Hans O Sjöstrom. Kalkyl

Hans O Sjöström född 1939, före detta journalist, verksam som översättare. Har skrivit och utgivit tre romaner, fyra böcker med sakprosa och arbetat med Folket i Bild/Kulturfront och gör det ...

Av: Hans O Sjöström | 03 februari, 2014
Utopiska geografier

Tvål, ljus och oljemålningar i C.D. Friedrichs barndomshem

Han var svensk och hans föräldrar kokade tvål och stöpte ljus i källaren. Här på Lange Straße 57 mitt i centrum av Greifswald föddes Casper David Friedrich den 5 september ...

Av: Mathias Jansson | 16 september, 2014
Essäer om konst

Soap&Skin - Lovetune For Vacuum

Bakom Anja Plaschgs väldoftande och mjuka artistnamn döljer sig en mörk melankoli som konsekvent byggs upp låt efter låt på hennes starka debutalbum från förra året, Lovetune For Vacuum. Om ...

Av: Simon Henriksson | 24 februari, 2010
Musikens porträtt

Inget är så rött som färskt blod i snö

Detta är början på en trilogi - Röd som blod, Vit som snö,Svart som ebenholts. Alla som kan sin Snövit känner igen ramsan--- den gravida sagodrottningen önskade sig ett barn ...

Av: Belinda Graham | 21 oktober, 2014
Essäer

Om gränsen mellan ditt och mitt, och hit och dit



Man skulle kunna påstå att Europa drabbats av gränsvärk. Om det är fråga om fantomsmärtor eller om de avskaffade nationsgränserna, likt en skrämd salamanders avlagda svans, växer tillbaka, återstår att se. Den kultlika dyrkan som nu ägnas dessa svunna sträckningar, som smyckas med skinande taggtråd och bistra poliser till massornas jubel, tyder i alla fall på att en andlig omvälvning sveper över vår världsdel. Det moderna tänkandets vision av rummet som en obruten, enhetlig yta ger nu vika för gamla tiders föreställningar om att ett visst vattendrag, en viss sten eller en stubbe besitter övernaturliga krafter som skyddar oss för det onda på andra sidan.

 


 

Så vi borde kanske vara tacksamma mot Österlänningen för att han begär allt vi äger? Annars vore det väl inte mycket värt. Man kan också säga att flyktingarna kommer särskilt lägligt av en annan anledning. Innan globaliseringen förverkligades drömdes det många våta drömmar i de västerländska storföretagen om den oändliga asiatiska efterfrågan. Koncerner som McDonalds och Electrolux fantiserade högt om vilken rikedom de skulle besitta om varje kines skulle äga ett kylskåp eller äta en hamburgare om dagen.

Annons:

Det man kan säga om gränser är att de är lättare att flytta än att upphäva. Gränsen mellan Sverige och Danmark, till exempel, har ständigt förflyttats efter omständigheterna men bara upphävts tillfälligtvis under mer eller mindre kortlivade unionsprojekt. För även om gränsernas sträckning är tidsbunden så symboliserar de något evigt, nämligen skillnaden mellan vårt och deras.

Men jag ville egentligen inte tala om gränser i allmänhet utan om en särskild gräns som kanske för många är ännu mer abstrakt än gränserna mellan olika länder, och som kanske just därför är ännu mer grundläggande för vår syn på världen: gränsen mellan Öst och Väst.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Alla geografiska gränser kan ju bäst beskrivas som en sträcka mellan olika koordinater enligt axlarna öst-väst och nord-syd. I modern tid går nollmeridianen, vad man i kartologiska sammanhang skulle kunna kalla gränsen mellan öst och väst, genom Londonförorten Greenwich. Denna plats har dock föga med djupt rotade kollektiva rädslor att göra utan sammanfaller endast med platsen för det kungliga observatoriet.

Vår tidigaste resonerande redogörelse för den öst-västliga gränsens betydelse finner vi i den grekiske historieskrivaren Herodotos undersökning av händelserna kring de så kallade perserkrigen, då det persisk-mediska riket angrep de grekiska stadsstaterna under 400-talet f.Kr. I Herodotos ögon utgjorde dessa krig något mer än en större stats maktanspråk på mindre staters bekostnad; han såg att det under de faktiska händelserna försiggick något djupare: en konflikt mellan Öst och Väst, mellan Asien och Europa. Grekiska bosättare hade tidigt koloniserat delar av nuvarande Turkiets kuster och där kommit i kontakt med mäktiga stater som det lydiska riket. Dessa kontakter hade varit mycket berikande för den grekiska kulturen som tagit till sig sådana nymodigheter som penningekonomi och skriftspråk och gjort stora landvinningar inom vetenskap, konst och allmän vällevnad. Dock ansåg Herodotos, liksom många på hans tid, att de greker som levde i det asiatiska överflödssamhället, till vilka han själv hörde, blivit vekare och brydde sig mer om lyxartiklar än om traditionella dygder som frihet och ära.

När de krigiska perserna från de karga asiatiska stäpperna svepte in över det burgna tvåflodslandet och erövrade alla de asiatiska högkulturernas områden kom också dessa förvekligade greker under den persiske storkonungens beskydd. Det passade dock inte dessa ättlingar till de fria och modiga andar som lämnat de grekiska öarna för att söka lyckan i okända länder, att tvingas betala skatt på sina parfymerade oljor och dyra viner, så de gjorde uppror mot den asiatiska härskaren och fick också visst stöd av sina bundsförvanter i det europeiska Grekland. Detta ledde till en serie straffexpeditioner och motattacker mellan perser och greker. I Herodotos forskning kring kriget ägnas alltid särskild uppmärksamhet åt det som sker runt Hellesponten, sundet som än i våra dagar till viss grad betraktas som gränsen mellan Europa och Asien.

7a7f66722162758a3f237fd5e0e04791 large

Särskilt alla försök att korsa sundet uppmärksammas och skildras alltid som högmodiga, illa genomtänkta företag. I det antika Grekland var det sed att en krigshär väntade på goda järtecken innan den korsade en gräns, i stark kontrast till hur både greker och perser beter sig mot denna gräns, som visserligen befann sig i ett ingenmansland men som Herodotos med säkerhet betraktade som den absoluta nollmeridianen i fråga om Öst och Väst. Herodotos berättar bland annat hur persernas kung piskar havet som inte vill stilla sig när han vill korsa det, hur man anlägger en bro över det sund som för alltid skulle hålla de båda världarna åtskilda och hur soldaterna kastar sig hals över huvud ner i vågorna då det ryktas att de är förföljda. För Herodotos ligger fröet till allt elände som krigen skulle föra med sig i dessa kränkningar av en omarkerad gräns, som var lika gudomlig som fysiskt verklig, i denna akt av hybris, att gå över från öst till väst eller vice versa. Att försöka lägga beslag på det som tillhörde andra sidan såg han som brottsligt, och gudarnas vrede väntade den som försökte.

Det antika Greklands andre store historieskrivare Thukydides lät sig inte imponeras. I sin forskning kring det peloponnesiska kriget, som utkämpades av atenska och spartanska styrkor med dessas allierade, visade han några årtionden senare att perserkrigen bleknade i jämförelse vare sig man såg till hjältedåd, antal stupade eller vad som stod på spel. Herodotos framgångar bland de obildade massorna förklarade han med att denne anspelade på folks förväntningar och inte brydde sig om fakta utan bara ville nå största möjliga tjusning. Och visst har han rätt. Jämför man så att säga interna östliga eller västliga konflikter som första världskriget i Europa eller Japans härjningar i Kina under 1900-talet med konflikter mellan öst och väst, säg rysk-japanska kriget, Vietnamkriget eller USA:s invasion av Irak så ser man att de interna konflikterna minst lika mer komplexa, kostsamma, grymma och varaktiga än vad dessa straffexpeditioner mellan Öst och Väst är.

Thukydides har rätt i sak men ändå tror jag att han missar något. Och det ser man också på den senaste politiska utvecklingen i Europa. För rent praktiskt, vad tjänar det Slovakien, Polen eller Ungern, dit inga flyktingar vill ta sig, att bygga ett tre meter högt stängsel mot sina grannar? Vad tjänar det länder som Sverige och Tyskland att avvisa människor vars ankomst får ekonomin att skjuta i taket? Det gamla prästerskapet, såväl det kyrkliga som ekonomer och journalister, det sekulära samhällets själavårdare, är ense om att det är en katastrofal utveckling. Samtidigt är det främst med ekonomiska argument som flyktingmotståndarna vinner röster.

melilla

Sverigedemokraternas nationalistiska tankegods tilltalar bara någon bråkdels procent av befolkningen som känner sig främmande inför tanken på ett samhälle där idel ljushyllta människor håller liv i gamla bondetraditioner och vänder utvecklingen och framtiden ryggen. Och deras ekonomiska teori om att invandring kostar mer än man tjänar kan i bästa fall betecknas som omtvistad. Så vad är det som drar man ur huse för att demonstrera mot denna överhängande existentiella fara? Ingen verkar kunna ge ett rakt svar men om man studerar alla dessa mer eller mindre mytologiska människor som objudna kommit hit österifrån, alla dessa hunner, romer, kommunister, judar, araber, kineser, osv. ser man att de har något gemensamt: de stjäl.

De stjäl våra kvinnor: se bara hur det gick för Menelaos, Spartas hövding, som tog emot den asiatiske prinsen Paris av Troja, de stjäl våra barn: läs bara om hur romerna stal den blonda lilla Maria från en grekisk familj, de stjäl våra småpengar: kasta bara ett getöga ner i romernas kaffemuggar, de stjäl våra fabriker: titta bara på hur Volvo satsar i Kina, de stjäl våra allierade: kom ihåg hur osmanerna fick oss att förklara krig mot Ryssland, de stjäl vår frihet: fråga bara närmsta internetdåre om familjen Rothschilds angelägenheter, de stjäl våra tankar: lyssna på alla historier om kinesiska industrispioner som smyger runt i våra anläggningar, de stjäl våra dåliga vanor: man kan ju inte ens dricka öl på stan längre utan att bli hotat av en islamist, de stjäl till och med vårt arbete: titta bara hur de jobbar natten lång i sina mörka kebaberior.

Att upphäva gränsen mellan Öst och Väst kan med Herodotos hjälp tolkas som grunden till all brottslighet. Bara utan en sådan gräns kan man verkligen föreställa sig total laglöshet. Är det därför de tidigare kommunistländerna är särskilt känsliga för denna typ av stimuli? Där äganderätten tills nyligen satts på undantag ligger det kanske närmare till hands att vältra sig i sina ägodelar nät tjuvarna står för dörren. Och nu när människor strömmar över till Europa återstår bara att åkalla de gamla gränserna.

För det är något kittlande med dessa hagalna främlingar. Och man undrar ju om Menelaos verkligen såg på sin sköna Helena som världens utan tvekan vackraste kvinna innan hon rövades bort av en asiat. Och jag undrar om jag skulle vilja arbeta om jag inte visste att en högutbildad kohort kineser också ville utföra mitt arbete, fast bättre? Ingen känner mig bättre än min hund och han tror inte det. När jag måste läsa något i arbetet som inte riktigt fångar mitt intresse utan hamnar i en hög på golvet eller på soffan, så tar han det i munnen, paraderar runt lägenheten och skakar det ända tills jag förskräckt lyckas återfå det och återupptar läsningen. Hans, antagligen fingerade, begär ger en mening åt mina dokument som de annars skulle sakna.

Så vi borde kanske vara tacksamma mot Österlänningen för att han begär allt vi äger? Annars vore det väl inte mycket värt. Man kan också säga att flyktingarna kommer särskilt lägligt av en annan anledning. Innan globaliseringen förverkligades drömdes det många våta drömmar i de västerländska storföretagen om den oändliga asiatiska efterfrågan. Koncerner som McDonalds och Electrolux fantiserade högt om vilken rikedom de skulle besitta om varje kines skulle äga ett kylskåp eller äta en hamburgare om dagen.

3d490fb8 b7c5 4a2b 9229 4d19a14db20d

 

Nu när den kinesiska marknaden bokstavligen är mättad på hamburgare och elektronik har den asiatiska efterfrågan inte samma skimmer kring sig längre, utan alltfler menar istället att Kinas produktionsförmåga vida överträffar dess måttliga konsumtionsvilja och att vi i själva verket förlorar pengar i våra handelsförbindelser. Så att dessa nyanlända människor inte bara är asiater som av naturen så att säga begär allt vi äger, utan dessutom utfattiga flyktingar som inte äger någonting och dessutom befinner sig i vår absoluta närhet, kan inte annat än höja värdet på allt vi äger till skyarna.

Samtidigt tror jag att tanken på dessa suktande asiater delvis får oss att glömma att det är vi själva som plundrat och förgjort alla de som levde västerut från oss, på andra sidan Atlanten och i Australien. Det är utrotningskrig som pågått i över fem hundra år och vars senaste triumf var mordet på den honduranska aktivisten Berta Cárceres som kämpade för sitt folks rätt till ett naturområde där europeiska och amerikanska företag ville bygga en damm.

I och med denna utrotning kom också Öst och Väst att mötas igen. Denna gång inte åtskilda av ett smalt sund utan av Hellespontens extrema antipod Stilla havet. Det enorma avstånd med vilket skaparen skilt de båda åt har dock inte lyckats avhålla dem från överträdelser. Vi har redan nämnt Vietnam, men ska också minnas krigen i Filippinerna, opiumkrigen, Pearl Harbor och mycket annat. Någon stöld av samma mått som bortrövandet av den sköna Helena, som med sin fräckhet enade Väst mot Öst har dock ännu inte ägt rum.

Men för att återgå till ämnet, skillnaden mellan Öst och Väst sammanfaller för oss med den egentliga, ursprungliga skillnaden mellan vårt och deras. Vi har ju så mycket, så många tankar, så många vanor, så mycket bråte, att vi inte har en aning om allt vi äger förrän någon annan vill ha det. Och så länge gränsen öst-väst upprätthålls behöver vi inte bekymra oss om det eftersom lag och ordning förutsätts råda. När gränsen däremot upphävs, blir vi brännande medvetna om allt vi äger eftersom det snart kan stjälas.

Nu vill jag förtydliga att jag menar att allt detta begär i högsta grad är imaginärt. Utan kristendom och filosofi, skriftspråk och papper, matematik och jordbruksteknik, olja och mineraler, såväl som alla andra råvaror, uppfinningar och produkter som vi stulit från världens alla hörn utan att särskilt tänka på upphovs- eller besittningsrätt vore vi ingenting.

Jag undrar till och med om vi inte är beroende av drömmen om att bli bestulna för att kunna leva som vi gör, med välstånd och demokrati och allt som följer på det. Den stress, leda och meningslöshet de flesta av oss plågas av skäms vi att klaga över eftersom vi vet att andra människor vill åt den. Men bara för att hotet är imaginärt betyder det inte att det inte finns. Det finns, djupt rotat i våra medvetanden och nåde den som uppfyller våra fantasier. Det som enade de grekiska kungarna i kampen mot Troja var just upplevelsen av att en av dem hade blivit bestulen av en asiat, och krigen mot Irak och Afghanistan kom som svar på attacker som planerats och utförts långt ifrån dessa länder av människor som i bästa fall någon gång besökt dem.

Den spänning som detta tänkta begär skänker åt vår tillvaro kan alltså få allvarliga följder. Även det mest värdelösa ting, som rent av skadade oss mer än det gav oss glädje får ett omätligt värde och blir en utmärkt casus belli i händerna på en österlänning. Därför oroar jag mig över de uppgifter som nyligen läckt till tidningen Le Monde om att kinesiska datahackers gjort intrång i the Coca Cola Company's högkvarter och enligt uppgift kommit över det hemliga receptet på deras berömda läskedryck.

 

 Johan Arnborg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Bland avatarer och självmord

Den polske regissören Jan Komasas debutlångfilm ”Suicide Room” – som har presenterats vid flera tillfällen i Stockholm, bland annat av den polska filmfestivalen Kinoteka, under Stockholms filmfestival och nu senast ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 14 juni, 2012

Andy Warhol, Velvet Underground och Ron Nameth

I samband med att Fotografiska i Stockholm i början av 2011 visar en utställning om Andy Warhols (och Velvet Undergrounds) "Exploding Plastic Inevitable"-show 1966-1967 tillåter vi oss här en liten ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 12 januari, 2011

Dataspel som konst

I USA finns det många förespråkare, med professor Henry Jenkins från MIT i spetsen som menar att dataspel är en konstform, precis som litteratur, film och bildkonst. Man kan väl ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 14 december, 2008

Om Kazuo Ishiguro

Sitt namn till trots hör Kazuo Ishiguro till den nu drygt medelålders generationen av engelska författare där många för övrigt kommer från länder och städer långt bortom det förenade kungadömet ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2017

Nike från Samothrake och Gunnar Ekelöf

NikeI år är det fyrtio år sedan Gunnar Ekelöf dog, i mars 1968, ett par månader före studentupproret. På Svenska Institutet i Kavalla, som i likhet med Neapel under antiken ...

Av: Carina Waern | Essäer om litteratur & böcker | 25 september, 2008

Foto: Emma Fäldt

Han vandrade bort sin livskris

Det var en blåsig och kall novemberdag. Johan, då 34 år, promenerade runt i sin brors trädgård och funderade över hur han skulle gå vidare med livet. Han hade de ...

Av: Emma Fäldt | Resereportage | 31 Maj, 2015

Skärgårdsdeckarna

Skärgårdsdeckare kan man väl kalla den nya kriminalgenren i Camilla Läckbergs efterföljd. I fjol debuterade Viveca Sten med en deckare, där det mördades på och kring Sandhamn i Stockholms skärgård. Hennes ...

Av: Bengt Eriksson | Essäer om litteratur & böcker | 17 juni, 2009

Då möjligheterna inte alltid fanns

Min morfar, Georg, började arbeta och röka ungefär samtidigt. Med en cigarett vilset hängande i mungipan gick han med osäkra steg, tillsammans med de andra arbetarna, genom Svenska kullagerfabrikens mörka ...

Av: Björn Augustson | Kulturreportage | 20 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.