Jag ropar

Jag ropar en varm tunga öppnar en sångs tillblivelse Har i vändpunkten ropet som är ett direkt tilltal där randen av fuktighet möter . En tunga söker en mun En blick är funnen I ett stenröse en röst begraven ...

Av: Hebriana Alainentalo | 11 januari, 2007
Utopiska geografier

Den sjuka pojken. Fastlåst i en syn med tungan styv som ett horn.

Kan dikten, som är ett verbalt medium, fånga det väsentliga i en målning, en teckning eller ett fotografi, och därigenom transformera det till text så att läsaren i läsningen upplever ...

Av: Emma Tornborg | 08 oktober, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Maja Stenis 1923-2008

Lustig längtan - en sökares samhällssyn

En gång i tiden var jag också en snäll, liten pojke. Mamma tyckte då att det nog inte var så bra för mig att vid fem års ålder sitta ...

Av: Dr Jan Stenis | 23 mars, 2015
Utopiska geografier

Eugenio Carmi – den pythagoreiske målaren

I dagarna öppnades en utställning med den italienske målaren Eugenio Carmi i Stockholm. Verk av den genuesiske målaren visas på Nobis Hotel vid Norrmalmstorg, och en mindre del på Italienska Kulturinstitutet ...

Av: Guido Zeccola | 29 maj, 2012
Konstens porträtt

Daniel Barenboim Foto Monika Rittershaus

Stalin, Mozart och vi



Josef Stalin älskade Mozarts musik och berördes av den på djupet. Han lyssnade ivrigt till den, på radio och grammofon, på operan och i konsertsalen.

Den Store Ledaren, som mördade miljontals människor redan i fredstid, hängav sig alltså på lediga stunder åt att njuta av några av den klassiska tonkonstens högsta yttringar.




Stalin blev så förtjust, att han efteråt gav order om att hela konserten skulle spelas in. Inte så småningom eller när omständigheterna medgav, utan direkt, på stället.

Vid ett tillfälle hörde han Mozarts pianokonsert i d-moll, med en av sina favoritpianister vid pianot. Konserten ägde rum i en av Kremls hörsalar.

Stalin blev så förtjust, att han efteråt gav order om att hela konserten skulle spelas in. Inte så småningom eller när omständigheterna medgav, utan direkt, på stället.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Sagt och gjort. Alla de medverkande visste, att om de vägrade, skulle de strax vara huvudet kortare. De blev alltså tvungna att stanna kvar i hörsalen hela natten och spela in konserten med hjälp av en i all hast uppstagad inspelningsutrustning – allt för att den Store Ledaren skulle kunna njuta av samma musik på nytt, via nypressade 78-varvsskivor, till sin frukost följande morgon.

Vi hör ibland påståendet, att musiken – och konsten i allmänhet – förmår förädla och rena vårt väsen. Påståendet är sant – men det är på samma gång falskt.

Konsten är verkligen bärare av en oerhörd kraft att höja och rena vår tanke, vår känsla, vår empati, vår humanitet, våra moraliska värden – kort sagt allt det som gör oss till människor i en sannare mening. Men steget mellan konsten och vårt andliga och moraliska inre sker inte automatiskt. Det måste tas av oss själva, medvetet och viljemässigt. Detta har konsten gemensamt med tron: Konsten kan öppna vårt hjärtas dörr – men dörren har bara ett handtag, och det sitter på insidan.

Episoden med Stalin berättades av Daniel Barenboim, den store dirigenten och musikambassadören, i en längre intervju i schweizisk television. Han berättade den som en del av sitt svar på frågan, huruvida konsten kan bidra till att främja freden i världen. Bakgrunden till frågan var ett välkänt faktum: Maestro Barenboims enastående och modiga initiativ för ett flertal år sedan: att grunda ”The East West Divan Orchestra”, bestående av unga israeliska och palestinska musiker, med ingen annan agenda än att tillsammans spela och framföra klassisk musik.

Barenboim fick frågan, om orkestern kan ses som ett politiskt ställningstagande. Barenboim svarade:

- ”The East West Divan Orchestra” har bara ett enda politiskt ställningstagande: att det inte finns någon militär lösning på den israelisk-palestinska konflikten.

Naturligtvis har Maestro Barenboim fullkomligt rätt i detta. Och ställningstagandet skulle kunna utvidgas ytterligare:

Det finns ingen militär lösning på någon som helst konflikt i himlen eller på jorden. Och inget hat, inget förakt, ingen diskriminering, inget våld, ingen despotism, inget maktmissbruk kan någonsin leda till någonting gott, någonstans på jordklotet. Det är vad konsten – i toner, ord, färg och former, dans och drama – kan predika för oss, oavlåtligt.

Konsten har också förmågan att öppna vår blick, våra inre ögon, om vi låter den göra så.

Ty den vise Erasmus av Rotterdam har sagt något som inte kan upprepas ofta nog i vår mörka tid:

- I en blind värld är den enögde kung.

 

 

 

Thomas Notini

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Foto: Björn Gustavsson

Litauen - en integrerad del av västvärlden

Björn Gustavsson om Litauen, ett nytt, lite exotiskt resmål för många.

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 19 september, 2015

En intervju med Markus Andersson

Konst har alltmer kommit att handla om att provocera, utmana konventioner och tänja på gränserna för det acceptabla. Samtidigt kan man skönja ett växande intresse för figurativt måleri och traditionellt ...

Av: Tobias Ridderstråle | Konstens porträtt | 18 februari, 2013

bild Privat ägo

Jack Vanarsky och den potentiella konstens sällskap

Han arbetade med rörligt, skivade skulpturer och dito ("lamellade") bilder, Jack Vanarsky, den argentinskfödde konstnären (1936-2009) som landade i Paris under upprorens tid 1968 och blev kvar och verksam där ...

Av: Ulf Stenberg | Konstens porträtt | 18 maj, 2016

 Ibsens blick brinner som en eld som bränner oss alla. Inte minst Ibsen. Wikipedia

Att bestiga ett fjäll: Henrik Ibsen (del II)

Henrik Ibsen är en av det moderna dramats mästare och klassiker. Under knappt 15 år av sitt författarskap påverkades han tydligt av romantisk och klassicistisk form, ton och tematik, för ...

Av: Carsten Palmer Schale | Scenkonstens porträtt | 06 juli, 2015

Konkretpoesi til Tidningen Kulturen fra Uwe Max Jensen

  ŠŠŠŠŠŠŠ./Z¯/)                          ŠŠŠŠŠŠ..,/¯../ ŠŠŠŠŠŠ./Š./                        ŠŠŠŠ./Z¯/'Š'/Z¯¯`·z ŠŠŠ./'/Š/Š./ŠŠ./s¯\                          ŠŠ..('(ŠZŠZŠ. ¯~/'Š') ŠŠŠ\ŠŠŠŠŠ..'Š../                          ŠŠŠ."Š\ŠŠŠ. _.·Z ŠŠŠŠ\ŠŠŠŠ..(                          ŠŠŠŠ..\ŠŠŠŠ.\Š    

Av: Uwe Max Jensen | Utopiska geografier | 04 oktober, 2008

Åvald Norén. Texter

Mitt namn är Åvald Norén, 22 år och studerar på Malmö Folkhögskola. Jag har skrivit mycket med inspiration av spoken word och även rapp då jag vill uppnå den typen av ...

Av: Åvald Norén | Utopiska geografier | 17 juni, 2013

Regissör Elisabet Ljungar, Gabriel Souvanen (Jean-Martin Charcot) och Charlotta Larsson (Blanche Wittman) Foto: Göran Jarmar

En annalkande urpremiär: intervju med operaregissören Elisabet Ljungar

Norrlandsoperans uruppförande av den nyskrivna operan ”Blanche och Marie”, tonsatt av Mats Larsson Gothe och regisserad av Elisabet Ljungar, närmar sig. Amanda Lodding ringde upp Elisabet för en pratstund om ...

Av: Amanda Lodding | Musikens porträtt | 24 september, 2014

Ian McEwan: Sweet Tooth

Goda vänner till oss på Nya Zeeland köpte för många år sedan en försvarlig hög tegelstenar i St. Privat, en liten lantlig by i det inre av Frankrike. Fast de ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 20 maj, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.