Adam Zagajewski – kronprinsen inom den polska poesin

Den polska kulturen i allmänhet (poesin, epiken, dramatiken, musiken, vetenskapen osv.) är, och har mycket länge varit, enastående vital. Inom litteraturen räcker det med att nämna några få: Czeslaw Milosz ...

Av: Carsten Palmer Schale | 25 augusti, 2012
Litteraturens porträtt

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna   Nina Bouraoui. Foto: Elisabeth Grate Bokförlag Jag plågas av att skriva om döden, jag kan inte skriva om sexualiteten, de båda ämnena tycks mig ...

Av: Thomas Nydahl | 05 januari, 2007
Litteraturens porträtt

Fredrik F. G. Granlund

Författarpresentation, Fredrik F. G. Granlund:   Jag är Mästaren utan Margarita, en intelligent och tankfull idiot, ett sovande svärd, ett rorschacktest på himlen, ett refuserat Bamseavsnitt, en ambitiös pacifist, vansinnig med förstånd ...

Av: Fredrik FG Granlund | 19 december, 2011
Utopiska geografier

Könets mystiker

Illustration av Guido Zeccola efter Beato AngelicoHermann Kesten, Joseph Roth och Albert Camus, med korridorförbindelse till André Gide, häckade en gång i tiden i en lägenhet på sjätte våningen i ...

Av: Bo I. Cavefors | 27 november, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Kändiskultur och bilkrascher



jgballard.jpg
Illustration: Hannes Iversen

Kändiskultur och bilkrascher

– J G Ballards
Skändlighets-
utställningen
och Krasch

Den brittiske författaren J G Ballards ansenliga inflytande på såväl populärkultur som kulturteori till trots har han knappast fått den uppmärksamhet han förtjänar. Först i år hölls den första akademiska konferensen om hans texter och i Sverige har det varit ännu sämre ställt. Här är det främst delar av hans mer renodlade, om än förvisso högst intressanta, science fiction-produktion som har prioriterats, medan de mer gränsöverskridande verken till stor del har lämnats därhän. I höst blir det äntligen ändring på detta när Skändlighetsutställningen (1970) och Krasch (1973) ges ut av Vertigo respektive Modernista.

Krasch, om en grupp människor som blir indragna i en ny sexualitet där bilkrascher och tillhörande kroppsliga modifikationer står i centrum, torde vara mest välkänd av de två, inte minst som David Cronenbergs briljanta filmatisering skapade stor kontrovers i de puritanska lägren i Storbritannien. Så är det också en av Ballards mest konsekvent transgressiva böcker, där den mänskliga sexualitetens avgrunder utforskas med klinisk exakthet. Här dras även Ballards så karakteristiskt kontrollerade prosa till sin spets, och de ingående, repetitiva beskrivningarna av kollisionen mellan kön och förvriden metall blir svindlande, hypnotiska och kusligt oaffekterade.

Men kanske är det ändå Skändlighetsutställningen som måste betraktas som Ballards mest vågade bok. Inte bara innehåller den redan, i kapitlet "Krasch!", det idémässiga och tematiska fröet till den senare boken, den är också genomgående lika djupt transgressiv. Kombinerat med den fragmentariska formen tecknar detta en djupt oroande bild av det senmoderna västerländska psykets irrfärder genom en verklighet som är uppluckrad, osäkrad.

Genom sin, med undantag för de självbiografiska avstickarna, närmast monomaniska produktion har Ballard konsekvent undersökt människans livsvillkor i den ändlösa bekvämlighetszon som det moderna samhället har förvandlats till. Som en kombination av antropolog och profet har han i roman efter roman lagt själva moderniteten på obduktionsbordet, och med kirurgisk precision lokaliserat den nutida människans frustrerade brist på myter och ritualer och badande i mediernas bilder och budskap som vår tids stora sjukdomsorsaker. Våld och ett frivilligt uppsökande av den mörkaste psykopatologi blir oundvikliga symptom på känslorna av tomhet hans karaktärer erfar. Men om världen han målar upp kan te sig som en dystopisk spegellabyrint av simulakra är det värt att påpeka att Ballard till skillnad från vissa av de kulturteoretiker hans verk närmast tycks ha föregått sällan blir rent pessimistisk. Det gränsöverskridande utforskandet är alltid lika hoppfullt som hotfullt, och Ballard förblir perverst förtjust i de abnorma beteenden han målar upp.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Skändlighetsutställningen är den allra mest mediemättade av Ballards många böcker. Så började den också sitt liv som ett slags medialt konstexperiment, där Ballard tog ut konceptuella annonser i tidningar och publicerade delar av texten i olika tidskrifter. Dessa delar betraktade han som "koncentrerade romaner", texter där den konventionella romanens beskrivning av händelseförlopp och triviala detaljer har skurits bort till förmån för ett mer förtätat gestaltande av psykologiska och sociala tillstånd. Det här kan förstås föra tankarna till surrealismens prosaideal, bortom naturalism och konventionell psykologisering. Så har surrealismen också varit en viktig inspirationskälla genom stora delar av Ballards karriär, och Salvador Dalís och Max Ernsts andar finns ständigt med i bakgrunden i Skändlighetsutställningen. Det är inte svårt att dra paralleller mellan Ernsts mest ödsliga men ändå alltid hotfullt levande miljöer och de neurala kortslutningar som pågår i Ballards prosa. Ställandet av vitt skilda element mot varandra skapar en surrealistisk collageeffekt, ett sugande kraftfält som drar in läsaren med samma lätthet som Ernsts målningar. Men en lika viktig impuls kommer här från popkonsten, vars samtida fetischisering och kritik av konsumtionssamhället hjälpte Ballard att seismografiskt hitta ett sätt att gestalta samtidens farhågor och besattheter.

Därför är Skändlighetsutställningen som ett enda fragmenterat, brusigt möte mellan kändiskultur och världsomvälvande politiska händelser. Filmstjärnor, Vietnamkriget, den mest kliniskt betraktande pornografi, mordet på JFK - allt smälter och smälter ihop i den infernaliska mentala härdsmälta som är Skändlighetsutställningen. I centrum finns läkaren Travis som är på väg mot en psykos, men hans symptom målas snarast upp som om de delas av det omgivande samhället. Det är själva det sociala nervsystemet med alla dess orospunkter som visas ha externaliserats i arkitektur och teknologi, i mediebilder och kändisbesatthet. De katastrofer som ägde rum från andra världskriget och framåt är ständigt närvarande, oroande påminnelser om mänsklig förmåga till destruktivitet som har blivit internaliserade delar av det mänskliga psyket. Men de krälar inte bara fram i hjärnans vindlingar utan letar sig ut i den omgivande verkligheten, där de existerar som gigantiska reklamskyltar, mörkt hängande över det moderna samhällets mentala topografi med lika mycket närvaro som Marilyn Monroes förföriska leende och Mae Wests tunga bröst. I centrum står ständigt sexualiteten, parad med arkitektur, krocktester och marknadsundersökningar, liksom kanaliserad till den omgivande verkligheten - byggnader erotiseras, hela världen blir en fetisch som Travis förgäves längtar efter att penetrera på ständigt, och omöjligt, nya sätt. Att Hans Bellmers ökända, polymorfa dockor är ännu en surrealistisk företeelse som det refereras till är talande; Skändlighetsutställningen är sexualiteten som en ask byggklossar som inte passar ihop.

Med några få undantag känns företeelserna som målas upp fortfarande välbekanta. Det 60-talets medielandskap som tornar upp sig, med allt från superstjärnor till tidens katastrofer, ligger märkligt nära till hands i det kollektiva medvetandet, har gjort avtryck som inte bleknat bort. Dessutom skär många aspekter rakt in i samtiden på ett direkt sätt: det mikroskopiska inzoomandet av kändisarnas anatomier, exkaverandet av deras själva väsen som åskådliggörs i bonuskapitlet om Mae Wests bröstförstoring ekar med en högst samtida resonans.

I dessa två texter rotar Ballard runt i ett sår som han vägrar sluta, utan istället utforskar med både kylig observationsförmåga och illa dold njutning. Böckerna är tidiga attacker på modernitetens strävan efter ett totalt kontrollerat samhälle där Ballard frossar i de skrämmande möjligheterna i ett nedstigande i människans - både som individ och sociologisk varelse - irrationella driftsvärldar. Att Ballard tycks ha ambivalenta känslor inför det han utforskar märks inte bara i denna den sårartade naturen hos texterna, utan även i hans genom åren skiftande inställning till dem - ska Krasch ses som en profetisk varningssignal eller som ett förvisso ambivalent hyllande av transgressioner och teknikmedierad hedonism? Ballards egna kommentarer om dem må skifta, men i själva texterna Krasch och Skändlighetsutställningen finns bara svart humor och ambivalens. Ingen tröst, inga utvägar och framför allt - inga enkla svar eller budskap.

Kristoffer Noheden

 

Ur arkivet

view_module reorder

Tid, liv og virkelighetstydninger

I «Refleksjoner om identiteten til eksisterende (foreliggende) identiteter» tar jeg opp følgende ting av aporetisk art: At eksisterende entiteter forandrer seg over tid og at eksisteremde entiteter har en tendens ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 17 november, 2010

Bortvändhet från ambitionerna

I stort sett varje strävan uppåt i de givna hierarkiernas tjänst bemöts idag med gillande eller åtminstone acceptans (som kan komma sig av såväl en välkomnande känsla av samhörighet som ...

Av: Peter Worland | Utopiska geografier | 08 juni, 2009

”Du har ställt flera frågor kring Kulturdepartementets direkta engagemang och närvaro…” Peace &…

Redan när Tidningen Kulturen publicerar min artikel ”Folkfesten som tänjer gränser för socialt medvetande” (16 juni 2012) har funderingen legat där och grott; det måste väl ändå vara mycket intressant ...

Av: Linda Bönström | Kulturreportage | 11 juli, 2012

Hermann Hesse

Hermann Hesses klassiker: Narziss och Goldmund

I Klas Östergrens nya roman I en skog av Sumak finns en parafras på kastanjeträdet i Herman Hesses roman Narziss och Goldmund. Precis som Östergrens roman som gått som följetong ...

Av: Ulf Nygren | Essäer om litteratur & böcker | 27 augusti, 2017

Richard Strauss - en tjuvaktig skata?

  Ariadne (Zerbinetta). Foto: Bettina Stoess/Deutsche oper Berlin Deutsche Oper i Berlin har under januari och februari frossat i Richard Strauss. Fem av hans operor har snurrat runt på repertoaren - "Salome ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om musik | 03 mars, 2009

Aase Berg. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Tidskriften 10TALs poesifestival 2015

Årets upplaga, den 19:e, av Stockholms Internationella Poesifestival hade temat lyrik och musik. Tidningen Kulturen gjorde några nedslag i det stora och varierade programmet. Festivalen inleddes redan den 24 november ...

Av: Thomas Wihlman | Essäer om litteratur & böcker | 07 december, 2015

En liten blåsa i Guds andes glas

Jag är förtvivlad, full av ångest och riven i djupet som aldrig förr! Det är nåt fel med mig! Det är som att återuppbygga ett hela tiden raserande och sönderblandat ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 05 september, 2011

Närkontakt av tredje graden 

Av förekommen anledning bjuder vi på Vladimir Oravskys och Olle Ekstrands mästerliga filmanalys av Steven Spielbergs UFO-klassiker:   Konstnärens vilja att solidarisera sig med den tekniska vetenskapliga förändringsprocess som äger rum i ...

Av: Vladimir Oravsky | Utopiska geografier | 11 april, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.