Erotiskkrönika 04 Bandagesstation

Mina nerver svek mig goda hårdhudade, fastän försökte intala mig att är ju lyxpoet, den som skall kunna komprimest mera inte minst även den svåraste av opplevda verkligheter i de ...

Av: Stefan Hammarén | 26 augusti, 2010
Stefan Hammarén

Vantablack, Källa: Wikipedia

Konstnären som äger det svartaste svarta i konsten

Till konstvärldens förtret har konstnären Anish Kapoor exklusiv rätt till det svartaste svarta i konsten. Han äger sedan 2014 rätten att använda Vantablack som kan absorberar 99.96% av allt ljus.

Av: Mathias Jansson | 19 mars, 2017
Essäer om konst

Loggbok från seglats i Hammarenska farvatten…

Ute på villande hav, GPS ur funktion, kompass och sextant överbord, sjökortet ivägblåst, bortblåst, omhöljda av dimma och mörka moln i stark kulning stävar vi vidare, framåt i detta hav ...

Av: Oliver Parland | 10 november, 2012
Övriga porträtt

Milosz 100 år

"Utan tvekan vill jag hävda att Czesław Miłosz är en av de största poeterna - kanske den störste - i vår tid."(Joseph Brodsky) Den 30 juni 1911, för 100 år sedan ...

Av: Gregor Flakierski | 30 juni, 2011
Litteraturens porträtt

Apis mellifera

Apis mellifera



Medan biodlaren var borta passade en tjuv på att stjäla honungen ur kuporna. När odlaren kom tillbaka blev han stungen av de uppretade bina som misstog honom för tjuven. Han blev förstås harmsen och arg. Sensmoral: se till att stinga den som stingas bör, sätt inte gadden i din välgörare. Detta lär man sig i en av Aisopos fabler – säkert har La Fontaine och Krylov någon liknande sedelärande berättelse.

 

– ett mellanstick om bin


Foto Ivo Holmqvist

Foto Ivo Holmqvist

Den mest kände biodlaren i verkliga livet, i alla fall i det brittiska väldet, blev berömd för något helt annat. Innan nyzeeländaren Edmund Hillary samman med sherpan Tenzing besegrade Mount Everest 1953, lämpligt nog samma dag som drottning Elizabeth tillträdde tronen, ägnade han sig samman med sin bror åt att producera honung.
Lestrade, Sherlock Holmes och doktor Watson tittar på innehållet i Pappkartongen.

Lestrade, Sherlock Holmes och doktor Watson tittar på innehållet i Pappkartongen.

Annons:

I världslitteraturen svärmar det alltsedan antiken av tusentals bin. Till de kändaste hör Bernard Mandevilles "The Fable of Bees" från 1705 vars nationalekonomiska åsikter om arbetsfördelning och konsumtion bland andra John Maynard Keynes beaktade.

En av Lars Gustafssons många läsvärda romaner heter "En biodlares död". Om jag minns rätt handlar den om en man som kommer i klammeri med skattemyndigheterna. Han får en honungsljuv hämnd, kanske postumt: fogden omkommer, och i hans uttorkade kranium bygger bina sitt bo. Mera universellt känd är, kan jag tänka mig, den sista berättelsen om mästerdetektiven Sherlock Holmes, "His Last Bow". Den utspelar sig under de ödesdigra sensommardagarna 1914, just före första världskrigets utbrott. Han och hans ständige följeslagare Doktor Watson har lagt av brottsjakten sedan ett bra tag.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

När detektiven slutade lösa intrikata problem, mest privata men också några publika, hade han för avsikt att njuta sitt otium cum dignitate, att vila ut med värdighet. Det gjorde han bland annat genom att ägna sig åt en vilsam hobby, just biodlandet. Men så hotas imperiet, och så tar han för en stund av sig biodlarhatten med nätet, och stinger den lede fienden. Nationens säkerhet står på spel, så Sherlock Holmes gör ett sista inhopp. Han får fast von Borck, en hög tysk diplomat som planerar spioneri längs engelska sydkusten.

Den mest kände biodlaren i verkliga livet, i alla fall i det brittiska väldet, blev berömd för något helt annat. Innan nyzeeländaren Edmund Hillary samman med sherpan Tenzing besegrade Mount Everest 1953, lämpligt nog samma dag som drottning Elizabeth tillträdde tronen, ägnade han sig samman med sin bror åt att producera honung. Han var en sympatisk man som efter bestigningen lade tid och krafter på att förbättra villkoren för befolkningen i Himalaya där han var lika populär som i hemlandet. Hans bild har länge funnits på femdollarsedeln och gör det fortfarande, fast den sedan en tid tillbaka är uppdaterad med klarare färger.

En gång vandrade vi förbi de enkla sommarhusen längs Waihi Beach någon timme sydost om Auckland, ett av dem tillhörigt honom. Han var hemma, och vi hälsade på avstånd. Han vinkade vänligt tillbaka fast han säkert dagligen tvangs göra det många gånger om. Vi ville inte besvära detta levande nationalmonument i onödan men vår äldsta dotter som inte var särskilt gammal då var mera oförvägen. Hon pilade fram till honom och fick både hans namnteckning på sedeln, och en trevlig pratstund. Han lät aldrig bragderna stiga åt huvudet. Att leva i fredlig samdräkt var kanske något han lärt sig vid bikuporna.

Han var en ikon på Nya Zeeland. Till de klassiska träleksakerna – motsvarigheten till BRIO här hemma medan Bröderna Ivarssons fabrik i Osby ännu var i gång – hör en annan ikon, the Buzy Bee (med den stavningen), här på bilden. Den knattrar trevligt när ungarna drar den efter sig. Den har efter hand blivit en nästan lika framgångsrik exportvara som dansken Kay Bojesens apor och elefanter i teak och ek, och den är betydligt mera överkomlig i pris.

Bivaxet, en biprodukt när man odlar honung, kan användas till mycket. Med det fogade uppfinnaren Daidalos samman fjädrarna på sonen Ikaros vingar. I stället skulle han ha nyttjat Karlssons klister (som "alla använder utom jag för jag är en åsna", reklamen hänger fortfarande med). Ikaros kom för nära solen, vaxet smälte, och han störtade i Egeiska havet, som man kan se på Pieter Brueghel den äldres bekanta målning på museet i Bryssel och läsa om i W. H. Audens nästan lika kända dikt "Musée des Beaux-Arts".

För några år sedan råkade jag träffa en tysk turist på ett av torgen i Kalmar där vi inlät oss på en passiar, dvs. samtalade om ditt och datt. Det visade sig att han sysslade med bin, professionellt. Han var synbart bekymrad för att bipopulationen i hela Europa, och kanske världen över, är allvarligt utrotningshotad av ett virus. Särskilt är det illa att frakta dem över långa sträckor, som man gör i USA. I Europa är man kanske mera varsam. Åtminstone är transporterna kortare.

Varför orda om dessa nyttiga insekter just nu? Jo, häromdagen råkade jag höra på Danmarks Radio att Dansk Biavlerforening fyller hundra år, och man passade på att intervjua en i styrelsen som påstod att det går lite bättre för bin nu, det lät betryggande. Apis mellifera – om mitt latin står mig bi borde det betyda sockerbärare. Hursomhelst, eller på danska hvorom alting er – lycka till med hundraårsdagen, danska biodlare. Årssammankomsten blir säkert et sødt møde.

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Benjamin

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 16 augusti, 2011

Basale element i Hegels filosofi

Innledning Det gis mange slags typer av filosofi, og én av disse er Hegels filosofi. Tankegangen i den filosofiske konsepsjonen til Hegel slik. Mennesket er av ånd, der ånden er tredelt ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 december, 2014

The God of Carnage med SEST

SEST - The Stockholm English Speaking Theatre är en teatergrupp som spelar bara på engelska. Regissören Samuele Caldognetto och skådespelarna Cheryl Murphy, Kristina Leon och Ingela Lundh driver gruppen sedan flera ...

Av: Guido Zeccola | Reportage om scenkonst | 23 februari, 2013

Amerikansk samtidsestetik för tre stämmor

Mirror in New York av Hebriana Alainentalo Autentiska textstrimlor, diskret nedtecknade, översatta och härmed saluförda av Alan Asaid.   I $ 18 Att utan ord och mening Rusta för en vår Utan ...

Av: Alan Asaid | Utopiska geografier | 05 januari, 2009

Whilde Stefan. Foto: Samuel Dante

Anteckningar om shoppingbordeller, bortgjordhet, D-vitamin och Einsteins mirakel

En ny månadskrönika av Stefan Whilde som berättar i 4 punkter om mycket och om inget.

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 mars, 2015

Sofie Livebrant, ”Lighthouse Stories”. Brus och Knaster/Playground.

Lighthouse Stories - Sofie Livebrant

Sofie Livebrant säger att hon läser för att bli inspirerad. Det är lätt att tro henne. Hon har tidigare bland annat tolkat Dan Andersson, Karin Boye och Emily Dickinson och ...

Av: Belinda Graham | Musikens porträtt | 03 februari, 2016

Att skapa tillsammans med andra – om Click festivalen i Helsingör

För fyra år sedan startade Mikael Fock och Casper Øbro New Media Art festivalen Click i Helsingör i Danmark. Under åren har festivalen växt sig allt större med konstutställningar, musikframträdande ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 27 Maj, 2014

När folkbildningsrörelsen kom till Hälsingland

Den 14 september hade jag glädjen att få vara med när biblioteket i Hudiksvall fyllde 100 år. Det väckte en rad minnen, varav det första handlar om min farmor Therese. Hon ...

Av: Mats Myrstener | Kulturreportage | 11 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.