Shaw´s corner Foto Ivo Holmqvist

Engelska mil 1: Shaw´s Corner

Den andra bok som Jan Olof Olsson-Jolo gav ut efter debuten med ”Kungens Köpenhamn” hette ”Engelska mil” och var illustrerad av Birger Lundqvist. Omslaget är vackert, med kåsörens och ...

Av: Ivo Holmqvist | 03 augusti, 2016
Resereportage

Liv som inte förtjänar att leva

From the viewpoint of racism, there is no exterior there are no people on the outside. There are only people who should be like us and whose crime is not ...

Av: Kristian Pella | 24 juni, 2011
Agora - filosofiska essäer

Über allen Gipfeln

Kopparstick av Evert A Duyckinick. Über allen Gipfeln Über allen Gipfeln ist Ruh, in allen Wipfeln spürest du kaum einen Hauch; die Vögelein schweigen im Walde. Warte nur, balde ruhest du auch. – Johann Wolfgang von Goethe

Av: Karl-Gösta Engquist | 13 november, 2007
Utopiska geografier

På jakt efter Don Quijote

Alcalá de Henares - en behaglig och vacker stad belägen tre mil öster om Madrid - är känd för åtminstone tre saker: storkarna, universitetet och Cervantes. Ett hundratal storkpar lever ...

Av: Johan Werkmäster | 18 oktober, 2010
Kulturreportage

Viborgs fall 1944



Image
Förlusten av staden Viborg var psykologiskt förödande för finnarna.
Krigslitteraturen om andra världskriget är omfattande. Anthony Beevors böcker om Stalingrad, Berlin och spanska inbördeskriget har gått ut i stora upplagor. Nu ger en finsk krigsveteran och författare, Erik Appel f. 1924, ut en bok om en av de mest spektakulära händelserna under fortsättningskriget, nämligen Viborgs snabba fall på tio timmar den 20 juni 1944.

Boken med titeln "När allt gick fel" kom ut på Schildts förlag i augusti 2007. Appel har som krigshistoriker tidigare skrivit böcker som "Med döden i hälarna" om fjärrpatrullverksamhet bakom fiendens linjer. Den märkliga berättelsen om "Viborgs fall" är den första boken på svenska som behandlar denna dramatiska händelse då inte bara Viborgs utan hela Finlands öde hängde på ett hår.

Fortsättningskrigets slutskede innebar inledningsvis stora ryska militära framgångar och genombrott på Karelska näset vid Valkeasaari och Kuuterselkä. Den finska förlusten av "Karelens huvudstad" Viborg, var psykologiskt en katastrof för landet. Viborg var under svensktiden den yttersta utposten mot arvfienden i öster. I det självständiga Finland var karelarnas dynamiska huvudstad en utmanande sinnebild för landets frihet och självständighet.

Därför var dess symbolvärde stort. Överbefälhavaren, marskalk Mannerheim, hade utfärdat en dagorder att Viborg måste hållas. I verkligheten faller staden på tio timmar. Den militära katastrofen ledde också till att "syndabockar" måste utses. De som slutligen fick bära ansvaret var överste Armas Kemppi och major Kurt Bäckman. Kemppi var hjälteförklarad under vinterkriget då han som ytterst ansvarig framgångsrikt hade lett frontavsnittet vid Taipele som förblev obrutet ända till marsfreden.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Under fortsättningskriget hade Viborg återerövrats den 30/8 1941. Viborgarna återvände till staden i den förvissningen att de finska och tyska vapnen skulle segra. I mitten av 1942 hade staden 15 000 invånare och två år senare i slutet av maj 1944 hela 32 500 invånare. En civil administration hade byggts upp. Näringslivet blomstrade. Järnvägsförbindelserna kom igång redan i september 1941. Busstrafiken, elverket och posten var också samhällsfunktionerna som snabbt återställdes efter att ryssarna hade gett sig av. Industrierna hade det besvärligare då ryssarna hade evakuerat alla maskiner. Efter en tid var bankväsendet också på plats.

Även kulturlivet blomstrade med teater- och musik- och biblioteksverksamhet. Ryssarna hade av någon obegriplig anledning samlat ihop 80 000 böcker från skolor, ämbetsverk och privata bibliotek i det berömda "Runda tornet". Högen reddes upp och katalogiserades. De verk som hörde till det världsberömda Alvar Aalto biblioteket återfördes dit.

Skolorna startade igen vårterminen 1942. Gamla kända idrottsföreningar återupptog sin verksamhet. Stora friidrottstävlingar med kända idrottsmän som långdistanslöparen Viljo Heino var planerade till den 11 juni 1944 i Viborg. Allt fick ställas in då ryssarna körde igång sin stora offensiv på Näset och frontsoldaterna tvingades att återvända till sina enheter. Det visar hur hela Finland togs på sängen av det ryska anfallet. In i det sista vägrade Viborgarna tro att deras stolta stad än en gång skulle falla i fiendehänder.

Den 10 juni 1944 satte ryssarna igång sitt storanfall. Det var ett anfall som saknade motstycke och vars våldsamhet kom som en obehaglig överraskning för den finska militärledningen inklusive Mannerheim. Den finska frontlinjen brast och ryssarna rörde obevekligt framåt över hela Näset. Avståndet till Viborg var bara 100 km.

Civilbefolkningen fick ånyo snabbevakueras. Den ledande tjänstemannen i Viborg, stadsdirektören Arno Tuurna, lämnade staden den 17 juni. Fortfarande till den 18 juni fanns det civilbefolkning kvar i Viborg.

Den tjugonde finska brigaden under ledning av överste Armas Kemppi hade kastats in i striden med stränga order att till varje pris hålla Viborg.

Kommendör Armas Kemppi var uppskattad av både sina förmän och underlydande. I vinterkriget hade han framgångsrikt lett ett regemente vid det beryktade Taipaleavsnittet och under fortsättningskriget anfallsskedede hade han utmärkt sig vid de hårda genombrottstriderna vid Tyrjä. När den ryska stormen bröt lös på Karelska Näset fick Kemppi order att förflytta sig till Viborg och försvara staden.

Image
Finsk soldat.
Alla förväntade sig nu en hård och seg kamp om staden men ett antal missförstånd i den finska försvarsledningen ledde till att staden föll nästan utan strid. En missuppfattad order på lägre nivå ledde till att en pluton drog sig bakåt och snart greps hela kompaniet av panik. Fler enheter uppfattade tillbakadragandet som en order om reträtt och en stor lucka bildades i försvaret. Genom den strömmade snart ryskt pansar som kort efteråt oantastat kunde köra in på Viborgs gator.

Nu drabbades hela brigaden av panik och chefen överste Kemppi tvang hastigt lämna sin kommandoplats. Han beordrade den finska flaggans halande från slottstornet och gick sedan som en av de sista över Slottsbron. Många av männen i hans brigad kunde endast förmås att sluta fly genom överste Kai Savonjouises order "Hejda dem och skjut dem som vägrar vända om". Fältdomstolarna avkunnade också dödsdomar.

Viborgs snabba fall var en chock för såväl militärledningen som hela finska folket. Även ryssarna var överraskade. General Govorov meddelade Stalin att han skulle inta Helsingfors inom några veckor. Röda armén behövde dock några dagar på sig inför nästa framstöt över Viborgska viken och mot Tienhaara-Tali. Under dessa strider visade det sig dock att det finska försvaret var långtifrån knäckt. Försvaret hade också förstärkts med den tyska 303: e stormkanonbrigaden som hade skeppats över från Estland. Även de tyska Stukaplanen bidrog starkt till att finnarna kunde hejda den ryska framryckningen. Finlands självständighet som fri nation kunde säkras.

Efterspelet till Viborgs fall blev ett rättsligt förfarande. Staden hade ett stort symbolvärde. Marskalk Mannerheim var upprörd och en utredning inleddes. Erik Appel skriver i sin bok att förhören med olika inblandade visade att syndabockar söktes på en för det högre befälet "ofarlig nivå". Överste Kemppi var syndabock nummer ett och major Bäckman nummer två. Överste Kemppi konstaterade själv efteråt "Mitt uppdrag översteg gränsen för min förmåga".

Det som anfördes mot Kemppi var: "20 Brigadens kommendör, Överste Kemppi, tappade i en kritisk situation helt nerverna och efter att ha lämnat Viborg begav han sig i bil för att söka 1V Armekårens kommandoplats i Villmanstrand i stället för att han borde ha stannat och lett hopsamlandet av sina panikslagna män och organiserat försvaret på det avsnittet, för vilket han i främsta rummet var ansvarig. På så sätt hade han visat sig var fullkomligt olämplig att utföra det förtroendeuppdrag, som hade anförtrotts honom". Kemppi anhölls den 14 juli och Bäckman den 10 juli. Båda förpassades under en period till centralfängelset i Riihimäki. Kemppis fick ett symboliskt straff medan Bäckman dömdes till ett års tukthus. Innan domen han verkställas hade Bäckman tagit sitt liv.      

Rolf Karlman

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Jonas Wessel. Embryots iakttagelser

Far har imponerande ärr efter cykelolyckan, som skedde i alléns dystra dunkel. I fallet sprack en luktflaska av kristall och man meddelar om tidssjukdomar via telefon från Marrakech. Far avfärdar det som efemära fenomen och förgyller ...

Av: Jonas Wessel | Utopiska geografier | 16 december, 2013

Bergen-Belsen och Theresienstadt

Till det som Christer Nilsson just skrivit här på sidan om Wannsee-konferensen, Auschwitz och Birkenau kan fogas ett par minnesbilder jag har av besök på två andra liknande ställen, eller ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om samhället | 11 juni, 2013

Knut Hamsun porträtterad av  Alfredo Andersen

Randanmärkningar om glädjens villkor. Del 1

Om det inte finns glädje i människolivet är det inte mycket värt. Det är då knappast mödan värt att sträva vidare. Den som inte vet vad glädje är kan inte ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 19 augusti, 2017

Burroughsparasiten

”Every man has inside himself a parasitic being who is acting not at all to his advantage.”– William S. Burroughs  Jag ser dig i din Brooks Brothers-kostym med väst, din blårandiga ...

Av: Jonas Wessel | Övriga porträtt | 14 april, 2013

Frost

Märkligt det, vad det nu kan benämnas som, kännas som, vara eller förnimmas som. Det som fyller upp en tomhet, det som ständigt är, när inget finns att ta på ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 04 mars, 2014

Gustav Holm, tredje från vänster  i Qaqortoq, Greenland, år 1894

Min farfar var aldrig på Svalbard

När jag ser den svenska sångerskan Tove Styrke som går omkring i de övergivna skolsalarna, de ödsliga korridorerna och den tömda simbassängen i musikvideon till låten Borderline så kommer jag ...

Av: Mathias Jansson | Kulturreportage | 19 juni, 2016

Ulf Stenberg

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen 2

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen. Andra och Tredje berättelse: Siffermannen och Den kallsinniga isprinsessan

Av: Ulf Stenberg | Utopiska geografier | 01 Maj, 2017

Dansk humor enligt redaktören Claus Christensen

Bäste Claus Christensen, Tack för länken till din artikel om filmkaraktären Zelko och om undertecknad. Den verkar vara åtminstone 8 månader gammal och jag undrar varför du inte bekantade mig med den ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 02 april, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.