EN TEXT OM KONST AV CARL KÖHLER (1919-2006)

Henry Köhler son till den berömda bildkonstnären Carl Köhler har skickat till oss en artikel som hans far skrev för många år sedan. Vi hedrar minnet av Carl med denna ...

Av: Carl Köhler | 08 september, 2011
Essäer om konst

Feministiska serier – en ny typ av uttryck

De senaste åren har kvinnliga tecknare som Liv Strömquist, Sara Granér och Nina Hemmingsson blivit omskrivna och hyllade i kulturvärlden, ofta i litteratursammanhang. Jag vill dock se dessa tecknare ur ...

Av: Sara Broström | 24 oktober, 2011
Essäer om konst

Mats Waltré. Om O

 ”om O” är en diktsvit som handlar om allt, eller kanske snarare om alltet. Eleaten som nämns i ett par dikter är Parmenides, och vem kvinnan på Tepeyacs sluttningar är ...

Av: Mats Waltré. | 09 september, 2013
Utopiska geografier

Ord vi dissar (om engelsk ordimport)

Ord vi dissar (om engelsk ordimport) Den engelska ordimporten till Norden är ett ofrånkomligt faktum, och engelskan ter sig närmast oslagbar med sitt enorma utbud av ord, det vill genomsyra bland ...

Av: Stefan Hammarén | 12 oktober, 2006
Essäer om litteratur & böcker

Viborgs fall 1944



Image
Förlusten av staden Viborg var psykologiskt förödande för finnarna.
Krigslitteraturen om andra världskriget är omfattande. Anthony Beevors böcker om Stalingrad, Berlin och spanska inbördeskriget har gått ut i stora upplagor. Nu ger en finsk krigsveteran och författare, Erik Appel f. 1924, ut en bok om en av de mest spektakulära händelserna under fortsättningskriget, nämligen Viborgs snabba fall på tio timmar den 20 juni 1944.

Boken med titeln "När allt gick fel" kom ut på Schildts förlag i augusti 2007. Appel har som krigshistoriker tidigare skrivit böcker som "Med döden i hälarna" om fjärrpatrullverksamhet bakom fiendens linjer. Den märkliga berättelsen om "Viborgs fall" är den första boken på svenska som behandlar denna dramatiska händelse då inte bara Viborgs utan hela Finlands öde hängde på ett hår.

Fortsättningskrigets slutskede innebar inledningsvis stora ryska militära framgångar och genombrott på Karelska näset vid Valkeasaari och Kuuterselkä. Den finska förlusten av "Karelens huvudstad" Viborg, var psykologiskt en katastrof för landet. Viborg var under svensktiden den yttersta utposten mot arvfienden i öster. I det självständiga Finland var karelarnas dynamiska huvudstad en utmanande sinnebild för landets frihet och självständighet.

Därför var dess symbolvärde stort. Överbefälhavaren, marskalk Mannerheim, hade utfärdat en dagorder att Viborg måste hållas. I verkligheten faller staden på tio timmar. Den militära katastrofen ledde också till att "syndabockar" måste utses. De som slutligen fick bära ansvaret var överste Armas Kemppi och major Kurt Bäckman. Kemppi var hjälteförklarad under vinterkriget då han som ytterst ansvarig framgångsrikt hade lett frontavsnittet vid Taipele som förblev obrutet ända till marsfreden.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Under fortsättningskriget hade Viborg återerövrats den 30/8 1941. Viborgarna återvände till staden i den förvissningen att de finska och tyska vapnen skulle segra. I mitten av 1942 hade staden 15 000 invånare och två år senare i slutet av maj 1944 hela 32 500 invånare. En civil administration hade byggts upp. Näringslivet blomstrade. Järnvägsförbindelserna kom igång redan i september 1941. Busstrafiken, elverket och posten var också samhällsfunktionerna som snabbt återställdes efter att ryssarna hade gett sig av. Industrierna hade det besvärligare då ryssarna hade evakuerat alla maskiner. Efter en tid var bankväsendet också på plats.

Även kulturlivet blomstrade med teater- och musik- och biblioteksverksamhet. Ryssarna hade av någon obegriplig anledning samlat ihop 80 000 böcker från skolor, ämbetsverk och privata bibliotek i det berömda "Runda tornet". Högen reddes upp och katalogiserades. De verk som hörde till det världsberömda Alvar Aalto biblioteket återfördes dit.

Skolorna startade igen vårterminen 1942. Gamla kända idrottsföreningar återupptog sin verksamhet. Stora friidrottstävlingar med kända idrottsmän som långdistanslöparen Viljo Heino var planerade till den 11 juni 1944 i Viborg. Allt fick ställas in då ryssarna körde igång sin stora offensiv på Näset och frontsoldaterna tvingades att återvända till sina enheter. Det visar hur hela Finland togs på sängen av det ryska anfallet. In i det sista vägrade Viborgarna tro att deras stolta stad än en gång skulle falla i fiendehänder.

Den 10 juni 1944 satte ryssarna igång sitt storanfall. Det var ett anfall som saknade motstycke och vars våldsamhet kom som en obehaglig överraskning för den finska militärledningen inklusive Mannerheim. Den finska frontlinjen brast och ryssarna rörde obevekligt framåt över hela Näset. Avståndet till Viborg var bara 100 km.

Civilbefolkningen fick ånyo snabbevakueras. Den ledande tjänstemannen i Viborg, stadsdirektören Arno Tuurna, lämnade staden den 17 juni. Fortfarande till den 18 juni fanns det civilbefolkning kvar i Viborg.

Den tjugonde finska brigaden under ledning av överste Armas Kemppi hade kastats in i striden med stränga order att till varje pris hålla Viborg.

Kommendör Armas Kemppi var uppskattad av både sina förmän och underlydande. I vinterkriget hade han framgångsrikt lett ett regemente vid det beryktade Taipaleavsnittet och under fortsättningskriget anfallsskedede hade han utmärkt sig vid de hårda genombrottstriderna vid Tyrjä. När den ryska stormen bröt lös på Karelska Näset fick Kemppi order att förflytta sig till Viborg och försvara staden.

Image
Finsk soldat.
Alla förväntade sig nu en hård och seg kamp om staden men ett antal missförstånd i den finska försvarsledningen ledde till att staden föll nästan utan strid. En missuppfattad order på lägre nivå ledde till att en pluton drog sig bakåt och snart greps hela kompaniet av panik. Fler enheter uppfattade tillbakadragandet som en order om reträtt och en stor lucka bildades i försvaret. Genom den strömmade snart ryskt pansar som kort efteråt oantastat kunde köra in på Viborgs gator.

Nu drabbades hela brigaden av panik och chefen överste Kemppi tvang hastigt lämna sin kommandoplats. Han beordrade den finska flaggans halande från slottstornet och gick sedan som en av de sista över Slottsbron. Många av männen i hans brigad kunde endast förmås att sluta fly genom överste Kai Savonjouises order "Hejda dem och skjut dem som vägrar vända om". Fältdomstolarna avkunnade också dödsdomar.

Viborgs snabba fall var en chock för såväl militärledningen som hela finska folket. Även ryssarna var överraskade. General Govorov meddelade Stalin att han skulle inta Helsingfors inom några veckor. Röda armén behövde dock några dagar på sig inför nästa framstöt över Viborgska viken och mot Tienhaara-Tali. Under dessa strider visade det sig dock att det finska försvaret var långtifrån knäckt. Försvaret hade också förstärkts med den tyska 303: e stormkanonbrigaden som hade skeppats över från Estland. Även de tyska Stukaplanen bidrog starkt till att finnarna kunde hejda den ryska framryckningen. Finlands självständighet som fri nation kunde säkras.

Efterspelet till Viborgs fall blev ett rättsligt förfarande. Staden hade ett stort symbolvärde. Marskalk Mannerheim var upprörd och en utredning inleddes. Erik Appel skriver i sin bok att förhören med olika inblandade visade att syndabockar söktes på en för det högre befälet "ofarlig nivå". Överste Kemppi var syndabock nummer ett och major Bäckman nummer två. Överste Kemppi konstaterade själv efteråt "Mitt uppdrag översteg gränsen för min förmåga".

Det som anfördes mot Kemppi var: "20 Brigadens kommendör, Överste Kemppi, tappade i en kritisk situation helt nerverna och efter att ha lämnat Viborg begav han sig i bil för att söka 1V Armekårens kommandoplats i Villmanstrand i stället för att han borde ha stannat och lett hopsamlandet av sina panikslagna män och organiserat försvaret på det avsnittet, för vilket han i främsta rummet var ansvarig. På så sätt hade han visat sig var fullkomligt olämplig att utföra det förtroendeuppdrag, som hade anförtrotts honom". Kemppi anhölls den 14 juli och Bäckman den 10 juli. Båda förpassades under en period till centralfängelset i Riihimäki. Kemppis fick ett symboliskt straff medan Bäckman dömdes till ett års tukthus. Innan domen han verkställas hade Bäckman tagit sitt liv.      

Rolf Karlman

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Toleranse og verdi i senmoderniteten

Innledning I dette essayet skriver jeg om hva som mer presist er lagt ned i toleransebegrepet, der ‘toleranse’ likeledes er uttrykk for ‘verdi’. Om det er slik at ‘moderniteten’ satte inn ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 10 juli, 2013

Shaw´s corner Foto Ivo Holmqvist

Engelska mil 1: Shaw´s Corner

Den andra bok som Jan Olof Olsson-Jolo gav ut efter debuten med ”Kungens Köpenhamn” hette ”Engelska mil” och var illustrerad av Birger Lundqvist. Omslaget är vackert, med kåsörens och ...

Av: Ivo Holmqvist | Resereportage | 03 augusti, 2016

Gabriella Olsson. Foto: Anna Langseth

Ragga sadist!

"- Chefsöverläkaren är min, sa jag bestämt, sadister växer inte på träd, jag ska ha honom."

Av: Gabriella Olsson | Gästkrönikör | 21 maj, 2015

Gunnar Lundin Vad dagen vet

VAD DAGEN VET       Måsarna i mars – de sista snöfläckarna har fått vingar!       En våg i havet En flagga fladdrar i vinden       Det händer att den som talar fort har något att dölja På ett långsamt ord kan ...

Av: Gunnar Lundin | Utopiska geografier | 05 augusti, 2013

Veckan från hyllan

Just nu pågår det ett VM i handboll i Sverige. Fotbollslandslaget är på turné i Sydafrika. Alla de stora fotbollsligorna ute i Europa pågår för fullt. Det spelas dessutom andra ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 23 januari, 2011

Litteraturens etik

Vad är autonomi? Finns det en litteraturens etik? Detta är de grundläggande frågorna för Carin Franzéns studie För en litteraturens etik som Mårten Björk granskar för Tidningen Kulturens räkning. Är ...

Av: Mårten Björk | Essäer om samhället | 18 december, 2007

Tills vidare (Essä i fragment)

Vad är redigering? Komposition av aforismer, det avgränsades oavslutade gräns? Formen måste fångas när den finns där – Sudelbuchigheten – och sedan komponera. Och hur leva? Att tillåta detta andra som händer ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer | 23 maj, 2013

Ivar Kreuger. En spännande entreprenör, i affärsvärlden

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Max Lundqvist | Övriga porträtt | 30 december, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.