Frida Andersson, ”Ett hjärta av guld”. Foto och grafik: Julia Ingo.

Intervju: Frida Andersson

En och annan finlandssvensk artist, skådespelare eller annan kulturarbetare söker sig till Sverige, kanske främst för att nå en större publik. En av dem är sångerskan och låtskrivaren Frida Andersson.

Av: Thomas Wihlman | 25 april, 2016
Musikens porträtt

Det var en slump

Vi hade handlat båda två men i olika affärer. Mina kassar var fyllda med mat och hans med vin och en flaska vodka. Vi hade inte sett varandra på fjorton ...

Av: Björn Augustson | 12 januari, 2012
Gästkrönikör

Veckan från hyllan, Vecka 34-2012

Det rasar just nu en initierad debatt om Raoul Wallenberg. Var han verkligen en sådan hjälte, romantiseras han inte helt oförtjänt? Var det i själva verket inte så att det ...

Av: Gregor Flakierski | 18 augusti, 2012
Veckans titt i hyllan

Dagbok från en filmfestival

Parker Posey och Zoe Cassavetes. Foto: Carla Hagberg   Göteborgs årliga filmfest kändes mer filmfestival än någonsin. Lite ”Alla Var Där” stämning över det hela. Kulturenreportern och festivalanhängaren Joel var på plats för att få ...

Av: Joel Carlund | 21 februari, 2008
Essäer om film

Solidarisk matematik



illustration Hebriana AlainentaloÅldringsvård är inget uppenbart sexigt ämne. Åldringsvård vilar ofta i medieskugga istället för att synas som en av samhällets stora angelägenheter. Ibland faller ljuset in trots allt. För några år sedan genom Anna Bäséns bok Vem ska ta hand om mamma (2003), nyligen genom Uppdrag gransknings (SVT) serie i två delar om svensk åldringsvård.

I förannonseringen hettas frågan upp med hjälp av den välkända djurparadoxen:

De gamla behandlas som djur.

Djur - och fångar - har det bättre än de gamla.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Kanhända stämmer påståendena? I så fall - vilket av dem? Antingen är behandlingen av gamla sämre än den djuren - och landets fångar - får utstå. Eller så behandlas gamla lika illa som djur och fångar behandlas. Något eller någon kan inte behandlas lika illa och samtidigt ha det bättre.

Tankefiguren, ehuru välmenande, bryr sig litet om vilket. Djurens egendomsstatus och ålderdomslösa öde som slaktprodukt respektive fångars totala status av ofrihet blir av ringa betydelse. De grundläggande reella förhållandena blir irrelevanta. Djuren och fångarna blir castade tingestar, protagonister i en konstruerad konflikt, användbara hävstänger i en förmodat oskyldig logik.

Den uråldriga och underhållande men sällan genomskådade logik som ger tillfälligt stöd åt en behövande grupp - men inte alla. Gamlas oupphörligt utsatta situation ska hävas på bekostnad av andra utlämnade grupper.

Jämförelsen skämmer båda sidor i en konstruerad kamp om resurser. Jämförelsen skymmer samtidigt var och till vems nytta motsatsförhållandet har konstruerats. Det som skyms, det som gjorts osynligt, har två dimensioner: Den första dimensionen är den nämnda verkliga situationen för djur och fångar. Den andra dimensionen är de statliga miljarder (bidrag, krediter, skattelättnader, subventioner) som kunde ha riktats till åldringsvården och kriminalvården men istället går till att upprätthålla industrier som föder upp och spärrar in djur för produktion av mindre behövliga matvaror.

Taktiken där utsatta grupper med i realiteten förenade intressen ställs mot varandra stödjer en grupp men utgår från en annan. Roms härskare visste hur man gjorde, Machiavelli beskrev hur det skulle göras. Den fascistiska matematiken styckar upp och bluddrar blicken och varseblivningen. Låtsas nollsummespel där detta inte finns, kastar in underordnade grupper på arenan mot varandra, mörklägger verkliga intressen och behov.

illustration Hebriana AlainentaloMörklägger de stora resurserna och det stora kapitalet, liksom naturens överflöd givet att den ombesörjs.

I styckmästarkulturen råder brist. I denna kultur är konkurrens oundvikligt. Pengaresurserna är knappa och naturen helt och hållet en tingest att bruka och missbruka. I avhandlingen Att uttrycka det undanträngda (2009) tolkar estetikfilosofen Camilla Flodin Theodor Adorno: "Hur kommer det sig att vi ser det som naturgivet att någon eller något alltid måste offras för att upplysningens framsteg ska kunna säkras?"

Vad är kulturval, vad är naturlag? Att ideligen pröva skillnaden borde vara ett gott samhälles skyldighet: hur kan framsteg säkras utan bakstöt, utan missräknade, utan marginalisering? Vad hindrar att varje utsatt grupp omhuldas, inte på varandras, utan på de icke utsattas bekostnad? Vad är i själva verket ett samhälles mest fundamentala uppgift?

Framåtskridande lagar utgår från en solidarisk matematik, ett räknesätt som avtäcker tankefiguren, illusionen om brist, de besuttnas kassor. Och vips, finner att en naturbestämd motsättning underprivilegierade kategorier emellan knappast existerar; att kulturen sedan länge placerar naturens förädlade resultat i redan överfyllda fickor.

Tänk den stund de laguppställda samlar sig. Äldre, fångar, djur i fångenskap med flera. Tar bruk av den samfällda rätten till värdigt liv. Riktar sina besvär och krav, inte nedåt utan uppåt, mot söndrande journalistik och konventionella budgetplaner.

Lisa Gålmark

 

Ur arkivet

view_module reorder
Carl-Henning Wijkmark. Foto: Carl-Henning Wijkmark

”Allting har ett pris, bara människan har ett värde”

Min första kontakt med Carl-Henning Wijkmark blev läsningen av "Dressinen", där efter kom "Jägarna på Karinhall" följd av "Den svarta väggen", "Den moderna döden" som redan är en klassiker och ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 09 november, 2015

Sceniska rum: Scener från Odenplan. I samtal med John Jakobsson, konstnär

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Anders Nilsson | Reportage om scenkonst | 20 juli, 2014

Illustratör: Signe Collmo

Vad är upplysning?

Är arbetare och tänkare synonymer? Var det upplysningsidealet? Tänka för sig själv? Betrodd i sina hållningar; Principfast? Hinner den unge studenten eller äldre professorn tänka för sig själv? Behålla sina ...

Av: Arsho | Essäer om politiken | 09 juli, 2015

Janne Karlssons satyr

Jag heter Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Jag är förmodligen Sveriges mest refuserade serietecknare. Möjligen beror detta lite på att jag förmodligen även är sveriges ...

Av: Janne Karlsson | Utopiska geografier | 06 december, 2010

Turism som draglok

Det är lika bra att erkänna från början. Jag är ett turistiskt freak. Det innebär att jag sällan kan resa utan att turism som fenomen spökar i bakgrunden av mina ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 30 juli, 2012

En supernova av ljud

Tidningen Kulturen ger sig ut i den inre rymden och möter ljudpsykonauterna i Vrakets Position. Även om man är helt omgiven av musik kan man ibland känna en saknad. En diffus ...

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 17 februari, 2014

Svenska bilderbokskonstnärer från Adelborg till Adbåge

Barn har en inneboende drivkraft att upptäcka världen. Ordens magi i sagor och berättelser är viktiga för utvecklingen. Olika tider har gett olika svar på frågan vad en barnbok är ...

Av: Lena Månsson | Essäer om konst | 31 juli, 2013

To former for frihet

Dette essayet er om to former for frihet. Den ene beskriver jeg med ‘frihet fra’, mens den andre formen for frihet beskriver jeg med ‘frihet til’. I et stort antall ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 04 juni, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.