Beatrice Månsdotter 

Bilden av en dröm, och något som försvann

Hennes blick fastnar på en punkt lite längre bort. En suddig kontur på en vägg. Kanske har det tidigare hängt en tavla där. Ett märke som försökts täckas över. Ett ...

Av: Beatrice Månsdotter | 17 december, 2017
Utopiska geografier

Det där med tajming

Somliga påstår att allt sker när det är meningen det ska ske. Andra påstår att vi själva fattar beslut, och konsekvenserna, goda som onda, får vi således som ett resultat ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 15 maj, 2014
Gästkrönikör

”Även en värld som skapar sig själv, måste en gång ha blivit skapad.”

Under en resa i Indien i december 1993, arrangerad av Samuel Strandberg i Samuel Travels, kom jag till den lilla staden Rishikesh, där Ganges flyter ut ur Himalaya. Att vi ...

Av: Erland Lagerroth | 04 oktober, 2013
Övriga porträtt

Illustration:  Hebriana Alainentalo

Raka vägen in i musikens blödande hjärta

När musikskribenten Lennart Persson avled i maj 2009 lämnade han efter sig en stor mängd texter från ett ansenligt antal musik- och nöjestidningar. Allt det han skrev för Sonic från ...

Av: Peter Sjöblom | 07 augusti, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Som djur



Image
Människor och andra djur kan systematiskt förvandlas till ting av andra människor
"Ni håller er med köpta slavar här. De har det sämst men skall ändå utföra det tyngsta arbetet; de blir behandlade som djur. Tänk om jag nu sa följande: Ge slaven frihet!" [You have among you many a purchased slave/Which like your asses and your dogs and mules/You use in slavish parts [...] Shall I say to you/ Let them be free...] Shakespeare (i Köpmannen i Venedig, akt IV, scen I) är långtifrån den enda som använt uttrycket "som djur". I den klassiska kritiken av hur människor behandlat andra människor genom koloniala projekt, krig, slaveri, utrensning, har begreppet djur flitigt brukats för att denotera fasansfullhet. Bilden av det mest skräckfyllda sammanfattas i det igenkännliga: Vi behandlades som djur. De blev behandlade som djur. 

Meningarna tycks fullständiga. Inget mer behöver sägas. Men det finns något mer att säga. Jag vill lyfta uttrycket "som djur" för att rucka på en grundpelare i ett synsätt jag kallar hyperexploatering av natur/djur och vars funktion är att dölja en brottsling och skyla över ett brott.

Att bli behandlad som djur kan syfta på att bli behandlad såsom djur behandlar andra djur. Djuren beter sig så, just så fasansfullt. Men få djur iscensätter massmord på de egna artmedlemmarna, krigar, håller dem i slaveri, förintar populationer. I huvudsak är detta specifikt mänskliga fenomen. Främst människor, tycks det, behandlar människor som djur i regel inte behandlar varandra (särskilt inte inom arten).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

"De blev behandlade som djur" är i själva verket en ofullständig utsaga eftersom den döljer den verkliga agenten. Avsaknaden av agent i uttrycket "som djur" döljer en uråldrig legitimering för underordning och förtryck av andra människor och andra djur. I det enkla "som djur" lurar en förbisedd historisk relation.
Närmare bestämt den relation som lade en grund också för förhållandet mellan människor och människor: "Får inte en man i Europa göra vad han vill med sin boskap? Så bör han också kunna göra med sina män här, för överallt är dessa, med allt som tillhör dem, att betrakta som husbondens egendom, på samma sätt som oskäliga djur i Nederländerna." (Jan Pieterszoon Coen, en av grundarna av nederländsk kolonialism, enligt författaren Pramoedya Ananta Toer i Exile, sid 22)
Författaren J M G Le Clézio om Söderhavet: "Där det växte sandelträd högg man ner dem. Man fiskade ohämmat sjögurkor och valar, man massakrerade fåglar och havssköldpaddor. När det till slut bara fanns människor kvar gjordes de till slavar hos plantageägarna i Queensland och på Fiji och hos gruvägarna på Nya Kaledonien." (Raga, sid 91).

Att bli behandlad som ett djur, är att behandlas som de flesta djur har behandlats och behandlas av människor i de mänskliga kulturerna. Så som människor med makt har föreskrivit att djur behandlas, så kan också andra människor med mindre makt behandlas. På detta vis byggdes en viktig grundsten i den västerländska erövrarmodellen: djuren som den naturligt rättfärdigande referensen. Så som djuren så även de tillskrivet underordnade människorna.
Människor beter sig ännu som människor tror att (rov)djur beter sig, såväl inom sin egen art som mot andra arter. Och förväxlar på så sätt kultur och natur, valmöjlighet och nödvändighet. Den som inte vill ansluta sig till dem som tar avstånd från evolutionen, må finna sig i att också människan är ett djur. Människan är människa och djur; ett kulturdjur vars biologi gör det möjligt att välja vem människan vill vara. Detta val är inte determinerat till ett antingen - eller: vara rovdjur som löper amok (överordning) eller bytesdjur som flyr undan (underordning).
Det finns en annan bild och en annan berättelse; den som händelsevis till del förkroppsligas i elefanten, noshörningen, gorillan, sköldpaddan, delfinen. Representanter för långlivade, eftertänksamma, intelligenta, väsentligen icke-dödande djurkulturer som inte tar till flykten i första taget. Inte felfria, inte lika, men de facto djur. Djur samtidigt elefant, djur samtidigt människa. Släktskap och unicitet. Likhet och olikhet.

Människor kan inte bli djur, kan inte förvandlas till djur. Människor tillhör redan gruppen. Däremot kan både människor och andra djur systematiskt förvandlas till ting av andra människor. Och människor kan underlåta att resonera, känna, överväga - och välja. Låta bli att hantera sin speciella tillhörighet utan hellre förtala den gemensamma kategorin. Ta avstånd ifrån den, inte av välgrundade skäl, utan för att dölja de egna handlingarna och den egna friheten.
Fastän det är känt vem som av tradition utför de storskaligt brutala handlingarna mellan människa och djur och mellan människa och människa. Vem som av sed har utfört våldsamma handlingar mot de egna ovärderliga artmedlemmarna utan att vara i nöd; satte den råa komponenten i system; överförde det egna ansvaret för handlingen till dem som utsattes för den. Vem som alltjämt gömmer sig, pekar på de första offren, och skyller sina brott på naturens hårdhet och djurens förmenta brutalitet. 

Det var den, som äger de många underbara möjligheterna men ser bort från dem. Den, som tror sig vara ensam - och som därmed gör människan ensam på en av rika människor allt hastigare förbrukad planet, närmare bestämt med upp till fyrtio procent 2008 (Overshoot Day, New Economics Foundation/WWF). 
Att behandlas "som djur" är att behandlas som djur, människor och natur misshandlas av en elit av människor som också är djur. Att släppa taget om förnekelsen av tillhörigheten, och misslyckandet att hantera den, kunde vara ett steg till försoning och förlåtelse. Acceptera, erkänna - och förändra.
Så blev det möjligt att behandlas såsom exempelvis delfindjur behandlar sina egna och dem som, i deras ögon, är de främmande andra. Så blev det också möjligt för människor att gå egna självrespekterande vägar bredvid de andra djurnationernas rörelser.

Lisa Gålmark

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Freke Räihä

En dikt till den döde gubbpoeten

Det är något symptomatiskt med att en av Sveriges främsta uttolkare av svenskhet är invandrare. Jag kommer inte undan det. Och likaså hur diktaren gick i exil från nationen för ...

Av: Freke Räihä | Utopiska geografier | 13 februari, 2015

Den katt som ej utbytas kan

Barnets katt är död, och den kommer ej åter. Men, som taget ur en barnbok – kommer en vuxen människa, kanske en förälder, hem med en ny katt. Det är ...

Av: Robert Halvarsson | Kulturreportage | 30 juli, 2013

Veckan från hyllan, Vecka 19, 2012

Det är 100 år sedan OS i Stockholm invigdes. Jag har aldrig förstått varför en del envisas med att kalla idrott för kultur, idrott är väl sig själv gott nog ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 05 maj, 2012

Lemminkäinens moder Mor, shaman och vishetslärare

Nu går man på finskt håll till sina rötter och fördjupar sig i nationaleposet Kalevala. Det omfattande verket Kalevala ja laulettu runo handlar om hur den folkdiktning som Kalevala bygger ...

Av: Nina Michael | Essäer | 09 september, 2013

Litteraturen och verkligheten. Altstadt, Linderborg och Lundberg

Verkligheten kan ibland vara besvärlig. Kristdemokraternas ledare talade för några år sedan om 'verklighetens folk' och försökte genom denna definition hopfogad som en sanningsägande metafor ta fram en opinion som ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 26 april, 2013

Är Kolumbusdagen värd att firas?

Världen våndas under deras förtryck som vill den väl (Rabindranath Tagore) Kolumbusdagen firas i USA sedan år 1937 den andra måndagen i oktober till minne av Kristoffer Kolumbus ankomst till Amerika ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 12 oktober, 2013

Ernfrid Lindqvist, ungdomsporträtt innan han gifte sig med sin Selma (Foto privat).

Finland 100 år

Det har sagts att sedan Sverige förlorade Finland i 1808–1909 års krig har Sverige inte haft någon historia. Jag har genom åren grubblat över påståendet. Men när går jag igenom ...

Av: Thomas Wihlman | Reportage om politik & samhälle | 06 december, 2017

Christopher Baker, Murmur Study

Twitter – ett ständigt flöde av konst

Det konstanta flödet av statusuppdateringar och tweets kan tyckas meningslöst. Men faktum är att det blir ett tacksamt material att använda i kritiken av vår samtid.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 31 januari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts