Den polska staden Toruń och den stulna klockan i Uppsala domkyrka

Tillsammans med Ukraina är Polen värdland för fotbolls-EM som drar igång den 8 juni. Under några sommarveckor kommer landet att invaderas av utländska fotbollsfans. Men de reser inte till Toruń ...

Av: Johan Werkmäster | 05 juni, 2012
Resereportage

Barn

Ensamkommande barn vad gör vi med dom                                         ensamkommande barn   Vi skapar ett nytt ord och förvarar dom i överblivna rum Ensamkommande barn får egentligen inte finnas så vad gör vi med dom

Av: Ragnwei Axellie | 30 november, 2009
Utopiska geografier

Sosialetikk. Del II

For å komme på sporet av grunnlaget for autentiske yrkesvalg, har en å tenke videre enn å oppholde seg ved de ytre sanser, for nå er det om ‘mening’. For ...

Av: Thor Olav Olsen | 08 februari, 2014
Agora - filosofiska essäer

Underkastelse och revolt: sado-masochism i Charlotte Brontës Jane Eyre

Illustratuion: Man Ray En uppenbar risk med det okritiska återgivandet av färdigtuggade kunskaper kan illustreras med de välvilliga men likväl felaktiga läsningar av som gjorts av Charlotte Brontës Jane Eyre ...

Av: Björn Kohlström | 15 augusti, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Volvo, IKEA och prästgårdarnas förmak



ImageVolvo och IKEA är två ekonomiska framgångssagor. En anledning är den rejäla och prisvärda designen. Mikael Mogren har läst den svenska designens grundbok: Ellen Keys Skönhet för alla från 1899. Hennes ideal var de svenska prästgårdarnas förmak.  

Tillhör man den övre medelklassen i USA kan man visa att man bryr sig om barn och är någon att lita på genom att köra Volvo. Volvobilarnas lite trubbiga design signalerar att ägaren är rejäl. I New England är det uppenbart. Utanför ett ekologiskt byggt hus med stora fönster mot skogstomten, är det höga odds att det står en Volvo parkerad. Handlar man därtill på IKEA är man inte bara rejäl, utan också praktisk.

Man kan säga att den svenska designens framgångar började i den svenska prästgården. När Ellen Key 1899 publicerade boken Skönhet för alla proklamerade hon vad hon såg som den goda smaken. Den är inte lyx. Nej, det är enkelhet och ändamålsenlighet som förädlar människan. Att ha det vackert omkring sig blev för Ellen Key ett sätt att göra livet lättare att leva. Själv var hon godsägardotter från Sundsholm egendom i norra Småland. Men det var inte herrgårdssalongen som blev hennes ideal. Det var prästgårdsförmaket. När hon i Skönhet för alla berättar hur hon tänker sig det ideala hemmet målar hon för läsaren upp sin föreställning om förmaket i en gammal prästgård. Hon beskriver trasmattor, vita hemvävda gardiner, pärlvita möbler, ljusa väggar och krukväxter i fönstren. Det är rejält, inte alls glittrigt, snarare praktiskt och barnvänligt. Det är som en Volvo eller bokhyllan Billy.

Ellen Key fångar in det senaste i tyskt och engelskt mode. Det är till exempel den engelska Arts and Crafts-rörelsens ideal, marknadsförda av firman Liberty, som man anar hos Ellen Key. På Libertys textiler blommade visserligen maskrosor, men det var exklusiva tyger. Ellen Key översätter det engelska och tyska modet till enklare svenska förhållanden. Detta sker samtidigt som Carin Larsson inreder Sundborn och hennes Carl målar av det.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

På ett kyrkkaffe i en luthersk kyrka i Boston, började vi tala om Sverige. Jag fick frågor om omsorgen om barnen, om pedagogiken i skolorna, om socialförsäkringar och jämställdhet. En av grannarna vid bordet berättade om Ellen Key och undrade om inte hon var den svenska modellens moder? Jag svarade trevande:

•-         Yes, visst hade hon en dröm om ett samhälle med omsorg och skönhet för alla.

Mer kunde jag inte säga. Det blev att gå hem och läsa på. Det var då jag fann att hon hade ett helt reformprogram. Ellen Key drömde om förvandling genom skönhet och frihet. 1800-talets väckelsekristendom hade hon under sin egen uppväxt upplevt som livsförnekande och moraliserande. Hon drömde om att varje individ kunde förverkliga sina inneboende resurser. Kvinnor skulle inte längre gå inpackade i snörliv och korsett, utan bära luftiga klänningar. Barn skulle inte fostras genom aga, utan genom sagor och eget ansvar.

Ellen Key omsatte sina idéer i väggar, golv och tak. På Ombergs sluttning lät hon bygga sitt Strand. Hon menade att det var böckerna som byggt huset. De internationella framgångarna var enorma, särskilt i Tyskland blev hennes boktitlar kioskvältare. Många har varit på Strand som turister och sett speglingarna från Vättern skina in i de ljusa rummen. Sedan hennes död 1925 förvaltas anläggningen av en stiftelse som dels visar hemmet under sommaren, dels delar ut stipendier till "arbeterskor" och kvinnliga forskare som får komma och bo på i huset. Möblerna är vita och det ligger trasmattor på golvet. Det finns många krukväxter men bara enstaka prydnadssaker. Till höger om trappan i övre hallen står fortfarande utlåningshyllan för människor i trakten. Redan under uppväxten hemma på Sundsholm hade Ellen Key använt sina sparpengar till att köpa böcker som de anställda på gården kunde låna. Precis som i gamla svenska prästgårdar fanns på Strand en självklar öppenhet och en strävan efter att dela med sig till andra. Det berättas om boklånare som inte hann hem och då bäddades en säng på Strand.

Image
Ellen Keys staty i Stockholm
Varifrån fick då Ellen Key sin föreställning om den ideala prästgården? Ett svar är prästgårdsromantiken. Prästgårdsromantiken hade sedan 1800-talets början framställt svenska prästhem som en fridens boning med gamla möbler och ett prästfolk som levde som i gångna tider. Det var välskött och kärleksfullt, tidens oro var långt borta. I England fanns prästgårdsromantiken redan på 1760-talet och just där har den visat sig särskilt seglivad. Hur många brittiska TV-serier har inte en prästgård med blyinfattade fönster och blommande rosor runt porten? I hur många brittiska deckare är det inte en godmodig präst som står för trivseln i byn? I Sverige försvann det mesta av prästgårdsromantiken redan på 1950-talet.  Då svängde populärkulturen och blev påfallande prästfientlig, trots att prästgårdsromantiken hade en lång historia i Sverige.   

Prästgårdsromantiken hade kommit till Sverige med diktaren Per Daniel Amadeus Atterbom. Året var 1815 och Atterbom stod inför sin magisterpromotion. Då satt han i sitt studentrum i Uppsala och drömde om sin barndoms prästgård i östgötska Åsbo. Resultatet blev dikten Till min Morfader. Det var en idealbild av mänskligt liv som Atterbom skapade:

På avstånd tidens stormvind dånar,

Av honom ej ett löv berörs,

Så långt din fristads synvidd dånar,

Och klockan från ditt tempel hörs.

När Atterbom skrev dikten var hans liv mycket osäkert. Han visste inte vad det ska bli av honom. I Sverige var svåra år med bankrutter och hungersnöd. Från sin hemtrakt fick han rapporter om veneriska sjukdomar och konflikter mellan prästerna och storbönderna. Atterbom skapade den svenska prästgårdsromantiken genom att placera in det svåra i en harmonisk helhet. Osäkerheten och vanmakten sammanfattade han med orden "tidens stormvind". Men i centrum fanns harmonin och den stilla glädjen hemma på prästgården.

Ellen Keys dröm om den svenska prästgården med hemvävda tyger och krukväxter i fönstren,

var en stickling från prästgårdsromantikens blomstring. För att bara nämna en bok av alla som beskrev det stillsamma och ålderdomliga livet i en prästgård, vill jag lyfta fram uppsalaprofessorn Samuel Ödmanns Hågkomster från hembygden och skolan. Den utgavs 1830 och är en av prästgårdsromantikens klassiker. Ödmann berättar om sin morfar och mormor som var prästfolk i Vislanda i Småland. Ödmann beskriver dem som far och mor för alla deras sockenbor. Det råder en kärleksfull stämning mellan människorna i boken.  Samuel Ödmanns eget prästliv fick en säregen vändning.  Under en jakt drabbades han av frossa (sannolikt malaria) som gjorde honom sängliggande. Han förblev nerbäddad resten av livet. Inte ens professuren i Uppsala fick upp honom ur sängen.

Prästgårdsromantiken kom att fungera som en slags stötdämpare medan kyrkan i Sverige utsattes för de hårdaste angreppen sedan kristnandet. Under 1800-talet började den bildade eliten slå rakt emot tron på Gud. Man menade att kristen tro var både ovetenskaplig och omodern. 

Samtidigt krävde många så kallade väckelsekristna mera tukt och fostran från den gamla statskyrkan. Den anklagades för att vara slapp. Under detta segdragna tvåfrontskrig kom en lång rad funktioner att lyftas bort från kyrkans ansvarsområden. Med nya lagar på 1860-talet tog borgerliga kommuner och nybildade landsting de viktiga besluten, inte de kyrkliga sockenstämmorna. Med riksdagsreformen 1866 försvann prästerståndet från rikets ledning. De kyrkliga ordningar som fungerat i hundratals år, hamnade på sophögen i järnvägens och storindustrins tidsålder. I en tid som gick hårt fram med hävdvunna ordningar erbjöd prästgårdsromantiken en smula lindring. I Atterboms efterföljd kunde man drömma om prästgården som ett orört paradis, kvarglömt från en lugnare tidsålder.

När Ellen Key målar upp sitt ideala prästgårdsförmak i Skönhet för alla, sker det enligt prästgårdsromantikens regler: Miljön är ålderdomlig och fridsam. Det är som om den moderna tiden inte riktigt hittat in genom verandan. Att prästerna till 1910 själva var bönder och till stor del levde av det som prästgårdens lantbruk och skog gav, framgår inte hos Ellen Key. Hon nämner inte med ett ord den utsatthet det medförde att familjebostaden var beroende av faderns arbetsgivare.

Hur menade då Ellen Key att det skulle gå till? Hur trodde hon att svenska arbetare skulle kunna skapa sig ett prästgårdsförmak? Det var ju ändå skönhet för ALLA som hon skrev om.

Man ska köpa billiga tapeter, menade Ellen Key. De fick gärna ha murriga fåglar och stormönstrade blommor. Men tapetsera med mönstret inåt, löd hennes råd. Så blir det ljust i rummet. Har man inte pengar till möbler, använd packlådor, sa hon vidare. Måla dem vita och såga fram ben om det är bord man behöver. Annars går de bra som både hyllor och soffor. Ingvar Kamprad hade inte kunnat säga det bättre.

I vår tid är det väl inte så många som tapetserar med fåglarna inåt eller sågar ut bordsben ur packlådor. Däremot målar man i Sverige gärna med ljusa färger, lägger trasmattor på golvet och handlar på IKEA. Trasmatttan liksom bokhyllan Billy ingår i samma tradition. Invävd i trasmattan och inskruvad i bokhyllan anar man den världsberömda svenska designen. Inspirationen hämtade Ellen Key från prästgårdarnas förmak.

Mikael Mogren

 

Ur arkivet

view_module reorder

Valentin och Caligula

Varje år när det är Alla hjärtans dag tänker jag på Valentin. Det var en pojke i min klass som hette så i andranamn, något som vår lärare hurtfriskt påminde ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 14 februari, 2014

Ensamheten är inskriven i en social väv. Intervju med Tova Gerge

Tova Gerge är författare, scenkonstnär och aktivist. Hon har nyligen släppt boken Rakel delat med tio, en text som jag skulle beteckna som en kortroman. Boken är släppt på två ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 20 mars, 2013

Europa och den monumentala väggen – Del 2

Det svenska monumentalmåleriet influerades av artonhundratalets rådande estetiska idéströmningar ute i Europa. Hur det uppstod och kom att blomstra runt om i Sverige kan tecknas i tre delar. Perioden som ...

Av: Allan Persson | Essäer om konst | 17 januari, 2013

Speldjävulen eller underklassens Las Vegas

Enligt Statens Folkhälsoinstituts siffror spelade sjuttio procent av Sveriges befolkning om pengar under år 2008. Crister Enander om spelfeber, bingo, nätpoker och lotter. Nu har det hunnit gå rätt många år ...

Av: Crister Enander | Essäer om samhället | 28 september, 2012

Könets mystiker

Illustration av Guido Zeccola efter Beato AngelicoHermann Kesten, Joseph Roth och Albert Camus, med korridorförbindelse till André Gide, häckade en gång i tiden i en lägenhet på sjätte våningen i ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer om litteratur & böcker | 27 november, 2008

Göran Sonnevi

Den unge Göran Sonnevi och språket

1961 skriver Göran Sonnevi: Nästan ingenting – Varsamhet. Dess klang. Också frågor är möjliga. Det är ur dessa fyra korta rader som Göran Sonnevis diktning tar form. Kortfraserna visar upp en trevande början. En ...

Av: Hans-Evert Renérius | Litteraturens porträtt | 17 september, 2017

Veckan från hyllan. Vecka 23-2013

Värmen har slagit till här uppe i norr, och det var varmare i Norrbotten än i Spanien. Det kanske vore en tanke, de ger oss sitt klimat, och vi sköter ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 01 juni, 2013

En dikt

borrar schaktar borrar så djupt att jag träffar djävulen och lars törnman

Av: Peo Rask | Utopiska geografier | 22 mars, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.