Arabiskt Fokus: Amr Salama och Mohamed Diab

Tänk dig att du just varit med om en folklig proteststorm som har förändrat förutsättningarna med hela din tillvaro. Amr Salama och Mohamed Diab är två unga regissörer och vänner ...

Av: Lena Lidén | 15 februari, 2012
Filmens porträtt

Hawaii - ett paradis eller en illusion?

Hawaiis tropiska och avlägsna öar är för de flesta människor förknippat med paradiset på jorden. Långa, milslånga sandstränder med vajande palmer, solsken och ständigt leende människor med blommor runt halsen ...

Av: Linda Johansson | 06 april, 2009
Resereportage

Maja Stenis 1923-2008

Lustig längtan - en sökares samhällssyn

En gång i tiden var jag också en snäll, liten pojke. Mamma tyckte då att det nog inte var så bra för mig att vid fem års ålder sitta ...

Av: Dr Jan Stenis | 23 mars, 2015
Utopiska geografier

Typiska och otypiska svenska deckare

Nuri Kino och Jenny Nordberg. Foto: Pieter ten HoopenBengt Eriksson fortsätter sin kavalkad över de svenska dekarförfattarna. Det råkade bli så att jag läste fyra svenska debutdeckare efter varandra - en ...

Av: Bengt Eriksson | 27 december, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Orientalism – västs syn på Öst



Image
Foto: Simon Amarcord
TEMA ÖST-VÄST

Idéhistorikern Mohammad Fazlhashemi beskriver hur den västerländska självbilden vuxit fram i kontrast till ett, mer eller mindre, konstruerat Öst.

Resor till fjärran länder i syfte att upptäcka världen utanför sitt eget område har varit ett sätt att lära känna, tolka och kategorisera främmande kulturer. Traditionen går att spåra långt tillbaka i tiden. I alla civilisationer finner vi motsvarigheter till Herodotos, Marco Polo, Ibn Fadlan och Ibn Battuta. Intresset har varierat från tid till annan i olika kulturer. I Väst har kurvan pekat åt olika håll vid olika tider. I samband med den moderna erans genombrott märker vi ett ökande intresse för det som uppfattades som icke-Europa. Under denna period företog många européer resor där de dokumenterade och skildrade sina resmål för en hemmapublik. Detta var en genre och ett vetenskapligt mode som stod i full blom under 1700- och 1800-talen och pågick långt in på 1900-talet. Under denna period skrevs ca 60 000 böcker om Främre Orienten. Skildringen av främmande platser och folk begränsar sig emellertid inte enbart till böcker utan återfinns även i exempelvis rapporter författade av tjänstemän, militärer eller vetenskapsmän som varit på uppdrag i fjärran länder. Detta är aktuellt än idag. Skildringar av resor till exotiska mål är något som fortfarande fångar intresset hos många människor. TV, radio och dagstidningar har program och reportage som ”När & fjärran”. Resandet framstår som en viktig förutsättning för ett slags kunskapsförmedling. Internet erbjuder nya möjligheter då man genom datorskärmen kan lära känna nya platser. Även här framstår resandet som en förutsättning och det trots att den går via digitala motorvägar och utforskningen sker i den virtuella miljön.  

Reseskildringar och andra skriftliga dokumentationer av folk och deras kulturer ingick i en genre i vilken berättelser om de andra tjänade som motbild när den egna identiteten skulle konstrueras. Bakom denna skildring av ”de andra” dolde sig ofta, som Michel de Certeau uttrycker det, en väg till förståelse av den egna kulturen. Michel de Certeau talar om en hermeneutik av ”de andra”, genom vilken texterna utvecklas till berättelser som dokumenterar författarnas erfarenheter. Under lång tid var denna kulturproduktion intimt sammanflätad med Västerlandets geografiska och ekonomiska expansion samt dess imperialistiska ambitioner, skriver den palestinske litteraturprofessorn Edward Said (1935–2003) i sitt klassiska verk Orientalism. Texterna utgjorde grunden för Västerlandets strävan efter intellektuellt herravälde samt politisk och ekonomisk kontroll över Österlandet. Said utgår från en speciell genre som fokuserar sig på kategorisering, exotisering och stigmatisering av ”de andra”. Dessa berättelser har enligt Said haft stor betydelse för den orientalistiska diskurs som legitimerar strukturellt förtryck och formandet av imperiernas attityder. Said ser på orientalismen som en politisk vision som skapades av europeiska tänkare vars främsta syfte var att framhäva skillnaden mellan ett Vi (Europa) och ett Dom (Orienten). Orientalismens vision skapade på det sättet två världar och blev sedan dess tjänare. Den var ett förhållningssätt genom vilket man tillskrev Orienten en rad karaktärsdrag som den mystiskt attraktiva, det hotfullt irrationella, det sensuella och exotiska, det tröga eller det föraktfulla och löjeväckande. Dessa karaktärsdrag hade det gemensamt att de stod i skarp kontrast till bilden av Västerlandet. Den orientalistiska diskursen har, enligt Said, legat till grund för uppfattningen att skillnaderna mellan Västerlandet och Orienten är absoluta. Enligt denna gränsdragning framstår Västerlandet som rationellt, humant och överlägset medan Orienten är avvikande, outvecklat och underlägset. Orienten framstår som Europas motbild och motidé, samtidigt som denna motbild förvandlas till den komplementära motsatsen. Ytterligare en komponent i denna kontrastering var att Orienten framställdes som ett anonymt kollektiv där man hade slagit ihop en stor mängd kulturer, civilisationer och ett vida spritt geografiskt område.

Orientalismen fick under lång tid stort inflytande över synen på i princip allt öster om Uralbergen och söder om Medelhavet. Detta kunde ske genom att orientalismen under lång tid åtnjöt vetenskaplig status då orientalistiken var en integrerad del av den vetenskapliga traditionen. Den traditionella orientalistiken kan beskrivas som det västerländska, vetenskapliga studiet av Orienten och dess folk, historia, språk och religioner. Orientalistiken omfattade ett myller av olika forskningsinriktningar, som filologi, historia, arkeologi och litteraturvetenskap. Den kunskap som orientalistiken tillhandahöll kunde användas för att utforska och utöva makt över Orienten. Bakom den akademiska fasaden har det emellertid visat sig finnas en rad fördomar och myter vilka fått vetenskaplig status. Det handlar, enligt Said, om en latent men ändå tydlig föreställning om Orienten som evigt oföränderlig och undergiven. Orientalistiken fungerade som en imperieinstitution som bidrog till att forma bilden av Orienten som något Västerlandet kunde dominera och utöva myndighet över.

Kännetecknande för det orientalistiska synsättet är att det ringar in en rad olika komponenter i bilder vilka påstås vara karaktäristiska för det främmande. I själva verket bygger dessa karaktäristika på enstaka observationer som man själv har gjort eller som man tagit över från andra. Dessa enstaka observationer generaliserades till att gälla hela befolkningen, kulturen eller civilisationen. Texterna utger sig för att vilja förmedla information om andra folks seder och traditioner. Men informationen är inte opartisk, utan har kanaliserats och präglats av orientalismens specifika grundprinciper. Trots den uttalade ambitionen att bidra med information, tolkningar och förklaringar om andra kulturer kan man snarare utläsa författarnas egna kulturella orienteringspunkter. Sett ur detta perspektiv är skildringen av det främmande folket främst en berättelse om författarens egen identitet samt en skildring av de kulturella redskap som ligger till grund för gränsdragningen mellan ”det egna” och ”det andra”.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Framträdande för det orientalistiska perspektivet är att det i många fall utgår från ett mönster som bygger på jämförelse och polarisering som skapar en gräns mellan det civiliserade Väst och den primitiva Orienten. Detta mönster härrör från en redan etablerad idétradition vars rötter kan spåras tillbaka till den europeiska självbild som konstruerades av upplysningsmännen, romantikerna och 1800-talets tänkare. En bärande idé i denna självbild är att européernas kontakter med folken utanför Europa har betydelse för deras civilisatoriska framsteg. Europa tillskrivs uppdraget att i mänsklighetens namn ingripa i folkens öde. Med hjälp av denna självpåtagna roll kunde man motivera allt från kolonialism, imperialism till postkolonialt inflytande.

Europa ansågs vara civilisationsprocessens motor i kontrast till det orörliga Orienten, som inte förmådde att slå in på civilisationens väg av egen kraft. Dess befolkning måste på det ena eller andra sättet ledas in på denna väg. En grundläggande uppfattning gick följaktligen ut på att å ena sidan riva ned det som utgjorde grunden för orientalernas eftersläpning. Dit hörde bland annat deras traditioner, religion och produktionssätt. Samtidigt skulle en grund läggas för att bygga upp ett europeiskt samhälle utanför västerlandets geografiska gränser.

Orientalismen miste sin vetenskapliga status efter andra världskriget, men det betyder inte att idétraditionen som sådan försvann. Idag återfinns denna i något som kan betecknas som populärorientalism. Det handlar om film, litteratur, musik et cetera. På ett liknande sätt säkerställer populärorientalistiska skildringar identiteter hos De Andra.

Den populärorientalistiska idétraditionen upprätthåller som sin föregångare gränserna mellan det normala och det främmande.  

Mohammad Fazlhashemi

Ur arkivet

view_module reorder

Teater för alla – utan morgondag

Fem år efter det att Dramaten avbröt samarbetet med Nationalteatern i Belgrad är det äntligen dags för ett nytt flöde mellan Sverige och Serbien. Nästa år ska Helsingborgs stadsteaters konstnärliga ...

Av: Emma Bexell | Reportage om scenkonst | 27 oktober, 2013

Bengt Lidforss. Den röde docenten

Det väckte ett enormt uppseende och mycket ont blod: En ensam vit mössa guppande i havet av gråa kepsar. En student bland arbetarna på en demonstration den första maj! Malmö ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 20 april, 2009

Efter julgubbens begravning

  Efter julgubbens begravning  Den amerikanske tonsättaren och teoretikern John Cage skrev en gång att den enda platsen där utopin och anarkin kunde förverkligas var det geografiska utrymmet som konsten (alla former ...

Av: Stefan Hammarén | Utopiska geografier | 19 juni, 2007

Älskade HANS-ÅKE

De hade varit och sett en film på Filmstaden ; Solstorm. Den var inte så bra som de förväntat sig efter boken. Klockan 20.55 satte de sig på en buss mot ...

Av: Ingalill Enbom | Utopiska geografier | 25 januari, 2010

DET ”PASSAR IN”: Dostojevskij läser Hegel

Läser Fjodor Dostojevskij G.W.F. Hegel i Sibirien och brister i gråt? Att så är fallet är åtminstone László F. Földényis antagande i essän ”Dostojevskij läser Hegel i Sibirien och brister i ...

Av: Claes-Magnus Bernson | Essäer om litteratur & böcker | 14 mars, 2012

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 7

 Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 16 juli, 2013

Och Gud skapade Lili von Wallenstein

Lili von Wallenstein är en av de mest intressanta författarinnorna som jag har läst den senaste tiden. Hennes nya bok Och Gud skapade kvinnan har beskrivits som "en postfeministisk Jägarna ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 07 juli, 2011

Solen är Hon. Foto: Hebriana Alainentalo

Gudinnan – Den nya Gudsbilden

Människan själv är en hemlighet och all humanitet bygger på vördnad för människans hemlighet. (Thomas Mann).

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 05 april, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.