Med novellen som sitt format … intervju med Éilís Ni Dhuibhne

Novellpriset. Om det fanns ett internationellt sådant skulle Éilís Ni Dhuibhne ligga bra till ... hon har redan vunnit flera priser för sina noveller och novellsamlingar på Irland, både på ...

Av: Belinda Graham | 02 januari, 2013
Litteraturens porträtt

 Marie Tonkin

Om förlåtelse som motståndshandling

En ny brinnande aktuell krönika av Marie Tonkin

Av: Marie Tonkin | 24 mars, 2017
Gästkrönikör

Serbiska Vinča var Europas första "stad"

Det som gör Vinča i Belgrads trakt till en sådan spännande och fascinerande plats är de faktum att boplatsen uppvisar många av de karaktäristika som vi idag anser synonymt med ...

Av: Jeremija Isakovič | 07 augusti, 2011
Kulturreportage

Benjamin 4

  Om Om

Av: Håkan Eklund | 03 september, 2011
Kulturen strippar

När en etta blir en nolla



Image
Skolavslutning: Foto: Florence Montmar
Lilian O Montmar om en nygammal sed: nollningen som drabbar skolungdomarna som börjar gymnasiet.

Hösten 2007 urartade många nollningar. Alkoholförgiftade tonåringar fördes till ungdomsmottagningarna, där de fick sova av sig ruset.  För många unga slutade "festerna" i förnedring och sexuella kränkningar. Under denna höst, liksom under alla andra höstar, kommer mången "etta" att efter ett par veckor känna sig som en "nolla".

Förnedrande bilder från "nollningar" på berusade tonåringar i mer eller mindre avklätt tillstånd kommer att spridas via svenska fotosajter på nätet. De "välkomsts riter" som nu liksom förr genomförs på många gymnasieskolor har en lång tradition, men skillnaden är att det i de flesta skolor nuförtiden gäller att "döpa" alla "ettor" och inte bara vissa utvalda nykomlingar. Under förevändningen att spexet, förnedringsproceduren, är en del av "invalsriten", vill man skapa ordning i leden.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ett av målen i dagens skolpolitik är att främja jämställd- och jämlikhet. Köns-och klasstillhörighet ska inte behöva påverka en högstadieelevs gymnasieval. Men det är i verkligheten långt kvar till dess dessa mål kan uppfyllas, eftersom skolungdomarna själva drar osynliga gränser rakt igenom skolans lokaler på de skolor där teoretiska och praktiska program samsas under samma tak. I gamla läroverkslokaler i många svenska städer passerar elever och lärare fortfarande in genom portaler med inskriptionen "Högre allmänt läroverk", medan den forna yrkesskolans platta industriliknande byggnader utanför städerna står för en annorlunda skolkultur.

Eleverna klumpar ihop sig efter traditionella och ännu rådande klass- och könsstrukturer. Jämställdhet och jämlikhet är således teoretiska och undanskymda begrepp i "en skola för alla" till förmån för borglig särart och klasshierarkier. Om invalsprocedurer och hemliga riter berättar Maria Sundkvist i sin bok "Klassens Klasser", 2006, där hon bl.a. redovisar samtal med elever på olika gymnasieskolor. "Invalsstrukturerna bär stora likheter med ålderdomliga föreställningar om människans väg genom livet och också om livet efter detta", skriver hon.

Precis som i samhället i övrigt positionerar sig eleven i skolan efter social bakgrund, etnisk tillhörighet, kön och ålder, något som skapar både makt och vanmakt.  Varje individ kan givetvis tillhöra flera kulturer samtidigt. Talet om "en skola för alla" sker parallellt med att hierarkierna förstärks. De gamla gymnasieföreningarna existerar fortfarande och syftar till att konservera skolornas gamla ärevördiga traditioner. Ett medlemskap i en sådan förening var och är mycket åtråvärt. På flera skolor poängteras det vilka fördelar ett medlemskap ger senare i livet. ( Se exempelvis www.delagardie.se/meranstudier).  På www.ungdomar.se förklarar en gymnasieelev invalskriterierna: "Nya medlemmar tar de utifrån de 1:or som börjar på skolan och som de själva tycker verkar "värda" att gå i deras förening. Och det anses vara ganska smickrande att bli tillfrågad. 1:an får gå på intervju, och sen tar medlemmarna ett beslut om de vill ha med den nye. De brukar ta in runt 7 nya 1:or varje år."

80 föreningar finns angivna i Kungliga bibliotekets arkiv av vilka de flesta tillkom under 1800-talets senare del. Traditionellt var dessa föreningar bara till för manliga studerande. Man blev utvald till att bli invald och flertalet föreningar knyter an till grekisk, romersk och fornnordisk mytologi med skandinaviska eller nationella drag. Föreningsnamn som Brage, Bore, Heimdal, Balder, Svea, Edda och Runa förekommer. I de hemliga invalsriterna ingick då som nu en viss förnedring. Även unga män med våldsamma utagerande drag och egenskaper fick visa prov på självbehärskningens konst i mycket utsatta lägen. Om en man blev utsatt för frestelser, skulle han kunna kontrollera sig. Manligheten skulle bevisas och befästas genom att äldre medlemmar utsatte yngre för kränkande behandlingar. Vulgära sexuella anspelningar på relationer med tvivelaktiga kvinnor ingick.

Genom symboliska kvinnogestalter skändades kvinnorna i slutna invalsrum. Genom invalet tillhörde man de utvalda, något som gav tillträde till en rad olika förmåner. Nu var man en person som ansågs kunna bedöma och definiera andra personers värde. Symboler i form av mössor, nålar, brevpapper, hedersdiplom, slipsar, skjortor, märkeskläder och klädstil, kåpor som uniformer, något som för tankarna till Klu Klux Klan, skapades för att särskilja medlemmar från icke medlemmar. Efter det att läroverken öppnades för kvinnor år 1927 tillkom stadgeändringar som hindrade kvinnor från att bli invalda i de manliga föreningarna, men ibland kunde en kvinna väljas in som maskot . Maria Sundkvist skriver i sin bok "Klassens Klasser" på sid. 87: " Idén med en miss Fanan som skulle väljas av lärare vid en morgonbön vittnar om en medvetenhet om och drift med lärarnas makt och skolans ritualer. Det visar likaså hur kvinnor gjordes om till ett objekt, ett kuttersmycke som medlemmarna skulle titta sig mätta på."

Enligt Sveriges studenter, del XX (1974) sid. 109  och 1966 års ordförande "var det ytterst få kvinnor i det sena 1920-talet som åtnjöt privilegiet att påbörja högre utbildning i ett mansbehärskat forum; flickorna sattes längst bak i klassrummet, tilltalades med efternamn och fick underdånligt svara på de frågor som tillställdes och kraven på dem och deras studier var förvisso högre än på de manliga kollegorna. Det faller sig därför ganska naturligt att de kvinnliga gymnasisterna kom att hålla samman, deras umgänge skar över ämneslinjerna från den matematiska på reallinjen till den språkliga latinlinjen." Kvinnorna grundade därför sina egna föreningar, exempelvis "Kvinnliga Gymnasistföreningen Runa", som existerar intill dags datum.

Som en reaktion mot alla föreningar bildades Antiföreningen Ekströms i början av 60-talet med syfte att skapa kaos och nedvärdera de traditionella föreningarnas kapitalvärde. Medlemmarna åt och smorde in sina nakna kroppar i Ekströms chokladpudding, klädde sig iögonfallande, färgade håret i alla regnbågens färger, använde ett grovt språk med sexistiska uttryck och svordomar och påstod sig alla vara homosexuella. Ekströms Antiförening ställde sig i opposition till allt vad traditioner hette och utmanade de traditionella föreningarna under devisen "Tönt är tufft", något som gav dem status som supermacho och antifeminister.

Men liksom de gängse föreningarna accepterade Ekströms Antiförening enbart medlemmar från de teoretiska utbildningarna och uteslöt alltså alla yrkesförberedande program. Under en viss tid var de yrkesförberedande programmen tvååriga och på en direkt fråga varför Ekströms Antiförening inte accepterade medlemmar från yrkesprogrammen blev svaret "att det inte var lämpligt, eftersom yrkeselever var frånvarande från skolan, när de praktiserade och deras utbildningstid var kort..." (Se "Klassens Klasser" av Maria Sundkvist s. 68 ff.)

Har då de många skolreformerna lett till "en gymnasieskola för alla"? Enligt Donald Broadys studie i SOU 2000:39, s. 59, "är det naturvetenskapliga programmets naturvetenskapliga gren en säker investering för ekonomiskt och i synnerhet kulturellt bemedlade grupper". Enligt studien deltog 37 procent av alla läkarbarn och 32 procent av alla universitetslärarbarn i denna utbildning läsåret 1998/99. Distinktionerna mellan arbetare och borglighet har alltså cementerats. Detta vittnar om att det gamla läroverkets normer och traditioner bevarats med skolledningarnas goda minne. När "en skola för alla" synes förringa värdet av gymnasiestudier och gymnasiebetyg, eftersträvar de som anser sig tillhöra eliten medlemskap i ansedda föreningar. De är de utvalda.  Därför kan skolpolitikerna utmåla sina höga ideal bäst de vill.

Lilian O. Montmar

Ur arkivet

view_module reorder

Percy Bysshe Shelley - en glömd poet

I Anthony Burgess roman A Clockwork Orange har den mest korkade av ultravåldsligisten Alexs kumpaner, Dim, en mask som föreställer "a poet veck called Peebee Shelley".

Av: Björn Kohlström | Essäer om litteratur & böcker | 05 juli, 2008

Visionära rum

Vi behöver alla våra visionära rum. En förening hyr en lokal och verksamheten frodas. Ett företag bygger, växer och producerar. En församling lånar ett rum och samlar de troende. Ibland ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 06 augusti, 2012

Cyborger och diskurser

Vilken roll kommer cyborgens identitet spela i framtida kontexter när det inte längre finns något diskursivt kön som upprätthåller sociala och mellanmänskliga relationer? Eller snarare, vilka problem uppstår i människans ...

Av: Lejla Fazlic | Agora - filosofiska essäer | 01 juni, 2013

Sandra Bengtsson Stiskalo, Dikter

Sandra Bengtsson Stiskalo. Skriver sedan länge dikt men numera även prosa, processen är maklig men kontinuerlig och hon välkomnar dess krav om större utrymme. På hemsidan www.stiskalo.com skriver hon om ...

Av: Sandra Bengtsson Stiskalo | Utopiska geografier | 26 december, 2011

Staffan Hellstrand och Roger Karlsson, foto Linda Berg

Dundersuccé på musikaliskt jubileum

Roger Karlsson är en sympatisk artist, som skriver fina texter med bra melodier. Roger Karlsson är en punkare med massor med energi

Av: Thomas Wihlman | Musikens porträtt | 03 oktober, 2016

Drömmen är tingets isolering

Spiegel: noch nie hat man wissend beschrieben, was ihr in euerem Wesen seid. (Rilke)

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 10 maj, 2017

Nina Ahlzén. Gårdsten

Nina Ahlzén bor i Göteborg. Skriver regelbundet för Dagensbok.com och medverkat i diverse antologier. Har tidigare utkommit med två diktsamlingar "Man kan inte mota en gryning", Pupill Förlag och "Och ...

Av: Nina Ahlzén | Utopiska geografier | 24 mars, 2014

lunanuova. Foto: Gilda Melodia

Bortom det tänkta i en tankes poetik

”… men förhållandet kvarstod: han blev aldrig sig själv, aldrig frigjord, aldrig en avslutad individ. Han förblev en mistel, som icke kunde växa utan att bäras upp av ett träd; ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 05 november, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.