Tomten är vaken. Foto Belinda Graham.

Öppet brev till Regeringskansliet om "Free Fall"

I samband med Finlands 100-årsjubileum överräckte statsminister Stefan Löfven en gåva, skulpturen Free Fall, till Finland. I sitt tal framhöll Stefan Löfven:

Av: Språkförsvarets styrelse | 25 november, 2017
Gästkrönikör

Uppror och klassikerstatus – Ett tärningskast kan aldrig upphäva slumpen

Un coup de dés jamais n’abolira le hazard (Stéphane Mallarmé)Gud existerar inte längre som en allsmäktig kraft. Universum är ett kaos frambringat av slumpen och livet har ingen nåbar mening ...

Av: Pernilla Andersson | 12 juli, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Dr Krabba 9

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | 02 december, 2011
Kulturen strippar

En tysk MED humor och massor av god karma

”Dagen då jag dog var inte speciellt kul. Det berodde inte enbart på min död. Närmare bestämt lyckades den episoden bara med nöd och näppe klämma sig in som nummer ...

Av: Belinda Graham | 14 november, 2013
Övriga porträtt

Arena könskrig



ess_konskrig.jpg
 llustration: Moa Holmqvist

Arena könskrig

Arbetet för lika rätt för människor som skrivits in i kategorin ”kvinna” har pågått i över tvåhundra år. I väst har kategorin gått ifrån att vara juridiskt omyndig till en allt större lika rätt. Hur ser läget ut i världen idag och hur svarar en ny generation västerländska feminister på de tidigares utmaning? Lisa Gålmark summerar utifrån den nyutkomna antologin Könskrig.

Ett barn är fött och omgivningen kastar sig fram för att beskåda. Barnet? Nej, inte barnet, barnets utseende mellan benen förstås! Ty som grenen formar sig, antas barnet vara. En individs genetiska och hormonella uppsättning, dess unika arv, skjuts in i ett antingen-eller. Och dess kulturella möjligheter begränsas. Individen, barnet, görs konformt och tillskrivs en gruppidentitet med beteenderegler, riter och status.

Kön är en uråldrig fixering utifrån kroppsform. Och vi lever med den. Eller trots den: över etthundra miljoner kvinnor‚ fattas i statistiken, enligt FN, aborterade eller dödade vid födseln alternativt misskötta till döds; kvinnor‚ utför det mesta fysiska arbetet i världen, till låg eller ingen lön alls; sjuttio procent av dem som har mindre än en dollar att leva på om dagen härrör ur denna grupp, enligt Världsbankens uppskattningar. Att placeras i kategorin kvinna innebär fara oavsett förmögenhet eller inkomst: risken att utsättas för våld av den du älskar ökar markant.

Ändå överlever människor som sorterats in i detta fack. Kvinnor lever längre än de som går under epitetet män, generellt sett. Antagligen för att de äter mer vegetabilisk kost och för att de uppfostrats till att underhålla sina relationer till släkt och vänner.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Att placeras i gruppen män innebär istället högre status, oavsett övrig social och ekonomisk hemvist. Ofta innebär det makt, antingen i hemmet eller på arbetsplatsen eller i politiken, inte nödvändigtvis visavi andra män men ofta visavi kvinnor. Det innebär få och med åldern allt färre vänskapsrelationer och ofta stor själslig ensamhet: antal självmord bland män är betydligt högre jämfört med kvinnor.

Allt detta är politik, global och lokal politik. En grupp som uppfostras till att visa empati, ödmjukhet och anpassning; en annan grupp som uppfostras till hårdhet, arrogans, ägande och våldsutövning. Den första gruppen har liten eller ingen politisk makt i vår värld, den andra har stor eller all makt. Resultatet är ett centralt bidrag till de enorma siffror av dödande av andra människor, och djur, som världshistorien uppvisar: män som lär sig att döda eller sanktionera dödande tillägnar sig makt och de löser konflikter med våld och dödande.

Så sett är det inte märkligt att dagens ekonomiska världsordning, till exempel manifesterad i ojämlika internationella handelsavtal, upprätthålls av i huvudsak (rika) män. Och det är inte förvånande att idéer om den goda kvinnan och den onda mannen fortfarande lever kvar trots sin inneboende falska konstitution. Paradoxen är att stereotyperna reflekterar verkligheten i stort.

Ändå har den feministiska revolutionen för rösträtt och rättvisa villkor som rullat i etthundrafemtio år hållit sig till icke-våldslinjen. Inte en enda kulspruta har riktats mot förtryckare i parlament, domstolar, företag och hem. Det är förvånande, förklarligt med tanke på den kvinnliga könsrollen, och imponerande. Feminister, människor från de två könskategorierna, har lagt ned ett ofattbart arbete för att senare generationer ska kunna leva bättre liv än de själva gjort; liv som innebär befrielse från orättvisor utifrån underlivsanatomi, och därmed ökar chanserna för hela mänskligheten. Hur förvaltas detta arv av oss som kommer efter?

I antologin  Könskrig (Hur vi delas upp och hur vi hör ihop) ges ett svar. Det sägs inte, men klart är att antologins titel anspelar på SVT-dokumentären från 2005 med samma namn i vilken en kvinnojoursaktivist hetsades till att citera från konstnären Valerie Solanas Scum Manifesto: ”Män är djur”. Solanas riggade förvisso ingen kulspruta men hon sköt ned kollegan Andy Warhol som lurat henne. Djur kan i den mänskliga kulturen ostraffat skjutas ned av samtliga sorters människor. Dokumentären fälldes i Granskningsnämnden men hann ge upphov till betydande nervositet.  I medierna ställde sig feminister i kö, inte för att betona maktförhållanden utan för att bedyra det evolutionskritiska: Män är inte djur.

”[D]et finns en uppdelning och ett krig mellan könen och vi vill inte ha det så.”

Redaktörerna till Könskrig, Elin Alvemark och  Tove Leffler, förespråkar ett annat slags krig; ett krig mot könet som begränsande konstruktion. Tillsammans, med skiljande erfarenheter, bildar Könskrig en kritisk massa av mer eller mindre queera röster. Tjugotvå skribenter fuckar upp tvåsortskonstruktionen och gör en psykoanalytisk nytolkning av devisen från 1970-talets kvinnorörelse,”det personliga är politiskt”. Mest verksam är den gerilla-artade giftbägaren när den tvingar läsaren till ett inmundigande av de riktigt uppriktiga berättelserna.

Freud, Alfred Adler och Judith Butler i ohelig allians. Den sexualiserade underordningen – förklarar den att kampen mot sexismen verkar röra sig så segt? Om folk i allmänhet har lärt sig tända på att kvinnor ligger under och män över, i dialektik mellan heterosängen och vardagens alla situationer, hur ska maktförhållanden kunna ändras och förtryck försvinna? På arbetsmarknaden, inom forskningen och konsten; kampen mot trafficking, könsapartheid, aids/hiv.

Men en övergripande, global maktanalys är inte antologins fokus. Könskrig plockar upp det personliga, men darrar på handen när den ska dra strecket vidare till det politiska. Det blir en rörelse av skimrande perspektiv som brottas i luften. Kommer den att landa och i så fall när och var? Och vilka i världen får vara med?

Lisa Gålmark
Författare till Vadå feminist (2005),
grundbok för alla unga oavsett ålder.

Ur arkivet

view_module reorder

Emmakrönika IX Nu måste han ändå vara respektfullt tyst och stilfullare

Illustration: Guido ZeccolaLyxpoeten har (äntligent) slutat skriva underdåniga allehanda dekorerade lyxkärleksbrev yttringars till Emma, enär hon senast var rasande som en spindel och slängde luren i örat på honom lyx ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 06 januari, 2009

Möten med diktare

Moa Martinson skrev en gång en bok som hon kallade Jag möter en diktare vars titel förleder en att tro att det rör sig om en redogörelse för alla kolleger ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 17 maj, 2012

Keepalive (2015), skulptur av Aram Bartholl

Den trådlösa konsten

I fotografiets barndom, när tekniken ännu inte var fulländad, uppstod ibland tekniska fel på kameror och film som gjorde att när filmen framkallades i mörkrummen så upptäckte fotografen att det ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 03 september, 2016

Frågor som för evigt kommer att slå följe med mig genom livet

Alla dessa kvällar som jag låg där på mage under täcket i den bruna manchestersoffan, mina vader och fötter vilande i hans knä. Pappa i sin svarta träningsoverall med gula ...

Av: Jenny Markström | Gästkrönikör | 16 december, 2013

Giotto di Bondone. Jesus död

Johannes evangelium 19:17-37

Den svarta färgen är tydlig. Det finns ingen återvändo.

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 03 april, 2015

Filmkrönika: Från ”Twilight” till ”The Host” – numera vill vi bli vän med…

I tidiga vampyrfilmer spetsas vampyrer på pålar av rättrådiga människor, eller bränns av solljuset, i sci-fi filmer klubbas utomjordingar ner, eller skjuts, eller förgås när de kommer i kontakt med ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 09 september, 2013

Tre sorters ondska

Bakom all skönhet ligger något omänskligt: kullarna, den ljuva himlen, trädens konturer, allt förlorar den illusoriska mening som vi tilldelade den. Hädanefter är de oss mer fjärran än ett förlorat ...

Av: Hugo Kuhlin | Essäer om litteratur & böcker | 04 juni, 2017

Ska gatumusikanterna utvisas från Göteborg?

Ur Sveriges framsida hörs nu en bräcklig klagosång. Den ljuder från Gator och torg med en styrka som få tycks förstå. Tvåtusennio är det år då De folkvalda politikerna i ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 05 juli, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts