Beatrice Månsdotter 

Bilden av en dröm, och något som försvann

Hennes blick fastnar på en punkt lite längre bort. En suddig kontur på en vägg. Kanske har det tidigare hängt en tavla där. Ett märke som försökts täckas över. Ett ...

Av: Beatrice Månsdotter | 17 december, 2017
Utopiska geografier

Det där med tajming

Somliga påstår att allt sker när det är meningen det ska ske. Andra påstår att vi själva fattar beslut, och konsekvenserna, goda som onda, får vi således som ett resultat ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 15 maj, 2014
Gästkrönikör

”Även en värld som skapar sig själv, måste en gång ha blivit skapad.”

Under en resa i Indien i december 1993, arrangerad av Samuel Strandberg i Samuel Travels, kom jag till den lilla staden Rishikesh, där Ganges flyter ut ur Himalaya. Att vi ...

Av: Erland Lagerroth | 04 oktober, 2013
Övriga porträtt

Illustration:  Hebriana Alainentalo

Raka vägen in i musikens blödande hjärta

När musikskribenten Lennart Persson avled i maj 2009 lämnade han efter sig en stor mängd texter från ett ansenligt antal musik- och nöjestidningar. Allt det han skrev för Sonic från ...

Av: Peter Sjöblom | 07 augusti, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Kändiskultur och bilkrascher



jgballard.jpg
Illustration: Hannes Iversen

Kändiskultur och bilkrascher

– J G Ballards
Skändlighets-
utställningen
och Krasch

Den brittiske författaren J G Ballards ansenliga inflytande på såväl populärkultur som kulturteori till trots har han knappast fått den uppmärksamhet han förtjänar. Först i år hölls den första akademiska konferensen om hans texter och i Sverige har det varit ännu sämre ställt. Här är det främst delar av hans mer renodlade, om än förvisso högst intressanta, science fiction-produktion som har prioriterats, medan de mer gränsöverskridande verken till stor del har lämnats därhän. I höst blir det äntligen ändring på detta när Skändlighetsutställningen (1970) och Krasch (1973) ges ut av Vertigo respektive Modernista.

Krasch, om en grupp människor som blir indragna i en ny sexualitet där bilkrascher och tillhörande kroppsliga modifikationer står i centrum, torde vara mest välkänd av de två, inte minst som David Cronenbergs briljanta filmatisering skapade stor kontrovers i de puritanska lägren i Storbritannien. Så är det också en av Ballards mest konsekvent transgressiva böcker, där den mänskliga sexualitetens avgrunder utforskas med klinisk exakthet. Här dras även Ballards så karakteristiskt kontrollerade prosa till sin spets, och de ingående, repetitiva beskrivningarna av kollisionen mellan kön och förvriden metall blir svindlande, hypnotiska och kusligt oaffekterade.

Men kanske är det ändå Skändlighetsutställningen som måste betraktas som Ballards mest vågade bok. Inte bara innehåller den redan, i kapitlet "Krasch!", det idémässiga och tematiska fröet till den senare boken, den är också genomgående lika djupt transgressiv. Kombinerat med den fragmentariska formen tecknar detta en djupt oroande bild av det senmoderna västerländska psykets irrfärder genom en verklighet som är uppluckrad, osäkrad.

Genom sin, med undantag för de självbiografiska avstickarna, närmast monomaniska produktion har Ballard konsekvent undersökt människans livsvillkor i den ändlösa bekvämlighetszon som det moderna samhället har förvandlats till. Som en kombination av antropolog och profet har han i roman efter roman lagt själva moderniteten på obduktionsbordet, och med kirurgisk precision lokaliserat den nutida människans frustrerade brist på myter och ritualer och badande i mediernas bilder och budskap som vår tids stora sjukdomsorsaker. Våld och ett frivilligt uppsökande av den mörkaste psykopatologi blir oundvikliga symptom på känslorna av tomhet hans karaktärer erfar. Men om världen han målar upp kan te sig som en dystopisk spegellabyrint av simulakra är det värt att påpeka att Ballard till skillnad från vissa av de kulturteoretiker hans verk närmast tycks ha föregått sällan blir rent pessimistisk. Det gränsöverskridande utforskandet är alltid lika hoppfullt som hotfullt, och Ballard förblir perverst förtjust i de abnorma beteenden han målar upp.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Skändlighetsutställningen är den allra mest mediemättade av Ballards många böcker. Så började den också sitt liv som ett slags medialt konstexperiment, där Ballard tog ut konceptuella annonser i tidningar och publicerade delar av texten i olika tidskrifter. Dessa delar betraktade han som "koncentrerade romaner", texter där den konventionella romanens beskrivning av händelseförlopp och triviala detaljer har skurits bort till förmån för ett mer förtätat gestaltande av psykologiska och sociala tillstånd. Det här kan förstås föra tankarna till surrealismens prosaideal, bortom naturalism och konventionell psykologisering. Så har surrealismen också varit en viktig inspirationskälla genom stora delar av Ballards karriär, och Salvador Dalís och Max Ernsts andar finns ständigt med i bakgrunden i Skändlighetsutställningen. Det är inte svårt att dra paralleller mellan Ernsts mest ödsliga men ändå alltid hotfullt levande miljöer och de neurala kortslutningar som pågår i Ballards prosa. Ställandet av vitt skilda element mot varandra skapar en surrealistisk collageeffekt, ett sugande kraftfält som drar in läsaren med samma lätthet som Ernsts målningar. Men en lika viktig impuls kommer här från popkonsten, vars samtida fetischisering och kritik av konsumtionssamhället hjälpte Ballard att seismografiskt hitta ett sätt att gestalta samtidens farhågor och besattheter.

Därför är Skändlighetsutställningen som ett enda fragmenterat, brusigt möte mellan kändiskultur och världsomvälvande politiska händelser. Filmstjärnor, Vietnamkriget, den mest kliniskt betraktande pornografi, mordet på JFK - allt smälter och smälter ihop i den infernaliska mentala härdsmälta som är Skändlighetsutställningen. I centrum finns läkaren Travis som är på väg mot en psykos, men hans symptom målas snarast upp som om de delas av det omgivande samhället. Det är själva det sociala nervsystemet med alla dess orospunkter som visas ha externaliserats i arkitektur och teknologi, i mediebilder och kändisbesatthet. De katastrofer som ägde rum från andra världskriget och framåt är ständigt närvarande, oroande påminnelser om mänsklig förmåga till destruktivitet som har blivit internaliserade delar av det mänskliga psyket. Men de krälar inte bara fram i hjärnans vindlingar utan letar sig ut i den omgivande verkligheten, där de existerar som gigantiska reklamskyltar, mörkt hängande över det moderna samhällets mentala topografi med lika mycket närvaro som Marilyn Monroes förföriska leende och Mae Wests tunga bröst. I centrum står ständigt sexualiteten, parad med arkitektur, krocktester och marknadsundersökningar, liksom kanaliserad till den omgivande verkligheten - byggnader erotiseras, hela världen blir en fetisch som Travis förgäves längtar efter att penetrera på ständigt, och omöjligt, nya sätt. Att Hans Bellmers ökända, polymorfa dockor är ännu en surrealistisk företeelse som det refereras till är talande; Skändlighetsutställningen är sexualiteten som en ask byggklossar som inte passar ihop.

Med några få undantag känns företeelserna som målas upp fortfarande välbekanta. Det 60-talets medielandskap som tornar upp sig, med allt från superstjärnor till tidens katastrofer, ligger märkligt nära till hands i det kollektiva medvetandet, har gjort avtryck som inte bleknat bort. Dessutom skär många aspekter rakt in i samtiden på ett direkt sätt: det mikroskopiska inzoomandet av kändisarnas anatomier, exkaverandet av deras själva väsen som åskådliggörs i bonuskapitlet om Mae Wests bröstförstoring ekar med en högst samtida resonans.

I dessa två texter rotar Ballard runt i ett sår som han vägrar sluta, utan istället utforskar med både kylig observationsförmåga och illa dold njutning. Böckerna är tidiga attacker på modernitetens strävan efter ett totalt kontrollerat samhälle där Ballard frossar i de skrämmande möjligheterna i ett nedstigande i människans - både som individ och sociologisk varelse - irrationella driftsvärldar. Att Ballard tycks ha ambivalenta känslor inför det han utforskar märks inte bara i denna den sårartade naturen hos texterna, utan även i hans genom åren skiftande inställning till dem - ska Krasch ses som en profetisk varningssignal eller som ett förvisso ambivalent hyllande av transgressioner och teknikmedierad hedonism? Ballards egna kommentarer om dem må skifta, men i själva texterna Krasch och Skändlighetsutställningen finns bara svart humor och ambivalens. Ingen tröst, inga utvägar och framför allt - inga enkla svar eller budskap.

Kristoffer Noheden

 

Ur arkivet

view_module reorder
Freke Räihä

En dikt till den döde gubbpoeten

Det är något symptomatiskt med att en av Sveriges främsta uttolkare av svenskhet är invandrare. Jag kommer inte undan det. Och likaså hur diktaren gick i exil från nationen för ...

Av: Freke Räihä | Utopiska geografier | 13 februari, 2015

Den katt som ej utbytas kan

Barnets katt är död, och den kommer ej åter. Men, som taget ur en barnbok – kommer en vuxen människa, kanske en förälder, hem med en ny katt. Det är ...

Av: Robert Halvarsson | Kulturreportage | 30 juli, 2013

Veckan från hyllan, Vecka 19, 2012

Det är 100 år sedan OS i Stockholm invigdes. Jag har aldrig förstått varför en del envisas med att kalla idrott för kultur, idrott är väl sig själv gott nog ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 05 maj, 2012

Lemminkäinens moder Mor, shaman och vishetslärare

Nu går man på finskt håll till sina rötter och fördjupar sig i nationaleposet Kalevala. Det omfattande verket Kalevala ja laulettu runo handlar om hur den folkdiktning som Kalevala bygger ...

Av: Nina Michael | Essäer | 09 september, 2013

Litteraturen och verkligheten. Altstadt, Linderborg och Lundberg

Verkligheten kan ibland vara besvärlig. Kristdemokraternas ledare talade för några år sedan om 'verklighetens folk' och försökte genom denna definition hopfogad som en sanningsägande metafor ta fram en opinion som ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 26 april, 2013

Är Kolumbusdagen värd att firas?

Världen våndas under deras förtryck som vill den väl (Rabindranath Tagore) Kolumbusdagen firas i USA sedan år 1937 den andra måndagen i oktober till minne av Kristoffer Kolumbus ankomst till Amerika ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 12 oktober, 2013

Ernfrid Lindqvist, ungdomsporträtt innan han gifte sig med sin Selma (Foto privat).

Finland 100 år

Det har sagts att sedan Sverige förlorade Finland i 1808–1909 års krig har Sverige inte haft någon historia. Jag har genom åren grubblat över påståendet. Men när går jag igenom ...

Av: Thomas Wihlman | Reportage om politik & samhälle | 06 december, 2017

Christopher Baker, Murmur Study

Twitter – ett ständigt flöde av konst

Det konstanta flödet av statusuppdateringar och tweets kan tyckas meningslöst. Men faktum är att det blir ett tacksamt material att använda i kritiken av vår samtid.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 31 januari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.