Ett museum för stulen konst

Ett konstverk kan försvinna på många sätt, och stöld har inte varit ovanligt i historien. Det finns många sätt att ta tillbaka verken på, och med hjälp av digitala tekniker ...

Av: Mathias Jansson | 15 juli, 2015
Essäer om konst

Ragnar och Alice ligger på utdragssoffan

På rygg ligger de och Ragnar håller i Alice' vänsterhand med sin högra. Stryker med långfingret sakta över hennes ringfinger. Efter en lång stund reser han sig. Han ...

Av: Theres K Agdler | 24 Maj, 2010
Utopiska geografier

Mäktiga män föredrar lantlig mat!

Winston Churchill är bland annat känd som den premiärminister som ledde Storbritannien till seger i andra världskriget. Han är också känd som författare, som Nobelpristagare i litteratur, som konstnär, som ...

Av: Belinda Graham | 04 mars, 2014
Allmänna reportage

Tiden som återvändsgränd

Snart bryter ett helt nytt år ut mitt bland oss. Vi vet inte vad det kommer att leda till, förutom själva ledan, men det sägs att det ska kallas 2011 ...

Av: Stefan Whilde | 28 december, 2010
Essäer

Autodidaktiskt manifest



 ImageSjälvinlärning bör vara en av flera grundpelare för ett modernt bildningsideal. I dag är kunskapen demokratiserad men ändå förstår vi inte världen bättre än tidigare generationer. Varför är det så? Därför att vi inte ännu inser vilka möjligheter informationssamhället bär på, skriver Kristian Borg.Sinnesintryck ger inte nödvändigtvis en säker kunskap om världen. Om du till exempel har amputerat en kroppsdel kan du uppleva fantomsmärtor. Det centrala nervsystemet uppfattar ofysiologiska signaler från kvarvarande delar av de amputerade nerverna och detta gör att smärtan felaktigt lokaliseras till en kroppsdel som inte finns.

Det här är trivial kunskap som jag har lärt mig i den fria encyklopedin Wikipedia. Visst kände jag till ordet fantomsmärta sedan tidigare, men jag kunde inte riktigt greppa innebörden i det. Genom att söka vidare i uppsatser lär jag mig att det behövs vidare forskning på området för att vårdpersonal bättre ska kunna hantera personer som har genomgått amputation.

Vi som tillhör den privilegierade västvärlden har lätt att ta till oss somliga av globaliseringens effekter. Vi deltar i det offentliga rummet i större utsträckning än tidigare och tillgodogör oss ny teknik mycket snabbt. Vi reser som aldrig förr och kommunicerar över alla världsdelar, vare sig det handlar om lek eller politik.

Men förstår vi världen bättre nu än för 100 år sedan? Nej, paradoxalt nog gör vi det inte, trots att vi bör ha större förutsättningar än tidigare generationer för att göra det. Vi har mycket nära till all världens kunskap och har de tekniska förutsättningar som krävs.

Men det räcker inte. Vägen till en djupare förståelse av hur världen hänger samman måste nu som alltid gå genom ett kritiskt ifrågasättande av allt vi lär oss. Bara så kan vi analysera samhället och dra korrekta slutsatser av tidigare generationers landvinningar inom olika kunskapsområden.

Förvisso vill jag gärna tro att 2000-talets människa är mer tolerant och öppen för nya intryck än 1900-talets dito. Hon har i någon mån lättare att ompröva sina ståndpunkter och är beredd att pröva nya förklaringsmodeller. Men hon saknar verktygen för att förstå och hantera det omfattande kunskaps- och informationsflödet.
   
Tidigare har kunskapen varit förbehållen den bildade klassen. I dag kan vem som helst med dator och internetuppkoppling ta reda på varför fantomsmärtor uppstår, läsa vad man trodde om fenomenet för 50 år sedan och ta del av aktuell forskning. Kunskapen är demokratiserad. Makten över kunskapen har förskjutits från ett fåtal till så gott som alla, vilket skapar möjligheter såväl som utmaningar.

När världen som över en natt gjorde entré i våra hem, på ett helt annat sätt än då radion och tv:n revolutionerade vår världsbild, blev behovet att förklara den med ens så mycket större.

Med internet blev det också avgörande att kunna sortera bort irrelevant från relevant, och det blev viktigare än någonsin att inta ett kritiskt förhållningssätt till all information. Men vem hjälper oss med detta, om vi inte går på universitet eller högskola? IT-samhällets fria universitet, där vi alla hjälper varandra för att själva kunna bli hjälpta när vi behöver det, är svaret.

Ur ett autodidaktiskt perspektiv är informationssamhället det bästa som har hänt sedan biblioteken öppnade för allmänheten på 1870-talet och framåt. Man kan naturligtvis med rätta invända att det än i dag krävs allmän läsförståelse och ett intresse för själv- och vidareutbildning för att börja tillgodogöra sig denna kunskapsrikedom. Men när dessa förutsättningar är uppfyllda kan följande kunskapsverktyg fungera som underlag för ett modernt bildningsideal, med självinlärning som en av flera grundpelare.

Gemensamt för dessa resurser är att de befinner sig i en ständig utveckling och är fria för alla att använda.
• Forum och chattrum fungerar som gamla tiders mentorer och är kanske den viktigaste faktorn för personlig utveckling. I dessa fora kan du bolla dina teser med andra och snabbt få svar på allmängiltigt som komplext, från vardagliga datorproblem till avancerad fysik. Skillnaden mot forntidens läromästare är att du inte har en utan tusen och åter tusen villiga hjälpare som vet bättre än du. Fria programvaror som Linux skulle aldrig ha funnits utan den samarbetskultur som är den grund på vilket open source-samhället vilar.

Wikiversity, vilket närmast kan beskrivas som ett fritt nätuniversitet, är öppet för alla att använda och omfattar i dagsläget 6 533 ”läroresurser” men utökas ständigt. Här kan vi lära oss grunderna i filmskapande eller få hjälp med algebran och uppstår det problem eller frågor är det bara att kontakta experterna via chatt eller mejl.
   
• Wikier, webbplatser där sidorna kan redigeras av användarna, fungerar fantastiskt bra som uppslagsverk för den som snabbt vill uppdatera sig i något ämne. Wikipedia, Wikibooks, Wikisource och andra databaser är fullt användbara demokratiska uppslagsverk och idén har framtiden för sig. Men har man lite högre krav bör man förstås vara försiktig. Några vanliga invändningar är att artiklarna sällan är åsiktsneutrala och att de kan vara slarvigt skrivna. Det förekommer vandalism och flertalet artiklar skrivs av glada amatörer snarare än forskare. Men söker man bara detaljerade beskrivningar av olika Star Trek-avsnitt fungerar det utmärkt, liksom till att lära sig vad fantomsmärta är.

Ett alternativ till Wikipedia har av ovanstående orsaker börjat växa fram, startat av en av grundarna till just Wikipedia. Citizendium, som ännu bara finns i en betaversion, är tänkt att bli en proffsigare encyklopedi, fortfarande fri att använda men där en stor del av texterna skrivs av experter (dock med hjälp av allmänheten, vilket är en förutsättning för att det ska kunna fungera som en verklig utmanare till Wikipedia). Grundaren Larry Sanger tror att Citizendium kan uppleva en explosiv tillväxt under 2008.
   
• Ett universellt bibliotek – en plats där all världens böcker finns samlade – ska ha varit en dröm sedan biblioteket i Alexandria grundades omkring 280 före Kristus. Nu är den möjligheten närmare än någonsin, med litteraturen inom räckhåll för alla. Carnegie Mellon University leder projektet Universal Library, mer känt som Million Book Project, vars långsiktiga mål är att digitalisera alla böcker. Med hjälp av frivilliga krafter nåddes miljonmålet redan i fjol. Uppskattningsvis har nu en procent av världens böcker gjorts tillgängliga för allmänheten i digital form.

Många andra arbetar parallellt med liknande projekt. Störst ambitioner, om än kommersiella sådana, har Google Book Search, som också tillåter tjuvtittar i nyare litteratur.

I en nära framtid kommer projekten sannolikt att samordnas bättre och bli mer användarvänliga.
   
Det här är bara några exempel på de möjligheter webben erbjuder till självbildning. Min poäng är att vi lever i autodidaktiskt drömsamhälle utan att ännu ha förstått det.

I ett informationssamhälle med ständiga flöden av relevant och irrelevant kunskap aktualiseras frågan vad vi gör med all denna kunskap. Den frågan är central, i vårt sekel såväl som i föregående.

Men vägen till bildning är smärtsam, även om vi inte riktigt förstår var det gör ont.  
                             

Kristian Borg 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Lakrits och benproteser. Tredje generation Skarabéerbok

Ett jamesjoycianskt ordflöde, strindbergskt egensinne och ett näst intill postnorénsk uttryck i den underliggande kärlekssagans navelexponerande privatexhibitionism och i övrigt något som i sina mest kroppsfilosofiska intimiteter kan liknas vid ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 16 juli, 2012

Viva Verdi!

Han anses ha samma avgörande betydelse för Italiens nationella identitet som de nationalromantiska författarna hade för de europeiska folkens befrielsekamp under 1800-talet. Giuseppe Verdi föddes för 200 år sedan den 10 ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 19 oktober, 2013

Hundens genius

"Jag fick order att inställa mig hos en kapten som sade att han inte ville ha en kvinnlig chaufför. Han tyckte inte om atmosfären, han ville inte ha en kvinnlig ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer | 08 juni, 2014

Abbas Kiarostami Foto CC BY-SA 3.0

Att begravas: bildspråk i Kiarostamis Smak av körsbär

Abbas Kiarostami är en av Irans mest hyllade filmskapare. Med Smak av körsbär blev han belönad med Guldpalmen i Cannes för snart tjugo år sedan. Många som skrivit om filmen ...

Av: Sonya Helgesson | Filmens porträtt | 04 mars, 2016

Lux aeterna

Dödens kalla hand berörde mig   Hans finger träffade mitt öga   Att inte längre se den tanken tröstar föga berör den dig?

Av: Oliver Parland | Utopiska geografier | 31 Maj, 2010

Pirkko Lindberg pratar lika intensivt som hon skriver

Pirkko Lindberg. Foto Henry StrengPirkko Lindberg är en fascinerande författare och en fascinerande person, och det var därför med stor förväntan jag häromveckan räknade ned dagarna till vår planerade träff ...

Av: Björn Gustavsson | Litteraturens porträtt | 04 oktober, 2008

Ljuden i en indisk palmlund

Ljuden i en indisk palmlund Folke Rabe reser i södra Indien och fascineras av de tre största religionernas ljudbilder.

Av: Folke Rabe | Allmänna reportage | 04 september, 2006

Det humanistiska fotografiet

I jämförelse med sina generationskamrater, fotograferna Henri Cartier-Bresson och Robert Doisneau, har Willy Ronis (1910-2009) länge intagit en märkligt undanskymd plats i franskt kulturliv. Med den stora retrospektiva utställningen på ...

Av: Eva-Karin Josefson | Essäer om konst | 22 september, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.