Beatrice Månsdotter 

Bilden av en dröm, och något som försvann

Hennes blick fastnar på en punkt lite längre bort. En suddig kontur på en vägg. Kanske har det tidigare hängt en tavla där. Ett märke som försökts täckas över. Ett ...

Av: Beatrice Månsdotter | 17 december, 2017
Utopiska geografier

Det där med tajming

Somliga påstår att allt sker när det är meningen det ska ske. Andra påstår att vi själva fattar beslut, och konsekvenserna, goda som onda, får vi således som ett resultat ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 15 maj, 2014
Gästkrönikör

”Även en värld som skapar sig själv, måste en gång ha blivit skapad.”

Under en resa i Indien i december 1993, arrangerad av Samuel Strandberg i Samuel Travels, kom jag till den lilla staden Rishikesh, där Ganges flyter ut ur Himalaya. Att vi ...

Av: Erland Lagerroth | 04 oktober, 2013
Övriga porträtt

Illustration:  Hebriana Alainentalo

Raka vägen in i musikens blödande hjärta

När musikskribenten Lennart Persson avled i maj 2009 lämnade han efter sig en stor mängd texter från ett ansenligt antal musik- och nöjestidningar. Allt det han skrev för Sonic från ...

Av: Peter Sjöblom | 07 augusti, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Islam och den svarte mannens börda – Edward Blyden om Afrika



Image
Edward Wilmot Blyden. Foto: Africa within

Den arabiska religionen har detta drag: att den predikats för och accepterats av alla kända raser – den kaukasiska, den mongoliska, den negroida. Sem, Ham och Jafet, alla enas under dess fana och talar dess språk. Kristendomen har aldrig varit kapabel att sålunda ena olika och skilda raser. – Edward W. Blyden 1902.Historien är välkänd. I slutet på 1800-talet inleddes en mellaneuropeisk kapplöpning om den afrikanska kontinenten. På europeiska toppmöten beslutades om vem som skulle ha rätt till vad och Afrikas gränser drogs med linjal. Detta Afrika – objektet för civilisering – föreställdes klämt mellan ett Europa representerande framtiden och en Orient liktydig med barbari. Den ”arabiska slavhandeln” var en av de centrala figurerna i den ideologiska legitimeringen av europeisk expansion. Europa, vars efterfrågan på kroppar skapat förutsättningar för en slavhandel av aldrig tidigare skådat format, skapade nu sig självt som den främsta garanten för en värld fri från slaveri.

Edward W. Blyden, upphovsmannen till det inledande citatet, föddes 1832 på Saint Thomas i Karibien. 18 år gammal anlände han till Liberia, ett land grundat för att genom ”återvandring” bli lösning på ”problemet” med fria svarta i USA. Bara några år före Blydens ankomst hade de amerikanska ”återvandrarna” förklarat landet självständigt, och här inledde Blyden en politisk och diplomatisk karriär. I Liberia och i Sierra Leone tog hans tankar om relationen mellan den kristna europeiska civilisationen å ena sidan, och islam å andra, form. Det är i skärningspunkten mellan de två religionerna som Blyden – en svart man i en rasistisk värld – skapar sig en plats att tala utifrån. Denna är en inverteringarnas plats: ”den vite mannens börda” blir ”den svarte mannens börda”, och i det som från europeisk horisont är slaveri finner Blyden Afrikas möjlighet till frihet:

Civilisation har sina fördelar och sina nackdelar, sina privilegier och sina bördor; den vite mannens börda och den svarte mannens börda. För afrikanen, som tvingas komma i kontakt med den, erbjuder den islamiska religionen den största tröst och det största skydd. […] Utlänningen brister aldrig i respekt för honom när han presenterar sig själv med den muhammedanska trons emblem. 

Blyden författade böcker, pamfletter och artiklar. Under 1900-talets första år publicerades flera av hans artiklar i Journal of African Society. Artikeln från vilken citatet ovan är hämtat, Islam in Western Soudan från 1902, försågs med en redaktionell slutnot som förklarar att författaren är en ”renrasig infödd” (pure-blooded native). Påpekandet hade sina skäl. Redan 1887 hade Blydens Christianity, Islam, and the Negro Race kommit ut i Storbritannien och skapat kontrovers: kunde verkligen en neger ha skrivit dessa ord? I ett brev till redaktören skriver Blyden att det inte är ”mer än rättvist mot Afrika att låta en av hennes egna söner förklara vad miljoner av hans folk känner och tycker”.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Så skapar Blyden sig själv som en ”Afrikas son”. Hans karibiska år försvinner bakom den identitet han skapar sig som afrikan. Men alternativet till västerländsk imperialistisk rasism finner han inte i det hedniska Afrika. Detta framstår hos Blyden emellanåt tämligen likt den imperialistiska fantasin om det. Istället vänder han sig till islam. Däri finner Blyden en tradition som Europa inte enkelt kan avfärda som kulturlös, men som samtidigt kan användas som grund för att formulera ett antirasistiskt och antiimperialistiskt språk.

Men Blyden är en försiktig skribent. Mån om att inte göra sig omöjlig i de kretsar han söker påverka, är det inte västerländsk civilisation som sådan han jämför med islam. Istället fokuserar han på just kristen mission. Med en distanserad blick jämför han kristendom och islam, och vinner i sin kristendomskritik sympati från sekularistiska intellektuella i Europa. Han vet att han rör sig på minerad mark. Och detta märks inte bara mellan hans egna rader. Tre år efter Islam in Western Soudan, publicerar han en artikel med titeln The Koran in Africa. I den senare artikeln är Blydens blickfång bredare, men även här återvänder han till Sudan. Och Sudan är sannerligen minerat. När Blyden talar om islams positiva påverkan på befolkningen, dess bildande och enande kapacitet, nämner han inte vad som skett i landet bara några år tidigare.

Det var här den islamiska mahdistiska revolten mot det brittiskstödda Egypten bröt ut på 1880-talet, under Muhammad Ahmad. Revolten kulminerade med general Charles George Gordons död och det brittiska tillbakadragandet från Sudan. Från europeisk horisont framstod det militariserade mahdistiska styret som ett uttryck för barbarisk fanatism. Storbritannien tog sin revansch genom den våldsamma segern över mahdisterna i slaget vid Omdurman 1898. Det är härifrån en ung Winston Churchill rapporterar nedmejandet av motståndarna i termer av ”en härlig sport”.

När Blyden rör sig i Sudan åkallar han ett gammalt spöke – den sudanesiske muslimen – att fråga till råds: vart går vägen mot framtiden för Afrika? Den avgörande skillnaden mellan kristendom och islam är enligt Blyden den att medan islam förmått förena människor av alla raser, har inte någon av kristendomens riktningar någonsin kunnat ge ett förutsättningslöst välkomnande åt Ham och Sem. Detta trots att ”jafetiterna” inte bara förutsatt att alla bör bli kristna, utan att de också vill bli det.

Referensen är Bibeln; den historia med vilken européerna i århundraden försvarade det transatlantiska slaveriet. Ham, Sem och Jafet var Noas tre söner, i traditionen förbundna med Afrika, Asien och Europa. Noa uttalar en förbannelse över Hams son Kanaan, och dömer denne att tjäna sina bröder. Hamiten, afrikanen: en slav. Men mot denna tradition ställer Blyden Pauli ord – nu är ingen längre jude eller grek – och pekar skoningslöst ut den kristna universalismens misslyckande att leva upp till dem. Det var ändå, skriver Blyden, ”från en mörk ras som Europa emottog Evangeliet; men i samma ögonblick som det korsade Bosporen blev det Europas rasliga monopol”.

Även om Blyden, som vi sett, skapar sig och skapas som autentisk afrikan (pure-blooded native), skall vi inte göra misstaget att ta honom för en röst utanför västerlandet. Hans möjlighet att tala är kopplad till hans position inom systemet; den röst som ges honom, ges inte ”vildar” från Afrika. Men han befinner sig vid själva gränsen av detta system, och markerar därmed även kritikens gränser. Afrika, en kontinent i brist, trängtar mission. Men det är islam och inte kristendom som kan åtgärda denna brist, islam som förblivit sin historia trogen på ett sätt som kristendomen inte förmått. Kristendomens oförmåga till jämlikhet är emellertid inte, säger Blyden, dess eget fel:
   
[F]elet hör till det jordiska kärl i vilket skatten förvaras. En imperieras har inte kompetensen att bevara nazarenens enkelhet och sprida hans läror såsom han yttrade dem. Det är inte imperialismens ärende att göra människor, utan att skapa undersåtar, inte att frälsa själar, utan att styra kroppar.

I den västerländska imperialistiska retoriken representerade västerlandet det universella i kontrast mot en andre alltid bunden till sin kropp, sin ras, sin tradition. Men för Blyden blir kontrasten mellan den ursprungliga kristna läran och kristendomens samtida manifestationer, tecknet på att det är den vite mannen som är ohjälpligt fjättrad vid sin kropp och sin ras, och som därmed inte kan annat än fjättra andra. Alternativet för den svarta människan i Afrika blir islam, vilken framstår som en verkligt universell religion; en religion som förenar Ham, Sem och Jafet och som kan skapa den enhet det allt mer sönderskurna Afrika så bittert behöver.

Patricia Lorenzoni
Doktor i idéhistoria vid Göteborgs universitet

Ur arkivet

view_module reorder
Freke Räihä

En dikt till den döde gubbpoeten

Det är något symptomatiskt med att en av Sveriges främsta uttolkare av svenskhet är invandrare. Jag kommer inte undan det. Och likaså hur diktaren gick i exil från nationen för ...

Av: Freke Räihä | Utopiska geografier | 13 februari, 2015

Den katt som ej utbytas kan

Barnets katt är död, och den kommer ej åter. Men, som taget ur en barnbok – kommer en vuxen människa, kanske en förälder, hem med en ny katt. Det är ...

Av: Robert Halvarsson | Kulturreportage | 30 juli, 2013

Veckan från hyllan, Vecka 19, 2012

Det är 100 år sedan OS i Stockholm invigdes. Jag har aldrig förstått varför en del envisas med att kalla idrott för kultur, idrott är väl sig själv gott nog ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 05 maj, 2012

Lemminkäinens moder Mor, shaman och vishetslärare

Nu går man på finskt håll till sina rötter och fördjupar sig i nationaleposet Kalevala. Det omfattande verket Kalevala ja laulettu runo handlar om hur den folkdiktning som Kalevala bygger ...

Av: Nina Michael | Essäer | 09 september, 2013

Litteraturen och verkligheten. Altstadt, Linderborg och Lundberg

Verkligheten kan ibland vara besvärlig. Kristdemokraternas ledare talade för några år sedan om 'verklighetens folk' och försökte genom denna definition hopfogad som en sanningsägande metafor ta fram en opinion som ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 26 april, 2013

Är Kolumbusdagen värd att firas?

Världen våndas under deras förtryck som vill den väl (Rabindranath Tagore) Kolumbusdagen firas i USA sedan år 1937 den andra måndagen i oktober till minne av Kristoffer Kolumbus ankomst till Amerika ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 12 oktober, 2013

Ernfrid Lindqvist, ungdomsporträtt innan han gifte sig med sin Selma (Foto privat).

Finland 100 år

Det har sagts att sedan Sverige förlorade Finland i 1808–1909 års krig har Sverige inte haft någon historia. Jag har genom åren grubblat över påståendet. Men när går jag igenom ...

Av: Thomas Wihlman | Reportage om politik & samhälle | 06 december, 2017

Christopher Baker, Murmur Study

Twitter – ett ständigt flöde av konst

Det konstanta flödet av statusuppdateringar och tweets kan tyckas meningslöst. Men faktum är att det blir ett tacksamt material att använda i kritiken av vår samtid.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 31 januari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.