Samurajkaraktärens givne arvinge, Keigo Kasuya, talar om sin senaste rollprestation i filmen Caterpillar.

  När det gäller regiansvarig för "Caterpillar" är det Kôji Wakamatsu (född 1936) började att regissera 1963 har idag gjort över 100 filmer (första titeln var "Hageshii onnatachi"). Förutom att ha ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 02 februari, 2011
Filmens porträtt

Diskbänksfantasyn erövrar världen! Men nu är Sara och Mats färdiga med sin värld

   Engelsforstrilogin (först kallad Cirkeltrilogin) utspelar sig i en vanlig svensk gymnasieskola med all den mobbing och utfrysning och alla de konflikter och intriger som handlingen i en svensk högstadieskola brukar innebära… men sedan ...

Av: Belinda Graham | 19 november, 2013
Övriga porträtt

Att sammanleva – om det sociala livets elementära responsivitet

Introduktion  Den svenske professorn i sociologi och socialpsykologi Johan Asplund inleder sin egentliga utveckling av temat, i sin bok "Det sociala livets elementära former" (DSL), med ett för honom typiskt etymologiskt ...

Av: Carsten Palmer Schale | 20 december, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Stefan Whilde

Psykiatrin – ett brott mot människofriden?

Som diagnos- och behandlingsmetod är psykiatrin med stor sannolikhet långt sjukare än sina patienter. Den delar frikostigt ut diagnoser och ordinerar substanser på ett sätt som gör psykiatrikern till en ...

Av: Tidningen Kulturen | 01 september, 2016
Stefan Whilde

När en etta blir en nolla



Image
Skolavslutning: Foto: Florence Montmar
Lilian O Montmar om en nygammal sed: nollningen som drabbar skolungdomarna som börjar gymnasiet.

Hösten 2007 urartade många nollningar. Alkoholförgiftade tonåringar fördes till ungdomsmottagningarna, där de fick sova av sig ruset.  För många unga slutade "festerna" i förnedring och sexuella kränkningar. Under denna höst, liksom under alla andra höstar, kommer mången "etta" att efter ett par veckor känna sig som en "nolla".

Förnedrande bilder från "nollningar" på berusade tonåringar i mer eller mindre avklätt tillstånd kommer att spridas via svenska fotosajter på nätet. De "välkomsts riter" som nu liksom förr genomförs på många gymnasieskolor har en lång tradition, men skillnaden är att det i de flesta skolor nuförtiden gäller att "döpa" alla "ettor" och inte bara vissa utvalda nykomlingar. Under förevändningen att spexet, förnedringsproceduren, är en del av "invalsriten", vill man skapa ordning i leden.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ett av målen i dagens skolpolitik är att främja jämställd- och jämlikhet. Köns-och klasstillhörighet ska inte behöva påverka en högstadieelevs gymnasieval. Men det är i verkligheten långt kvar till dess dessa mål kan uppfyllas, eftersom skolungdomarna själva drar osynliga gränser rakt igenom skolans lokaler på de skolor där teoretiska och praktiska program samsas under samma tak. I gamla läroverkslokaler i många svenska städer passerar elever och lärare fortfarande in genom portaler med inskriptionen "Högre allmänt läroverk", medan den forna yrkesskolans platta industriliknande byggnader utanför städerna står för en annorlunda skolkultur.

Eleverna klumpar ihop sig efter traditionella och ännu rådande klass- och könsstrukturer. Jämställdhet och jämlikhet är således teoretiska och undanskymda begrepp i "en skola för alla" till förmån för borglig särart och klasshierarkier. Om invalsprocedurer och hemliga riter berättar Maria Sundkvist i sin bok "Klassens Klasser", 2006, där hon bl.a. redovisar samtal med elever på olika gymnasieskolor. "Invalsstrukturerna bär stora likheter med ålderdomliga föreställningar om människans väg genom livet och också om livet efter detta", skriver hon.

Precis som i samhället i övrigt positionerar sig eleven i skolan efter social bakgrund, etnisk tillhörighet, kön och ålder, något som skapar både makt och vanmakt.  Varje individ kan givetvis tillhöra flera kulturer samtidigt. Talet om "en skola för alla" sker parallellt med att hierarkierna förstärks. De gamla gymnasieföreningarna existerar fortfarande och syftar till att konservera skolornas gamla ärevördiga traditioner. Ett medlemskap i en sådan förening var och är mycket åtråvärt. På flera skolor poängteras det vilka fördelar ett medlemskap ger senare i livet. ( Se exempelvis www.delagardie.se/meranstudier).  På www.ungdomar.se förklarar en gymnasieelev invalskriterierna: "Nya medlemmar tar de utifrån de 1:or som börjar på skolan och som de själva tycker verkar "värda" att gå i deras förening. Och det anses vara ganska smickrande att bli tillfrågad. 1:an får gå på intervju, och sen tar medlemmarna ett beslut om de vill ha med den nye. De brukar ta in runt 7 nya 1:or varje år."

80 föreningar finns angivna i Kungliga bibliotekets arkiv av vilka de flesta tillkom under 1800-talets senare del. Traditionellt var dessa föreningar bara till för manliga studerande. Man blev utvald till att bli invald och flertalet föreningar knyter an till grekisk, romersk och fornnordisk mytologi med skandinaviska eller nationella drag. Föreningsnamn som Brage, Bore, Heimdal, Balder, Svea, Edda och Runa förekommer. I de hemliga invalsriterna ingick då som nu en viss förnedring. Även unga män med våldsamma utagerande drag och egenskaper fick visa prov på självbehärskningens konst i mycket utsatta lägen. Om en man blev utsatt för frestelser, skulle han kunna kontrollera sig. Manligheten skulle bevisas och befästas genom att äldre medlemmar utsatte yngre för kränkande behandlingar. Vulgära sexuella anspelningar på relationer med tvivelaktiga kvinnor ingick.

Genom symboliska kvinnogestalter skändades kvinnorna i slutna invalsrum. Genom invalet tillhörde man de utvalda, något som gav tillträde till en rad olika förmåner. Nu var man en person som ansågs kunna bedöma och definiera andra personers värde. Symboler i form av mössor, nålar, brevpapper, hedersdiplom, slipsar, skjortor, märkeskläder och klädstil, kåpor som uniformer, något som för tankarna till Klu Klux Klan, skapades för att särskilja medlemmar från icke medlemmar. Efter det att läroverken öppnades för kvinnor år 1927 tillkom stadgeändringar som hindrade kvinnor från att bli invalda i de manliga föreningarna, men ibland kunde en kvinna väljas in som maskot . Maria Sundkvist skriver i sin bok "Klassens Klasser" på sid. 87: " Idén med en miss Fanan som skulle väljas av lärare vid en morgonbön vittnar om en medvetenhet om och drift med lärarnas makt och skolans ritualer. Det visar likaså hur kvinnor gjordes om till ett objekt, ett kuttersmycke som medlemmarna skulle titta sig mätta på."

Enligt Sveriges studenter, del XX (1974) sid. 109  och 1966 års ordförande "var det ytterst få kvinnor i det sena 1920-talet som åtnjöt privilegiet att påbörja högre utbildning i ett mansbehärskat forum; flickorna sattes längst bak i klassrummet, tilltalades med efternamn och fick underdånligt svara på de frågor som tillställdes och kraven på dem och deras studier var förvisso högre än på de manliga kollegorna. Det faller sig därför ganska naturligt att de kvinnliga gymnasisterna kom att hålla samman, deras umgänge skar över ämneslinjerna från den matematiska på reallinjen till den språkliga latinlinjen." Kvinnorna grundade därför sina egna föreningar, exempelvis "Kvinnliga Gymnasistföreningen Runa", som existerar intill dags datum.

Som en reaktion mot alla föreningar bildades Antiföreningen Ekströms i början av 60-talet med syfte att skapa kaos och nedvärdera de traditionella föreningarnas kapitalvärde. Medlemmarna åt och smorde in sina nakna kroppar i Ekströms chokladpudding, klädde sig iögonfallande, färgade håret i alla regnbågens färger, använde ett grovt språk med sexistiska uttryck och svordomar och påstod sig alla vara homosexuella. Ekströms Antiförening ställde sig i opposition till allt vad traditioner hette och utmanade de traditionella föreningarna under devisen "Tönt är tufft", något som gav dem status som supermacho och antifeminister.

Men liksom de gängse föreningarna accepterade Ekströms Antiförening enbart medlemmar från de teoretiska utbildningarna och uteslöt alltså alla yrkesförberedande program. Under en viss tid var de yrkesförberedande programmen tvååriga och på en direkt fråga varför Ekströms Antiförening inte accepterade medlemmar från yrkesprogrammen blev svaret "att det inte var lämpligt, eftersom yrkeselever var frånvarande från skolan, när de praktiserade och deras utbildningstid var kort..." (Se "Klassens Klasser" av Maria Sundkvist s. 68 ff.)

Har då de många skolreformerna lett till "en gymnasieskola för alla"? Enligt Donald Broadys studie i SOU 2000:39, s. 59, "är det naturvetenskapliga programmets naturvetenskapliga gren en säker investering för ekonomiskt och i synnerhet kulturellt bemedlade grupper". Enligt studien deltog 37 procent av alla läkarbarn och 32 procent av alla universitetslärarbarn i denna utbildning läsåret 1998/99. Distinktionerna mellan arbetare och borglighet har alltså cementerats. Detta vittnar om att det gamla läroverkets normer och traditioner bevarats med skolledningarnas goda minne. När "en skola för alla" synes förringa värdet av gymnasiestudier och gymnasiebetyg, eftersträvar de som anser sig tillhöra eliten medlemskap i ansedda föreningar. De är de utvalda.  Därför kan skolpolitikerna utmåla sina höga ideal bäst de vill.

Lilian O. Montmar

Ur arkivet

view_module reorder

Hur olika utställningars kemi samverkar i utställningsrummet

– intervju med Jan-Erik Lundström på Bildmuseet i Umeå TEMA VÄSTERBOTTEN Ur Joachim Schmids utställning Fotografier 1982 – 2007. Utsikten är global från Bildmuseet på Gammlia i Umeå. Fokus riktas mot det mest ...

Av: Niels Hebert | Essäer om konst | 10 februari, 2008

Världen är kall och ödslig

Världen är kall och ödslig Här är Europas kokande gryta av arbetslöshet och elände. Imponerande är det onekligen, men tröstlöst.  Tidningen Kulturens Crister Enander besöker i andanom Karin Boyes Världsstat. Det finns ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 02 november, 2006

Byt ut betongen mot ett hårigt mansbröst

Varför ser all graffiti likadan ut och varför blir så många gråtarga över konst på gatan? Det är två av frågorna som väcks under Urban Arts Manifestation som i slutet ...

Av: Sofie Valfridsson | Kulturreportage | 13 juni, 2009

Bild Hebriana Alainentalo

Trollkarlen

Dikt av Percival i pingstens tid

Av: Percival | Utopiska geografier | 12 maj, 2016

Otto Bismarcks staty som påminnelse om en gemensam historia

Otto Bismarcks staty som påminnelse om en gemensam historia Av en ren slump råkade man hitta i den polska byn Nakomiady (tyska Eichmedien) en staty av Otto Bismarck. Den restes ...

Av: Tidningen Kulturen | Essäer om politiken | 02 september, 2006

Korset. Bild: Hebriana Alainentalo

Erik Axel Blomberg – Hem!

Göran af Gröning om Erik Blomberg (1894-1965) och arvet från hans skrivargärning som visade honom ”vägen hem”.

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 15 februari, 2015

Varför firar vi jul?

Ty ett barn har fötts, en son är oss givenVäldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste. (Jes. 9:6). På något sätt är ...

Av: .Lars-Erik Gardell | Övriga porträtt | 24 december, 2009

Den på Stockholms filmfestival 2014 Bronshästnominerade filmen Keeping Room av David Barber

Intervju med Daniel Barber

Roberto Fogelberg Rota intervjuar regissören till filmen "Keeping Room", en film om det amerikanska inbördeskriget, vars historia och foto i hög grad imponerat intervjuaren.

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 15 april, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.