Ett barn är fött...

Idyllen kan vara påträngande. Den kan bli för mycket. Idyllen är då ofta avskild från det verkliga. Den avsedda relationen av en s.k. inkarnation kan vara bruten. Några vill inte ...

Av: Hans-Evert Renérius | 25 december, 2014
Gästkrönikör

HANDLINGAR KRING RAYMOND ROUSSELS DÖD

"P.S. Kommissariat - sekt. Politeama - Palermo14 juli 1933 År XI i Fascismens EraInterntelegramÄrade herr förste PretorÄrade herr KvestorPalermo Vid omkring tiotiden idag på förmiddagen då hotellvaktmästaren Antonio Kreuz på Hotel ...

Av: Leonardo Sciascia. översättning: Torbjörn Elensky | 05 oktober, 2009
Utopiska geografier

Jacksonbot in action

Det där kan min robot göra bättre – om konst som algoritmer

Kallar du det där för konst? Min robot skulle kunna göra det mycket bättre! Kanske kommer konstnärer att ersättas av robotar i framtiden. Påståendet får nog en del att rynka ...

Av: Mathias Jansson | 18 februari, 2015
Essäer om konst

46. Kjell

Kjell skyndar över Mårtenstorget. Han är på väg till lasarettet för att sortera bland de gamla apparaterna. Han har varit där i perioder under hela hösten. Ombyggnationen som är på ...

Av: Kjell | 09 november, 2012
Lund har allt utom vatten

Norrland – en myt som brottas med verkligheten



TEMA VÄSTERBOTTEN Image

Västerbotten ingår i det kulturella begreppet ”Norrland”. Men var ligger Norrland? Är begreppet en myt, som hålls vid liv av dunkla krafter?

Någon delade upp Sverige i Götaland, Svealand, Norrland. Södra halvan brukar delas upp i olika landskap, län, orter, städer. De fem stora länen på den norra halvan, som är nästan 60% av landets yta, kallas bara Norrland. Jag växte upp i Uppsala, med myten om Norrland som ett land långt borta. Men avstånd handlar inte om mil. Det handlar om förhållningssätt och makt.

”Det finns inga norrlänningar”, skrev TV-journalisten Micke Leijnegard i en tidskrift från Umeå universitet år 2004. Orsaken att jag vägrar vara norrlänning är att jag är västerbottning”, säger han. Han gör anspråk på att Västerbotten, ska synas på kartan, liksom Norrbottens, Västernorrlands, Jämtlands och Gävleborgs län också ska synas. I denna stora del av landet finns ingen enhetlig kultur. Men många tror till och med att människor i den norra halvan av landet har speciella egenskaper. ”Den vanligaste fördomen är ju att denna människotyp är lugn, trygg och pålitlig, en fördom som är så etablerad att den räknas som en merit att komma från Norrland när du söker jobb i Stockholm.”

Myten om den arbetsamme och ärlige norrlänningen – det är en lika farlig fördom som att påstå att mörkhyade personer är lata. Både Umeå och Skellefteå ligger i Västerbotten, men har väldigt olika kultur, Umeå vill skaka av sig det gamla Västerbottniska, Skellefteå vårdar det arvet – på gott och ont. Norrland är ett tillstånd. Det är att bry sig mer om hur tillvaron fungerar än hur den ser ut. Att gå ut och handla på Konsum utan att klä upp sig. Men, det handlar ”inte om geografi utan om stolthet”, säger Leijnegard.

Jag var själv rätt okunnig om Sveriges norra halva, tills jag var drygt 30 år. Man lär sig mycket om olika kulturer genom att flytta inom ett land. Jag är född i Uppsala, har bott i Stockholm, men även i Lund och Helsingborg i Skåne, och har släktrötter i Göteborg. Numera vet jag att ”norrlänningar” knappats finns i verkligheten. Min man är född i Sundsvall. Vi möttes i Stockholm, flyttade till Skellefteå, och blev bägge betraktade som ”sörlänningar”. Sundsvall är inte ”norr”, sett från Skellefteå, utan en rejäl bit söderut. Så förflyttades mitt centrum. Skellefteå är en mellanstor stad vid kusten med varuhus, caféer, restauranger, bibliotek, lasarett, simhall, teater och biografer. När jag var nyinflyttad i Västerbotten ringde jag till södra Sverige i mitt jobb. ”Det ekar i luren”, sa hon jag talade med. ”Du ringer till Norrland, det ekar mellan fjällen!” skämtade jag. Personen tog det på allvar. Hon såg en fjällby framför sig.

Föreställningarna om ”Norrland” bygger på uppfattningar om makt, status, centrum och periferi. Maktens män såg alla råvaror och rikedomar i norr, som kunde skickas till södra Sverige. Råvarorna värderades högt, men människorna? Selma Lagerlöf beskrev norra Sverige som ett sagoland med skimrande naturtillgångar, renar och snöripor – i sin berömda lärobok om Sverige. Det var 100 år sedan, men har bilden förändrats? En kulturrecensent kommenterade en skådespelares dialekt med att han talade ”troskyldig norrländska”. Det bygger på myten att en person från norr är annorlunda. Det finns förstås ingen dialekt som he ter ”norrländska”. Lika lite som det finns en ”sörländska”. Naturligtvis är inte personer från norra halvan av landet mer troskyldiga än andra. Att det kan stå så en stor morgontidning, visar hur stark myten är.

Myten om Norrland lever. Men ger man sig i närkamp med den så visar sig snart en motsägelse. Alla kommuner i norra Sverige säger i sin reklam att de vill ha mer inflyttning. Men de som skriver reklamen tror inte riktigt på att någon vill bo i norr. Det lyser igenom. Det blir ett glapp – ett avstånd – mellan det sagda och det verkliga. I en kvällstidning skriver en man om sin barndomsort i Västernorrland. Den känns inte längre så långt från Stockholm, det är lättare att resa nu. Det är bra. Men han saknar det gamla avståndet! Historiskt sett går det att förstå. Varför kom ”sörlänningen” till norr förr i tiden? Sällan för att ge något, ofta för att ta något. Avstånd ger en trygghet.

Kanske är det detta som är Norrland. Att älska på avstånd. Att odla en myt, att leva av den – men samtidigt förneka den. Att både vilja och inte vilja. Å ena sidan en stor famn. Å andra sidan vi och dom. Maktens land, som syns i media, är den södra halvan. ”Det andra landet”, norra halvan, har försörjt södra halvan med sina råvaror. Vad skulle hända om ”det andra landet” också hade makt och pengar?

Ett gammalt förtryck ligger kvar, och färgar synen på norra Sverige. Deckarförfattaren Åsa Larsson, född i Kiruna i Norrbotten, säger i en intervju, 2007: ”Har man vuxit upp i Norrland får man på något sätt lära sig att vi kan ingenting, vi fattar ingenting. Någonstans skulle man önska att vi kunde känna att härifrån kommer vattenkraften, skogen, malmen, att vi bidrar och att det fanns någon slags stolthet över det.” Märk väl: hon skulle önska att det fanns en stolthet över att norra halvan av landet ”bidrar” med något. Hon säger inte: ”Jag är stolt över att komma från norra halvan av Sverige, som har försörjt södra halvan Sverige med sina resurser.”

Många i min Västerbottniska stad är uppfödda med bilden att den som flyttar från norr till söder är en vinnare.

De har lärt sig att deras hemort är en stad som man bör flytta ifrån. De bor i en stad som de älskar, men som har dålig status, enligt vad de har lärt sig. De har svårt att förstå hur en person från en storstad i söder bara kan flytta till en småstad i norr. De kanske ser det som en baklänges klassresa? Ibland vill jag bara sucka: Västerbotten öppna dig, inse att du är värd något. Du är länet näst längst norrut, med kust, skog, fjäll, stad och landsbygd, universitet, miljö för personlig utveckling, vardagsliv med närhet till service, kultur och natur. Här finns en rik historia – även om den sällan har torn och tinnar som i söder. Förutom träindustri, malm och vattenkraft, finns alla andra näringar här. Plus en gedigen erfarenhet av överlevnad.

Mot verkligheten står alltid mytbilden där, stark och seg. Jag stod i kön på McDonalds, i Västerbotten, en ung man beställde in hamburgare. Den man som servade bytte blixtsnabbt språk. De två avhandlade sin affär på arabiska. McDonalds körde en Norrlandskampanj: en skylt med en hjortronpaj och texten: ”Det finns bara ett norrland. Ja’ tyck om ä’!” I reklamen pratar alla norrländska män svenska.

Jag har brottats med Norrlandsmyten länge, från två håll. Jag har upplevt Västerbotten inifrån, sett en del av Norrbotten, nosat på Västernorrland – samtidigt har jag fört en dialog med ”sörlänningar” om norr. Jag hoppas att många ska utmana myten och skapa nya bilder av norra Sverige. Tiden är mogen. När en utflyttad Västerbottning

vågar säga: ”Det finns inga norrlänningar”, ja, då kan vi börja prata.

Signe Rudberg

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Gunilla Nordlund

När drömmen blir verklighet

Jag känner Gunilla Nordlund sedan minst 10 år tillbaka. Jag har alltid uppskattat hennes kraft som regissör och kulturarbetare att aldrig böja sig för makten utan ständigt fortsätta kämpa för ...

Av: Guido Zeccola | Scenkonstens porträtt | 02 november, 2016

Holismer och reduktionismer

Holismen handlar i princip om att se all verklighet som en helhet (inte en delhet). Positivismen (som är den naturvetenskapliga förståelsens centrum och metod) handlar om att se - eller ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer | 13 maj, 2011

Johan Heinrich Füssli, Le prince Arthur et la reine des fées. Foto:  BOT

Modernismens fria bildspråk

Tänker, tänker jag, att jag nu tagit mig vatten över huvudet med en text (essä) om en så bred och inkluderande -ism som modernismen med utgångspunkt i den anglosaxiska, latinska ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 22 juni, 2015

Pino Masi och det italienska ärret Intervju med Roan Johnson

På den italienska filmfestivalen den 4 – 7 oktober på biografen Sture visades bland annat filmen ”Högst upp på listan” (I primi della lista), en skruvad komedi med allvarliga undertoner ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 23 oktober, 2012

Universums svekfullhet & förtrolighet

 Hur närma sig verkligheten? Det vore inte obefogat att hävda att stora delar av G.K. Chestertons mångsidiga författarskap graviterar emot denna fråga. Om den då etablerade verklighetsbilden heter det 1912 ...

Av: Claes-Magnus Bernson | Agora - filosofiska essäer | 23 februari, 2013

Eddie och Reb in da House

  Eddie och Reb. Foto: Agneta Tröjer Eddie och Reb in da House I år har Pride House flyttat in på Södra Teatern med ett digert programutbud under Prideveckans första fem dagar. Det ...

Av: Agneta Tröjer | Porträtt om politik & samhälle | 04 augusti, 2007

Lotta Lotass Fjärrskrift- återvändsgränd eller befrielse?

Lotta Lotass nya bokutgåva är en telexremsa som getts namnet Fjärrskrift och som består av en exklusiv upplaga på 100 ex av ett telexband där förlaget Drucksache också filmat remsan ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 07 juni, 2011

Veckan från hyllan, vecka 27. 2012

Den ekonomiska krisen fortsätter, och detaljerna kring den blir allt mer bisarra. Förra veckan raljerade jag över den nya grekiska finansministern. Det gick bara någon dag och det blev ännu ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 30 juni, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.