Lizzie Lundberg och den naivistiska konsten

I Sverige började man efter sekelskiftet 1900 uppskatta konst som tidigare missförståtts och föraktats, den naivistiska och den naiva. Den svenska naivismen uppstod närmast som en reaktion mot modernismen och ...

Av: Lena Månsson | 30 augusti, 2017
Kulturreportage

Litteraturen är språket, litteraturen är människan

Om Gayatri Chakrovorty Spivak Gayatri Chakrovorty Spivak, den produktiva nutida feministisk-marxistisk-dekonstruktivistiska litteraturkritikern, ofta kritiserad för sin svårtillgänglighet genom ett språk som endast talar till de invigda, men trots det populär som ...

Av: Anna Nyman | 28 april, 2008
Essäer om politiken

Brasilianska filmfestivalen. Möte med Marilia Rocha

Tack vare föreningen Brasilcines organisation har Stockholm under sju års tid haft möjlighet att skåda det absolut bästa som Brasilien har att presentera när det gäller filmindustri. Men Brasilien har också ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 23 november, 2012
Filmens porträtt

GIBCA – Fernando Sanchez Castillo gräver där han står – och minns

Lund 2010 En gång fick jag i uppdrag skriva om en konstutställning i min hemstads studenttidning, Lundagård. Utställningen skulle invigas med att ett stort huvud av brons rullades genom universitetets centrala ...

Av: Frida Sandström | 23 oktober, 2013
Essäer om konst

Leonard Cohen

Leonard Cohen var inte en opolitisk svärmare



I Leonard Cohens eftermäle har den subtila kärleksdiktningen och dragningen till judisk mystik hittills stått i centrum. Det är helt naturligt, men bilden av hans långa karriär blir ändå ofullständig, om man bortser från hans politiska engagemang.


Det politiska engagemanget fick långtgående konsekvenser för Cohens framtida karriär. Säkert är det en av förklaringarna till att han aldrig fick samma starka gensvar hos den amerikanska publiken som i resten av världen. Liksom Pete Seeger och Dixi Chicks fick han betala ett högt pris för sin kritik av den amerikanska politiken.
Leonard Cohen

Leonard Cohen

Annons:

Det visar hans starka reaktioner på händelser som den kubanska revolutionen 1956-1959, den grekiska militärdiktaturen 1967-1974, sexdagarskriget 1967, kriget mellan Israel och Egypten/Syrien 1973, Vietnamkriget, solidaritetsrörelsen i Polen, kommunismens fall och anfallet på World Trade Centre 2001.

Utgångspunkten för Cohens politiska ställningstaganden har sedan tonåren på fyrtiotalet varit ett passionerat - men odogmatiskt - intresse för solidaritet, fredsfrågor och mänskliga rättigheter. Detta intresse förstärktes 1950 under en betydelsefull vistelse på ett sommarläger som leddes av en socialistisk amerikan. Där lärde han sig alla sångerna i The People's Songbook, en socialistiskt färgad sångbok som var populär inom den amerikanska fackföreningsrörelsen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Bland dessa socialistiska sånger fanns åtskilliga som handlade om den antifascistiska kampen under spanska inbördeskriget och andra världskriget. En av dem skulle följa honom genom hela hans nästan 50 år långa karriär som scenartist. Det var "The Partisan", den engelska versionen av "La complainte du partisan", en av den franska motståndsrörelsens mest kända sånger, skriven 1943 i London av Emmanuel D'Astier de la Vigerie och Anna Marly.

Bland Cohens tidiga förebilder fanns många män och kvinnor som på grund av sina socialistiska övertygelser blivit utsatta för förföljelser och trakasserier. Dit hörde en diktare som långt senare fick ge sitt namn åt Cohens dotter Lorca, nämligen den spanske poeten och dramatikern Federico Garcia Lorca, som under spanska inbördeskriget mördades av fascisterna.

En annan förebild var Pete Seeger, den amerikanska vänsterns främste försångare. Han stod visserligen på podiet när Barack Obama installerades som president, men under många årtionden hade han för sina åsikters skull varit förföljd och trakasserad av den amerikanska staten.

Till de viktigaste inspirationskällorna hörde också den socialistiske poeten Irving Layton som på grund av sitt politiska engagemang blivit avskedad från sin lärartjänst. Han blev den unge Cohens mentor och fram till sin död en av hans närmaste vänner.

Mot den bakgrunden är det inte överraskande att Cohen under en tid blev en varm anhängare av den kubanska revolutionen och dess socialistiske ledare Fidel Castro, som 1959 hade besegrat den USA-stödda marionettregimen under Fulgencio Batista. När Cuba 1961 sattes under hård press av den amerikanske presidenten John F. Kennedy, reste Cohen till Havanna för att ge sitt stöd åt den unga revolutionen. Där fick han på plats uppleva USA:s och högerinriktade exilkubaners misslyckade försök att störta Castros regim genom invasionen vid Grisbukten 21 april 1961.

Cohens engagemang för den kubanska revolutionen blev dock tämligen kortvarigt. Ganska snart upptäckte han att kubanernas liv under Castro var föga bättre än det varit före revolutionen. Den reaktionen var inte särskilt oväntad. I det långa loppet hade den kubanska revolutionen inte kunnat leva upp till de humanistiska ideal som varit drivkraften bakom den unge Cohen sympatier för socialismen. I efterhand kunde han medge att hans politiska uppfattningar ofta skiftade, och att hans dragning till socialismen hade samma luftigt utopiska karaktär som hans tro på alla människors universella brödraskap och på hans bibliskt inspirerade drömmar om en Messias som skulle befria världen från lidanden och orättvisor. När han långt senare berör det kubanska äventyret i dikter och sånger, upprätthåller han sålunda en självironisk distans till sin ungdoms svärmeri för Castros revolution.

Att Cohens engagemang för Cuba ledde till besvikelse innebar dock inte att han skulle ha dragit sig undan från politiken. Under de följande åren gjorde han viktiga insatser i den långvariga kampanjen mot USA:s krig i Vietnam. Så medverkade han till exempel vid konserter till stöd för oppositionen mot kriget. Där brukade han inleda sina framträdanden med "Solidarity", en sång från The People's Songbook, som han alltså i sin ungdom lärt sig på ett socialistiskt sommarläger.

Det politiska engagemanget fick långtgående konsekvenser för Cohens framtida karriär. Säkert är det en av förklaringarna till att han aldrig fick samma starka gensvar hos den amerikanska publiken som i resten av världen. Liksom Pete Seeger och Dixi Chicks fick han betala ett högt pris för sin kritik av den amerikanska politiken.

Mindre utmanande ur ett amerikanskt perspektiv var hans engagemang för oppositionen i Östeuropa, där hans adaptation av "The Partisan" blivit kampsång för de dissidenter som ville göra uppror mot det sovjetiska herraväldet. I samband med en bejublad turné i Polen 1981 gav han starkt stöd till dessa oppositionella frihetskämpar, och på sina välbesökta konserter tog han avstånd från diskrimineringen av landets judar. Däremot drog han sig undan när Lech Walesa – den starkt konservative ledaren för den oppositionella fackföreningsrörelsen Solidaritet – ville göra gemensam sak med honom. Det hindrar inte att han vid en konsert i Boston kort tid efter hemkomsten från Polen dedicerade "The Partisan" till Solidaritet.

Cohens engagemang för de östeuropeiska dissidenterna innebar inte att han vid denna tid skulle ha varit villig att binda upp sig vid någon speciell ideologi. I viss motsättning till ungdomstidens mera stridbara engagemang tycks han nu istället ha velat överbrygga motsättningen mellan vänstern och högern. Under sin turné i Polen talade han sålunda om nödvändigheten att kunna se den goda viljan hos sin motståndare:

There are on both sides of this struggle men of goodwill. This is important to remember – some struggling for freedom, som struggling for safety.

Den mogne Cohens vilja att stå fri från ideologiska bindningar genomsyrar också många andra av hans senare ställningstaganden i politiska frågor. Ett exempel från 1992 finner vi i "Democracy", en av hans mest kända sånger från The Future. Där sjunger han:

I love the country but I can't stand the scene
And I'm neither left or right.
I'm just staying home tonight,
getting lost in that hopeless little screen.

Samma ideologiska öppenhet kanske också kan anas i "On that Day", alltså Cohens kommentar till terrorattacken mot World Trade Center 2001. I varje fall tycks här finnas en ärlig vilja till förståelse för både offren och förövarna. Detsamma gäller om hans ställningstaganden i konflikten mellan den israeliska staten och arabstaterna. Trots att han under kriget mellan Israel och Egypten 1973 hade velat strida med den israeliska armén, blir han med åren alltmer benägen att se med förståelse på båda sidor. Det kunde man se vid en konsert i Tel Aviv 2009 som syftade till försoning mellan israeler och palestinier. Där dedicerade han sången "Hallelujah" till alla de familjer på konfliktens båda sidor som förlorat sina barn i striderna

Författaren är historiker, samhällsvetare och docent litteraturvetenskap

Torsten Rönnerstrand

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Jag tänker på en liten flicka

Jag tänker på en flicka. En flicka som är bara nio år och som tycker om att hoppsaskutta, leka med Barbie och läsa sagor av Astrid Lindgren och Maria Gripe ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 17 november, 2011

Fotokomposition  Hebriana Alainentalo

Poetisk form eller formens poesi

Käre läsare, tanken på förståelse blir inte av följdintresse - allt kan ändras, kastas om. Det är enbart skilda känslodjup som texten vill frammana. Detta genom det mest förbjudna – ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 11 december, 2015

Boxaren och soldaten Joe Louis fyller 100 år

Han föddes den 13 maj 1914 som Joseph Louis Barrow. Skrönan har det till att när han skulle skriva under ett matchkontrakt var hans handstil så barnslig och bokstäverna så ...

Av: Gregor Flakierski | Övriga porträtt | 13 Maj, 2014

Augustinus och Sanningen

Filosofen och kyrkofadern Augustinus skriver i Bekännelser från 300-talet om ett begär efter smärta, som han får utlopp för på teatern. Men det är en smärta som bara får finnas ...

Av: Hedvig Ljungar | Gästkrönikör | 10 april, 2014

August och lasterna

Den pietistiska tron, en from riktning inom kristen religion, präglade August Strindbergs uppväxt. Modern Nora, som dog i lungsot när August var tretton, bad till Gud och sökte tröst hos ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 04 juni, 2011

Eleonora Bru · Dikter

Bild: Hebriana AlainentaloOm det inte var för ditt ansikte som vänder sig om hela tiden blir denna rörelse en gåta som smugit sig igenom två hundra år, för att passera ...

Av: Eleonora Bru | Utopiska geografier | 16 oktober, 2008

nya dikter av Carsten Palmer Schale

Carsten Palmer Schale som poet inför det nya året

Av: Carsten Palmer Schale | Utopiska geografier | 11 januari, 2017

Tidiga Petrarcaspår i nordisk litteratur

The importance of Petrarch’s (1304-74) poetry has been immense. Lars Burman 1993 Icke sedan 600-året för Francesco Petrarcas födelse har den italienske poeten, filosofen og lärofadern fått så mycken uppmärksamhet i Norden ...

Av: Søren Sørensen | Litteraturens porträtt | 04 februari, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts