Samuel Beckett och livets absurda teater

Nobelpristagaren i litteratur, Samuel Beckett, är den okrönte mästaren i att skriva om meningslöshetens och den tåliga väntans utdragna absurditeter och i förlängningen om den sorglustiga väntan på döden. Nerven ...

Av: Benny Holmberg | 20 Maj, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Helena Häger – Jorden är ett embryo inuti universums livmoder

Helena Häger, 20 år, från Kristinehamn, bor på Öland. Jag vill omfamna den impulsiva poesin men samtidigt dra paralleller till någonting större. Hitta metaforer och samband mellan olika ting. Ibland ...

Av: Helena Häger | 11 februari, 2013
Utopiska geografier

Stefan Whilde

Anteckningar om getter, sjömän, åtgärdspaket och musik!

1. Vi har nu gått in i getens år. Fred och harmoni väntar enligt kinesisk lära. Hälsa och motion dessutom. Efter ett oroligt 2014 i lilla Sverige och stora världen ...

Av: Stefan Whilde | 01 april, 2015
Stefan Whilde

 Maijishans grottor

En sommardikt av Percival

Dikten "De nya Mästarna" är en text som inom sig bär en vision av en kommande tids musikskapare. Här avses de människor (jordiska och ojordiska) som inser att hela mänskligheten ...

Av: Percival | 28 Maj, 2017
Utopiska geografier

Ikeas försäljningsställe på Kungsgatan 1950-tal

”Det lågmält kultiverade, vekhet, poesi, sensuell charm…”



”Allting gammalt är så nytt/ för en stackars fattig glytt/ som kom i jåns till världen” skaldade Harriet Löwenhjelm i sin vackra dikt Vaggvisa. Det är en evig och djup sanning. Det verkar som om det skulle behövas ett drygt halvsekel för att det som ansetts gammalt ska bli inne på nytt. På sextiotalet återupptäckte man förra sekelskiftets art nouveau, den stilriktning som i Tyskland och här hemma oftare kallades Jugend, med slingrande växtornament på porslinet, överfångsglas från glasbruken och böjträstolar från Thonet.


 

Olle Eksell och hustrun Ruthel studerade i Kalifornien 1946-47 (samtidigt som Josef Frank var i New York) och skaffade sig livslånga vänner, en av dem den legendariske reklamtecknaren Paul Rand.
Mazettihuset I malmö där Eksell arbetade. Foto CC BY 3.0

Mazettihuset I malmö där Eksell arbetade. Foto CC BY 3.0

Annons:

Nu ligger femtiotalet så långt tillbaka att det gamla är som nytt. Originalmöbler av Hans J. Wegner, Arne Jacobsen, Bruno Mathsson och alla de andra från den tiden går för skyhöga priser på auktioner både här hemma och utomlands, särskilt i USA, och kinesiska efterapningar flödar över, ibland gjorda på licens, inte sällan i piratkopior. Nisse Strinnings Stringbokhyllor är återigen i produktion, Trip Trap-fabriken på Jylland har aldrig upphört att tillverka sin klassiska safaristol. Inte heller har Yngve Ekströms Lamino-stol tagit en paus från fabriken, och Svenskt Tenn har sett till att Josef Franks textilmönster hållits på lager.

Även om dagens designers är för unga för att ha upplevt H55 på plats vet de vad som visades 1955 i Hälsingborg (som det stavades den gången), på den legendariska utställningen. Formgivarna på IKEA har alltid varit uppmärksamma på både gamla och nya trender, och också ofta sett till att själva skapa dem, med klok blick bakåt på det som stått sig. Inte all formgivning på femtiotalet var rolig, men en hel del som var det är värt att väcka till nytt liv. Det görs just nu på IKEA, bland mycket annat genom textiltryck på kuddvar med Olle Eksells färggranna och flugiga figurer från det årtiondet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det är därför rätt och billigt att just IKEA nu gett ut en bok om denne illustratör, designer, författare och konstnär: "Olle Eksell – javisst", skriven av David Castenfors och formgiven på elegantaste vis av Henrik Nygren. Det är en tilltalande bok, förstås slösande rikt illustrerad. Den som har åren inne minns ögonen på Mazettis paket med ögonchoklad. Fabriken som fanns i Malmö – det doftade gott kring den fram till nedläggningen 1992 (Fazer hade köpt upp den redan 1975) – hade som devis "Mazetti har ögon för kvalitet", och från askarna med kakao stirrade fram till 1957 ett illusoriskt par ögon.

Det ändrade den formsäkre reklamtecknaren Olle Eksell (1918-2007) på. Han stiliserade ögonen och skrev in dem i en fyrkant. Det blev ett genialt varumärke som användes överallt i varusortimentet, på brevpapper, i reklamen, på lyxpraliner... Kampanjen gjorde honom världskänd. Men han åstadkom så mycket annat också: eleganta bokomslag som man genast ser att just han åstadkommit, det kanske mest kända för George Orwells "1984", affischer, förtexter till filmer, plakat, logotyper, ex libris. Han blev mycket god vän med Stig Harjegård som var VD på Mazetti, liksom med entreprenören Arne Johansson som skapade ARJO-industrin i Eslöv, och med fotografen K W Gullers, alla lika dynamiska.

Olle Eksell och hustrun Ruthel studerade i Kalifornien 1946-47 (samtidigt som Josef Frank var i New York) och skaffade sig livslånga vänner, en av dem den legendariske reklamtecknaren Paul Rand.

De förde med sig friska fläktar när de kom hem. Bland annat såg de till att Nationalmuseum visade "8 amerikanska reklamgrafiker" den hösten, en utställning som blev mycket uppmärksammad. Han skrev en rad artiklar i Aftonbladet (de togs med i senare böcker) där Kurt Bergengren var en nära vän, och han väckte tanken på en skridskobana i Kungsträdgården. Han ritade tre vackra typsnitt och gjorde lekfulla skulpturer. Under hans sena år intensifierades intresset för vad han åstadkommit, särskilt i Japan.

Han var full av idéer, en glad och ständigt verksam arbetsnarkoman. Att döma av brev, enkätsvar och annat var han både klok och genomsympatisk. Han och hustrun kopplade av varje år med flera månader långa resor ner på kontinenten, hans teckningar i sepia från Rivieran och italienska städer är skickliga. Någon gång fick han uppdrag som tvärt avbröts när han redan lagt ner mycket arbete på dem, och ett par barnböcker fann aldrig en förläggare fast de borde ha getts ut. "Olle läste aldrig böcker, han hade varken tålamod eller tid till det. I vuxen ålder läste han blott ut en bok, August Strindbergs "Röda rummet" påstås det. Så var det kanske, men det hindrade inte att han själv blev en driven författare, på sitt område.

Rubriken här ovan finns med i något han skrev i Aftonbladet 1960: "Vi svenskar har ett överbetonat intresse för teknik som lett till att vi blivit ovanligt duktiga på att organisera saker och ting. Vi ´lever´ kanske därför mera inrutat än någon annan nation. Vi trivs med ordning och allt vi gör skall vara lönsamt ekonomiskt. Därför sätter vi motsatsen, fantasi och det personligt artistiska, på undantag. Och våra sinnen far ganska illa av denna brist på intresse för det lågmält kultiverade, vekhet, poesi, sensuell charm och mjukt varma känsloyttringar."

I Vecko-Journalen 1962 fanns hans självporträtt i form av en avslöjande lista med frågor och svar: "Vilket är det dominerande draget i er karaktär? Fantasifull lek och perfektionism. Vad är er dröm om lyckan? Att utveckla idéer. Vilken militär bedrift sätter ni högst? Världens dummaste fråga. Vilken talang skulle ni vilja ha? Min." Och han gillade Almqvist och Mozart och Klee och hade helst velat tillbringa sitt liv vid Medelhavet, men: "Vad skulle vara den största olyckan för er? Att inte kunna få lämna Sverige och att inte kunna få komma tillbaka." Så köp kudden med hans tyg, vila huvudet på den, och läs den här boken! (Den är värd alla pengarna, men med ett IKEA family-kort får man den för halva priset).

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Victoria Jordanovas exceptionella resonans

Inom konstmusiken förväntas instrumentalisten till viss del underordna sig musiken, och stå till verkets förfogande, men vissa musiker har en sådan stark personlighet att verken de framför blir språngbrädor för ...

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 13 april, 2013

Nun will die Sonn’ so hell aufgeh’n…

Så inleds “Kindertotenlieder” av Gustav Mahler. Vad jag här vill arbeta mig fram till är en insikt i hur ljuset av en ide’ omvandlas och ger ett utslag i ett ...

Av: Oliver Parland | Essäer om musik | 11 juli, 2012

Veckan från hyllan. Vecka 6 2012

Veckans krönika skulle som vanligt handla om något aktuellt. Jag funderade på antingen den absurda ”Storebror-ser-dig-lagen” ACTA eller den inte mindre absurda svenska anslutningen till europakten. Då kom budet om ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 04 februari, 2012

Dervischdans. Foto: Wikipedia

I minnets och dansens universum

I dansens universum kan vi aldrig upphöra att dansa. Men dansar vi? Är vi helt fria i vår dans som är utan början och utan slut? För har vi en ...

Av: Percival | Essäer om religionen | 21 augusti, 2015

Gandhara Buddha foto CC BY SA 3.0

In & ut

Översättning till svenska: Esmeralda Westerstrand.

Av: vrd. Ñāṇavīra Thera | Agora - filosofiska essäer | 27 februari, 2017

Ett kvinnoporträtt, Dora Maars upprättelse

Dora Maar Britt Ståhlberg Norées bok "Dora Maar och Picasso" kastar ett nytt ljus på Picassos musa, älskarinna och konstnärskollega. Britt flyttade till Paris på 70-talet och har blivit kvar ...

Av: Anne Edelstam | Konstens porträtt | 18 mars, 2009

Machiavellis republikanska ideal

Tanken om republikens överlägsenhet över furstendömet (eller för den skull monarkin) är lika aktuell idag som den var för sex århundraden sedan. Varför Machiavelli? Det finns minst två viktiga skäl. Det ...

Av: Satya Datta | Essäer | 25 augusti, 2010

”Underrepresenterad” och ”Spegla samhället”

Det ideologiska sammanhanget

Av: Leif V Erixell | Agora - filosofiska essäer | 10 mars, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts