Klas Lundström: En modern Dagerman i det krisdrabbade Europa

Klas Lundström är journalist och författare. Han samarbetar med flera tidningar och tidskrifter, bland andra Fria Tidningar och Tidningen Kulturen. Klas är intresserad att resa, men det gör han liksom ...

Av: Guido Zeccola | 11 april, 2013
Övriga porträtt

I Sapfos spår

”Någon, säger jag, kommer att minnas oss i framtiden”. Orden är Sapfos egna och blev en profetia för hennes poesi, läses och uppskattas världen över trots att den har mer ...

Av: Kristina Lauridsen | 29 oktober, 2013
Övriga porträtt

Lathund för blinda katter

”Hur stoppar man fem svarta killar från att begå en gruppvåldtäkt? Man kastar en basketboll åt dem”. ”Jonas Gardell ska skriva en ny musikal i gammal stil om Vilda Västern. Vet ...

Av: Vladimir Oravsky | 02 november, 2017
Gästkrönikör

Barnmålaren Vera Nilsson

Att kvinnor i alla tider har mött motstånd i sin karriär är ett påstående som många kan hålla med om.1800-talets kvinnliga konstnärer togs inte på fullt allvar och betraktades i ...

Av: Lena Månsson | 30 augusti, 2011
Konstens porträtt

Viborgs fall 1944



Image
Förlusten av staden Viborg var psykologiskt förödande för finnarna.
Krigslitteraturen om andra världskriget är omfattande. Anthony Beevors böcker om Stalingrad, Berlin och spanska inbördeskriget har gått ut i stora upplagor. Nu ger en finsk krigsveteran och författare, Erik Appel f. 1924, ut en bok om en av de mest spektakulära händelserna under fortsättningskriget, nämligen Viborgs snabba fall på tio timmar den 20 juni 1944.

Boken med titeln "När allt gick fel" kom ut på Schildts förlag i augusti 2007. Appel har som krigshistoriker tidigare skrivit böcker som "Med döden i hälarna" om fjärrpatrullverksamhet bakom fiendens linjer. Den märkliga berättelsen om "Viborgs fall" är den första boken på svenska som behandlar denna dramatiska händelse då inte bara Viborgs utan hela Finlands öde hängde på ett hår.

Fortsättningskrigets slutskede innebar inledningsvis stora ryska militära framgångar och genombrott på Karelska näset vid Valkeasaari och Kuuterselkä. Den finska förlusten av "Karelens huvudstad" Viborg, var psykologiskt en katastrof för landet. Viborg var under svensktiden den yttersta utposten mot arvfienden i öster. I det självständiga Finland var karelarnas dynamiska huvudstad en utmanande sinnebild för landets frihet och självständighet.

Därför var dess symbolvärde stort. Överbefälhavaren, marskalk Mannerheim, hade utfärdat en dagorder att Viborg måste hållas. I verkligheten faller staden på tio timmar. Den militära katastrofen ledde också till att "syndabockar" måste utses. De som slutligen fick bära ansvaret var överste Armas Kemppi och major Kurt Bäckman. Kemppi var hjälteförklarad under vinterkriget då han som ytterst ansvarig framgångsrikt hade lett frontavsnittet vid Taipele som förblev obrutet ända till marsfreden.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Under fortsättningskriget hade Viborg återerövrats den 30/8 1941. Viborgarna återvände till staden i den förvissningen att de finska och tyska vapnen skulle segra. I mitten av 1942 hade staden 15 000 invånare och två år senare i slutet av maj 1944 hela 32 500 invånare. En civil administration hade byggts upp. Näringslivet blomstrade. Järnvägsförbindelserna kom igång redan i september 1941. Busstrafiken, elverket och posten var också samhällsfunktionerna som snabbt återställdes efter att ryssarna hade gett sig av. Industrierna hade det besvärligare då ryssarna hade evakuerat alla maskiner. Efter en tid var bankväsendet också på plats.

Även kulturlivet blomstrade med teater- och musik- och biblioteksverksamhet. Ryssarna hade av någon obegriplig anledning samlat ihop 80 000 böcker från skolor, ämbetsverk och privata bibliotek i det berömda "Runda tornet". Högen reddes upp och katalogiserades. De verk som hörde till det världsberömda Alvar Aalto biblioteket återfördes dit.

Skolorna startade igen vårterminen 1942. Gamla kända idrottsföreningar återupptog sin verksamhet. Stora friidrottstävlingar med kända idrottsmän som långdistanslöparen Viljo Heino var planerade till den 11 juni 1944 i Viborg. Allt fick ställas in då ryssarna körde igång sin stora offensiv på Näset och frontsoldaterna tvingades att återvända till sina enheter. Det visar hur hela Finland togs på sängen av det ryska anfallet. In i det sista vägrade Viborgarna tro att deras stolta stad än en gång skulle falla i fiendehänder.

Den 10 juni 1944 satte ryssarna igång sitt storanfall. Det var ett anfall som saknade motstycke och vars våldsamhet kom som en obehaglig överraskning för den finska militärledningen inklusive Mannerheim. Den finska frontlinjen brast och ryssarna rörde obevekligt framåt över hela Näset. Avståndet till Viborg var bara 100 km.

Civilbefolkningen fick ånyo snabbevakueras. Den ledande tjänstemannen i Viborg, stadsdirektören Arno Tuurna, lämnade staden den 17 juni. Fortfarande till den 18 juni fanns det civilbefolkning kvar i Viborg.

Den tjugonde finska brigaden under ledning av överste Armas Kemppi hade kastats in i striden med stränga order att till varje pris hålla Viborg.

Kommendör Armas Kemppi var uppskattad av både sina förmän och underlydande. I vinterkriget hade han framgångsrikt lett ett regemente vid det beryktade Taipaleavsnittet och under fortsättningskriget anfallsskedede hade han utmärkt sig vid de hårda genombrottstriderna vid Tyrjä. När den ryska stormen bröt lös på Karelska Näset fick Kemppi order att förflytta sig till Viborg och försvara staden.

Image
Finsk soldat.
Alla förväntade sig nu en hård och seg kamp om staden men ett antal missförstånd i den finska försvarsledningen ledde till att staden föll nästan utan strid. En missuppfattad order på lägre nivå ledde till att en pluton drog sig bakåt och snart greps hela kompaniet av panik. Fler enheter uppfattade tillbakadragandet som en order om reträtt och en stor lucka bildades i försvaret. Genom den strömmade snart ryskt pansar som kort efteråt oantastat kunde köra in på Viborgs gator.

Nu drabbades hela brigaden av panik och chefen överste Kemppi tvang hastigt lämna sin kommandoplats. Han beordrade den finska flaggans halande från slottstornet och gick sedan som en av de sista över Slottsbron. Många av männen i hans brigad kunde endast förmås att sluta fly genom överste Kai Savonjouises order "Hejda dem och skjut dem som vägrar vända om". Fältdomstolarna avkunnade också dödsdomar.

Viborgs snabba fall var en chock för såväl militärledningen som hela finska folket. Även ryssarna var överraskade. General Govorov meddelade Stalin att han skulle inta Helsingfors inom några veckor. Röda armén behövde dock några dagar på sig inför nästa framstöt över Viborgska viken och mot Tienhaara-Tali. Under dessa strider visade det sig dock att det finska försvaret var långtifrån knäckt. Försvaret hade också förstärkts med den tyska 303: e stormkanonbrigaden som hade skeppats över från Estland. Även de tyska Stukaplanen bidrog starkt till att finnarna kunde hejda den ryska framryckningen. Finlands självständighet som fri nation kunde säkras.

Efterspelet till Viborgs fall blev ett rättsligt förfarande. Staden hade ett stort symbolvärde. Marskalk Mannerheim var upprörd och en utredning inleddes. Erik Appel skriver i sin bok att förhören med olika inblandade visade att syndabockar söktes på en för det högre befälet "ofarlig nivå". Överste Kemppi var syndabock nummer ett och major Bäckman nummer två. Överste Kemppi konstaterade själv efteråt "Mitt uppdrag översteg gränsen för min förmåga".

Det som anfördes mot Kemppi var: "20 Brigadens kommendör, Överste Kemppi, tappade i en kritisk situation helt nerverna och efter att ha lämnat Viborg begav han sig i bil för att söka 1V Armekårens kommandoplats i Villmanstrand i stället för att han borde ha stannat och lett hopsamlandet av sina panikslagna män och organiserat försvaret på det avsnittet, för vilket han i främsta rummet var ansvarig. På så sätt hade han visat sig var fullkomligt olämplig att utföra det förtroendeuppdrag, som hade anförtrotts honom". Kemppi anhölls den 14 juli och Bäckman den 10 juli. Båda förpassades under en period till centralfängelset i Riihimäki. Kemppis fick ett symboliskt straff medan Bäckman dömdes till ett års tukthus. Innan domen han verkställas hade Bäckman tagit sitt liv.      

Rolf Karlman

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
bild  AV Anikó Bodoni Lind

För livets skull

Tänk att ha hand om vitsipporna och fågelsången. Undervisa. Visa under. Under visa. Har någon egentligen förstått innebörden? Isa ställer frågan till sig själv. Det är Pelle hon tänker på. Han ...

Av: Ragnwei Axellie | Gästkrönikör | 03 april, 2016

29. Erik

Nu regnade det igen. De flesta studenterna hade redan lämnat staden. Erik älskade Lund om sommaren, han älskade att promenera de långa kvällarna och ha gatorna ifred. Han tyckte om ...

Av: Erik | Lund har allt utom vatten | 06 juli, 2012

Sebastian Errazuriz:

Konst att gäspa till

Gäspningen som tecken är lite undanskuffad, men den har definitivt sin plats i historien. Den kan dock symbolisera så mycket mer än bara trötthet, inte minst ett inlägg i debatten ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 09 april, 2015

Bruce Springsteen på Ullevi 1985 under Born in the U.S.A. Tour. Foto: Associated Press/Brucebase.

Springsteen på Ullevi

I boken "Rockens text" skriver Ulf Lindberg, att ”alla som har något förhållande till Bruce Springsteen vet att han skall upplevas som scenartist – live”, och jag skulle vilja tillägga ...

Av: Richard Ohlsson | Musikens porträtt | 20 juni, 2016

Drängsmarks såg – en bit levande kultur

Gamla industribyggnader och maskiner rymmer en kunskap om verkligheten. Ja, de kan till och med vara vackra för den som har blicken. Arbete, och minnen efter arbete, det är en ...

Av: Signe Rudberg | Essäer | 30 april, 2008

Man tager vad man haver. Luis Bunuel. Raymond Durgnat

En fars i högreståndsmiljö - Mordängeln av Luis Bunuel

En bunuelisk kavalkad tillsammans med Ulf Stenberg.

Av: Ulf Stenberg | Essäer om film | 24 december, 2017

Blaise Pascal och den rationella vägen till Gud

Vissa böcker tycks besitta en märklig förmåga att tillskansa sig såväl stor som bärkraftig betydelse. De lyckas tränga sig igenom varje skydd, de pockar på uppmärksamhet och tar sig enkelt ...

Av: Crister Enander | Agora - filosofiska essäer | 18 augusti, 2012

Beatrice Månsdotter 

Bilden av en dröm, och något som försvann

Hennes blick fastnar på en punkt lite längre bort. En suddig kontur på en vägg. Kanske har det tidigare hängt en tavla där. Ett märke som försökts täckas över. Ett ...

Av: Beatrice Månsdotter | Utopiska geografier | 17 december, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts