ICA och de svarta kärnfria druvorna

Som boende mitt emellan Jönköping och Linköping i Ödeshög har vi en oerhörd bas, två rätt så stora och starkt växande städer med högskola respektive universitet. Häromdagen var jag på sammanträde ...

Av: Per-Inge Planefors | 15 januari, 2014
Gästkrönikör

Rilkes andra lyra

Under några veckor i februari 1922 fullbordade Rainer Maria Rilke sitt livsverk genom att skriva merparten av Duinoelegierna och Sonetterna till Orfeus. Det var enligt hans egna ord som ”en ...

Av: Bo Gustavsson | 27 februari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Olästa och omlästa böcker

I den hög av böcker som ligger på golvet, nere till vänster, har jag äntligen börjat botanisera. De är företrädesvis ”äldre” och svenska, och några – men inte alla – ...

Av: Carsten Palmer Schale | 05 december, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Erik Jorpes

Ett märkligt åländskt läkaröde

En ung åländsk läkare kom att kom att spela märkliga roll i det röda upproret som inleddes i Finland i januari1919. Erik Jorpes från Kökar hamnade på den röda ...

Av: Rolf Karlman | 31 januari, 2017
Essäer om politiken

Ikeas försäljningsställe på Kungsgatan 1950-tal

”Det lågmält kultiverade, vekhet, poesi, sensuell charm…”



”Allting gammalt är så nytt/ för en stackars fattig glytt/ som kom i jåns till världen” skaldade Harriet Löwenhjelm i sin vackra dikt Vaggvisa. Det är en evig och djup sanning. Det verkar som om det skulle behövas ett drygt halvsekel för att det som ansetts gammalt ska bli inne på nytt. På sextiotalet återupptäckte man förra sekelskiftets art nouveau, den stilriktning som i Tyskland och här hemma oftare kallades Jugend, med slingrande växtornament på porslinet, överfångsglas från glasbruken och böjträstolar från Thonet.


 

Olle Eksell och hustrun Ruthel studerade i Kalifornien 1946-47 (samtidigt som Josef Frank var i New York) och skaffade sig livslånga vänner, en av dem den legendariske reklamtecknaren Paul Rand.
Mazettihuset I malmö där Eksell arbetade. Foto CC BY 3.0

Mazettihuset I malmö där Eksell arbetade. Foto CC BY 3.0

Annons:

Nu ligger femtiotalet så långt tillbaka att det gamla är som nytt. Originalmöbler av Hans J. Wegner, Arne Jacobsen, Bruno Mathsson och alla de andra från den tiden går för skyhöga priser på auktioner både här hemma och utomlands, särskilt i USA, och kinesiska efterapningar flödar över, ibland gjorda på licens, inte sällan i piratkopior. Nisse Strinnings Stringbokhyllor är återigen i produktion, Trip Trap-fabriken på Jylland har aldrig upphört att tillverka sin klassiska safaristol. Inte heller har Yngve Ekströms Lamino-stol tagit en paus från fabriken, och Svenskt Tenn har sett till att Josef Franks textilmönster hållits på lager.

Även om dagens designers är för unga för att ha upplevt H55 på plats vet de vad som visades 1955 i Hälsingborg (som det stavades den gången), på den legendariska utställningen. Formgivarna på IKEA har alltid varit uppmärksamma på både gamla och nya trender, och också ofta sett till att själva skapa dem, med klok blick bakåt på det som stått sig. Inte all formgivning på femtiotalet var rolig, men en hel del som var det är värt att väcka till nytt liv. Det görs just nu på IKEA, bland mycket annat genom textiltryck på kuddvar med Olle Eksells färggranna och flugiga figurer från det årtiondet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det är därför rätt och billigt att just IKEA nu gett ut en bok om denne illustratör, designer, författare och konstnär: "Olle Eksell – javisst", skriven av David Castenfors och formgiven på elegantaste vis av Henrik Nygren. Det är en tilltalande bok, förstås slösande rikt illustrerad. Den som har åren inne minns ögonen på Mazettis paket med ögonchoklad. Fabriken som fanns i Malmö – det doftade gott kring den fram till nedläggningen 1992 (Fazer hade köpt upp den redan 1975) – hade som devis "Mazetti har ögon för kvalitet", och från askarna med kakao stirrade fram till 1957 ett illusoriskt par ögon.

Det ändrade den formsäkre reklamtecknaren Olle Eksell (1918-2007) på. Han stiliserade ögonen och skrev in dem i en fyrkant. Det blev ett genialt varumärke som användes överallt i varusortimentet, på brevpapper, i reklamen, på lyxpraliner... Kampanjen gjorde honom världskänd. Men han åstadkom så mycket annat också: eleganta bokomslag som man genast ser att just han åstadkommit, det kanske mest kända för George Orwells "1984", affischer, förtexter till filmer, plakat, logotyper, ex libris. Han blev mycket god vän med Stig Harjegård som var VD på Mazetti, liksom med entreprenören Arne Johansson som skapade ARJO-industrin i Eslöv, och med fotografen K W Gullers, alla lika dynamiska.

Olle Eksell och hustrun Ruthel studerade i Kalifornien 1946-47 (samtidigt som Josef Frank var i New York) och skaffade sig livslånga vänner, en av dem den legendariske reklamtecknaren Paul Rand.

De förde med sig friska fläktar när de kom hem. Bland annat såg de till att Nationalmuseum visade "8 amerikanska reklamgrafiker" den hösten, en utställning som blev mycket uppmärksammad. Han skrev en rad artiklar i Aftonbladet (de togs med i senare böcker) där Kurt Bergengren var en nära vän, och han väckte tanken på en skridskobana i Kungsträdgården. Han ritade tre vackra typsnitt och gjorde lekfulla skulpturer. Under hans sena år intensifierades intresset för vad han åstadkommit, särskilt i Japan.

Han var full av idéer, en glad och ständigt verksam arbetsnarkoman. Att döma av brev, enkätsvar och annat var han både klok och genomsympatisk. Han och hustrun kopplade av varje år med flera månader långa resor ner på kontinenten, hans teckningar i sepia från Rivieran och italienska städer är skickliga. Någon gång fick han uppdrag som tvärt avbröts när han redan lagt ner mycket arbete på dem, och ett par barnböcker fann aldrig en förläggare fast de borde ha getts ut. "Olle läste aldrig böcker, han hade varken tålamod eller tid till det. I vuxen ålder läste han blott ut en bok, August Strindbergs "Röda rummet" påstås det. Så var det kanske, men det hindrade inte att han själv blev en driven författare, på sitt område.

Rubriken här ovan finns med i något han skrev i Aftonbladet 1960: "Vi svenskar har ett överbetonat intresse för teknik som lett till att vi blivit ovanligt duktiga på att organisera saker och ting. Vi ´lever´ kanske därför mera inrutat än någon annan nation. Vi trivs med ordning och allt vi gör skall vara lönsamt ekonomiskt. Därför sätter vi motsatsen, fantasi och det personligt artistiska, på undantag. Och våra sinnen far ganska illa av denna brist på intresse för det lågmält kultiverade, vekhet, poesi, sensuell charm och mjukt varma känsloyttringar."

I Vecko-Journalen 1962 fanns hans självporträtt i form av en avslöjande lista med frågor och svar: "Vilket är det dominerande draget i er karaktär? Fantasifull lek och perfektionism. Vad är er dröm om lyckan? Att utveckla idéer. Vilken militär bedrift sätter ni högst? Världens dummaste fråga. Vilken talang skulle ni vilja ha? Min." Och han gillade Almqvist och Mozart och Klee och hade helst velat tillbringa sitt liv vid Medelhavet, men: "Vad skulle vara den största olyckan för er? Att inte kunna få lämna Sverige och att inte kunna få komma tillbaka." Så köp kudden med hans tyg, vila huvudet på den, och läs den här boken! (Den är värd alla pengarna, men med ett IKEA family-kort får man den för halva priset).

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Konsten är för mig extrem anti-vardag. En intervju med Martin Tistedt

Martin Tistedt är en bland de bästa av Vertigos författare. Han skiftar mellan dröm och mardröm i det han skriver. Hans senaste roman heter Vår och där har drömmen ingen ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 25 maj, 2014

Vad är det nu i mig som brister

Det fanns en tid då jag drömde, då jag vaknade upp mitt i natten med häftigt bultande hjärta kall av svett och ångest, uppfylld av märkliga drömlika bilder känslan av att inte veta och ...

Av: Susann Wilhelmsson | Utopiska geografier | 12 oktober, 2009

Peyote-scenen, foto Gençer Yurttaş

Istanbuls viktigaste klubb

När man talar om Istanbuls oberoende musikscen måste man prata om Peyote, stadens viktigaste och äldsta klubb. Peyote har fått sitt namn från kaktusen som är välkänd för sina psykedeliska ...

Av: Aylin Ünal | Essäer om musik | 26 november, 2016

Människorna och språken

Två miljoner år sedan: enkla stenverktyg men ingen konst och inget språk, helt enkelt för att struphuvudets anatomi ännu inte medger det. 150 tusen år sedan: homo sapiens sapiens med ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om samhället | 03 december, 2010

Tonsättaren Lucio Garau och livets stora gåvor

  Lucio Garau är en tonsättare från Sardinien i Italien som har komponerat många verk som speglar musiken och ljuden från hans hemtrakter. Inte så mycket för folkmusiken i sig, utan ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 04 maj, 2011

Jag tänker på en liten flicka

Jag tänker på en flicka. En flicka som är bara nio år och som tycker om att hoppsaskutta, leka med Barbie och läsa sagor av Astrid Lindgren och Maria Gripe ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 17 november, 2011

Ett ständigt misslyckande – dataspelens berättarstruktur inspirerar filmvärlden

Det ständiga misslyckandet är grunden för dataspelets berättarstruktur. Precis som i film och litteratur har ofta dataspel ett linjärt berättande. Huvudpersonen ska ta sig från berättelsen början till slutet genom ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om film | 24 september, 2014

Vem är rädder för vargen här?

Jakob (1785 – 1863) och Wilhelm Grimm (1786 – 1859) hör till 1800-talets stora europeiska kulturpersonligheter. De var språkforskare, sagosamlare, bibliotekarier och upptäckare och påverkade sin samtid genom att bana ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer | 24 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.