Detalj ur omslaget till

Vad kan vi lära av Läsebok för folkskolan?

I ”Läsebok för folkskolan” – huvudlärobok för svenska skolbarn fram till 1960-talet – speglas tydligt hur ett samhälles rådande mentaliteter reproduceras när det gäller att smidigt infoga de unga i ...

Av: Björn Gustavsson | 13 juli, 2017
Björn Gustavsson

Jobbcoachen från Arbetsförmedlingen

Jag har aldrig träffat en sådan där jobbcoach från Arbetsförmedlingen som regeringen just nu satsar så stort på, men föreställer mig att deras uppgift går ut på att hjälpa människor ...

Av: Marja Beckman | 10 september, 2009
Gästkrönikör

Marco Missiroli. Foto Gian-Luca Rossetti

Skrivkonsten mellan väsentlighet och dikt

Marco Missiroli är född 1981 i Rimini men bor sedan många år tillbaka i Milano, där han givit ut flera böcker och fått prestigefulla priser som Premio Campiello, Premio Comisso ...

Av: Guido Zeccola | 07 november, 2014
Litteraturens porträtt

Från Harmonia Mundis cd

Jean-Philippe Rameau och baletten Les Indes galantes

;William Christie tolkar Jean-Philipppe Rameau i Paris nyöppnade konsertsal

Av: Eva-Karin Josefson | 04 augusti, 2017
Essäer om scenkonst

Bild Hebriana Alainentalo

Den plågade postmoderna kroppen



Kroppen är smickrad, tränad, ibland plågad (av oss) i tron på dennes onödighet och på den totala övertygelsen om sin icke återuppståndelse. Vi konstruerar vår kropp för att den ska likna våra ideal. Som Nietzsche skrev: "den bästa vishet är inte så vis som visheten i din kropp." - På det viset skrev Nietzsche slutordet på själens historia som Platon och monoteismen förverkligade.

 

Om kroppens betydelse i Västerlandet.


Foto: Hebriana Alainentalo

Foto: Hebriana Alainentalo

Med 1900-talet och feminismens födelse förblir den kvinnliga kroppen ett objekt, förvandlad dock till ett objekt av politisk kamp. Kvinnan befriar sig från den manliga blicken, the natural look blir ett befrielsetecken för många kvinnor. Idag är de estetiska idealen inkarnerade av rampljus ikoner som Kate Moss, en anorektisk triumf.
Foto: Hebriana Alainentalo

Foto: Hebriana Alainentalo

Annons:

Under medeltiden är praktikerna för att plåga och kuva kroppen flera. Det finns de som piskar sig själva för att sona sig inför Gudsdomen som exempelvis flagellanterna, och de som fastar för att bli penetrerade av Gud som till exempel Katarina från Siena.

Under 1500- och 1600-talen förvandlades kroppen till ett nytt begrepp och anatomin föddes av den holländska doktorn Nicolas Tulp. Seklet därpå blir kroppen ett forskningsobjekt för biologi och genetik. Den feminina kanonen under romantiken ser smalhet som synonymt för skönhet. Den ideella kvinnan ska vara blek, tvingad i hårda korsetter, fragil och ofta sjuk i tbc.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Med 1900-talet och feminismens födelse förblir den kvinnliga kroppen ett objekt, förvandlad dock till ett objekt av politisk kamp. Kvinnan befriar sig från den manliga blicken, the natural look blir ett befrielsetecken för många kvinnor. Idag är de estetiska idealen inkarnerade av rampljusikoner som Kim Kardashian, stora rumpor, afrikanskt/brasilianskt inspirerade kroppar samt träningsvideos.
Den anorektiska kroppen som var så populär på 1990talet är ute idag.  

Kroppens död

Vår kropp är ett excellent ting för att sätta igång en relationsrörelse med oss själva, med de andra och världen.

Rösten ger oss möjligheten "att känna igen" oss, att känna att vi existerar, och detta mycket mer än ordet. Även poeterna behöver scenen eller en datastudio för att markera sina ord med en hypotetisk förstärkning som i själva verket bara är ett sätt att dämpa en egen ångest.

Genom känselsinnet kan vi skapa mer kompletta förhållanden eftersom huden är så nära hjärnan.
Våra läppar är dörren mellan det yttre utseendet och kroppens mystiska intimitet. Tystnaden tillåter oss en återkomst till oss själva genom våra läppar. En kyss är ett närmande mellan två intimiteter och läpparna öppnar oss till smaksinnets värld med vilket vi kommunicerar med världen.

Våra läppar tillåter oss en mångfasetterad serie av olika förbindelser som inget språk kan nå.

Vår kultur har dock ersatt kroppens medlings potentialitet med godtyckliga metafysiska koder som exilerar oss från oss själva och skiljer oss från vår miljö och från de andra. Idag är kroppen överallt och samtidigt ingenstans. Det rör sig om en djurkropp, en objektkropp, en bildkropp, en robotkropp eller handlar det om en kropp som är sjuk och död, en kropp som inte "än" är "vår" kropp.

Sinnen

Kroppen har blivit någonting illusorisk, en fantasi som separerar oss från livet. Kroppen är frisk och perfekt bara i våra föreställningar, medan den i verkligheten drabbas av anorexi och bulimi.

Kroppen blir evig medan - så ung, dör (den) av krig, av brott, av saturday night, av sjukdom eller av självmord.

 

Vi är besatta av kroppen, en besatthet utan lidelse. Kroppen är en marknadsvara som säljs och låter sig köpas, kroppen är pengar.

Kroppen lever mycket längre än förr, men den är mindre hållbar, innesluten som den är i ett begränsat "utrymme" som kallas ungdom liksom den vore evig, men som i själva verket förespråkar backfischar.

Kroppen är politisk, framförallt är kvinnokroppen en teater för alla möjliga konflikter: religiösa, lagstiftande, sociala. En kvinnokropp som - ur mannaminnet - är reglerad, fängslad, övervakad, fruktad. Kvinnokroppen bidrar till den fruktansvärda motsättningen mellan Väst och Öst: Islam förslavar kvinnokroppen och förvisar den till samhällets skrymsle, Västlandet förödmjukar den och - genom gangbang och nakenhet - förvandlar den till Hot Flesh att konsumera.

De islamiska kvinnorna åberopar rättigheten att bära den slöjan som fängslar dem, inte bara symboliskt. Den västerländska kvinnan intalar sig själv en större frihet, men bara därför att hon kan klä av sig inför miljoner bio- eller tv-tittare, och är tvingad att använda sin egen kropp som en stridsklubba, skönheten eller sex appeal blir hennes enda identitet.

Kroppen vinner, kroppen förlorar

Den moderna historien berättar att den västerländska kvinnan aldrig haft rätt till en egen kropp och inte heller till en naturlig skönhet. Hennes bröst har särbehandlats av silikon, midjan har tunnats till döds, flankerna hyvlades av korsetter, stjärten har vulgärt proppats upp av krinoliner och "panier" (korgar), håret rakades till pannan eller puffades av peruker, och ansiktet bleknades av puder eller skuggades av rödsmink.

 htorget4

Foto Hebriana Alainentalo

Det har funnits en tid då kvinnoidealet liknade en matrona, en fellinisk figur, moderlig eller maskulin. Idag behöver modern en kvinnokropp som är falsk. En artefakt mer än en kropp. Smal på vissa ställen, lite tjockare på andra. Hedonism och marknad slänger kvinnan utanför historien igen.

Den triumferade relativismen och den postmoderna könlösheten tvingar den intellektuellt icke frälsta kvinnan till en ny skärseld. Men kunde marknaden av den efemära kroppen tillfredsställa sig bara med kvinnorna? Ja, materia prima var betydande och miljoner efter miljoner tjejer var säkert disponibla att ramla i fällan eller bara att drömma. Med det räckte inte. Så kroppsångesten har börjat smitta även mannens kropp.

Deras eviga strävan till "prestationsförmågan" har funnit en ny näring och är flyttad från sex till estetik. Vi har kunnat vittna ett nytt födelsebarn: den maskulina mystiken. Mannen behöver inte längre (eller inte bara) lära sig konsten att förföra kvinnan utan den behöver lära sig konsten att finna behag i sin egen skönhet och att finna sättet för att attrahera även andra män. Den homogena världen har blivit en homovärld.

Bodybuilding, beauty farm, Men's health, plastikkirurgi och mycket träning. Magazines och specialiserade tidskrifter visar en tillfällig skönhet, från vilken läsaren, den som tittar, är utesluten. Den är utesluten och utvisad till en glömd och obenägen skog bebodd av fulhet och sjukdom, av ålderdom och död.

Den som inte har tillräckligt med pengar väntar i åratal på ett läkarbesök eller en tandvård. Den som inte kan spegla sig i de illusoriska gestalterna från kommersiella tv-kanalerna eller från magazines har inte tillgång till den vetenskapliga strävan efter reservdelar för kroppar i förfall.

Och även om kvinnan vet att hennes kropp, hyllad som värdefull, fri och vinnande, ständigt riskerar att bli rövad av det sexuella våldet, kommer ändå politik, moralism och misstänksamhet att segra över hennes behov och rättigheter.

Ruinen och kroppen

På den sexuella frihetens marknad är kroppen (manlig och kvinnlig) ett tillgängligt gods. Kroppen glorifieras men förblir tyst och förlorar sin betydelsefullhet. Samhället letar efter nya kroppar och bland dem de mest heliga: barnens.

Pedofilen söker i barnets kropp det behag som de vuxna kropparna (manliga eller kvinnliga), narcissistiskt sysselsatta inte längre kan ge. Kroppen triumferar i media också. Och modet - som borde vara och är den perfekta behållaren för mediebranschen, föreslås som den onda häxan. En häxa som förelägger omöjliga kroppar. Resultatet är att modet letar efter nya kroppar bland 14- eller 15-åriga!

Under det triumferande köttets epok är kroppen en fiende som ska domineras för att kunna förintas. Och vägen till det går inte bara via modet utan också via internet.

På många sajter uppmanas människor till smalhet fram till den yttersta konsekvensen. Detta för att invända mot den vuxna världen. Det är fruktansvärt!

Efter gud, ideologin och marknaden det är kroppen som äger sanningen idag.

Det är bara kroppen som har en hållbarhet, det är bara kroppen som består.

All hopp tillägnar vi till den och från kroppen förväntar vi oss en verklighet som vi annars har svårt att förstå.

Kroppen blir vändpunkten i vilken all makt konvergerar, alla förväntningar, även de som kunde ge oss en frälsning.

Vi är dessa konstiga varelser, dessa främmande kroppens människor.

Frågan är: vems är kroppen?

Guido Zeccola

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Karnevalståg från Moderna Museet 1968

Art Distribution – en omöjlig historia som fyller femtio år

Vi vet att vi lever i en värld där marknadskrafterna styr och ställer. Du måste, om du vill överleva, göra dig själv till ett varumärke, det vill säga om du ...

Av: Percival | Kulturreportage | 13 augusti, 2016

Bernadette och miraklet i Lourdes

Helgon finns i de flesta religioner och intresset för helgon har varit utbrett i alla tider. Inom olika kulturer har män och kvinnor betraktats som särskilt heliga och vördnadsvärda på ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 25 maj, 2014

”Även en värld som skapar sig själv, måste en gång ha blivit skapad.”

Under en resa i Indien i december 1993, arrangerad av Samuel Strandberg i Samuel Travels, kom jag till den lilla staden Rishikesh, där Ganges flyter ut ur Himalaya. Att vi ...

Av: Erland Lagerroth | Övriga porträtt | 04 oktober, 2013

Ingen rädder för vargen här…

”Who´s afraid of Virginia Woolf”, Mike Nichols filmatisering av Edward Albees pjäs som nyss visades på TV 2 är väl mest känd för att Elizabeth Taylor som Martha och Richard ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om film | 16 september, 2017

Humanismens historia

Illustration: Joakim Ceder Humanismen och den kristna etiken lyfts ofta fram som grunden för det västerländska samhället. Religionshistorikern Christer Hedin ser närmare på dessa traditioner och deras betydelse för dagens samhälle.I ...

Av: Christer Hedin | Essäer om religionen | 08 januari, 2011

Ester Henning och den skapande kraften

”Jag är den största konstnären”, förkunnar Ester Henning för världen. I romanfantasin ”Drömmen om Ester” fascineras Anna Jörgensdotter av hennes motstånd och okuvliga konstnärliga kraft. Författaren har närmat sig ett ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 02 november, 2017

Regler og regelstyring

Innledning Eksempler på aktiviteter som er regelstyrt, er sjakk og fotball: I det tjuende århundre dukket det opp filosofer som hevdet at språk er regelstyrt (Austin; Searle).Ut fra en oppfatning om ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 12 juni, 2013

Att fullgöra den plågande plikten – industrimusikens roll för individen i samhället

Einstürzende Neubauten sade tidigt i sin karriär, långt före de hade blivit det romantiskt anlagda band de inte utan finnes är idag, och medan de fortfarande gjorde en musik som ...

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 14 oktober, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.