Erotiskkrönika 04 Bandagesstation

Mina nerver svek mig goda hårdhudade, fastän försökte intala mig att är ju lyxpoet, den som skall kunna komprimest mera inte minst även den svåraste av opplevda verkligheter i de ...

Av: Stefan Hammarén | 26 augusti, 2010
Stefan Hammarén

Vantablack, Källa: Wikipedia

Konstnären som äger det svartaste svarta i konsten

Till konstvärldens förtret har konstnären Anish Kapoor exklusiv rätt till det svartaste svarta i konsten. Han äger sedan 2014 rätten att använda Vantablack som kan absorberar 99.96% av allt ljus.

Av: Mathias Jansson | 19 mars, 2017
Essäer om konst

Loggbok från seglats i Hammarenska farvatten…

Ute på villande hav, GPS ur funktion, kompass och sextant överbord, sjökortet ivägblåst, bortblåst, omhöljda av dimma och mörka moln i stark kulning stävar vi vidare, framåt i detta hav ...

Av: Oliver Parland | 10 november, 2012
Övriga porträtt

Milosz 100 år

"Utan tvekan vill jag hävda att Czesław Miłosz är en av de största poeterna - kanske den störste - i vår tid."(Joseph Brodsky) Den 30 juni 1911, för 100 år sedan ...

Av: Gregor Flakierski | 30 juni, 2011
Litteraturens porträtt

Arena könskrig



ess_konskrig.jpg
illustration: Moa Holmqvist

Arena könskrig

Arbetet för lika rätt för människor som skrivits in i kategorin ”kvinna” har pågått i över tvåhundra år. I väst har kategorin gått ifrån att vara juridiskt omyndig till en allt större lika rätt. Hur ser läget ut i världen idag och hur svarar en ny generation västerländska feminister på de tidigares utmaning? Lisa Gålmark summerar utifrån den nyutkomna antologin Könskrig.

Ett barn är fött och omgivningen kastar sig fram för att beskåda. Barnet? Nej, inte barnet, barnets utseende mellan benen förstås! Ty som grenen formar sig, antas barnet vara. En individs genetiska och hormonella uppsättning, dess unika arv, skjuts in i ett antingen-eller. Och dess kulturella möjligheter begränsas. Individen, barnet, görs konformt och tillskrivs en gruppidentitet med beteenderegler, riter och status.

Kön är en uråldrig fixering utifrån kroppsform. Och vi lever med den. Eller trots den: över etthundra miljoner kvinnor‚ fattas i statistiken, enligt FN, aborterade eller dödade vid födseln alternativt misskötta till döds; kvinnor‚ utför det mesta fysiska arbetet i världen, till låg eller ingen lön alls; sjuttio procent av dem som har mindre än en dollar att leva på om dagen härrör ur denna grupp, enligt Världsbankens uppskattningar. Att placeras i kategorin kvinna innebär fara oavsett förmögenhet eller inkomst: risken att utsättas för våld av den du älskar ökar markant.

Ändå överlever människor som sorterats in i detta fack. Kvinnor lever längre än de som går under epitetet män, generellt sett. Antagligen för att de äter mer vegetabilisk kost och för att de uppfostrats till att underhålla sina relationer till släkt och vänner.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Att placeras i gruppen män innebär istället högre status, oavsett övrig social och ekonomisk hemvist. Ofta innebär det makt, antingen i hemmet eller på arbetsplatsen eller i politiken, inte nödvändigtvis visavi andra män men ofta visavi kvinnor. Det innebär få och med åldern allt färre vänskapsrelationer och ofta stor själslig ensamhet: antal självmord bland män är betydligt högre jämfört med kvinnor.

Allt detta är politik, global och lokal politik. En grupp som uppfostras till att visa empati, ödmjukhet och anpassning; en annan grupp som uppfostras till hårdhet, arrogans, ägande och våldsutövning. Den första gruppen har liten eller ingen politisk makt i vår värld, den andra har stor eller all makt. Resultatet är ett centralt bidrag till de enorma siffror av dödande av andra människor, och djur, som världshistorien uppvisar: män som lär sig att döda eller sanktionera dödande tillägnar sig makt och de löser konflikter med våld och dödande.

Så sett är det inte märkligt att dagens ekonomiska världsordning, till exempel manifesterad i ojämlika internationella handelsavtal, upprätthålls av i huvudsak (rika) män. Och det är inte förvånande att idéer om den goda kvinnan och den onda mannen fortfarande lever kvar trots sin inneboende falska konstitution. Paradoxen är att stereotyperna reflekterar verkligheten i stort.

Ändå har den feministiska revolutionen för rösträtt och rättvisa villkor som rullat i etthundrafemtio år hållit sig till icke-våldslinjen. Inte en enda kulspruta har riktats mot förtryckare i parlament, domstolar, företag och hem. Det är förvånande, förklarligt med tanke på den kvinnliga könsrollen, och imponerande. Feminister, människor från de två könskategorierna, har lagt ned ett ofattbart arbete för att senare generationer ska kunna leva bättre liv än de själva gjort; liv som innebär befrielse från orättvisor utifrån underlivsanatomi, och därmed ökar chanserna för hela mänskligheten. Hur förvaltas detta arv av oss som kommer efter?

I antologin Könskrig (Hur vi delas upp och hur vi hör ihop) ges ett svar. Det sägs inte, men klart är att antologins titel anspelar på SVT-dokumentären från 2005 med samma namn i vilken en kvinnojoursaktivist hetsades till att citera från konstnären Valerie Solanas Scum Manifesto: ”Män är djur”. Solanas riggade förvisso ingen kulspruta men hon sköt ned kollegan Andy Warhol som lurat henne. Djur kan i den mänskliga kulturen ostraffat skjutas ned av samtliga sorters människor. Dokumentären fälldes i Granskningsnämnden men hann ge upphov till betydande nervositet. I medierna ställde sig feminister i kö, inte för att betona maktförhållanden utan för att bedyra det evolutionskritiska: Män är inte djur.
”[D]et finns en uppdelning och ett krig mellan könen och vi vill inte ha det så.”

Redaktörerna till Könskrig, Elin Alvemark och Tove Leffler, förespråkar ett annat slags krig; ett krig mot könet som begränsande konstruktion. Tillsammans, med skiljande erfarenheter, bildar Könskrig en kritisk massa av mer eller mindre queera röster. Tjugotvå skribenter fuckar upp tvåsortskonstruktionen och gör en psykoanalytisk nytolkning av devisen från 1970-talets kvinnorörelse,”det personliga är politiskt”. Mest verksam är den gerilla-artade giftbägaren när den tvingar läsaren till ett inmundigande av de riktigt uppriktiga berättelserna.

Freud, Alfred Adler och Judith Butler i ohelig allians. Den sexualiserade underordningen – förklarar den att kampen mot sexismen verkar röra sig så segt? Om folk i allmänhet har lärt sig tända på att kvinnor ligger under och män över, i dialektik mellan heterosängen och vardagens alla situationer, hur ska maktförhållanden kunna ändras och förtryck försvinna? På arbetsmarknaden, inom forskningen och konsten; kampen mot trafficking, könsapartheid, aids/hiv.

Men en övergripande, global maktanalys är inte antologins fokus. Könskrig plockar upp det personliga, men darrar på handen när den ska dra strecket vidare till det politiska. Det blir en rörelse av skimrande perspektiv som brottas i luften. Kommer den att landa och i så fall när och var? Och vilka i världen får vara med?

Lisa Gålmark
Författare till Vadå feminist (2005), grundbok för alla unga oavsett ålder.

Ur arkivet

view_module reorder

Benjamin

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 16 augusti, 2011

Basale element i Hegels filosofi

Innledning Det gis mange slags typer av filosofi, og én av disse er Hegels filosofi. Tankegangen i den filosofiske konsepsjonen til Hegel slik. Mennesket er av ånd, der ånden er tredelt ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 december, 2014

The God of Carnage med SEST

SEST - The Stockholm English Speaking Theatre är en teatergrupp som spelar bara på engelska. Regissören Samuele Caldognetto och skådespelarna Cheryl Murphy, Kristina Leon och Ingela Lundh driver gruppen sedan flera ...

Av: Guido Zeccola | Reportage om scenkonst | 23 februari, 2013

Amerikansk samtidsestetik för tre stämmor

Mirror in New York av Hebriana Alainentalo Autentiska textstrimlor, diskret nedtecknade, översatta och härmed saluförda av Alan Asaid.   I $ 18 Att utan ord och mening Rusta för en vår Utan ...

Av: Alan Asaid | Utopiska geografier | 05 januari, 2009

Whilde Stefan. Foto: Samuel Dante

Anteckningar om shoppingbordeller, bortgjordhet, D-vitamin och Einsteins mirakel

En ny månadskrönika av Stefan Whilde som berättar i 4 punkter om mycket och om inget.

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 mars, 2015

Sofie Livebrant, ”Lighthouse Stories”. Brus och Knaster/Playground.

Lighthouse Stories - Sofie Livebrant

Sofie Livebrant säger att hon läser för att bli inspirerad. Det är lätt att tro henne. Hon har tidigare bland annat tolkat Dan Andersson, Karin Boye och Emily Dickinson och ...

Av: Belinda Graham | Musikens porträtt | 03 februari, 2016

Att skapa tillsammans med andra – om Click festivalen i Helsingör

För fyra år sedan startade Mikael Fock och Casper Øbro New Media Art festivalen Click i Helsingör i Danmark. Under åren har festivalen växt sig allt större med konstutställningar, musikframträdande ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 27 Maj, 2014

När folkbildningsrörelsen kom till Hälsingland

Den 14 september hade jag glädjen att få vara med när biblioteket i Hudiksvall fyllde 100 år. Det väckte en rad minnen, varav det första handlar om min farmor Therese. Hon ...

Av: Mats Myrstener | Kulturreportage | 11 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.