolkare av svenskhet är invandrare. Jag kommer inte undan det. Och likaså hur diktaren gick i exil från nationen för ...

Av: Freke Räihä | Utopiska geografier | 13 februari, 2015

Den katt som ej utbytas kan

Barnets katt är död, och den kommer ej åter. Men, som taget ur en barnbok – kommer en vuxen människa, kanske en förälder, hem med en ny katt. Det är ...

Av: Robert Halvarsson | Kulturreportage | 30 juli, 2013

Veckan från hyllan, Vecka 19, 2012

Det är 100 år sedan OS i Stockholm invigdes. Jag har aldrig förstått varför en del envisas med att kalla idrott för kultur, idrott är väl sig själv gott nog ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 05 maj, 2012

Lemminkäinens moder Mor, shaman och vishetslärare

Nu går man på finskt håll till sina rötter och fördjupar sig i nationaleposet Kalevala. Det omfattande verket Kalevala ja laulettu runo handlar om hur den folkdiktning som Kalevala bygger ...

Av: Nina Michael | Essäer | 09 september, 2013

Litteraturen och verkligheten. Altstadt, Linderborg och Lundberg

Verkligheten kan ibland vara besvärlig. Kristdemokraternas ledare talade för några år sedan om 'verklighetens folk' och försökte genom denna definition hopfogad som en sanningsägande metafor ta fram en opinion som ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 26 april, 2013

Är Kolumbusdagen värd att firas?

Världen våndas under deras förtryck som vill den väl (Rabindranath Tagore) Kolumbusdagen firas i USA sedan år 1937 den andra måndagen i oktober till minne av Kristoffer Kolumbus ankomst till Amerika ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 12 oktober, 2013

Ernfrid Lindqvist, ungdomsporträtt innan han gifte sig med sin Selma (Foto privat).

Finland 100 år

Det har sagts att sedan Sverige förlorade Finland i 1808–1909 års krig har Sverige inte haft någon historia. Jag har genom åren grubblat över påståendet. Men när går jag igenom ...

Av: Thomas Wihlman | Reportage om politik & samhälle | 06 december, 2017

Christopher Baker, Murmur Study

Twitter – ett ständigt flöde av konst

Det konstanta flödet av statusuppdateringar och tweets kan tyckas meningslöst. Men faktum är att det blir ett tacksamt material att använda i kritiken av vår samtid.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 31 januari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.