Mata Hari - Spionen - hundra år senare

Slå upp ordet "femme fatale" och du får upp en bild på Mata Hari. Bokstavligen, om du använder wikipedia. Den exotiska spionen Mata Hari hette egentligen Margaretha Zelle och var från ...

Av: Belinda Graham | 22 december, 2016
Essäer om film

Materia och ande – den stora gåtan

Vi håller oss med många antiteser. En sådan är människa och natur. Motsättningen kan förefalla självklar, men det är den inte. Människan är en del av naturen, och naturen har ...

Av: Erland Lagerroth | 24 april, 2014
Agora - filosofiska essäer

Massemenneske og liberale demokratier

 Innledning   I året 1923 ble det utgitt en svært betydningsfull bok i Spania, nemligLa rebelíon de las mases, bokens forfatter er den spanske litterat og professor i filosofi, Ortega Y Gasset ...

Av: Thor Olav Olsen | 12 juni, 2012
Agora - filosofiska essäer

Sceniska rum: Verkligt, overkligt och allt däremellan – i samtal med John Jakobsson…

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Anders Nilsson | 02 oktober, 2014
Reportage om scenkonst

Slaveriet och övergången från antiken till feodalismen



De antika samhällena var, trots att det fanns många städer, baserade på jordbruk. I Grekland fanns visserligen 1500 städer men de flesta var små och levde på handel med olivolja, krukor och militär verksamhet. Överklassen i städerna ägde plantager och silvergruvor där det till stor del var slavar som arbetade. Även de övriga fria medborgarna ägde jord. 3/4 av de fria medborgarna i Aten var jordägare. 
”Från är 200 till år 167 var tio procent eller mer av alla vuxna romerska män ständigt inkallade. . Dettas gigantiska militära kraftprov var endast möjligt på grund av den bakomliggande civila ekonomin som i stor utsträckning kunde utnyttja slavarbete och därmed frigöra motsvarande arbetskraftsreserver för republikens arméer. Den segerrika krigen tillhandahöll i sin tur flera krigsfångar, vilka som slavar pumpades tillbaka till Italiens städer och jordagods. Detta ledde slutligen till uppkomsten av slavbemmanade jordegendomar av aldrig tidigare skådade dimensioner”

Annons:

Ett slavsanhälle utmärks av att det domineras av slavproduktion. Detta betyder slavarna som inte äger sina produktionsmedel och heller inte sina redskap står för större delen av produktionen. Det finns också en överklass som äger de flesta slavar och har en rasistisk syn på dem som motiverar att man gjort dem till slavar. Visserligen innebär slaveriarbete att man inte är så motiverad att arbeta jämfört med bönder som äger sin egen jord, eller fria lönearbetare. Men detta är egalt för slaveriägarna som levde gott på dem. I det atenska riket fanns totalt 250 000 innevånare. Tre fjärdedelar av dessa ägde jord. De större jordägarna kunde inneha 40 – 80 ha, de medelstora kring 20 medan de flesta endast innehade 2 ha.

Även i städerna fanns slavar som sysslade med allt praktiskt arbete som hantverk, hushållstjänster och service men också skrivslavar. Man beräknar att det fanns två eller tre slavar på varje fri medborgare i Aten på 400 talet, eller 80 000 – 100 000 slavar, jämfört med 30 000 – 40 000 fria medborgare.

Aten vann den ledande ställning bland de 1500 städerna om fanns runtom egeiska havet och i Jonien,det vill säga nuvarande Turkiet., på 400 talet före vår tidräkning och hade en yta på 30 kvadratmil och 250 000 innevånares.

Denna maktställning byggde på silvergruvor, skatter från städerna och en effektiv arme byggd på att alla fria män kunde bära vapen, samt förstås en stor tillgång på slavar ssom rekryetarde från krigsfångar. som rekryterades från krigsfångar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Rom var ännu mer beroende av slavar och imperiets expansion ledde till en omfattande slavhandel. Nittio procent av hantverkarna i Rom utgjordes av slavar,Detta ledde till tre omfattande slavuppror där Spartacus upproret är det mest omfattande. Det började bland gladiatorer men växte sedan till en arme på 120 000 som besegrade den romerska hären vid tre olika tillfällen under en treårsperiod, innan den krossades. Resultatet blev ändå humanare lagar vad gällde slavar.

Rom och andra städer skiljde sig dock från de grekiska emon att det inte var slavar som utgjorde majoriteten, utan egendomslösa ”proletari) som berövats sin jord och levde på förnödenheter som kejsarna delade ut för att få stöd. Även jorden på de stora godsen odlades av en proletariserad massa som berövats sin jord. Efter att ha vant sig vid stadslivet ville de inte återvända som småbrukare vilka exploaterades av de stora jordägarna. . Istället brukades de stora latifundier av slavar. Anderson s 51,

”Från är 200 till år 167 var tio procent eller mer av alla vuxna romerska män ständigt inkallade. . Dettas gigantiska militära kraftprov var endast möjligt på grund av den bakomliggande civila ekonomin som i stor utsträckning kunde utnyttja slavarbete och därmed frigöra motsvarande arbetskraftsreserver för republikens arméer. Den segerrika krigen tillhandahöll i sin tur flera krigsfångar, vilka som slavar pumpades tillbaka till Italiens städer och jordagods. Detta ledde slutligen till uppkomsten av slavbemmanade jordegendomar av aldrig tidigare skådade dimensioner” (Anderson s 54 – 55).

Detta ledde till enorm social omvälvning som ökade antalet slavar i Italien från 600 000 år 225 f vt till 3 miljoner år 43,fvt det vill säga en femdubbling, medan antalet fria medborgare sjönk från 4,4 miljoner till tre miljoner. Det fanns till och med slavar som arbetade inom stadsförvaltningen.

”Det utvecklade slavproduktionssättet, som utgjorde motorn i romerska imperiet var därför från början naturaliserat huvudsakligen i väst. Det var därför logiskt och förutsägbart att detta produktionssätts inneboende motsättningar skulle föras till sina yttersta konsekvenser väst, där det inte stöttes tillbaka eller hindrades av några föregående eller alternativa historiska former” (Anderson s 85)

Det uppstod alltså ett utpräglat slavsamhälle eftersom mer än 20 procent av befolkningen var slavar. Trots att slaveriet höll tillbaka den tekniska utvecklingen så började två tekniska innovationer att användas, Vattenkvarnen och slåttermaskinen. (Anderson s 70)

I romarrikets basområde Italien, fanns 4,5 miljoner fria innevånare mot 3 miljoner slavar år 43 f.kr. Slavarna bestod till stor del av krigsfångar så tillgången på dem var god så länge de romerska arméerna var framgångsrika. Krigen inbringade också jord och tributer. Slavarbetet betydde att den tekniska utvecklingen hämmades. Det gjordes en rad uppfinningar till exempel principen för en ångmaskin, slåttermaskin och vattenkvarn. Men de användes bara i liten utsträckning eftersom slavarbetet var så billigt. De tekniska framstegen utnyttjades bara inom arkitekturen, byggande av vägar och i den militära varsamheten

I städerna fanns också en växande av de fria medborgarna som var egendomslösa (proletarii) som troligen utgjorde en majoritet i Italien år 200. De innebar en ekonomisk börda på staten som försörj dem genom att dela ut mat.

Detta var ett skäl till den kris som romarriket hamnade i kris. Ett annat var var att krigsfångarna blev färre vilket ökade priset på slavarna. I början av andra århundradet e kr var priset på slavar åtta till tio gånger högre än hundra år innan. En tredje orsak var ett monetärt sammanbrott. I mitten av tvåhundratalet sjönk silverdinaren till fem procent av sitt traditionella värde och spannmålspriserna hade vid seklets slut stigit 200 ggr.

Krigen blev också alltmer kostsamma. Varje kejsare var mån om att rekrytera soldater men de negligerades vid tjänstgöringen slut och fick låga avgångsvederlag och magra jordplättar. Soldaterna blev istället beroende av sina befälhavare som gav dem delar av krigsbyten och även jord. Imperiet stabiliserades tillfälligt på trehundratalet då kejsarna expandera byråkratin och den militära verksamheten med hjälp av skatter och återinförande av värnplikten. Detta skapade en splittring i de härskande klasserna. Senatoraristokratin förblev den ekonomiskt mäktigaste men hade mindre politiskt och militärt inflytande än innan.

Priset på slavar planade ut och började falls på tvåhundratalet. Men godsägarna blev allt mindre benägna att försörja dem. Istället tilldelades de små jordlotter och blev livegna eftersom de fick betala arrende eller göra dagsverken på godset. Jordbruksarbetet där sköttes däremot av slavar.

Produktiviteten ökade långsamt på grund av detta och det uppstod en hel klass av ”coloni”, arrendebönder knutna till godsherrarna. Redan här se vi de första tecknen på feodala förhållanden. Bönder som antingen betalar arrende, är livegna eller lantarbetare hos godsägaren vilken i sin tur är vasall till en greve som i sin tur är vasall till kungen som formellt äger allt jord. Dessutom finns städer fast ofta små där det idkas handel och hantverk. Allt eftersom krisen i romarriket ökade förföll städerna medan landsbygden till stor del förblev opåverkad.

År 405 inleddes de germanska invasionerna och inom ett fåtal år hade västgoterna under Alarik plundrat Rom. Tjugo år senare , år 439 hade vandalerna intagit Kartago. Detta följdes av ytterligare invasioner eller migrationer för att vara helt korrekt. Detta skapade en osäkerhet som gjorde det mindre lönsamt att bedriva handel och hantverk. Istället övergick man till att bedriva jordbruk och byteshandel.

Germanerna övertog en del av jorden men deras kultur var mindre utvecklad än den romerska, vilken överlevde genom att förvandlas till feodalism. De romerska och germanska samhällena kom att leva sida vid sida under lång tid, vilket underlättade då båda utvecklat feodala förhållanden.

De germanska stammarnas ekonomi baserades på boskapsskötsel och på Ceasers tid existerade ett primitivt urkommunistiskt produktionssätt utan privat ägande av jorden. Denna brukades kollektivt. Boskapen var dock privatägd vilket skapade förmögenheter för de ledande hövdingarna. Många av ätterna var fortfarande matrilinjära det vill säga de följde kvinnliga släktled.

Efterhand skedde dock en klasskiktning genom att de ledande hövdingarna anställde adliga krigare som fick egna jordar ock slapp delta i det kollektiva arbetet. Detta skapade en social differentiering och en högre nivå av politisk och militär organisation, eller med andra ord ett samhälle som liknade det feodala.

Ett annat skäl till krisen var den kristna kyrkan. Efter att Kejsar Konstantin Legaliserat kristendomen på trehundratalet växte kyrkan makt och den klerikala apparaten slukade allt större resurser. På femhundratalet var prästerna och biskoparna fler än än statens ämbetsmän och funktionärer.

När kristendomen senare blev statsreligion styrde den inte bara människornas religiösa liv utan också all boklig bildning, alla skolor och universitet. Kyrkans män var nästan de enda som kunde läsa och skriva.

Krigen och invasionerna hämmade handeln och hantverksproduktionen. Gruvorna sinade på grund av överutnyttjande det blev brist på guld och silver. Det blev också farligare att resa. Detta drabbade städerna särskilt hårt, vilket ledde till att hantverkare och köpmän lämnade dem.

Feodalismens definitiva seger kom under Karl den Stores regeringstid på sju och åttahundratalet. Under trettio år erövrade han Italien , Sachsen, Friesland och Katalonien. Detta rike delades upp i grevskap som leddes av 200 – 300 ämbetsmän vars löner betalades från kungens inkomster från området. Karl som formellt ägde all jord gav grevar och storgodsägare rätt att bruka den. Vasallsystemet var fött. Samtidigt försämrades bondemassornas ställning. De tvingades inte bara försörja jordägarna utan också de kungliga arméerna.

De adliga och kyrkliga godsen nådde en avsevärd storlek 800 till 1600 men avkastningen var fortfarande låg. De brukades av ”servi” som motsvaras av den tidens livegna eller de statare vi hade i Sverige ända inpå nittonhundratalet. Det fanns också tillfällig lejd arbetskraft och arrendebönder.

På storgodsen fanns också hantverkare och godsägaren fungerade också som domare enligt lagar och regler han själv utformat. Någon likhet inför lagen, som blev en av de borgerliga revolutions paroller, fanns inte.

”Jordherren kontrollerade domstolarna liksom lagarna var skrivna så att de gynnade herremännen. En tvist mellan en herreman och en livegen avgjordes nästan alltid till herremannens förmån. Det fanns i det feodala samhället inte en statsmakt som var tillräckligt effektiv att upprätthålla lag och ordning, utan den uppgiften föll på de lokala herremännen. Den lag och ordning dessa herremän upprätthöll var givetvis den ordning som passade den själva bäst (Anbjörnsson, Elzinga, Törngren, ”Tradition och Revolution)

Feodalismen innebar en tillbakagång vad gäller kultur och vetenskap. De antika filosoferna och vetenskapsmännen landvinningar föll i glömska eller motarbetades i synnerhet av den kristna kyrkan. Många skrifter och dokument brändes men kopior bevarades turligt nog i vissa kloster och av araberna.

'Den tekniska utvecklingen stannade dock inte upp. Järnplogen, bröstselen som ökade hästens användbarhet som dragdjur, vattenkvarnenkraft och var viktig bland annat för att mala säd, användning av märgel för jordförbättring och treskiftesbruket ökade avkastningen och produktiviteten. Man utvecklade aveln av boskapen. Stigbygeln började användas vid ridning vilket gav ryttaren en arm fri för strid. Slussar och pumpar uppfanns, de senare var viktiga för att dränera vattensjuk jordar, och under senmedeltiden uppfanns den första klockan. Arkitekturen utvecklades också i form av de gotiska katedralerna som ju är välkända. Under senmedeltiden. På 1400 talet uppfanns den första tryckpressen där lösa blytyper användes,

”På elvahundratalet utbröt en period av ymnig utveckling i västra och södra Europa. Inom såväl det kulturella som det materiella området nåddes en höjdpunkt under åren 1150 till 1300 som inte skulle uppnås igen förrän långt senare. Dessa framsteg ägde rum inte endast inom teologi, filosofi arkitektur, glastillverkning, och litteratur utan även inom den materiella välfärden.” (Anderson Perry, ”Övergångar från antiken till feodalismen s 171, Arkiv1974)

Vid slutet av tolvhundratalet hade jordbruket nått en teknisk nivå som var jämförbar med tiden alldeles innan den agrara revolutionen

Detta kraftiga uppsving medförde en stor befolkningsökning. Västeuropas befolkning mer fördubblades mellan år 950 och 1348 från 20 miljoner till 54 miljoner. . Den genomsnittliga livslängden som var 25 år i romarriket ökade till 35 år i det feodala England. Det medeltida rikena i Västeuropa hade också kontroll över haven, vilket bidrog till dess tillväxt då det underlättade handeln som hade betydelse också under feodalismen, även om det inte går att jämföra med kapitalismen, där handeln spelar en avgörande roll.

Hundra år senare började kapitalismens historia genom tillväxt och ökad makt för de italienska handelsstäderna. Redan i mitten av sextonhundratalet fick bourgeoisien med hjälp av monarkin övertaget England.. Men det är en annan historia.

Övergången från slavekonomi till feodalism liksom den från feodalism till kapitalism innehåller en rad lärdomar som ger oss ökad insikt i den socialistiska revolutionen natur. Produktivkrafternas utveckling hindrades av produktionsförhållandena och en höjd produktivitet. Den visade också hur krig, statsbankrutt, ökade priser och inflation leder folkliga uppror och splittring inom de härskande klasserna. Men också att bondeklassen då liksom nu inte kan spela en självständig roll i kampen på samma sätt som bourgeoisien och proletariatet.Istället blir de redskap för någon av de andra klassernaUnder övergången från antiken till feodalismen liksom övergången från feodalism till kapitalism och i den första socialistiska revolutionen kapitalism, så följde de jordägarklassen, borgarklassen och arbetarklassen Idag består de arbetande klassernas majoritet av lönearbetare vilket gör att de arbetande för första gången kan ta produktionsmedlem i besittning. Detta är den socialistiska revolutionen uppgift

 

 

 

Martin Oskarsson

Ur arkivet

view_module reorder

Likkistor ska sprängas och stega härifrån ... Vladimir Majakovskij

... död för egen hand 1930, återuppstod inför ryska revolutionens 50-års jubileum, sattes dock snabbt i gulag av den rådande regimen, då hans skrivande ansågs vara subversivt, individualistiskt och borgerligt ...

Av: Freke Räihä | Utopiska geografier | 25 oktober, 2010

Calle Flognman. Tre dikter

Ja, egentligen Carl Johan Flognman. Efter ett kort och slumpmässigt sammanträffande på en buss med poeten Jonas Örtemark kom jag efter många år av tvekan på att både jag vågar ...

Av: Calle Flognman. | Utopiska geografier | 08 december, 2014

Jag drömde om Cornell…igen

Egentligen är det en ganska osannolik historia. En tjugosjuårig försäljare av designade textilier råkar av en slump få syn på en collageroman av Max Ernst, La Femme 100 têtes, blir ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 16 januari, 2017

Den äventyrlige Jünger

Ernst Jünger är åter aktuell. Det är inte ett alldeles betryggande tecken. Han är nämligen en katastrofdiktare. Härmed avses inte att hans tänkande är en katastrof - en uppfattning som ...

Av: Göran Lundstedt | Essäer om litteratur & böcker | 28 juli, 2009

Peter "Sleazy" Cristopherson, 1955-2010

Peter "Sleazy" Christopherson var en legend i många olika undergroundmiljöer. Inte bara tack vare deltagandet i välrespekterade projekt som COUM Transmissions, Industrial Records, Throbbing Gristle, Psychic TV och Coil, utan ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 26 november, 2010

Sång för Chico Mendes

Chico MendésFörst trodde jag att jag kämpade för att rädda gummiträd, därefter trodde jag att jag kämpade för att rädda Amazonas regnskog. Nu inser jag att jag kämpar för mänskligheten." - Chico Mendes På kvällen den ...

Av: Klas Lundström | Porträtt om politik & samhälle | 08 januari, 2009

Svenskan som driver en av Europas ledande dansutbildningar

Det var med mycket envishet och en portion mod som Jessica Iwanson för 35 år startade sin skola för nutida dans i München. I dag räknas Iwanson International School of ...

Av: Linda Karlsson Eldh | Övriga porträtt | 04 januari, 2010

Tro og metaetisistisk kritisisme. Del III. Naturvitenskap og metafysisistisk livsfenomenologisme.

Innledning. Livsfenomenologismen er en filosofisk retning og som går ut på at livet har forrang framfor verden eller ego. Metafysisistisk livsfenomenologisme er en metafysisk skoleretning; den metafysisistiske livsfenomenologisme går ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 07 juni, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.