Adam Zagajewski – kronprinsen inom den polska poesin

Den polska kulturen i allmänhet (poesin, epiken, dramatiken, musiken, vetenskapen osv.) är, och har mycket länge varit, enastående vital. Inom litteraturen räcker det med att nämna några få: Czeslaw Milosz ...

Av: Carsten Palmer Schale | 25 augusti, 2012
Litteraturens porträtt

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna   Nina Bouraoui. Foto: Elisabeth Grate Bokförlag Jag plågas av att skriva om döden, jag kan inte skriva om sexualiteten, de båda ämnena tycks mig ...

Av: Thomas Nydahl | 05 januari, 2007
Litteraturens porträtt

Fredrik F. G. Granlund

Författarpresentation, Fredrik F. G. Granlund:   Jag är Mästaren utan Margarita, en intelligent och tankfull idiot, ett sovande svärd, ett rorschacktest på himlen, ett refuserat Bamseavsnitt, en ambitiös pacifist, vansinnig med förstånd ...

Av: Fredrik FG Granlund | 19 december, 2011
Utopiska geografier

Könets mystiker

Illustration av Guido Zeccola efter Beato AngelicoHermann Kesten, Joseph Roth och Albert Camus, med korridorförbindelse till André Gide, häckade en gång i tiden i en lägenhet på sjätte våningen i ...

Av: Bo I. Cavefors | 27 november, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Om det avsides gemenskapslivet



Vantrivsel

ImageVi var alltså inte nöjda med den vanliga tébjudningen. Vi får magknip av small talk och mobilsamtalen i bussen och på tåget om adiafora. Hans Granlid berättade om hur han i ett flygplan hamnat framför två kvinnor inbegripna i shopping­palaver. Till slut reste han sig, vände sig mot damerna och sa med tordönsröst: "Nu håller ni käft, annars klipper jag till!!" Hade han inte övat sig i Kierkegaards (Johannes Climacus') skola i det komiska - "forsage at lee af hvad der vaekker  pathetisk Lidenskab, hvor dunkle Magter saa let kan rive En hen, og öve sig i at see det Comiske hos Den eller Det, man er naensom over..."? Är det av egoism? Non disturbare circulos meos. Behöver inte vara! Lika gärna: att i en urbaniserad teknokrati där en obekant - plötsligt, och lika plötsligt försvinnande -kommit intimt nära, instinktivt behålla ett avstånd för att leva i den krets där det finns en dialog. - Att se en människa, beröras, är något annat att än att i en gråzon höra om hennes senaste datorprogram eller vad hon ska ha till middag.

Du trivs alltså inte i small talksällskapet. Borde du skämmas? Ja, du gör det, så snart personerna genom pladdret blir synliga i förälskelser, sjukdom, livsval, i sin individuella okränk­barhet. Men fanns där inte som ett personligt nödvändigt i en tid av underhållning, teknisk apparatur, konsumism, en god drift: att inte mista känslan för en mening? Och här uppstår den överspända myten om det intellektuella sällskapets välsignelse och återställande av den andliga vätskebalansen.

Och så blir det lätt: de nödvändiga och stimulerande samtalen med likasinnade, med "intellektuella", når lätt den punkt där vi pratar oss undan det enkla; den goda primitivism där det personligt andliga finns i vardags­livet. Därför drog sig många bort från litterära vänner, vilket väl ändå är ett nederlag. När vi, vantrivslade, med mycket på tungan möter den likasinnade, råkar vi lätt bort från grunden i varje långvarig samvaro: långvarig i möten, i separation.

Bli receptiv för när det samtalet blir otålig yta och abstrakt fäktning. Det är när kvinnorna lämnar rummet den manliga vänskapens sort blir möjlig.

Om en primitivism (Apropå Knut Jaensson)

Vad är "vara naturlig"? Vi är ju naturliga efter vårt temperament. Dostojevskij behövde exaltationen vid rouletten; för honom var det som starkt the, både sedativ och stimuli. Det finns en andlig hippothalamus som måste styras med förnuftet men som är vitalitet. En förmåga att ge igen som ser också i det politiska.

Onatur då? Bocka uppåt, slå nedåt. Behag­sjuka. Inte den "hämning" som med­känsla och hänsyn ger, ett vist underordnande den goda etiketten, utan den hämning som får den affekterade att lägga neurotiska band på spontaniteten. Hur mycket vadd en långt driven teknologi pöser fram mellan människa och värld är svårt att mäta. Tyranner är också "naturliga". Det viktiga är tillägna sig  "belysningslinjer" att se och följa. Det meningsskapande hjärtat disponerar.

För ett oberoende, "frihet", i mänsklig mening (vi är determinerade av gener och miljö), fordras att vi kan leva med vår smärta. "Din sorg är din och du skall bära henne." - För att kunna bära andras.

Montaigne ger ett exempel på en furste som för ärans skull lämpar sitt liv åt det altruistiska, ser sitt handlande ur eftermälets vinkel. Det förundrade mig att Hieron kallade på Platon och sedan fortsatte vara tyrann. En hänsynslös ­politiker saknar allstå denna sufiska hermelinska gåvoblick - och kung Numas Egeriamöte.

 Evolutionsbiologerna jig-saw-puzzlar i alla discipliner för en heltäckande världsbild. Överallt skapas nya kyrkor, som för att ge storinkvisitorn rätt. Men hur förklara samarbetet i naturen? Svamparna vid trädets rot som därur får näring och ger väte tillbaka. Schopenhauers överlevnad genom "icke-vilja" som sammanfaller med kärlekspunkter - mystikens erfarenhet.

Minns det: alltid vara nöjd med ditt tillstånd, och din situation. "Äfven om jag kom till helvetet, skulle jag vara nöjd", som en av Attars vänner säger. Nöjdhet är vägen till mognad, balans - förbidande avslappnat börjansberedd. För att bli mogen måste man vara mogen. Mognad är en hållning, hör hela varelsen till, men det finns erfarenhets­frukter som fortfarande är omogna.

Att inte se naturen under aspekten evolution och livskamp; den kan ses på andra sätt. Naturen är också samarbete; kanske är det vad man som barn som en uppmärksamhetens djupt samlevande framtidsobekymrade i skogen en sommardag - och så kontakten med barnet med det första kanske med tidigare morgnar med kommande av Eos fingrar och Phaetons spann över en dag i en äventyrsfylld samtid? Det totala nuet - medan du är en i rörelse, en växande?

Hos den senila nittioåriga M finns ej längre distinktionerna mellan gott uppträdande och privat. Hon kliar sig fritt, ropar... Men hennes reduktion - svårigheten att uppfylla sociala koder - förstärker den "tysta" känslan att vara i ett rum med en annan mänsklig varelse. När hon skrattar lyser det mänskliga till - som guldringen i ett ostädat rum. (Så såg SE:s rum ut hela hans liv - den som har guldringen inom sig är mer obekymrad av yttre ordning.)

Aldrig fattar man Buber så väl som när pratet upphör. När man kurar skymning - avsiktslöst. Det avsiktslösa - passiva - återger mening. Samhällsstyrda ukaser sjunker undan.

"Ingenting kan bättre bidraga till sinnesron än att inte ha den minsta åsikt." (Lichtenberg).

Det är sånt som gör att man kan tillbringa en kväll framför tv:n, rösta som sina bekanta och i övrigt anpassa sig till teknologin. Men kroppen har åsikter - och själen.

Det är idag en konst att vara naturlig.

Samtal

Vi har pratat så mycket, nu måste vi vara tysta.

Och hela tiden finns det nya saker att säga.

Nu får vi kura skymning.

Bara vi inte tystnar sedan.

För att få tillbaka rösten.

Eftersinnande - att besinna sina teman. Låta dem framträda som ting i ett rum på kvällen och - "Natten är dagens mor".

Wie die Blumen blüh'n...Men de blommar kort, outrannsakligt. Likadant med den goda stunden. Forma den när den finns; du kommer att glömma den. Låt den finnas i dikten, som det naturliga, outrannsakliga i blomman.

Våra temperamentsegenskaper (genetiska) manifesteras genom beteenden i en kultur.

K. E. Lögstrup sätter suveräna eller spontana livsyttringar (sorg, glädje, kärlek, tillit o.l.) kontra kretsande eller påtvingade (förorättelse, missunsamhet, avund o.l). I de förra är vi naturligt oss själva utan att tänka på oss själva, i de senare tänker vi på oss själva men är inte naturliga. Detta är ju alltför schematiskt - varför skulle vi inte vara naturliga i det senare fallet? - men här finns om erfarenhets paradigm Nietzches idé om den eviga återkomsten.: situationer upprepas, ibland från dag till dag, som i en spiral med lodlinjer genom samma punkter - och vi, ja faktiskt, kan försöka klara dem bättre från gång till gång - där har vi en möjlighet att mäta våra framsteg: inte vår lärdom utan våra kunskaper.

Våra temperament disponerar oss - "Karaktären är ditt öde" (Herakleitos).

Kan vi inte redan i tonåren genom att känna igen oss (sympatiskt, naivt, intellek­tuellt) hos andra få anvisning om temperament och disposition, något centralt i vår personlighet. Det antyder var i en viss kultur och social kontext, som i en genom­släpp­lighet av varmt ljus, våra fränder finns. Och detta varma ljus att "arktiskt" bevaras. Vara hel människa sedan leva bengtnermanskt mänskligt passande, med ett mätande som ger vår egenarts natur en social funktion. Det är i våra handlingars mottaganden och gensvar dispositioner korrigeras och bekräftas.

Att få en skillnad mellan kretsande livsyttringar och suveräna eller spontana. Sorg, glädje, kärlek, tillit - allt detta sker ju "bakom ens rygg". Men när handlingen är "ond", för dig och eller för andra, eller är renons på vitalitet, måste den ut i ljuset, korrigeras: för att vi ska återgå till - i ett oavslutat korrigerande och förbättringsarbete - det suveräna, spontana, den kommunikation där vi är genuina i en viss kultur som också pendlar mellan konvention och ifrågasättande.

Den "kognitiva dissonansen" (Festinger) har, på sikt, en möjlighet att hävas, eller åtminstone beredskaps, genom vardagsspiralens upprepningspunkter. På motsvarande sätt är "kairos", Pindaros term för den måttfulla glädjesituationen, en anvisning om det ja till livet som är grunden för hållningen till dess dissonanser. Vi kan ändra sakläget eller gilla det - detta är den stoiska hållningen, med Epiktetos, slaven, som en sorts urtalesman. "Inget nytt under solen" är en sats för ett abstrakt historiskt kollektivt; för individen har varje dag möjlighet till nyheter - budbärarnyheter.

Gunnar Lundin

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Tid, liv og virkelighetstydninger

I «Refleksjoner om identiteten til eksisterende (foreliggende) identiteter» tar jeg opp følgende ting av aporetisk art: At eksisterende entiteter forandrer seg over tid og at eksisteremde entiteter har en tendens ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 17 november, 2010

Bortvändhet från ambitionerna

I stort sett varje strävan uppåt i de givna hierarkiernas tjänst bemöts idag med gillande eller åtminstone acceptans (som kan komma sig av såväl en välkomnande känsla av samhörighet som ...

Av: Peter Worland | Utopiska geografier | 08 juni, 2009

”Du har ställt flera frågor kring Kulturdepartementets direkta engagemang och närvaro…” Peace &…

Redan när Tidningen Kulturen publicerar min artikel ”Folkfesten som tänjer gränser för socialt medvetande” (16 juni 2012) har funderingen legat där och grott; det måste väl ändå vara mycket intressant ...

Av: Linda Bönström | Kulturreportage | 11 juli, 2012

Hermann Hesse

Hermann Hesses klassiker: Narziss och Goldmund

I Klas Östergrens nya roman I en skog av Sumak finns en parafras på kastanjeträdet i Herman Hesses roman Narziss och Goldmund. Precis som Östergrens roman som gått som följetong ...

Av: Ulf Nygren | Essäer om litteratur & böcker | 27 augusti, 2017

Richard Strauss - en tjuvaktig skata?

  Ariadne (Zerbinetta). Foto: Bettina Stoess/Deutsche oper Berlin Deutsche Oper i Berlin har under januari och februari frossat i Richard Strauss. Fem av hans operor har snurrat runt på repertoaren - "Salome ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om musik | 03 mars, 2009

Aase Berg. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Tidskriften 10TALs poesifestival 2015

Årets upplaga, den 19:e, av Stockholms Internationella Poesifestival hade temat lyrik och musik. Tidningen Kulturen gjorde några nedslag i det stora och varierade programmet. Festivalen inleddes redan den 24 november ...

Av: Thomas Wihlman | Essäer om litteratur & böcker | 07 december, 2015

En liten blåsa i Guds andes glas

Jag är förtvivlad, full av ångest och riven i djupet som aldrig förr! Det är nåt fel med mig! Det är som att återuppbygga ett hela tiden raserande och sönderblandat ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 05 september, 2011

Närkontakt av tredje graden 

Av förekommen anledning bjuder vi på Vladimir Oravskys och Olle Ekstrands mästerliga filmanalys av Steven Spielbergs UFO-klassiker:   Konstnärens vilja att solidarisera sig med den tekniska vetenskapliga förändringsprocess som äger rum i ...

Av: Vladimir Oravsky | Utopiska geografier | 11 april, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.