Jesus och mobiltelefonerna – en julbetraktelse

Nu i dagarna för sisådär 2015 år sedan sände Gud sin enfödde son till jorden. Han gjorde det för att ge oss möjlighet till frälsning. Något som profeterna i Gamla ...

Av: Carsten Palmer Schale | 24 december, 2011
Essäer om religionen

Rune Depp 3

                                           

Av: Janne Karlsson | 27 januari, 2012
Kulturen strippar

Blomgubben / över huvudet taget

Vad betyder vackert för dig egentligen, plus något mer? Såklart kan de va skönt behagfullt, fåfängt i en gliring, taggat explosivt. Har vackert någonting med verkligheten att göra, över huvudet ...

Av: Kenneth Rundberg | 01 november, 2010
Utopiska geografier

Helmer Osslund – Norrlandsskildraren

”En o annan gång har jag väl haft god kredit. Annars vete tusan hur det gått. Och att jag hittills verkligen lyckats hanka mig fram – öfver det fenomenet står ...

Av: Thomas Notini | 06 april, 2013
Konstens porträtt

Daniel Barenboim Foto Monika Rittershaus

Stalin, Mozart och vi



Josef Stalin älskade Mozarts musik och berördes av den på djupet. Han lyssnade ivrigt till den, på radio och grammofon, på operan och i konsertsalen.

Den Store Ledaren, som mördade miljontals människor redan i fredstid, hängav sig alltså på lediga stunder åt att njuta av några av den klassiska tonkonstens högsta yttringar.




Stalin blev så förtjust, att han efteråt gav order om att hela konserten skulle spelas in. Inte så småningom eller när omständigheterna medgav, utan direkt, på stället.

Vid ett tillfälle hörde han Mozarts pianokonsert i d-moll, med en av sina favoritpianister vid pianot. Konserten ägde rum i en av Kremls hörsalar.

Stalin blev så förtjust, att han efteråt gav order om att hela konserten skulle spelas in. Inte så småningom eller när omständigheterna medgav, utan direkt, på stället.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Sagt och gjort. Alla de medverkande visste, att om de vägrade, skulle de strax vara huvudet kortare. De blev alltså tvungna att stanna kvar i hörsalen hela natten och spela in konserten med hjälp av en i all hast uppstagad inspelningsutrustning – allt för att den Store Ledaren skulle kunna njuta av samma musik på nytt, via nypressade 78-varvsskivor, till sin frukost följande morgon.

Vi hör ibland påståendet, att musiken – och konsten i allmänhet – förmår förädla och rena vårt väsen. Påståendet är sant – men det är på samma gång falskt.

Konsten är verkligen bärare av en oerhörd kraft att höja och rena vår tanke, vår känsla, vår empati, vår humanitet, våra moraliska värden – kort sagt allt det som gör oss till människor i en sannare mening. Men steget mellan konsten och vårt andliga och moraliska inre sker inte automatiskt. Det måste tas av oss själva, medvetet och viljemässigt. Detta har konsten gemensamt med tron: Konsten kan öppna vårt hjärtas dörr – men dörren har bara ett handtag, och det sitter på insidan.

Episoden med Stalin berättades av Daniel Barenboim, den store dirigenten och musikambassadören, i en längre intervju i schweizisk television. Han berättade den som en del av sitt svar på frågan, huruvida konsten kan bidra till att främja freden i världen. Bakgrunden till frågan var ett välkänt faktum: Maestro Barenboims enastående och modiga initiativ för ett flertal år sedan: att grunda ”The East West Divan Orchestra”, bestående av unga israeliska och palestinska musiker, med ingen annan agenda än att tillsammans spela och framföra klassisk musik.

Barenboim fick frågan, om orkestern kan ses som ett politiskt ställningstagande. Barenboim svarade:

- ”The East West Divan Orchestra” har bara ett enda politiskt ställningstagande: att det inte finns någon militär lösning på den israelisk-palestinska konflikten.

Naturligtvis har Maestro Barenboim fullkomligt rätt i detta. Och ställningstagandet skulle kunna utvidgas ytterligare:

Det finns ingen militär lösning på någon som helst konflikt i himlen eller på jorden. Och inget hat, inget förakt, ingen diskriminering, inget våld, ingen despotism, inget maktmissbruk kan någonsin leda till någonting gott, någonstans på jordklotet. Det är vad konsten – i toner, ord, färg och former, dans och drama – kan predika för oss, oavlåtligt.

Konsten har också förmågan att öppna vår blick, våra inre ögon, om vi låter den göra så.

Ty den vise Erasmus av Rotterdam har sagt något som inte kan upprepas ofta nog i vår mörka tid:

- I en blind värld är den enögde kung.

 

 

 

Thomas Notini

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Några dikter

Bläckfiskar lever i de mörkaste djup Sjunger stilla sin sång Omfamnar mjukt den som dristar sig ner Likt sirenerna sjömän en gång   Längst ner på botten krabborna bor Gläds åt det som bli över En förlorad ...

Av: Ivar Andersen | Utopiska geografier | 29 mars, 2010

Den institutionella plikten och den svårmanövrerade referenspunkten

”Det är institutionernas ansvar att sörja för en konstnärlig återväxt som inte räds att ta ut svängarna och i en del fall rasera daterade förväntningar på konstformen som sådan.” Frågan ...

Av: Magnus Bunnskog | Essäer om musik | 03 mars, 2013

En konstnärinna som brinner för miljön

Charlotte Nicolin, uppväxt i Gryts skärgård, kom till Paris från Kanada, 2006, och är nu installerad i konstnärskvarteret "Bastille" där hon bor och har sin ateljé. Jag steg in på en ...

Av: Anne Edelstam | Konstens porträtt | 24 juni, 2009

Renässanstänkaren Giordano Bruno och oändligheten

Illustration: Ragni Svensson Renässansen höjde taket. Man kunde andas friare. Man vågade vara mer sant egensinnig, mer storsinnad och mer djupsinnig än tidigare. En genomgripande pånyttfödelseanda var på väg, men den ...

Av: Percival | Essäer om politiken | 21 april, 2008

Mannen som aldrig blev min svåger

Mannen som aldrig blev min svåger och James Joyce's paradox. Stefan Gurt berättar här om en gammal flickväns bror och ett långt, komplicerat förhållande till James Joyce, om en resa till ...

Av: Stefan Gurt | Essäer om litteratur & böcker | 14 december, 2006

En marginaliserad grundlagsfader

Anders Chydenius på finländskt frimärke. Anders Chydenius var en uppfinningsrik och energisk präst från Österbotten som kom att bli den svenska liberalismen första store uttolkare och förkämpe. Bertil ...

Av: Bertil Falk | Essäer om politiken | 10 februari, 2011

dagen efter orden del 2

               

Av: Bröderna Blomqvist | Kulturen strippar | 20 april, 2012

Tankens ambivalens Kort synopsis gällande mitt manus

Ramberättelsen ligger i en korrespondens mellan en filosofilärare och hans forna elev. Berättarrösten/eleven är nu disputerad och vill gärna mäta sig med sin forna mentor. Vi kan höja nivån med ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 02 juli, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.