Den finska konsten, mellan modernism och tradition

Historiskt är Finland en avkrok, en väg genom skogen mellan Stockholm och S:t Petersburg, en del av Sverige i sex hundra år och under ryskt styre i drygt hundra …Man ...

Av: Niels Hebert | 16 juni, 2008
Essäer om konst

Julen är inte vad den alltid har varit

Det är lätt att tänka sig att julen är vad den är och att den alltid har varit vad den är idag.  Den klassiska sagan En julsaga av Charles Dickens beskriver ...

Av: Belinda Graham | 01 november, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Gioacchino Rossini för trettionde gången

I år firar man 30-årsjubileum av Rossini-festivalen i Pesaro, förra gången jag var där firade man 25-årsjubileum. Jag får väl åka dit om fem år igen för att upprätthålla traditionen ...

Av: Ulf Stenberg | 22 augusti, 2009
Reportage om scenkonst

Några hjältar inom bokbranschen

  Några hjältar inom bokbranschen Nikanor Teratologen porträtterar de tre bokförlagen Murbräckan, Leopard och Historiska Media och deras utgivning under 2007. Det blir enligt min mening allt tydligare att det i Sverige ...

Av: Nikanor Teratologen | 25 september, 2007
Kulturreportage

Kändiskultur och bilkrascher



jgballard.jpg
Illustration: Hannes Iversen

Kändiskultur och bilkrascher

– J G Ballards
Skändlighets-
utställningen
och Krasch

Den brittiske författaren J G Ballards ansenliga inflytande på såväl populärkultur som kulturteori till trots har han knappast fått den uppmärksamhet han förtjänar. Först i år hölls den första akademiska konferensen om hans texter och i Sverige har det varit ännu sämre ställt. Här är det främst delar av hans mer renodlade, om än förvisso högst intressanta, science fiction-produktion som har prioriterats, medan de mer gränsöverskridande verken till stor del har lämnats därhän. I höst blir det äntligen ändring på detta när Skändlighetsutställningen (1970) och Krasch (1973) ges ut av Vertigo respektive Modernista.

Krasch, om en grupp människor som blir indragna i en ny sexualitet där bilkrascher och tillhörande kroppsliga modifikationer står i centrum, torde vara mest välkänd av de två, inte minst som David Cronenbergs briljanta filmatisering skapade stor kontrovers i de puritanska lägren i Storbritannien. Så är det också en av Ballards mest konsekvent transgressiva böcker, där den mänskliga sexualitetens avgrunder utforskas med klinisk exakthet. Här dras även Ballards så karakteristiskt kontrollerade prosa till sin spets, och de ingående, repetitiva beskrivningarna av kollisionen mellan kön och förvriden metall blir svindlande, hypnotiska och kusligt oaffekterade.

Men kanske är det ändå Skändlighetsutställningen som måste betraktas som Ballards mest vågade bok. Inte bara innehåller den redan, i kapitlet "Krasch!", det idémässiga och tematiska fröet till den senare boken, den är också genomgående lika djupt transgressiv. Kombinerat med den fragmentariska formen tecknar detta en djupt oroande bild av det senmoderna västerländska psykets irrfärder genom en verklighet som är uppluckrad, osäkrad.

Genom sin, med undantag för de självbiografiska avstickarna, närmast monomaniska produktion har Ballard konsekvent undersökt människans livsvillkor i den ändlösa bekvämlighetszon som det moderna samhället har förvandlats till. Som en kombination av antropolog och profet har han i roman efter roman lagt själva moderniteten på obduktionsbordet, och med kirurgisk precision lokaliserat den nutida människans frustrerade brist på myter och ritualer och badande i mediernas bilder och budskap som vår tids stora sjukdomsorsaker. Våld och ett frivilligt uppsökande av den mörkaste psykopatologi blir oundvikliga symptom på känslorna av tomhet hans karaktärer erfar. Men om världen han målar upp kan te sig som en dystopisk spegellabyrint av simulakra är det värt att påpeka att Ballard till skillnad från vissa av de kulturteoretiker hans verk närmast tycks ha föregått sällan blir rent pessimistisk. Det gränsöverskridande utforskandet är alltid lika hoppfullt som hotfullt, och Ballard förblir perverst förtjust i de abnorma beteenden han målar upp.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Skändlighetsutställningen är den allra mest mediemättade av Ballards många böcker. Så började den också sitt liv som ett slags medialt konstexperiment, där Ballard tog ut konceptuella annonser i tidningar och publicerade delar av texten i olika tidskrifter. Dessa delar betraktade han som "koncentrerade romaner", texter där den konventionella romanens beskrivning av händelseförlopp och triviala detaljer har skurits bort till förmån för ett mer förtätat gestaltande av psykologiska och sociala tillstånd. Det här kan förstås föra tankarna till surrealismens prosaideal, bortom naturalism och konventionell psykologisering. Så har surrealismen också varit en viktig inspirationskälla genom stora delar av Ballards karriär, och Salvador Dalís och Max Ernsts andar finns ständigt med i bakgrunden i Skändlighetsutställningen. Det är inte svårt att dra paralleller mellan Ernsts mest ödsliga men ändå alltid hotfullt levande miljöer och de neurala kortslutningar som pågår i Ballards prosa. Ställandet av vitt skilda element mot varandra skapar en surrealistisk collageeffekt, ett sugande kraftfält som drar in läsaren med samma lätthet som Ernsts målningar. Men en lika viktig impuls kommer här från popkonsten, vars samtida fetischisering och kritik av konsumtionssamhället hjälpte Ballard att seismografiskt hitta ett sätt att gestalta samtidens farhågor och besattheter.

Därför är Skändlighetsutställningen som ett enda fragmenterat, brusigt möte mellan kändiskultur och världsomvälvande politiska händelser. Filmstjärnor, Vietnamkriget, den mest kliniskt betraktande pornografi, mordet på JFK - allt smälter och smälter ihop i den infernaliska mentala härdsmälta som är Skändlighetsutställningen. I centrum finns läkaren Travis som är på väg mot en psykos, men hans symptom målas snarast upp som om de delas av det omgivande samhället. Det är själva det sociala nervsystemet med alla dess orospunkter som visas ha externaliserats i arkitektur och teknologi, i mediebilder och kändisbesatthet. De katastrofer som ägde rum från andra världskriget och framåt är ständigt närvarande, oroande påminnelser om mänsklig förmåga till destruktivitet som har blivit internaliserade delar av det mänskliga psyket. Men de krälar inte bara fram i hjärnans vindlingar utan letar sig ut i den omgivande verkligheten, där de existerar som gigantiska reklamskyltar, mörkt hängande över det moderna samhällets mentala topografi med lika mycket närvaro som Marilyn Monroes förföriska leende och Mae Wests tunga bröst. I centrum står ständigt sexualiteten, parad med arkitektur, krocktester och marknadsundersökningar, liksom kanaliserad till den omgivande verkligheten - byggnader erotiseras, hela världen blir en fetisch som Travis förgäves längtar efter att penetrera på ständigt, och omöjligt, nya sätt. Att Hans Bellmers ökända, polymorfa dockor är ännu en surrealistisk företeelse som det refereras till är talande; Skändlighetsutställningen är sexualiteten som en ask byggklossar som inte passar ihop.

Med några få undantag känns företeelserna som målas upp fortfarande välbekanta. Det 60-talets medielandskap som tornar upp sig, med allt från superstjärnor till tidens katastrofer, ligger märkligt nära till hands i det kollektiva medvetandet, har gjort avtryck som inte bleknat bort. Dessutom skär många aspekter rakt in i samtiden på ett direkt sätt: det mikroskopiska inzoomandet av kändisarnas anatomier, exkaverandet av deras själva väsen som åskådliggörs i bonuskapitlet om Mae Wests bröstförstoring ekar med en högst samtida resonans.

I dessa två texter rotar Ballard runt i ett sår som han vägrar sluta, utan istället utforskar med både kylig observationsförmåga och illa dold njutning. Böckerna är tidiga attacker på modernitetens strävan efter ett totalt kontrollerat samhälle där Ballard frossar i de skrämmande möjligheterna i ett nedstigande i människans - både som individ och sociologisk varelse - irrationella driftsvärldar. Att Ballard tycks ha ambivalenta känslor inför det han utforskar märks inte bara i denna den sårartade naturen hos texterna, utan även i hans genom åren skiftande inställning till dem - ska Krasch ses som en profetisk varningssignal eller som ett förvisso ambivalent hyllande av transgressioner och teknikmedierad hedonism? Ballards egna kommentarer om dem må skifta, men i själva texterna Krasch och Skändlighetsutställningen finns bara svart humor och ambivalens. Ingen tröst, inga utvägar och framför allt - inga enkla svar eller budskap.

Kristoffer Noheden

 

Ur arkivet

view_module reorder

Tranströmersymposiet – Fåglarna säger ifrån om Nobelpristagaren

Torsdagen den sjätte går sannerligen till hävderna. Omtumlad av Akademiens besked åkte jag ut på landet för att låta höstvindarna svalka poetpannan. Men inte ens där ville vardagslugnet infinna sig ...

Av: Niklas Törnlund | Essäer om litteratur & böcker | 10 oktober, 2011

Det gnostiska Evangeliet om Judas

På frågan om varför religiösa eller filosofiska rörelser formulerar skapelsemyter eller kosmologiska system, ger myten ofta svaret på livets stora frågor. En helt annorlunda tolkning än den vi möter i ...

Av: Kristian Pella | Essäer om litteratur & böcker | 28 december, 2011

Versailles från korridorerna. Intervju med Benoît Jacquot

Filmen ”Farewell My Queen”av Benoît Jacquot är ett ganska kallt och tämligen oengagerat reportage om tre, fyra dagar under ödesåret 1789 i Versailles när den franska monarkin upphör. I centrum ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 30 november, 2012

Att återföda jaget i konsten. Om Pablo Picasso

Fostret var livlöst, lades åt sidan som dödfött. Don Salvador, Pablos farbror blåste cigarrök i näsborrarna på den nyfödde. Picasso vaknade till sin första verklighet. En ingång till existensen, iögonfallande ...

Av: Benny Holmberg | Övriga porträtt | 23 september, 2012

Aruba-minnena

Ett reportage av Björn Gustavsson om Aruba och det Karibiska havet

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 07 juli, 2017

Inte utan att man undrar hur de tänkte

Platåträskorna klapprade mot stengolvet när slöjdläraren kom springande. Han sög tag i min kompis, ruskade om och slängde in honom bland de brädor som staplats mot väggen i korridoren utanför ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 17 januari, 2014

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna   Nina Bouraoui. Foto: Elisabeth Grate Bokförlag Jag plågas av att skriva om döden, jag kan inte skriva om sexualiteten, de båda ämnena tycks mig ...

Av: Thomas Nydahl | Litteraturens porträtt | 05 januari, 2007

Livet på 60 grader 2

 

Av: Bröderna Blomqvist | Kulturen strippar | 16 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.