Den polska staden Toruń och den stulna klockan i Uppsala domkyrka

Tillsammans med Ukraina är Polen värdland för fotbolls-EM som drar igång den 8 juni. Under några sommarveckor kommer landet att invaderas av utländska fotbollsfans. Men de reser inte till Toruń ...

Av: Johan Werkmäster | 05 juni, 2012
Resereportage

Barn

Ensamkommande barn vad gör vi med dom                                         ensamkommande barn   Vi skapar ett nytt ord och förvarar dom i överblivna rum Ensamkommande barn får egentligen inte finnas så vad gör vi med dom

Av: Ragnwei Axellie | 30 november, 2009
Utopiska geografier

Sosialetikk. Del II

For å komme på sporet av grunnlaget for autentiske yrkesvalg, har en å tenke videre enn å oppholde seg ved de ytre sanser, for nå er det om ‘mening’. For ...

Av: Thor Olav Olsen | 08 februari, 2014
Agora - filosofiska essäer

Underkastelse och revolt: sado-masochism i Charlotte Brontës Jane Eyre

Illustratuion: Man Ray En uppenbar risk med det okritiska återgivandet av färdigtuggade kunskaper kan illustreras med de välvilliga men likväl felaktiga läsningar av som gjorts av Charlotte Brontës Jane Eyre ...

Av: Björn Kohlström | 15 augusti, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Ikeas försäljningsställe på Kungsgatan 1950-tal

”Det lågmält kultiverade, vekhet, poesi, sensuell charm…”



”Allting gammalt är så nytt/ för en stackars fattig glytt/ som kom i jåns till världen” skaldade Harriet Löwenhjelm i sin vackra dikt Vaggvisa. Det är en evig och djup sanning. Det verkar som om det skulle behövas ett drygt halvsekel för att det som ansetts gammalt ska bli inne på nytt. På sextiotalet återupptäckte man förra sekelskiftets art nouveau, den stilriktning som i Tyskland och här hemma oftare kallades Jugend, med slingrande växtornament på porslinet, överfångsglas från glasbruken och böjträstolar från Thonet.


 

Olle Eksell och hustrun Ruthel studerade i Kalifornien 1946-47 (samtidigt som Josef Frank var i New York) och skaffade sig livslånga vänner, en av dem den legendariske reklamtecknaren Paul Rand.
Mazettihuset I malmö där Eksell arbetade. Foto CC BY 3.0

Mazettihuset I malmö där Eksell arbetade. Foto CC BY 3.0

Annons:

Nu ligger femtiotalet så långt tillbaka att det gamla är som nytt. Originalmöbler av Hans J. Wegner, Arne Jacobsen, Bruno Mathsson och alla de andra från den tiden går för skyhöga priser på auktioner både här hemma och utomlands, särskilt i USA, och kinesiska efterapningar flödar över, ibland gjorda på licens, inte sällan i piratkopior. Nisse Strinnings Stringbokhyllor är återigen i produktion, Trip Trap-fabriken på Jylland har aldrig upphört att tillverka sin klassiska safaristol. Inte heller har Yngve Ekströms Lamino-stol tagit en paus från fabriken, och Svenskt Tenn har sett till att Josef Franks textilmönster hållits på lager.

Även om dagens designers är för unga för att ha upplevt H55 på plats vet de vad som visades 1955 i Hälsingborg (som det stavades den gången), på den legendariska utställningen. Formgivarna på IKEA har alltid varit uppmärksamma på både gamla och nya trender, och också ofta sett till att själva skapa dem, med klok blick bakåt på det som stått sig. Inte all formgivning på femtiotalet var rolig, men en hel del som var det är värt att väcka till nytt liv. Det görs just nu på IKEA, bland mycket annat genom textiltryck på kuddvar med Olle Eksells färggranna och flugiga figurer från det årtiondet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det är därför rätt och billigt att just IKEA nu gett ut en bok om denne illustratör, designer, författare och konstnär: "Olle Eksell – javisst", skriven av David Castenfors och formgiven på elegantaste vis av Henrik Nygren. Det är en tilltalande bok, förstås slösande rikt illustrerad. Den som har åren inne minns ögonen på Mazettis paket med ögonchoklad. Fabriken som fanns i Malmö – det doftade gott kring den fram till nedläggningen 1992 (Fazer hade köpt upp den redan 1975) – hade som devis "Mazetti har ögon för kvalitet", och från askarna med kakao stirrade fram till 1957 ett illusoriskt par ögon.

Det ändrade den formsäkre reklamtecknaren Olle Eksell (1918-2007) på. Han stiliserade ögonen och skrev in dem i en fyrkant. Det blev ett genialt varumärke som användes överallt i varusortimentet, på brevpapper, i reklamen, på lyxpraliner... Kampanjen gjorde honom världskänd. Men han åstadkom så mycket annat också: eleganta bokomslag som man genast ser att just han åstadkommit, det kanske mest kända för George Orwells "1984", affischer, förtexter till filmer, plakat, logotyper, ex libris. Han blev mycket god vän med Stig Harjegård som var VD på Mazetti, liksom med entreprenören Arne Johansson som skapade ARJO-industrin i Eslöv, och med fotografen K W Gullers, alla lika dynamiska.

Olle Eksell och hustrun Ruthel studerade i Kalifornien 1946-47 (samtidigt som Josef Frank var i New York) och skaffade sig livslånga vänner, en av dem den legendariske reklamtecknaren Paul Rand.

De förde med sig friska fläktar när de kom hem. Bland annat såg de till att Nationalmuseum visade "8 amerikanska reklamgrafiker" den hösten, en utställning som blev mycket uppmärksammad. Han skrev en rad artiklar i Aftonbladet (de togs med i senare böcker) där Kurt Bergengren var en nära vän, och han väckte tanken på en skridskobana i Kungsträdgården. Han ritade tre vackra typsnitt och gjorde lekfulla skulpturer. Under hans sena år intensifierades intresset för vad han åstadkommit, särskilt i Japan.

Han var full av idéer, en glad och ständigt verksam arbetsnarkoman. Att döma av brev, enkätsvar och annat var han både klok och genomsympatisk. Han och hustrun kopplade av varje år med flera månader långa resor ner på kontinenten, hans teckningar i sepia från Rivieran och italienska städer är skickliga. Någon gång fick han uppdrag som tvärt avbröts när han redan lagt ner mycket arbete på dem, och ett par barnböcker fann aldrig en förläggare fast de borde ha getts ut. "Olle läste aldrig böcker, han hade varken tålamod eller tid till det. I vuxen ålder läste han blott ut en bok, August Strindbergs "Röda rummet" påstås det. Så var det kanske, men det hindrade inte att han själv blev en driven författare, på sitt område.

Rubriken här ovan finns med i något han skrev i Aftonbladet 1960: "Vi svenskar har ett överbetonat intresse för teknik som lett till att vi blivit ovanligt duktiga på att organisera saker och ting. Vi ´lever´ kanske därför mera inrutat än någon annan nation. Vi trivs med ordning och allt vi gör skall vara lönsamt ekonomiskt. Därför sätter vi motsatsen, fantasi och det personligt artistiska, på undantag. Och våra sinnen far ganska illa av denna brist på intresse för det lågmält kultiverade, vekhet, poesi, sensuell charm och mjukt varma känsloyttringar."

I Vecko-Journalen 1962 fanns hans självporträtt i form av en avslöjande lista med frågor och svar: "Vilket är det dominerande draget i er karaktär? Fantasifull lek och perfektionism. Vad är er dröm om lyckan? Att utveckla idéer. Vilken militär bedrift sätter ni högst? Världens dummaste fråga. Vilken talang skulle ni vilja ha? Min." Och han gillade Almqvist och Mozart och Klee och hade helst velat tillbringa sitt liv vid Medelhavet, men: "Vad skulle vara den största olyckan för er? Att inte kunna få lämna Sverige och att inte kunna få komma tillbaka." Så köp kudden med hans tyg, vila huvudet på den, och läs den här boken! (Den är värd alla pengarna, men med ett IKEA family-kort får man den för halva priset).

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Valentin och Caligula

Varje år när det är Alla hjärtans dag tänker jag på Valentin. Det var en pojke i min klass som hette så i andranamn, något som vår lärare hurtfriskt påminde ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 14 februari, 2014

Ensamheten är inskriven i en social väv. Intervju med Tova Gerge

Tova Gerge är författare, scenkonstnär och aktivist. Hon har nyligen släppt boken Rakel delat med tio, en text som jag skulle beteckna som en kortroman. Boken är släppt på två ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 20 mars, 2013

Europa och den monumentala väggen – Del 2

Det svenska monumentalmåleriet influerades av artonhundratalets rådande estetiska idéströmningar ute i Europa. Hur det uppstod och kom att blomstra runt om i Sverige kan tecknas i tre delar. Perioden som ...

Av: Allan Persson | Essäer om konst | 17 januari, 2013

Speldjävulen eller underklassens Las Vegas

Enligt Statens Folkhälsoinstituts siffror spelade sjuttio procent av Sveriges befolkning om pengar under år 2008. Crister Enander om spelfeber, bingo, nätpoker och lotter. Nu har det hunnit gå rätt många år ...

Av: Crister Enander | Essäer om samhället | 28 september, 2012

Könets mystiker

Illustration av Guido Zeccola efter Beato AngelicoHermann Kesten, Joseph Roth och Albert Camus, med korridorförbindelse till André Gide, häckade en gång i tiden i en lägenhet på sjätte våningen i ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer om litteratur & böcker | 27 november, 2008

Göran Sonnevi

Den unge Göran Sonnevi och språket

1961 skriver Göran Sonnevi: Nästan ingenting – Varsamhet. Dess klang. Också frågor är möjliga. Det är ur dessa fyra korta rader som Göran Sonnevis diktning tar form. Kortfraserna visar upp en trevande början. En ...

Av: Hans-Evert Renérius | Litteraturens porträtt | 17 september, 2017

Veckan från hyllan. Vecka 23-2013

Värmen har slagit till här uppe i norr, och det var varmare i Norrbotten än i Spanien. Det kanske vore en tanke, de ger oss sitt klimat, och vi sköter ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 01 juni, 2013

En dikt

borrar schaktar borrar så djupt att jag träffar djävulen och lars törnman

Av: Peo Rask | Utopiska geografier | 22 mars, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.