Jesus och mobiltelefonerna – en julbetraktelse

Nu i dagarna för sisådär 2015 år sedan sände Gud sin enfödde son till jorden. Han gjorde det för att ge oss möjlighet till frälsning. Något som profeterna i Gamla ...

Av: Carsten Palmer Schale | 24 december, 2011
Essäer om religionen

Rune Depp 3

                                           

Av: Janne Karlsson | 27 januari, 2012
Kulturen strippar

Blomgubben / över huvudet taget

Vad betyder vackert för dig egentligen, plus något mer? Såklart kan de va skönt behagfullt, fåfängt i en gliring, taggat explosivt. Har vackert någonting med verkligheten att göra, över huvudet ...

Av: Kenneth Rundberg | 01 november, 2010
Utopiska geografier

Helmer Osslund – Norrlandsskildraren

”En o annan gång har jag väl haft god kredit. Annars vete tusan hur det gått. Och att jag hittills verkligen lyckats hanka mig fram – öfver det fenomenet står ...

Av: Thomas Notini | 06 april, 2013
Konstens porträtt

Slaveriets omfattning och betydelse under Antiken



Ett slavsanhälle utmärks av att det domineras av slavproduktion. Detta betyder slavarna som inte äger sina produktionsmedel och heller inte sina redskap står för större delen av produktionen. Det finns också en överklass som äger de flesta slavar och har en rasistisk syn på dem som motiverar att man gjort dem till slavar. Visserligen innebär slaveriarbete att man inte är så motiverad att arbeta jämfört med bönder som äger sin egen jord, eller fria lönearbetare.




 

 

Rom var ännu mer beroende av slavar och imperiets expansion ledde till en omfattande slavhandel. Nittio procent av hantverkarna i Rom utgjordes av slavar,Detta ledde till tre omfattande slavuppror där Spartacus upproret är det mest omfattande. Det började bland gladiatorer men växte sedan till en arme på 120 000 som besegrade den romerska hären vid tre olika tillfällen under en treårsperiod, innan den krossades. Resultatet blev ändå humanare lagar vad gällde slavar.

Annons:

Men detta är egalt för slaveriägarna som levde gott på dem. Som sjukdom, fattigdom och död, antingen denna oberörbarhet kan vinnas genom att själen befrias från fruktan eller genom insikt i att hälsa och sjukdom, rikedom och fattigdom , liv eller död är något ur värdesynpunkt indifferent.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Även Aristoteles rättfärdigade slavarabetet medan mer materialistiska filosofer gick emot. Epikuros skrev till exempel:

”det finns ingen naturlig skillnad mellan människorna, ingen ingen motsättning mellan herre och slav eller mellan hellen och barbar. Kanhända kan också känslan av otrygghet i en värld med ständiga krig, maktstrider och politiska omkastningar i viss mån förklara den för epikureernas och stoikernas etik och gemensamma värderingar av individens oavhängighet och själens oberörbarhet av allt yttre ont,

I det atenska riket fanns totalt 250 000 innevånare. Tre fjärdedelar av dessa ägde jord. De större jordägarna kunde inneha 40 – 80 ha, de medelstora kring 20 medan de flesta endast innehade 2 ha.

Willliamson påpekar att de grekiska stadsstaterna hade en enorm mängd slavar. Aten tillsammans med närbelägna Pireus hade 60 000 fria medborgare, 25 000 icke meedborgare och 70 000 slavar.

Vidare hävdar han att slavarna spelade an abgörande roll för att bryta silver som var viktigt för Atens rikedom. ( Mode3rn slavery s 3-4)

Sjjälv vill jag tilägga att slavarnas viktigaste roll var att arbeta inom jordbruket, samt förstås som tjänare åt de rikare atenarna.

Anderason uppger en höägre siffra: 80 000 – 100 000 slavar mot 30 000 – 40 000 medborgare (Övergångar från Antiken till feidalismen s 35)

Detta betyder att det var slasvsämhällem, eftersom gränsen går vid en tiondel, sller en femtedel.

”I den klassiska polis reste sig medborgarnas samfund, hur klassuppdelat det än var, över en förslavad arbetstsyrka, som bar upp dess akritektur”

(Anderson s 35) Tre fjärdedelar av de fria medborgarna ägde jord där slavar arbetade, förutom att tillhandahålla hushållstjänster. De större jordägarna hade åkrar på 40 till 80 ha, de mellanstora 20 till 30.

Rom var ännu mer beroende av slavar och imperiets expansion ledde till en omfattande slavhandel. Nittio procent av hantverkarna i Rom utgjordes av slavar,Detta ledde till tre omfattande slavuppror där Spartacus upproret är det mest omfattande. Det började bland gladiatorer men växte sedan till en arme på 120 000 som besegrade den romerska hären vid tre olika tillfällen under en treårsperiod, innan den krossades. Resultatet blev ändå humanare lagar vad gällde slavar.

Rom och andra städer skiljde sig dock från de grekiska enom att det inte var slavar som utgjorde majoriteten, utan egendomslösa ”proletari) som berövats sin jord och levde på förnödenheter som kejsarna betalade ut för att få stöd. Även jorden på de stora godsen odlades av en proletariserad massa som berövats sin jord. Efter att ha vant sig vid stadslivet ville de inte återvända som småbrukare vilka exploaterades av de stora jordägarna.

. Istället brukades de stora latifundierna av slavar. Anderson s 51,

”Från är 200 till år 167 var tio procent eller mer av alla vuxna romerska män ständigt inkllade. . Dettaa gigantiska militära kraftprov var endast möjligt på grund av den bakomliggande civila ekonomin som i stor utsträckning kunde utnyttja slavarbete och därmed frigöra motsvarande arbetskraftsreserver för republikens armeer. Den segerrika krigen tillhandahöll i sin tur flera krigsfångar, vilka som slavar pumpades tillbaka till Italiens städer och jordagods. Detta ledde slutligen till uppkomsten av slavbemmanade jordegendomar av aldrig tidigare skådade dimensioner” (Anderson s 54 – 55).

Detta ledde till enorm social omvälvning som ökade antalet slavar i Italien från 600 000 år 225 f vt till 3 miljoner år 43,fvt det vill säga en femdubbling, medan antalet fria medborgare sjönk från 4,4 miljoner till tre miljoner. Det fanns till och med slavar som arbetade inom stadsförvaltningen.

”Det utvecklade slavproduktionssättet, som utgjorde motorn i romerska imperiet var därför från början naturaliserat huvudsakligen i väst. Det var därför logiskt och förutsägbart att detta produktionssätts inneboende motsätttningar skulle föras till sina yttersta konsekvenseri väst, där det inte stöttes tillbaka eller hindrades av några föregående eller alternativa historiska former” (Anderson s 85)

Det uppstod alltså ett utpräglat slavsamhälle efterssom mer än 20 procent av befolkningen var slavar.

Trots att slaveriet höll tillbaka den tekniska utvecklingen så började två tekniska innovationer att användas, Vattenkvarnen och slåttermaskinen. 8Anderson s 70)

Vad beträffar källorna så är det rikliga från antiken. Det finns historiker som beskriver händelserna men det är ofta långt senare efter att de skett. Eller så återfinns de som Sokrates i texter av en annan filosof, i dennes fall i Platons texter. Ett exempel på detta är de olika uppgifterna om Sokrates:

”Det finns ingen skrift av Sokrates. Vår kunskap om honom grundar sig i huvudsak på Platons och Xenofons skildring av hans person och läror. Dessa källors tillförlitlighet är dock omstridd. Ett är klart, att lärjungarnas beundran saknar gränser och att de idealiserar läraren” (Filosofin genom tiderna del ett s 44)

I samma text påpekas att dett är tveksamt om Xenofon förstååt Sokrates läror och att de präglas av förvirring. Aristoteles text anser författarna dock vara tydligar

”Nu sysslade Sokrates med de etiska dygderna och sökte först uppställa allmänna begreppsbeställningar rörande dem..... Han frågade med rätta efter tingets väsen . Ty han ville vinna slutledningar och slutledningarnas princip är tingets väsen. Två till är det nämligen som man tillskriver Sokrates –jorde induktionsbevisoch de almänna begreppsbestämningarna och båda har avseende på vetenskapens princip. Men Sokrates gjorde det allmänna och begreppens innehåll inte till något för sig bestående avskiljt; - däremot blev det avskiljt av dem vilka förfäktar den åsikt som syyselsätter oss nu , och de gav detta varande namnet ide``” (Filosofin genom tiderna s 44)

Om uppgifterna om Sokrates var begränsade så gäller det ännu mer slavarna som befann sig längt ser på samhällsstgeln och inte ens betraktades som fullvärdiga människor. Dessutom ägnade sig de olika historikerna mest åt att beskriva de politiska händelserna. Men även där kan finnas en tendens att anpassa sig till de de som styr, eller så speglar de som alltid författarens egen syn. .Det finns också texter av politikerna och filosoferna som avspeglar deras syn på olika företelser i samhället.

Rena kvarlevor som lagtexter och de straff som slavar eller de som hjälper dem döms till. Detta är mer tillförlitligtt. Detsamma gäller rena vittnesmål. Det finns också enorma mängder av ruiner och gravar som ger en uppfattning om rikedomken hos olika härskare, hur de olika samhällsklasserna levde och de otroliga resultat som slavaras och de andra arbetarnas slit fick i form av palats och stadioner där man hade gladiotorer och teater.

Det betyder att det går att få en tämligen god uppfattning om antalet slavar och den roll de spelade. Som framgår av min text var både Aten och Romarriket utpräglade slavsamhällen där slavarna producerade merparten av värdet och var grunen till Atens erövringar och de många filosoferna. Det var också detta som var förutsättningen för Romarrikets väldiga expansion och erövringar. De spelade samma roll i sitt samhälle som bönderna i det feodala samhället och proletariatet i det kapitalit samhället. Skillnaden var dock att slavarna, trots sitt stora antal inte kunde genomföra några segerrika uppror och än mindre erövra makten. Istället var slavsamhället dömt till undergång när tillgången på slavar sinade och priset steg.. Detta blev dödskyssen för det fslavsamhället. Bönderna som var grunden för det feodala samhället kunde åtminstone vinna eftergifter när de gjort uppror., även om de på grund av sin inbördes splittring inte kan ta makten. Varje bonde värnar främst om sin egen täppa. Arbetarklassen, eller proletariatet däremot samlas på stora arbetsplatser och enas. De har också produktionsmedlen i sin hand även om dessa äga av kapitalisterna. Därför kan de vinna eftergifter efter strejker som slår mot profiterna. Enligt marxismen kan och kommer de dessutom att kunna ta makten över produktionen och dess fördelning, till skillnad från bönder och slavar

 

 

 

Martin Oskarsson

Ur arkivet

view_module reorder

Några dikter

Bläckfiskar lever i de mörkaste djup Sjunger stilla sin sång Omfamnar mjukt den som dristar sig ner Likt sirenerna sjömän en gång   Längst ner på botten krabborna bor Gläds åt det som bli över En förlorad ...

Av: Ivar Andersen | Utopiska geografier | 29 mars, 2010

Den institutionella plikten och den svårmanövrerade referenspunkten

”Det är institutionernas ansvar att sörja för en konstnärlig återväxt som inte räds att ta ut svängarna och i en del fall rasera daterade förväntningar på konstformen som sådan.” Frågan ...

Av: Magnus Bunnskog | Essäer om musik | 03 mars, 2013

En konstnärinna som brinner för miljön

Charlotte Nicolin, uppväxt i Gryts skärgård, kom till Paris från Kanada, 2006, och är nu installerad i konstnärskvarteret "Bastille" där hon bor och har sin ateljé. Jag steg in på en ...

Av: Anne Edelstam | Konstens porträtt | 24 juni, 2009

Renässanstänkaren Giordano Bruno och oändligheten

Illustration: Ragni Svensson Renässansen höjde taket. Man kunde andas friare. Man vågade vara mer sant egensinnig, mer storsinnad och mer djupsinnig än tidigare. En genomgripande pånyttfödelseanda var på väg, men den ...

Av: Percival | Essäer om politiken | 21 april, 2008

Mannen som aldrig blev min svåger

Mannen som aldrig blev min svåger och James Joyce's paradox. Stefan Gurt berättar här om en gammal flickväns bror och ett långt, komplicerat förhållande till James Joyce, om en resa till ...

Av: Stefan Gurt | Essäer om litteratur & böcker | 14 december, 2006

En marginaliserad grundlagsfader

Anders Chydenius på finländskt frimärke. Anders Chydenius var en uppfinningsrik och energisk präst från Österbotten som kom att bli den svenska liberalismen första store uttolkare och förkämpe. Bertil ...

Av: Bertil Falk | Essäer om politiken | 10 februari, 2011

dagen efter orden del 2

               

Av: Bröderna Blomqvist | Kulturen strippar | 20 april, 2012

Tankens ambivalens Kort synopsis gällande mitt manus

Ramberättelsen ligger i en korrespondens mellan en filosofilärare och hans forna elev. Berättarrösten/eleven är nu disputerad och vill gärna mäta sig med sin forna mentor. Vi kan höja nivån med ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 02 juli, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.