Philip Tafdrup

Philip Tafdrup Jørgensen - en dansk Piraten

Ivo Holmqvist skriver om den danske författaren Philip Tafdrup Jørgensen, en av många marina hjältar i Danmark.

Av: Ivo Holmqvist | 16 november, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Regissör Elisabet Ljungar, Gabriel Souvanen (Jean-Martin Charcot) och Charlotta Larsson (Blanche Wittman) Foto: Göran Jarmar

En annalkande urpremiär: intervju med operaregissören Elisabet Ljungar

Norrlandsoperans uruppförande av den nyskrivna operan ”Blanche och Marie”, tonsatt av Mats Larsson Gothe och regisserad av Elisabet Ljungar, närmar sig. Amanda Lodding ringde upp Elisabet för en pratstund om ...

Av: Amanda Lodding | 24 september, 2014
Musikens porträtt

Katarina Hamilton och 14 Nobelpristagare i litteratur - Made in Sweden. Foto Graham.

Om lovprisade grodor, kvinnliga Nobelpristagare och att vara Nationalmuseums favoritdesigner

Katarina Hamilton är känd för att vara den enda "utifrån" som finns representerad på Nationalmuseum. Nationalmuseum säljer sina egna kort - och så Katarina Hamiltons! Hennes kvalitetsdesign Made in Sweden görs fortfarande i ...

Av: Belinda Graham | 28 december, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Domine ad adjuvante me festina

Ty du är vägen, sanningen och ljuset.

Av: Gilda Melodia | 07 juli, 2016
Gilda Melodia

Kändiskultur och bilkrascher



jgballard.jpg
Illustration: Hannes Iversen

Kändiskultur och bilkrascher

– J G Ballards
Skändlighets-
utställningen
och Krasch

Den brittiske författaren J G Ballards ansenliga inflytande på såväl populärkultur som kulturteori till trots har han knappast fått den uppmärksamhet han förtjänar. Först i år hölls den första akademiska konferensen om hans texter och i Sverige har det varit ännu sämre ställt. Här är det främst delar av hans mer renodlade, om än förvisso högst intressanta, science fiction-produktion som har prioriterats, medan de mer gränsöverskridande verken till stor del har lämnats därhän. I höst blir det äntligen ändring på detta när Skändlighetsutställningen (1970) och Krasch (1973) ges ut av Vertigo respektive Modernista.

Krasch, om en grupp människor som blir indragna i en ny sexualitet där bilkrascher och tillhörande kroppsliga modifikationer står i centrum, torde vara mest välkänd av de två, inte minst som David Cronenbergs briljanta filmatisering skapade stor kontrovers i de puritanska lägren i Storbritannien. Så är det också en av Ballards mest konsekvent transgressiva böcker, där den mänskliga sexualitetens avgrunder utforskas med klinisk exakthet. Här dras även Ballards så karakteristiskt kontrollerade prosa till sin spets, och de ingående, repetitiva beskrivningarna av kollisionen mellan kön och förvriden metall blir svindlande, hypnotiska och kusligt oaffekterade.

Men kanske är det ändå Skändlighetsutställningen som måste betraktas som Ballards mest vågade bok. Inte bara innehåller den redan, i kapitlet "Krasch!", det idémässiga och tematiska fröet till den senare boken, den är också genomgående lika djupt transgressiv. Kombinerat med den fragmentariska formen tecknar detta en djupt oroande bild av det senmoderna västerländska psykets irrfärder genom en verklighet som är uppluckrad, osäkrad.

Genom sin, med undantag för de självbiografiska avstickarna, närmast monomaniska produktion har Ballard konsekvent undersökt människans livsvillkor i den ändlösa bekvämlighetszon som det moderna samhället har förvandlats till. Som en kombination av antropolog och profet har han i roman efter roman lagt själva moderniteten på obduktionsbordet, och med kirurgisk precision lokaliserat den nutida människans frustrerade brist på myter och ritualer och badande i mediernas bilder och budskap som vår tids stora sjukdomsorsaker. Våld och ett frivilligt uppsökande av den mörkaste psykopatologi blir oundvikliga symptom på känslorna av tomhet hans karaktärer erfar. Men om världen han målar upp kan te sig som en dystopisk spegellabyrint av simulakra är det värt att påpeka att Ballard till skillnad från vissa av de kulturteoretiker hans verk närmast tycks ha föregått sällan blir rent pessimistisk. Det gränsöverskridande utforskandet är alltid lika hoppfullt som hotfullt, och Ballard förblir perverst förtjust i de abnorma beteenden han målar upp.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Skändlighetsutställningen är den allra mest mediemättade av Ballards många böcker. Så började den också sitt liv som ett slags medialt konstexperiment, där Ballard tog ut konceptuella annonser i tidningar och publicerade delar av texten i olika tidskrifter. Dessa delar betraktade han som "koncentrerade romaner", texter där den konventionella romanens beskrivning av händelseförlopp och triviala detaljer har skurits bort till förmån för ett mer förtätat gestaltande av psykologiska och sociala tillstånd. Det här kan förstås föra tankarna till surrealismens prosaideal, bortom naturalism och konventionell psykologisering. Så har surrealismen också varit en viktig inspirationskälla genom stora delar av Ballards karriär, och Salvador Dalís och Max Ernsts andar finns ständigt med i bakgrunden i Skändlighetsutställningen. Det är inte svårt att dra paralleller mellan Ernsts mest ödsliga men ändå alltid hotfullt levande miljöer och de neurala kortslutningar som pågår i Ballards prosa. Ställandet av vitt skilda element mot varandra skapar en surrealistisk collageeffekt, ett sugande kraftfält som drar in läsaren med samma lätthet som Ernsts målningar. Men en lika viktig impuls kommer här från popkonsten, vars samtida fetischisering och kritik av konsumtionssamhället hjälpte Ballard att seismografiskt hitta ett sätt att gestalta samtidens farhågor och besattheter.

Därför är Skändlighetsutställningen som ett enda fragmenterat, brusigt möte mellan kändiskultur och världsomvälvande politiska händelser. Filmstjärnor, Vietnamkriget, den mest kliniskt betraktande pornografi, mordet på JFK - allt smälter och smälter ihop i den infernaliska mentala härdsmälta som är Skändlighetsutställningen. I centrum finns läkaren Travis som är på väg mot en psykos, men hans symptom målas snarast upp som om de delas av det omgivande samhället. Det är själva det sociala nervsystemet med alla dess orospunkter som visas ha externaliserats i arkitektur och teknologi, i mediebilder och kändisbesatthet. De katastrofer som ägde rum från andra världskriget och framåt är ständigt närvarande, oroande påminnelser om mänsklig förmåga till destruktivitet som har blivit internaliserade delar av det mänskliga psyket. Men de krälar inte bara fram i hjärnans vindlingar utan letar sig ut i den omgivande verkligheten, där de existerar som gigantiska reklamskyltar, mörkt hängande över det moderna samhällets mentala topografi med lika mycket närvaro som Marilyn Monroes förföriska leende och Mae Wests tunga bröst. I centrum står ständigt sexualiteten, parad med arkitektur, krocktester och marknadsundersökningar, liksom kanaliserad till den omgivande verkligheten - byggnader erotiseras, hela världen blir en fetisch som Travis förgäves längtar efter att penetrera på ständigt, och omöjligt, nya sätt. Att Hans Bellmers ökända, polymorfa dockor är ännu en surrealistisk företeelse som det refereras till är talande; Skändlighetsutställningen är sexualiteten som en ask byggklossar som inte passar ihop.

Med några få undantag känns företeelserna som målas upp fortfarande välbekanta. Det 60-talets medielandskap som tornar upp sig, med allt från superstjärnor till tidens katastrofer, ligger märkligt nära till hands i det kollektiva medvetandet, har gjort avtryck som inte bleknat bort. Dessutom skär många aspekter rakt in i samtiden på ett direkt sätt: det mikroskopiska inzoomandet av kändisarnas anatomier, exkaverandet av deras själva väsen som åskådliggörs i bonuskapitlet om Mae Wests bröstförstoring ekar med en högst samtida resonans.

I dessa två texter rotar Ballard runt i ett sår som han vägrar sluta, utan istället utforskar med både kylig observationsförmåga och illa dold njutning. Böckerna är tidiga attacker på modernitetens strävan efter ett totalt kontrollerat samhälle där Ballard frossar i de skrämmande möjligheterna i ett nedstigande i människans - både som individ och sociologisk varelse - irrationella driftsvärldar. Att Ballard tycks ha ambivalenta känslor inför det han utforskar märks inte bara i denna den sårartade naturen hos texterna, utan även i hans genom åren skiftande inställning till dem - ska Krasch ses som en profetisk varningssignal eller som ett förvisso ambivalent hyllande av transgressioner och teknikmedierad hedonism? Ballards egna kommentarer om dem må skifta, men i själva texterna Krasch och Skändlighetsutställningen finns bara svart humor och ambivalens. Ingen tröst, inga utvägar och framför allt - inga enkla svar eller budskap.

Kristoffer Noheden

 

Ur arkivet

view_module reorder

Postum hyllning till Annemarie Schwarzenbach

Annemarie SchwarzenbachI år är det hundra år sedan Annemarie Schwarzenbach föddes. Hon var på många sätt något av en rebell som levde mot sin epoks förväntningar. Hennes föräldrar tillhörde den ...

Av: Anna Mezey | Essäer om litteratur & böcker | 02 december, 2008

De kvinnliga konstnärernas revansch

Karin Larsson. Eva Bonnier. Julia Beck. Samtliga aktuella i sommar med nya utställningar och nya böcker som kommit ut om dem. Egentligen är det fel att säga att de kvinnliga konstnärerna gör comeback ...

Av: Belinda Graham | Essäer om konst | 09 juli, 2013

Dunkla övergångar, dödligt avslut. Kafkas Processen

”Någon måste ha förtalat Josef K, ty utan att han gjort något ont häktades han en morgon.” Herr K befinner sig i ett kontaminerat läge. Främmande människor har stigit in i ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 01 december, 2013

Rubikcubism och andra fyrkanter i konsten

På avstånd påminner bilden om ett svenskt sommarlandskap med spröda björkar utspridda mot en sjö i bakgrunden. Det som stör den idylliska miljön är möjligtvis hamburgarna och tomaterna som flyger ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 17 november, 2008

Vuxen mot min vilja

En bieffekt av den underbara erfarenheten av att vara förälder är att man tvingas vara så förbaskat vuxen. Man måste lyssna till sin egen tjatröst: Klä på dig nu, borsta ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 26 februari, 2013

Gilda Melodia

Att färdas till den plats där allting upphör

"Alla tillfälligheter i vårt liv är material av vilka vi kan skapa vad vi vill [...] Varje bekantskap, varje händelse är för den som är alltigenom ande första ledet i ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 27 april, 2016

Typiska och otypiska svenska deckare

Nuri Kino och Jenny Nordberg. Foto: Pieter ten HoopenBengt Eriksson fortsätter sin kavalkad över de svenska dekarförfattarna. Det råkade bli så att jag läste fyra svenska debutdeckare efter varandra - en ...

Av: Bengt Eriksson | Essäer om litteratur & böcker | 27 december, 2008

Sydafrikanska författare skriver för liten publik

Böcker forsar ut ur den sydafrikanska litteraturfloden. Trots det är de inhemska läsarna relativt få och utlandslanseringarna sällsynta. Genom webbsidor, tidskrifter och bokklubbar tar entusiaster initiativ för att sprida ordet. Siphiwo ...

Av: Gustav Broms | Essäer om litteratur & böcker | 01 september, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.