Salvador Dalís gåta

En av Moderna Museets många dyrgripar är Wilhelms Tells gåta. Salvador Dalí målade den år 1933 och museet köpte den 1967. Det är en stor oljemålning på duk, cirka två ...

Av: Birgitta Milits | 15 december, 2009
Kulturreportage

Foto: Björn Gustavsson.

Salzburg utan regler utan ordning

Försommardag i Wien: I väntan på snabbtåget till Salzburg läser jag ett anslag med ett antal regler; inte bara för tågresor i största allmänhet, utan också uppföranderegler för perrong-vistelse: "Ni ...

Av: Björn Gustavsson | 08 september, 2016
Resereportage

Hans-Evert Renérius  Fotograf Monica Englund

Det gäller att tåla skiten!

Är tiden komplicerad? Och människan? Ja, kanske. I vilket fall förefaller vissa händelser inbjuda till inlevelse och upplevelse utöver det vanliga. Det är bara att nämna EM i fotboll - ...

Av: Hans-Evert Renérius | 17 juli, 2016
Gästkrönikör

Screenshot från videoverket

Intervju med konstnären Jesper O. T. Andersson

Årets ateljéstipendier i Rum 203 för konstnärer i Jönköpings län tilldelades i år konstnärerna Jesper O. T. Andersson och Liselott Bjurgard. Tidningen Kulturen fick en intervju med Jesper om Counterstrike ...

Av: Mathias Jansson | 13 juni, 2016
Konstens porträtt

Paradoxer och ortodoxer inom svensk lärarutbildning



Image
Anders Zorn

Då lärarutbildningen är ett brinnande ämne för närvarande, kunde det vara intressant med några inblickar i denna utifrån ett lärarperspektiv. Jag ska här dra nytta av Tidningen Kulturens obundna prägel genom att vara icke-pedagogiskt korrekt.

För vana läsare av denna bärare av det öppna samtalet, kommer inte ton eller innehåll nedan vara särskilt upprörande. Ett antal professorer i pedagogik och starka namn inom lärarutbildningen skulle däremot slå bakut, om de händelsevis skulle läsa artikeln som följer (nu är den risken ganska liten, eftersom tidningar med lätt avantgardistisk prägel inte direkt ligger överst bland universitetsmänniskornas tidskrifter). De senaste tjugo åren har de ihärdigt arbetat för att inpränta sina principer, som allmänt brukar betecknas som flum. Låt oss se närmare på några av dessa.  

Som högskolelektor till professionen, har jag länge utgått ifrån att det existerar en viss kunskapsmassa, att det finns fakta och uppgifter som man säkerställa, vederlägga, bekräfta, och så vidare. Jag har dock upptäckt att många pedagoger bestämt hävdar motsatsen. Kunskapen är inte mätbar, inte objektiv; tvärtom är all kunskap relativ. Kunskapen utgör inte någon fast punkt. Man kan alltså inte, enligt modern pedagogik, sätta kunskapen i centrum. Att föreslå något dylikt på en högskolepedagogikkurs innebär automatisk utskällning i form av epitet som elitist, bakåtsträvare, fundamentalist eller, ännu värre: behaviorist.

Det senaste uttrycket härrör ju, som vi vet, från Pavlos berömda hundexperiment, och utgår från att man med stimuli och respons kan lära in något. Det är oerhört fult, därför att då reflekterar man inte. Man måste nämligen ständigt reflektera, som en kursledare framhöll för mig. Så om ni ska läsa den här artikeln på ett pedagogiskt korrekt sätt, avbryt nu, stäm träff med några andra som läst den, reflektera över vad ni läst hittills, reflektera över varför ni läst det, varför ni träffat just varandra, och sedan så reflekterar ni över allt det. Nästa dag träffas ni igen och reflekterar över vad ni kom fram till under gårdagen. Ytterligare ett alternativ är att ni skriver in er på en högskola eller universitet, då får ni högskolepoäng och en lärarexamen efter några år.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Inom lärarutbildningen är behaviorism bannlyst, vilket ämne det än må gälla, vilken uppgift det än handlar om. Den vilar på den obehagliga premissen att läraren ska lära ut något, och att eleven ska lära in det. Men det är omöjligt att lära ut någonting alls, enligt modern pedagogik, i alla fall för en lärare. Elever kan lära av varandra, men bara om de sitter och reflekterar. Läraren ska inte rätta eleven, då kan eleven bli ledsen. Elever kan däremot rätta varandra (visserligen finns ingen säker kunskap, men just elever kan ändå lära något av varandra).

Lärarutbildningen följer här en tydlig politisk modell, där allas åsikt minsann är lika mycket värd. Man tänker här på Tage Danielssons underbara grallimmatik: ”Du påstår att Köpenhamn ligger i Danmark, men jag hävdar att det är i Norge. Sanningen ligger väl som alltid någonstans mitt emellan.”

Detta kunde vara mantrat för de moderna pedagogerna. Det är också en naturlig följd av deras kunskapssyn: eftersom kunskapen är relativ, så måste den konstitueras utifrån individens uppfattning eller upplevelse.

En slags faktabaserad solipsism.

Härav följer också att lärarens auktoritet är obefintlig. Ingen vet egentligen bättre än någon annan, och särskilt inte läraren. Han bör helst överlåta kursplanering och val av kurslitteratur till studenterna, som i alla fall har någon slags förankring i det verkliga livet. Beteckningen lärare speglar för övrigt det uråldriga synsättet enligt vilken en person kan lära ut saker till sina elever. Som framgått ovan är detta en teoretisk omöjlighet (i praktiken händer det dock dagligen). En lämpligare beteckning torde vara coach eller  samtalsledare  (fast ledare är nog ett olyckligt val – ingen ska väl få vara ledare över någon annan?).

Men hur utformar man då en lärarutbildning om man anser att man inte kan lära sig något? Jo, man kan lära sig att lära ut, och alltså lära sig att lära ut så att studenterna lär sig att lära. Då blir det ett lärande eller en ”lärprocess” (inlärning finns inte längre). Man ska alltså lära ut att man inte kan lära ut, så att studenterna själva kan lära sig att lära in. Med andra ord: man drar ned på ämneskunskapen och bygger på med, ja just det: pedagogik.

En blivande lärare i grundskolan läser idag ett tre terminer långt allmänt pedagogiskt block, vilket inte är något annat än ett politiskt och pedagogiskt korrekt block av kurser staplade på varandra. Själva ämnet är inte så viktigt, där räcker det med en och en halv termin. De specifika metoderna inom ett visst ämne, ämnesdidaktiken, är också satt på undantag. Det viktiga är ju, att kunna lära ut (fast det egentligen inte går att lära ut något). Kunskaper i ämnet, det kommer i efterhand, menar man. Det är dock ännu inte klarlagt hur kunskaper sedan bara kommer till läraren, som inte fått solida grunder i sitt ämne under lärarutbildningen. Något att reflektera över, månne?

Finns det då verkligen ingen säker kunskap, kanske den modfällde läsaren frågar sig?

Ja, det skulle möjligen vara de moderna pedagogernas teorier. Dessa framstår som absoluta lagar vilka slaviskt måste följas i undervisningen. Man kan också vara tämligen säker på att alla tidigare pedagogiska modeller är förkastliga, har jag insett under de högskolepedagogiska kurser jag gått på. Mindre viktigt verkar vara att kunskapsnivån sjunkit markant de senaste årtiondena, i och med utarmad lärarutbildning och användningen av dessa pedagogiska modeller, där eleven ska söka kunskap utan att veta hur, var, varför eller i vilket syfte.

Det viktiga är att vi lärare lyssnar lyhört på farbror pedagogens politiskt korrekta förmaningar och hörsammar barnens – förlåt, studenternas – alla behov och önskningar. För är det något modern pedagogik gör, är det att förminska studenten till att vara endast en subjektiv röst, inkapabel att förhålla sig till den samlade kunskapsmassan, oförmögen att ta till sig vedertagna fakta, utelämnad till sig själv och till sina studentkamrater. Läraren och kunskapen spelar en allt mindre roll. Lärarlösa lektioner och kunskapsfattig lärarutbildning har blivit legio. Men pedagogik och politik har åtminstone ingått en helig förening i demokratins – och dumhetens – namn. 

Hans Färnlöf, docent  

Ur arkivet

view_module reorder
David Cernys bäbisar utanför Kampa museum. Foto: Mathias Jansson

David Cernys kontroversiella konst guidar dig genom Prag

Det finns många sätt att uppleva Prag på. Du kan följa turistströmmen från Prags slott, över Karlsbron, vidare till torget i den gamla staden och sluta vid den judiska kyrkogården ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 22 september, 2015

Paul Valéry – Tankar kring en dikt

Allt flyter, anaxagoras, havet andas sakta, månen ökar och minskar, och människor blixtrar förbi som fallande stjärnor. Dock mitt pulserande hjärta hindrar mig från sömn. Jag är så otroligt trött ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 22 maj, 2014

Stig Sæterbakken

Det nya testamentet, jakten på Hitler och det onda ögat bakom spegeln

Stig Sæterbakken sökte efter ondskan i litteraturen, inte som moralist, men som utforskare av hur människan förhåller sig till ondskan som begrepp i sin självförståelse och beskrivning av det andra ...

Av: Alexander Viken | Litteraturens porträtt | 04 augusti, 2017

frösö

Primus Mortimer Pettersson – Konstens geniale särling

Konsten har alltid varit en viktig del i människans liv och behovet att samtala om konst och vad konst är tycks idag vara större än någonsin. Vissa hävdar att konst ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 03 juli, 2017

De stora frågorna som moderniteten ställer förblir fortfarande obesvarade

Intervju med Claudio Magris I Sverige är Claudio Magris en av de mest lästa italienska författarna. Naturligtvis finns det andra författare, som Camilleri, Fo och Saviano, men vi känner dem mest ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 22 november, 2010

Ove Allansson. Foto: Tre böcker

En sjöman har gått i land

Ove Allansson har lämnat skeppet. Han blev 83 år. Han hade provat flera yrken men sjömanslivet blev det som lämnade djupast intryck i honom och i hans författarskap. Han skrev ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 24 januari, 2016

Tomas Tranströmer. Foto: Caj Westerberg

Postum lektion i konsten att arbeta med språket

Torsten Rönnerstrand om Tomas Tranströmers ”I arbetets utkanter”.

Av: Torsten Rönnerstrand | Essäer om litteratur & böcker | 30 december, 2017

Från koja…. till koja

21 månader i Paris, fem olika lägenheter i fem olika arrondisement. Jag har dödat råttor (läs: jag har dödat en mus), känt lukten av en död man från lägenheten våningen ...

Av: Signe Lundgren | Gästkrönikör | 20 maj, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.