Under ordens skuggor. En natt med Gunnar Ekelöf

Det är stilla och stjärnklart, snön nypackad och gnistrande därute, klockan är tre i den mörka vinternatten när jag sakta läser mig in under Gunnar Ekelöfs djupa ordskuggor. Här talar ...

Av: Benny Holmberg | 01 januari, 2013
Litteraturens porträtt

Ett finskt trauma

”Kvinnogardisterna står i stadshusets fönster och skjuter mot de överlägsna vita styrkorna. Männen vill ge upp, men kvinnorna vägrar. Likhögarna på gatorna växer och Tammerfors står i brand. Det är ...

Av: Rolf Karlman | 02 februari, 2017
Essäer om politiken

Näsornas näsbänderska

Så som de en del såg ut nånting i likhet amasonskorna, amasonskara, amasonszons tyngdupplyfterskorna till yes no right boxare som dotter H Duda Dada Yankovich plulubaschschiskans en rotryckerska avsluttråderska näsbänderska ...

Av: Stefan Hammarén | 21 november, 2012
Stefan Hammarén

Detalj ur Begravningen av greve Orgaz (1586–1588), El Greco

Greken från Kreta

I skuggan av de välvda gångarna nere vid Heraklions hamn på Kreta stötte jag på ett par skyltar som berättade att den gamla hamnen från den venetianska tiden hade varit ...

Av: Mathias Jansson | 30 juli, 2016
Konstens porträtt

Occidentalism – de andras syn på oss



Image
Detalj från katedralen i Chartres. Foto: Guido Zeccola
TEMA ÖST-VÄST

Orientalism brukar definieras som ett akademiskt eller tankemässigt perspektiv som har varit grundläggande för hur västerlänningar har betraktat ”Orienten”. Inom ramarna för denna tanketradition har framställningar av de andra gjorts på ett sätt som accentuerar skillnaderna mellan oss och dem. Det är inget märkligt med denna tendens att polarisera och jämföra. För att överhuvudtaget förstå det vi möter behöver vi referensramar och vi behöver jämföra med något vi känner till. Våra västliga referensramar ger oss vissa värderingsmönster och sätt att betrakta världen på som vi inte nödvändigtvis är medvetna om. Vi drar gränser mellan oss och dem, som vi uppfattar som annorlunda oss, på ett ofta godtyckligt och omedvetet sätt.

På ett liknande sätt görs detta inom den tradition vi kallar occidentalism.

Occidentalismen är till stora delar ett svar på orientalismen och kan definieras på ett liknande sätt. Många som skriver om occidentalism diskuterar det i relation till islam och muslimer men det är ett begrepp som är vidare än så och kan inkludera andra asiatiska (orientaliska) icke-muslimska perspektiv, till exempel japanska eller buddhistiska.

Som utgångspunkt kan man säga att occidentalism är den självklara syn som västerlänningar har på sig själva och som delvis formas genom en generaliserad syn på de andra. Men samtidigt rör occidentalism bilden av, eller attityden till, västvärlden som finns i öst. Denna attityd har naturligtvis påverkats av kolonisering och globalisering. Även många intellektuella i Orienten har även läst boken Orientalism och är väl förtrogna med Saids resonemang.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Denna uppfattning är många gånger är lika stereotyp som orientalismens framställningar av den andre. Ibland är occidentalistiska tankegångar direkt avogt inställda till det som ses som västligt. På så vis kan man tala om occidentalism som en slags omvänd orientalism. Däremot innebär inte det att occidentalism har haft samma maktposition som orientalism utan snarast gäller detta det tankemässiga perspektivet, vilket är viktigt att komma ihåg.

Det finns även forskare som i termen endast ser negativa och anti-västliga tendenser, till exempel Ian Buruma i Occidentalism: the West in the Eyes of Its Enemies (2004) och Avishai Margalit i Occidentalism: a Short History of Anti-Westernism (2004).

På svenska finns en lättillgänglig bok i ämnet av Mohammad Fazlhashemi, Occidentalism: Idéer om väst och modernitet bland muslimska tänkare (2005). Fazlhashemi förklarar occidentalismen som muslimska perspektiv på västvärlden och han fokuserar främst på iranska och shiitiska tänkare och aktivister. I boken framgår att det även finns positiva hållningar gentemot västvärlden inom den occidentalistiska idétraditionen.

Occidentalism innebär som regel en objektivering av västerlandet (Occidenten) och den innehåller en önskan om att skapa en intellektuell tradition som inte imiterar västliga traditioner. Västvärlden har länge setts som en källa för kunskap, men genom ett occidentalistiskt perspektiv kan även västvärlden göras till ett objekt att studera. Om det sker tänker man sig att man kan förstå västvärlden bättre och på så vis bemöta den annorlunda och mer självständigt än tidigare.

En annan viktig del av occidentalismen är en medveten strävan efter en annan självuppfattning. En vanlig strategi är att lyfta fram hur till exempel västlig filosofi och vetenskap utvecklats tack vare muslimer. Många utgår ifrån att muslimer har en dålig självkänsla efter koloniseringen och att det krävs en bearbetning av historien och av relationen till västvärlden för att muslimer skall utvecklas och bli starka igen. På så vis kan de exempelvis utveckla tankar om demokrati och mänskliga rättigheter och hävda att detta inte alls handlar om imitation av västvärlden utan att detta är något som är autentiskt islamiskt. Många menar att de likheter som finns inte har imiterat väst. Det kan lika gärna vara så att ”västliga tankegångar” liknar islam. Det är även vanligt att hävda att västvärlden är på väg ned i en dalgång medan den muslimska kulturen är på tillväxt. Detta förklaras ofta med att västvärlden lider brist på andlighet, medan muslimer finner sin styrka i islam.

Ett exempel på ett nutida resonemang som påminner om dessa finner vi hos den egyptiske filosofen Hasan Hanafi (född 1935). Han har skrivit en bok på arabiska som kan översättas till En introduktion till occidentalism som vetenskap (1992). Hos den indiske filosofen och poeten Muhammad Iqbal (1877–1938) finner vi också en kritik av västvärlden. Samtidigt framgår att han uppskattar delar av det som han uppfattar som typiskt för västvärlden och han förespråkar ett anammande av vissa aspekter. Flera av hans dikter understryker de skillnader han ser mellan öst och väst. Ibland förespråkar han en kombination mellan dessa olika tankesystem, vilket pekar på hans delvis positiva hållning: ”I väst är Intellektet livets källa. I öst är Kärleken livets källa. Genom Kärlek blir Intellektet bekant med Verkligheten. Och Intellektet ger stabilitet till Kärlekens arbete. Stå upp och lägg grunderna för en ny värld. Genom att viga Intellektet med Kärleken.”

I en annan dikt däremot blir hans kritik mot västlig materialism och konsumtionskultur tydlig. ”Ni, invånare i väst skall veta att Guds värld inte är en av era butiker. Ert inbillade rena guld är på väg att förlora det standardvärde som ni satt. Er civilisation kommer att begå självmord med sina egna dolkar. Ett näste byggt på en vek gren kan inte bestå.” Dessa dikter, i min fria översättning, illustrerar det ambivalenta förhållande till västvärlden som ofta framträder i occidentalistiska tankegångar.

Det finns ofta också en grundläggande oro för att globalisering innebär likriktning i betydelsen ”förvästligande” av icke-västliga kulturer. Ayatollah Khomeinis perspektiv inkluderade till exempel en kritik av västvärlden och den modernisering vilken han uppfattade som ett hot mot en muslimsk identitet. Det finns de som tolkar det mer konspiratoriskt och snarare förespråkar isolation från västvärlden. Vissa islamister, som har en politisk eller fundamentalistisk tolkning av islam, kan ses som företrädare för en reaktion mot västlig hegemoni i sin strävan efter att bevara islamiska traditioner.

Detta occidentalistiska perspektiv kan tolkas som en postkolonial reaktion som ställer högre krav på respekt för den egna muslimska identiteten och historien. Men isolation liksom imitation i betydelsen förvästligande förkastas dock av många. I dagens globaliserade värld går det inte an, menar de. Man måste öppna sig för världen, dock på sina egna premisser. Man kan till exempel acceptera teknik och medicin från västvärlden utan att imitera värderingar och könsrollsmönster eller ta avstånd från islam.

Denna diskussion tvingar oss att fundera över vårt eget förhållningssätt till det vi möter och hur vi, medvetet eller omedvetet, påverkar och tolkar det utifrån vår självuppfattning. Detsamma gäller naturligtvis alla. Och precis som vi bör kontextualisera oss själva bör vi kontextualisera andra för att möjliggöra en djupare förståelse för deras tankar och ageranden.

Susanne Olsson

Ur arkivet

view_module reorder

Whilde på sommar

Doktor Frederick Foster Hervey Quin var två steg från döden. En koleraepidemi hade brutit ut och Quin insjuknade med grymma plågor. Desperat tog han det homeopatiska medlet camphor, som Hahnemann hunnit ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 juni, 2014

Dikter av Sven André

Rivning   Långsamt ritar deras drömmar om bilden av det obeständigas landskap Några vinklar här Några rutmönster där Vad som är i vägen för de becksvarta pulsslagen bryts sönder till sin döda natur Vad som undslipper årens marsch mot Utopia står ...

Av: Sven André | Utopiska geografier | 07 december, 2009

Porkkala. Kusten 2009 Foto Matti Paavola

Porkalas parentes

Till september 1944 var Porkala mest känd som ett stycke vänlig skärgårdsnatur några mil utanför Helsingfors. Ett stycke havsomsusad nyländsk skärgård med blankpolerade klipphällar och martalls bevuxna kobbar. Längre inåt ...

Av: Rolf Karlman | Reportage om politik & samhälle | 15 juli, 2016

En rökares försvarstal

 En av mina väninnor försöker leva ett hälsosamt liv, för att må bra. Nu äter hon rätt, a la diet nya modellen och motionerar som sig bör. Hon springer varje ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 30 december, 2013

Care Santos på Bokmässan i Göteborg 2014 Foto Per A J Andersson

Några reflektioner kring Care Santos prisbelönta roman Media vida

Elisabeth Tegelberg om Care Santos nya roman

Av: Elisabeth Tegelberg | Essäer om litteratur & böcker | 25 april, 2017

Pièta och den röda hästen

Thomas Notinis högintressanta uppsats här på sidan om Kasimir Malevitj fick mig att fundera över några bildminnen, det ena mitt eget, det andra min mors. Som ung glop för femtio ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 10 december, 2014

Julen är inte vad den alltid har varit

Det är lätt att tänka sig att julen är vad den är och att den alltid har varit vad den är idag.  Den klassiska sagan En julsaga av Charles Dickens beskriver ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 01 november, 2013

Paddington anländer till Paddington Station med en lapp runt halsen

Paddington - En björn för alla tider

Paddington är urtypen för den artige främlingen. Han kommer som flykting till Storbritannien med en lapp runt halsen och hittas av den snälla familjen Brown på en tågstation i London ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 02 december, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.