David Bowie spelar på Tweeter Center utanför Chicago, augusti 2002. Foto: Adam Bielawski.

”I had so many dreams, I had so many breakthroughs”

Efter att ha kämpat mot cancern i ett och ett halvt år avled David Bowie i stillhet på söndagen, 69 år gammal. Hans sista skiva ”Blackstar” gavs ut på hans ...

Av: Peter Sjöblom | 11 januari, 2016
Musikens porträtt

J. M. G. Le Clézio, Hunger i Nobelklass

Jean-Marie Gustave Le Clézio. Foto: Jacques SassierNobelpristagaren J. M. G. Le Clézio är en mycket produktiv författare. Senaste romanen publicerades den andra oktober av Gallimard: Ritournelle de la faim (ungefär: ...

Av: Daniel Pedersen | 13 oktober, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Mediation i Tibet. Bild: Guido Zeccola

Asiens helande inverkan

Varför har discipliner från Asien en botande (helande) inverkan på oss?

Av: Nina Michael | 07 juli, 2015
Gästkrönikör

Försök till samtal med Mästaren

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Percival | 04 november, 2012
Essäer om religionen

Arena könskrig



ess_konskrig.jpg
 llustration: Moa Holmqvist

Arena könskrig

Arbetet för lika rätt för människor som skrivits in i kategorin ”kvinna” har pågått i över tvåhundra år. I väst har kategorin gått ifrån att vara juridiskt omyndig till en allt större lika rätt. Hur ser läget ut i världen idag och hur svarar en ny generation västerländska feminister på de tidigares utmaning? Lisa Gålmark summerar utifrån den nyutkomna antologin Könskrig.

Ett barn är fött och omgivningen kastar sig fram för att beskåda. Barnet? Nej, inte barnet, barnets utseende mellan benen förstås! Ty som grenen formar sig, antas barnet vara. En individs genetiska och hormonella uppsättning, dess unika arv, skjuts in i ett antingen-eller. Och dess kulturella möjligheter begränsas. Individen, barnet, görs konformt och tillskrivs en gruppidentitet med beteenderegler, riter och status.

Kön är en uråldrig fixering utifrån kroppsform. Och vi lever med den. Eller trots den: över etthundra miljoner kvinnor‚ fattas i statistiken, enligt FN, aborterade eller dödade vid födseln alternativt misskötta till döds; kvinnor‚ utför det mesta fysiska arbetet i världen, till låg eller ingen lön alls; sjuttio procent av dem som har mindre än en dollar att leva på om dagen härrör ur denna grupp, enligt Världsbankens uppskattningar. Att placeras i kategorin kvinna innebär fara oavsett förmögenhet eller inkomst: risken att utsättas för våld av den du älskar ökar markant.

Ändå överlever människor som sorterats in i detta fack. Kvinnor lever längre än de som går under epitetet män, generellt sett. Antagligen för att de äter mer vegetabilisk kost och för att de uppfostrats till att underhålla sina relationer till släkt och vänner.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Att placeras i gruppen män innebär istället högre status, oavsett övrig social och ekonomisk hemvist. Ofta innebär det makt, antingen i hemmet eller på arbetsplatsen eller i politiken, inte nödvändigtvis visavi andra män men ofta visavi kvinnor. Det innebär få och med åldern allt färre vänskapsrelationer och ofta stor själslig ensamhet: antal självmord bland män är betydligt högre jämfört med kvinnor.

Allt detta är politik, global och lokal politik. En grupp som uppfostras till att visa empati, ödmjukhet och anpassning; en annan grupp som uppfostras till hårdhet, arrogans, ägande och våldsutövning. Den första gruppen har liten eller ingen politisk makt i vår värld, den andra har stor eller all makt. Resultatet är ett centralt bidrag till de enorma siffror av dödande av andra människor, och djur, som världshistorien uppvisar: män som lär sig att döda eller sanktionera dödande tillägnar sig makt och de löser konflikter med våld och dödande.

Så sett är det inte märkligt att dagens ekonomiska världsordning, till exempel manifesterad i ojämlika internationella handelsavtal, upprätthålls av i huvudsak (rika) män. Och det är inte förvånande att idéer om den goda kvinnan och den onda mannen fortfarande lever kvar trots sin inneboende falska konstitution. Paradoxen är att stereotyperna reflekterar verkligheten i stort.

Ändå har den feministiska revolutionen för rösträtt och rättvisa villkor som rullat i etthundrafemtio år hållit sig till icke-våldslinjen. Inte en enda kulspruta har riktats mot förtryckare i parlament, domstolar, företag och hem. Det är förvånande, förklarligt med tanke på den kvinnliga könsrollen, och imponerande. Feminister, människor från de två könskategorierna, har lagt ned ett ofattbart arbete för att senare generationer ska kunna leva bättre liv än de själva gjort; liv som innebär befrielse från orättvisor utifrån underlivsanatomi, och därmed ökar chanserna för hela mänskligheten. Hur förvaltas detta arv av oss som kommer efter?

I antologin  Könskrig (Hur vi delas upp och hur vi hör ihop) ges ett svar. Det sägs inte, men klart är att antologins titel anspelar på SVT-dokumentären från 2005 med samma namn i vilken en kvinnojoursaktivist hetsades till att citera från konstnären Valerie Solanas Scum Manifesto: ”Män är djur”. Solanas riggade förvisso ingen kulspruta men hon sköt ned kollegan Andy Warhol som lurat henne. Djur kan i den mänskliga kulturen ostraffat skjutas ned av samtliga sorters människor. Dokumentären fälldes i Granskningsnämnden men hann ge upphov till betydande nervositet.  I medierna ställde sig feminister i kö, inte för att betona maktförhållanden utan för att bedyra det evolutionskritiska: Män är inte djur.

”[D]et finns en uppdelning och ett krig mellan könen och vi vill inte ha det så.”

Redaktörerna till Könskrig, Elin Alvemark och  Tove Leffler, förespråkar ett annat slags krig; ett krig mot könet som begränsande konstruktion. Tillsammans, med skiljande erfarenheter, bildar Könskrig en kritisk massa av mer eller mindre queera röster. Tjugotvå skribenter fuckar upp tvåsortskonstruktionen och gör en psykoanalytisk nytolkning av devisen från 1970-talets kvinnorörelse,”det personliga är politiskt”. Mest verksam är den gerilla-artade giftbägaren när den tvingar läsaren till ett inmundigande av de riktigt uppriktiga berättelserna.

Freud, Alfred Adler och Judith Butler i ohelig allians. Den sexualiserade underordningen – förklarar den att kampen mot sexismen verkar röra sig så segt? Om folk i allmänhet har lärt sig tända på att kvinnor ligger under och män över, i dialektik mellan heterosängen och vardagens alla situationer, hur ska maktförhållanden kunna ändras och förtryck försvinna? På arbetsmarknaden, inom forskningen och konsten; kampen mot trafficking, könsapartheid, aids/hiv.

Men en övergripande, global maktanalys är inte antologins fokus. Könskrig plockar upp det personliga, men darrar på handen när den ska dra strecket vidare till det politiska. Det blir en rörelse av skimrande perspektiv som brottas i luften. Kommer den att landa och i så fall när och var? Och vilka i världen får vara med?

Lisa Gålmark
Författare till Vadå feminist (2005),
grundbok för alla unga oavsett ålder.

Ur arkivet

view_module reorder
Bild av Anikó Bodoni Lind

Den fria rörligheten

Under Naturmorgons tidiga timmar i P 1 kunde man häromdagen lyssna till den önskade fria rörligheten. Det handlade då om djur det vill säga. vargar. En specialist önskade sig en ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 02 april, 2016

F. W. Murnau under en filminspelning 1920. Foto Public Domain Wikipedia

F. W. Murnaus två kärlekar

Film är ett bildmedium. En sats som tål att upprepas. Men varför då? Varför upprepa något som alla kan skriva under på?

Av: Ulf Stenberg | Filmens porträtt | 14 februari, 2016

Jenny Berggren Keljevic

Är du i kärlek eller i lust?

Vi har väl alla någon gång kommit till den punkten i olika relationer då det antingen utvecklas eller börjar slita i kanterna på ett eller annat sätt. Ibland händer det ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 30 juni, 2017

 Rafael Filosofskolan i Aten. Bild Wikigeeks

Mellan Skylla och Karybdis

”Det bästa hos kristendomen är ett liv värdigt Kristus. Där det finns skall vi inte vara så snara till att misstänka människor för irrlära.” (Ur Johan Huizinga: ”Erasmus”)

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 16 Maj, 2017

Lord Byron i Venedig

Dunk DUNK, dunk DUNK, dunk DUNK. Han går där uppe på golvet, det golv som är vårt tak, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Vi bor i Palazzo Mocenigo, i ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 09 februari, 2010

Den avtrubbade framtiden är redan här

Förhållandet mellan fiktion och verklighet tycks mer och mer glida in i en gråzon av “transparens”. Jag menar inte i mitt eget huvud, även om det säkert stämmer där också ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 26 augusti, 2011

Konstnärligt skapande inom buddhismen

Gunilla Nordlund om bodhisatvan Thang-Stong Gyal-Po och  -ace lhamo - den tibetanska  operans  födelse och utveckling. Vem var Thang-stong Gyal-po? Thang-stong Gyal-po* levde mellan 1361 -1485  och uppnådde en ålder av ...

Av: Gunilla Nordlund | Essäer om religionen | 06 april, 2009

Mediabilden av invandrare

"Du vet redan tillräckligt. Det gör jag också.Det är inte kunskap  vi saknar.Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet och dra slutsatserna." (Sven Lindkvist: Utrota varenda ...

Av: Abdel-Qader Yassine | Essäer om samhället | 06 februari, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts