Sicilien, platsen där Medelhavets civilisationer möts

Det fantastiska med Italien är, inte minst, att lagren av historia ofta ligger i så öppen dager… Man kan vandra i bergsbyar där stenläggningen lagts av etruskerna, tusen år före ...

Av: Björn Gustavsson | 26 augusti, 2014
Resereportage

Brokiga intryck på Sacred Music festival

  När Ingebrigt Håker Flaten var liten brukade hans farmor Elise alltid sjunga psalmer hemma, och av detta minnesstoff har det nu blivit experimentell, minimalistisk jazz. Sedan Jan Johanssons monumentala verk ...

Av: Billie Lindahl | 16 november, 2009
Kulturreportage

Eino Grön, finländsk tangosångare

Den finska tangon är en del av folksjälen

En märklig symbios mellan den argentinska tangon och det kärva finska folklynnet. I Finland blev det en modellvariant präglad av krigsår och dansförbud. Satumaa kallas för Finlands andra nationalsång och är ...

Av: Rolf Karlman | 08 april, 2017
Kulturreportage

S:t Knuts Torg, Malmö. Värpinge, Lund. (Till Kristin L)

Jag önskar att jag kunde inleda den här dikten med en rad så fylld till brädden med ljus att den antänds redan från början och börjar brinna från pol till pol, ingenting skall ...

Av: Kristian Lundberg | 16 augusti, 2010
Utopiska geografier

Isabella Lundgren

Nya generationers samtal centralt för yttrandefriheten



Vår civilisations överlevnad hänger på vår förmåga att kommunicera, för klarar vi inte det så kommer vi att slåss, kriga och förgöra varandra istället.




En studie som gjordes på The University of Southern California och publicerades i The Journal of Scientific Reports2016 sökte en neurologisk förklaring på hur vi reagerar när våra uppfattningar utmanas. Det man fann, med hjälp av bl a i hjärnscanning, var att när våra trosuppfattningar utmanas så aktiveras den del av hjärnan som korrelerar med vår identitet - och vi reagerar emotionellt, som vi skulle göra om hot uppstod.

I vår tid är vi konstant exponerade för andra människors åsikter. Internet har gjort det möjligt för oss att veta vad en främmande människa på andra sidan jorden tycker, liksom de vi dagligen delar våra liv med.

Vi har tillgång till alla sorters tidningar och nyhetsflöden, sociala medier och en uppsjö av fristående bloggare, journalister och Youtube-personligheter som delar sina tankar om det land de lever i och den värld de ser.

Man skulle kunna tro att en sådan utveckling skulle leda till att vi blir bättre på att hantera dem som tänker annorlunda än vi själva, att det faktum att vi blir exponerade för en enorm bredd av idéer och information skulle göra att vår förmåga att diskutera och samtala växer sig starkare.

Det jag ser hända i verkligheten är något helt annat.

För att kunna navigera i den här världen behöver vi formulera en mening, något att tro på och kämpa för. Så vi omfamnar en ideologi eller ett trossystem som matchar våra värderingar eller som vi har lärt oss att efterfölja. Majoriteten av oss människor vill att den här jorden ska vara en god plats att leva på, men vi har vitt skilda uppfattningar kring begreppet god och med vilka medel detta goda ska genomföras och förverkligas. Så vad gör vi när vår uppfattning av det goda krockar med någon annans?

En studie som gjordes på The University of Southern California och publicerades i The Journal of Scientific Reports2016 sökte en neurologisk förklaring på hur vi reagerar när våra uppfattningar utmanas. Det man fann, med hjälp av bl a i hjärnscanning, var att när våra trosuppfattningar utmanas så aktiveras den del av hjärnan som korrelerar med vår identitet - och vi reagerar emotionellt, som vi skulle göra om hot uppstod.

Därmed verkar det som att även när vi får höra empiriskt grundade argument som motsäger den sanning vi hittills förhållit oss till, så blir vi oförmögna att på ett intellektuellt och sansat plan möta detta.

Att få sina politiska idéer utmanade upplevs därmed som ett personligt påhopp och kan krossa vår föreställning om vilka vi är och det sociala sammanhang vi verkar i.

Än en gång ställs det på sin spets:

Vår civilisations överlevnad hänger på vår förmåga att kommunicera, för klarar vi inte det så kommer vi att slåss och kriga och förgöra varandra, istället.

Vi pratar för att vi ska förstå vad vi tänker. Det är i samtalet med dem vi delar världen med som vi kan sortera, utmana och förtydliga vad det är vi värderar, vilken kunskap vi egentligen besitter och vad vi verkligen vill. Det fria utbytet av idéer är en av de fundamentala byggstenar som samhällets progression och utveckling vilar på. Att vara ideologiskt bunden innebär därmed att man hargjort det väldigt enkelt för sig. Den som inte tänker som en själv är ond och man behöver personligen inte ta något ansvar eftersom man redan har moralen på sin sida. Man kan kamouflera sig som en agent för det högst möjliga goda och behöver aldrig titta på det mörka som finns även i ens egna hjärta. Som finns i varje människas hjärta oavsett politisk tillhörighet.

Det är detta som är problemet med identitetspolitiken, att den syftar för mycket till vår personlighet och identitet och inte tar hänsyn till specifikafrågor.Vi bör ta ställning till varje fråga separat och tänka aktivt kring dem en och en. Visst är det så att makthavare, politiker och institutioner har ett särskilt ansvar för det som sker, men det är vi som lever och verkar i samhället som utgör dess form, färg och ton, och om vi inte blir medvetna om våra egna brister så kommer vi alltid att vara i händerna på någon annan. Det självständiga reflekterande kring dem vi är och det vi ser är utgångspunkten för det fria samhället och innan vi talar fritt bör vi kunna tänka fritt.

Det här bliren fråga om yttrandefrihet för att vår starkt negativa reaktion till oliktänkande och vår vilja att tysta dem utgör ett allvarligt hot mot denna princip.

Så när vi inte låter andra med motstridiga idéer prata, när vi inte lyssnar på vad de verkligen säger och när vi skriker så högt vi kan och avgör vad andra tycker innan de själva kunnat formulera det, så finns det en förklaring.

När vi endast omger oss med andra som delar vår vision och avslutar relationer med dem som inte gör det eller tar bort dem ur våra Facebook-flöden, så finns det en förklaring på det också. Men bara för att vi kan förklara något, betyder det ju inte att det är rätt.

För vilket är egentligen det mest konstruktiva sättet att reagera på meningsskiljaktighet? Om vår metod är att tysta dem som har åsikter vi tänker är farliga, är målet då att staten, medierna och lagstiftarna ska bestämma vad vi får tänka, skriva eller uttrycka? Och om detta är vårt mål, varför är det så? Tror vi att mänskligheten en dag kommer att enas om ett enda sätt att se på världen? Tror vi inte längre på rätten att själva få bestämma vad vi tycker? Och finns det åsikter som är för farliga att exponeras för, och lyssna till?

Jag kan sympatisera med rädslan över att destruktiva och fascistiska tankar ska få styra vårt samhälle, men inte med att lösningen på problemet skulle vara att inte låta andra prata. Det är ju precis det som är fascism. Det enda som händer när något censureras är att det inte längre kan höras eller ses, inte att det upphör att existera. Av historien bör vi lärt oss att det som får gro och växa under ytan är betydligt farligare än det vi kan se och höra.

Intellektuella framsteg vilar på en öppen och fri debatt, och att bara veta en sida av något ger oss sällan verktyg eller kunskap nog att komma fram till sanningen. För att kunna skapa sig en verklig bild av det som pågår i världen och för att kunna föreslå konkreta lösningar på de problem vi ser, behöver alla delar och idéer utforskas, även de som är obehagliga för oss att möta.

”Att identifiera oppositionen som farlig är att missförstå de grundläggande koncepten inom demokratin. Och att förtrycka oppositionen är ett övergrepp mot själva kärnan inom demokratin.” Skrev nobelpristagaren Aung San Suu Kyi.

Det är tydligt att vi befinner oss i en polariserande tid och att vi möter det med motvilja att sakligt och vänligt diskutera med dem som inte tycker som vi. Poängen med en konversation borde inte vara att bevisa att vi är duktiga eller att vi har rätt. Poängen borde istället vara att vi ska vidga våra vyer och växa som individer.

Att öppna både öron och mun- att lyssna innan man avgör och att låta andra tala, trots att vi inte gillar det de säger är inte enkelt. Men det är däremot nödvändigt,för vår civilisations överlevnad hänger på nya generationers förmåga att kommunicera, för klarar vi inte det så kommer vi att slåss och kriga istället.

 

 

Isabella Lundgren

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Fortunato Depero, I bevitori e la locomotiva

Ljuset i skuggorna av Melker Garay

Vi människor har hemligheter. Så har det alltid varit. Hemligheter som vi vill bevara endast för oss själva. Ja, annars vore de inte hemliga. Och frågan är om vi inte ...

Av: Melker Garay | Utopiska geografier | 31 augusti, 2017

Oliver Vincent Henry Parland

Oliver Vincent Henry Parland. Tre dikter

Tre dikter Oliver Parland skrev och läste vid Södermalm poesifestival, 2015.

Av: Oliver Vincent Henry Parland | Utopiska geografier | 12 oktober, 2015

Bildningsresans auktoritet: mellan totalitarism och hyperliberalism

Auktoritet är ett begrepp som tillsammans med tradition och religion har tappat sin positiva klang, och ja, auktoritet. Behövs det idag? Är det möjligt att ge det ett positivt ...

Av: Jonna Bornemark | Essäer om konst | 31 mars, 2008

Prestigen ligger i betraktarens öga

Prestigen ligger i betraktarens öga illustration: Annika Eriksson Skönheten ligger i betraktarens öga, brukar det heta. Kanske även prestige, historia och motiv. Nu kommer en avhandling om kvinnokonstmuseet Museum Anna Nordlander ...

Av: Jenny Petersson | Kulturreportage | 20 november, 2007

Intervju med Bo Ibn Al-Waqt Gustavsson

Bo Gustavsson har utkommit en ny diktsamling, Carmina Esoterica. Ibn Al-Waqt, ögonblickets son, det är vad sufierna kallar sig.   Din nya diktsamling har gett titeln Carmina Esoterica, dvs. "esoteriska sånger". Det ...

Av: Mohamed Omar | Litteraturens porträtt | 16 februari, 2009

Huset med de många rummen En ekumenisk exposé

1. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 13 juli, 2014

Bo Bjelvehammar. Tre dikter

bestämda ögonblick i skogen på fältet vid bäcken   ställen där det ljusnar livet blir klarare blicken lyfts mot höken   förvirrad förlorad spindelväv kring huvudet   en ny början är alltid en ny händelse  

Av: Bo Bjelvehammar | Utopiska geografier | 25 augusti, 2014

Strindbergs äktenskap och Titanic – om dålig hållbarhet och haverier

August Strindberg blev mycket skakad när han hörde om Titanics undergång den 15 april 1912. Han hade då en månad kvar att leva. Livsverket var fullbordat, några få av de ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om litteratur & böcker | 15 april, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.