ICA och de svarta kärnfria druvorna

Som boende mitt emellan Jönköping och Linköping i Ödeshög har vi en oerhörd bas, två rätt så stora och starkt växande städer med högskola respektive universitet. Häromdagen var jag på sammanträde ...

Av: Per-Inge Planefors | 15 januari, 2014
Gästkrönikör

Rilkes andra lyra

Under några veckor i februari 1922 fullbordade Rainer Maria Rilke sitt livsverk genom att skriva merparten av Duinoelegierna och Sonetterna till Orfeus. Det var enligt hans egna ord som ”en ...

Av: Bo Gustavsson | 27 februari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Olästa och omlästa böcker

I den hög av böcker som ligger på golvet, nere till vänster, har jag äntligen börjat botanisera. De är företrädesvis ”äldre” och svenska, och några – men inte alla – ...

Av: Carsten Palmer Schale | 05 december, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Erik Jorpes

Ett märkligt åländskt läkaröde

En ung åländsk läkare kom att kom att spela märkliga roll i det röda upproret som inleddes i Finland i januari1919. Erik Jorpes från Kökar hamnade på den röda ...

Av: Rolf Karlman | 31 januari, 2017
Essäer om politiken

Tystnaden i kosmos



Första gången jag ledde en julotta hörde jag tystnaden i kosmos. Över mittgången brann bågar av trä med levande ljus. Heidenstam hade ristat på en tegelplatta i golvet.
ill_kosmos.jpg
 illustration: Berit Gabrielsson
Heliga Birgitta hade ridit över sjön. Det skimrade i predikstolens förgyllning. Rosorna på altaret doftade. Redan i september hade jag börjat träna att sjunga inledningsorden. Jag var 21 år.

Se, jag bär bud till er om en stor glädje, halleluja, sjöng jag för full hals.

Det är ängelns ord från Lukasevangeliet. Sen blev det tyst i kyrkan. Änglars andetag hade man kunnat höra. Församlingen teg. Ingen svarade enligt julottans agenda. Det blev några sekunders tystnad. Mer klarade jag inte utan pressade med spänd röst fram församlingens svar:  - En glädje för allt folk, halleluja.

Orgeln började brusa. Det är en ros utsprungen, av Davids rot och stam. Efteråt i sakristian värkte tinningarna. Det var uppspänt och ledset, jag ville helst glömma. Tystnaden hade varit otäck. Det var som om västeuropeisk avkristning gav sig på mig. Plötsligt var jag tillbaka i den ensamhet jag känt på skolgårdar och i klassrum när livets djupdimensioner förlorat sina skyddshinnor. Ett barn vill dela färger och dofter från inre landskap, men möts av tigande. För att inte slutgiltigt nördstämplas lärde jag mig att knipa om det riktigt viktiga. I sitt inre har man sett öppningar, upplevt ljus, darrat av fascination. Att bli utskrattad är väl tungt för ett barn. Det verkar inte bättre än att avkristningen gjort den vita medelklassen stum till och med inför barnens häpna skådande.

Det var en vis gammal präst som hjälpte mig att tolka vad som hänt klockan fem på juldagsmorgonen i Sancta Britas kyrka i Olshammar. Det som hade hörts var tystnaden i kosmos. I kristen teologi har tystnaden alltid varit viktig, för ur den föds det nya. Det var den som Maria förnam mellan ängelns fråga och sitt eget svar. Kanske lyssnade herdarna till samma tystnad sekunderna innan himlen lystes upp av änglar. För mig blev tystnaden en föraning om döden. Det skrämde mig då. Det var som att stå inför en avgrund. Dödens avgrund.

Det var förstås avkristningen som bidrog till att jag fick höra tystnaden i kosmos den där morgonen. Att församlingen inte svarade berodde mer på trötthet, kanske ointresse, än gripenhet. Det var väl inte första gången som en formulering av kristen tro i Västerlandet mötts av tigande. Och det gäller inte bara på skolgårdar och i klassrum.

I industrisamhället litade man på patriarkatet. Rejäla karlar och stödjande hustrur skulle leverera det som behövdes för välståndet. I dag litar vi på sekretariatet. Så länge det är ordning på papper och avtal, kan vi vara trygga. Båda systemen kräver produktion. Vad är det vi försöker dölja bakom verksamhetsplaner och paragraftecken? Lägger planeringsmöten och personalsamlingar en ljudmatta över den djuperfarenhet som tystnaden i kosmos rymmer?

Kristus har jag lärt känna som livskraften. I prologen till Johannesevangeliet kallas den logos, Guds levande ord som blev människa och bodde bland oss. I muslimsk teologi motsvaras logos i någon mån av al-insan al-nuriyya, urbilden, som skapades före världens tillkomst.

Kanske är det den kraften som slår ut som en ros från djupet av det mänskliga och väcker starka känslor: Vemod över det som blev, längtan efter sanning, djupt känd glädje. Man sjunger om rosor på julen eftersom det gudomliga slår ut som en ros. Lukasevangeliet berättar att det hände i ett stall, inte i Herodes kungaborg. Det skedde där fattiga herdar vaktade sin hjord om natten.

Det som är på riktigt i det inre livet förblir sprött och ibland skimrade. Herdarna greps av stor förfäran står det hos Lukas. Vi kan bara treva emot öppningen, aldrig ha kontroll. Ibland har det doftat av rosor, någon gång har huden blivit känsligare än vanligt, ofta har det kommit som en lättnad.

Svaret ur tystnaden, det utsatta barnet, änglasången, betyder det inte alltid kamp att gå in i tystnaden? Det är kämpigt för en individ och det verkar särskilt svårt för västerlänningar. Men jag tror att när projekten slocknar och pengarna sinar, då hamnar man där. Är det inte därför Kristus föddes i det mest utsatta, utanför härberget?   Den stora glädjen som ängeln berättade om, är kanske öppningen mot Kristus? Julen påminner oss om att Kristus kommer oss till mötes från djupen. Ur själva tystnaden.

Mikael Mogren
kaplan i Helga Trefaldighets kyrka, Uppsala

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Konsten är för mig extrem anti-vardag. En intervju med Martin Tistedt

Martin Tistedt är en bland de bästa av Vertigos författare. Han skiftar mellan dröm och mardröm i det han skriver. Hans senaste roman heter Vår och där har drömmen ingen ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 25 maj, 2014

Vad är det nu i mig som brister

Det fanns en tid då jag drömde, då jag vaknade upp mitt i natten med häftigt bultande hjärta kall av svett och ångest, uppfylld av märkliga drömlika bilder känslan av att inte veta och ...

Av: Susann Wilhelmsson | Utopiska geografier | 12 oktober, 2009

Peyote-scenen, foto Gençer Yurttaş

Istanbuls viktigaste klubb

När man talar om Istanbuls oberoende musikscen måste man prata om Peyote, stadens viktigaste och äldsta klubb. Peyote har fått sitt namn från kaktusen som är välkänd för sina psykedeliska ...

Av: Aylin Ünal | Essäer om musik | 26 november, 2016

Människorna och språken

Två miljoner år sedan: enkla stenverktyg men ingen konst och inget språk, helt enkelt för att struphuvudets anatomi ännu inte medger det. 150 tusen år sedan: homo sapiens sapiens med ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om samhället | 03 december, 2010

Tonsättaren Lucio Garau och livets stora gåvor

  Lucio Garau är en tonsättare från Sardinien i Italien som har komponerat många verk som speglar musiken och ljuden från hans hemtrakter. Inte så mycket för folkmusiken i sig, utan ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 04 maj, 2011

Jag tänker på en liten flicka

Jag tänker på en flicka. En flicka som är bara nio år och som tycker om att hoppsaskutta, leka med Barbie och läsa sagor av Astrid Lindgren och Maria Gripe ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 17 november, 2011

Ett ständigt misslyckande – dataspelens berättarstruktur inspirerar filmvärlden

Det ständiga misslyckandet är grunden för dataspelets berättarstruktur. Precis som i film och litteratur har ofta dataspel ett linjärt berättande. Huvudpersonen ska ta sig från berättelsen början till slutet genom ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om film | 24 september, 2014

Vem är rädder för vargen här?

Jakob (1785 – 1863) och Wilhelm Grimm (1786 – 1859) hör till 1800-talets stora europeiska kulturpersonligheter. De var språkforskare, sagosamlare, bibliotekarier och upptäckare och påverkade sin samtid genom att bana ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer | 24 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.