Att spela sig fram till ett inre lugn

Daniel Westerlund är en mångfacetterad man. Han är verksam som skribent och förläggare, men även som musiker och kompositör. Det som överraskar mig när jag lyssnar på hans dubbel ...

Av: Guido Zeccola | 02 mars, 2009
Musikens porträtt

Månskensstråk över svenska Pommern

Det är i slutet av oktober. Stranden ligger nästan öde. Vågorna rullar långsamma och tunga mot stranden med sitt dova ljud. I horisonten tornar en hotande molnbank upp sig, men ...

Av: Mathias Jansson | 05 november, 2010
Kulturreportage

Brott och straff 3 Lagens bokstav - Rättens andliga märg

Bor Gud i lagboken? Domarreglerna menade så. Men hur kunde Guds ande trängas i lagarna vid sidan av ett tungt mandat givet till folket? Det var en fråga som endast ...

Av: Benny Holmberg | 11 november, 2009
Essäer om konst

Tack så mycket för elden

F. Scott Fitzgerald är framför allt känd för sin roman ”Den store Gatsby”, som räknas som ett av försöken att skriva ”den stora amerikanska romanen”. Fitzgerald och hans hustru Zelda ...

Av: F. Scott Fitzgerald | 27 mars, 2013
Kulturreportage

Daniel Barenboim Foto Monika Rittershaus

Stalin, Mozart och vi



Josef Stalin älskade Mozarts musik och berördes av den på djupet. Han lyssnade ivrigt till den, på radio och grammofon, på operan och i konsertsalen.

Den Store Ledaren, som mördade miljontals människor redan i fredstid, hängav sig alltså på lediga stunder åt att njuta av några av den klassiska tonkonstens högsta yttringar.




Stalin blev så förtjust, att han efteråt gav order om att hela konserten skulle spelas in. Inte så småningom eller när omständigheterna medgav, utan direkt, på stället.

Vid ett tillfälle hörde han Mozarts pianokonsert i d-moll, med en av sina favoritpianister vid pianot. Konserten ägde rum i en av Kremls hörsalar.

Stalin blev så förtjust, att han efteråt gav order om att hela konserten skulle spelas in. Inte så småningom eller när omständigheterna medgav, utan direkt, på stället.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Sagt och gjort. Alla de medverkande visste, att om de vägrade, skulle de strax vara huvudet kortare. De blev alltså tvungna att stanna kvar i hörsalen hela natten och spela in konserten med hjälp av en i all hast uppstagad inspelningsutrustning – allt för att den Store Ledaren skulle kunna njuta av samma musik på nytt, via nypressade 78-varvsskivor, till sin frukost följande morgon.

Vi hör ibland påståendet, att musiken – och konsten i allmänhet – förmår förädla och rena vårt väsen. Påståendet är sant – men det är på samma gång falskt.

Konsten är verkligen bärare av en oerhörd kraft att höja och rena vår tanke, vår känsla, vår empati, vår humanitet, våra moraliska värden – kort sagt allt det som gör oss till människor i en sannare mening. Men steget mellan konsten och vårt andliga och moraliska inre sker inte automatiskt. Det måste tas av oss själva, medvetet och viljemässigt. Detta har konsten gemensamt med tron: Konsten kan öppna vårt hjärtas dörr – men dörren har bara ett handtag, och det sitter på insidan.

Episoden med Stalin berättades av Daniel Barenboim, den store dirigenten och musikambassadören, i en längre intervju i schweizisk television. Han berättade den som en del av sitt svar på frågan, huruvida konsten kan bidra till att främja freden i världen. Bakgrunden till frågan var ett välkänt faktum: Maestro Barenboims enastående och modiga initiativ för ett flertal år sedan: att grunda ”The East West Divan Orchestra”, bestående av unga israeliska och palestinska musiker, med ingen annan agenda än att tillsammans spela och framföra klassisk musik.

Barenboim fick frågan, om orkestern kan ses som ett politiskt ställningstagande. Barenboim svarade:

- ”The East West Divan Orchestra” har bara ett enda politiskt ställningstagande: att det inte finns någon militär lösning på den israelisk-palestinska konflikten.

Naturligtvis har Maestro Barenboim fullkomligt rätt i detta. Och ställningstagandet skulle kunna utvidgas ytterligare:

Det finns ingen militär lösning på någon som helst konflikt i himlen eller på jorden. Och inget hat, inget förakt, ingen diskriminering, inget våld, ingen despotism, inget maktmissbruk kan någonsin leda till någonting gott, någonstans på jordklotet. Det är vad konsten – i toner, ord, färg och former, dans och drama – kan predika för oss, oavlåtligt.

Konsten har också förmågan att öppna vår blick, våra inre ögon, om vi låter den göra så.

Ty den vise Erasmus av Rotterdam har sagt något som inte kan upprepas ofta nog i vår mörka tid:

- I en blind värld är den enögde kung.

 

 

 

Thomas Notini

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Resan till frihet

Resan till frihet Avrättningen av Saddam Hussein ställer viktiga frågor. Vad göra med den mänskliga ondskan? Måste den avrättas, eller är det möjligt att bli mer mänsklig? En ung kvinna flyger ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om konst | 01 februari, 2007

 Hunter Jonakin “Jeff Koons Must Die!!!“ (2011)

Jeff Koons måste dö!!! och andra arkadspels baserade konstverk

En gång i tiden fanns de överallt. De fyllde spelhallar, köpcentrum och gatukök med sina blinkande lampor och lockande, pockande ljud. Arkadspelen var under 1980-talet spelintresserade ungdomars enarmade banditer, där ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 13 oktober, 2017

Bokstavskombinationer – inte bara av godo

Diagnoserna har förlorat sin betydelse, i den mening att den målar in människor i hörn. De tycks fungera som viloplatser och försvarsmodeller inför påverkan utifrån. Människor ursäktar sig gentemot det ...

Av: Barbro Bruun | Essäer | 13 oktober, 2013

Dikter av Daniel Westerlund

Dikter av Daniel Westerlund vi var i dessa gående vi kom att nyktra till när dom som kallade nytt stoff kallade dom vi var i våra identiteter när vi samtidigt försökte solidifiera ...

Av: Daniel Westerlund | Utopiska geografier | 26 januari, 2007

Karin Victorin

… hootchy kootchy-dansare som baserade sina danser på magdans och andra orientaliska danser sågs först 1893 i Chicago … – Ur Burlesque – and the New Bump-n-Grind Av Michelle Baldwin. Karin Victorin Hootchy Kootchys ...

Av: Agneta Tröjer | Övriga porträtt | 11 september, 2007

Franz Werfel, fotograferad av Carl van Vechten, 1940. (Wikipedia)

Franz Werfels Die vierzig Tage des Musa Dagh.

Franz Werfels roman om folkmordet på armenierna och om hur en spillra av dem räddades undan tack vare ett franskt fartyg kom ut sent i november 1933, trots att hans ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 28 Maj, 2015

Bo Setterlind

Bo Setterlind på Nya Zeeland

Den 24 augusti 1973 fyllde Bo Setterlind femtio år. Inför födelsedagen blev han intervjuad i pressen. Bland annat av K. A. Adrups artikel i Dagens Nyheter framgick att han tänkte ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 11 december, 2016

Ord som fötts ur tystnaden

Lämnar åter över en handfull av mina dikter, alla burna sina egna känslostormar. Dock, ligger alla avstånd nära i en växelverkan mellan subjekt/objekt, du som jag. Men låt mig först ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 23 oktober, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.