Om divergent tänkande – det spruckna jaget och den dualistiska kulturen

Ordet ”bipolär” kan förklaras och förstås etymologiskt genom att hänvisa till det äldre latinets dvi som är besläktat med svenskans ”tve” (två eller dubbel). Latinets polus har i sin tur ...

Av: Viklas Mossperg | 14 december, 2013
Gästkrönikör

Samernas nationaldag firas den 6. februari 2014

”Bättre det magra i handen, än det feta i skogen.”/ Gammalt samiskt ordspråk Samerna, som är ett folk utan land, lever i de fyra länderna Norge, Sverige, Finland och Ryssland. Sameland omfattar ...

Av: Nina Michael | 06 februari, 2014
Allmänna reportage

Ny-nihilismen, den post(sen)moderne tilstanden og det postmoderne mennesket

Konkrete menneskeliv, menneskelige personer, er om slike eksisterende entiteter som har absolutt verdi, har sitt mål i seg selv og som lever livet sitt for sin egen skyld, i den ...

Av: Thor Olav Olsen | 14 februari, 2010
Agora - filosofiska essäer

På dekonstruktionens rand - Nanok och Geist brevväxlar

Sedan några månader tillbaka arbetar författaren och filosofen Nanok på boken Tinget och Stjärnan. Den tar sin början i frågan om skillnaden mellan en hand och en kopp och tänker ...

Av: Nanok & Geist | 22 februari, 2010
Kulturreportage

Toilette Kawakawainnen foto Maksim

Skatologi



Ivo Holmqvist om urinoarerna och lite annat. 

Konsten att kissa


orgelkonsert 22 mars 2015 002. Foto Ivo Holmqvist

orgelkonsert 22 mars 2015 002. Foto Ivo Holmqvist

En svensk läsare associerar kanske till en bekant passus hos Strindberg, den gången då Jean avslöjar hur det gick till när han som statarens pojkvask första gången fick syn på den undersköna och överklassiga Fröken Julie.
Toilette Kawakawainnen foto Maksim

Toilette Kawakawainnen foto Maksim

I ett av sina många underhållande kåserier från resor runtom i Europa berättade Jan-Olof Olsson, den legendariska signaturen Jolo i Dagens Nyheter, om ett besök han gjort på ett imponerande etablissemang, kanske var det på den centrala järnvägsstationen i Riga. Det var en herrtoalett av gigantiska proportioner, med rader av porslinspissoarer (eller med en något vackrare benämning urinoarer), så många att Lettlands samtliga fotbollslag samtidigt skulle kunna använda sig av dem. Någon gång ska jag väl kontrollera om han for med sanning. De forna väldiga hangarer för Zeppelinare i centrala Riga som nu används som saluhallar är hursomhelst av imponerande mått.

Det där kom jag att tänka på häromkvällen när vi var på konsert i stadshuset i Auckland, en vacker byggnad från 1911 vars orgel renoverades för fem år sedan. Samme organist som då invigde den, Tomas Heywood från Melbourne, framträdde nu med full kraft. Både händer och fötter dansade fram över klaviaturerna, som man kunde se på två stora bildskärmar medan han brakade loss i ouvertyren till Wilhelm Tell. Det var mycket hör- och sevärt, och han var mycket underhållande i sina uppsluppna kommentarer. Han tackade dem som bidragit till instrumentets upprustning med en vågad vits som han genast bad om ursäkt för: han kallade dem organ donors, en tvetydighet som bara går fram på engelska.

I pausen passade jag på att avlägga besök i ställets etablissemang i underjorden, och jag råkade ha kameran med i fickan. I ett obevakat ögonblick när ingen annan var där tog jag en bild av den minnesplatta som finns uppsatt över det drygt hundraåriga brittiska sanitetsporslinet som säkert stammar från någon keramisk fabrik i The Five Towns i the Midlands, de som Arnold Bennett gärna förlade sina romaner till. Man skulle lätt kunna göra sig lustig över att stadens fäder (och kanske också mödrar) ansett att detta varit värt en minnesplatta. Men Nya Zeeland är en ung nation vad gäller den europeiska invandringen, och Auckland har just firat sin 175-årsdag. Historiska minnesmärken har man inget direkt överflöd av, så varför inte k-märka pissoarer?

Honi soit qui mal y pense. Och för all del, vad vore det parisiska gatubilden utan motsvarande inrättningar i snirklad jugend-gjutjärn, kanske ritade av den store Victor Horta? På trettiotalet fanns över tolvhundra, nu inte mer än en fjärdedel så många, så det är en utrotningshotad art som är värd alla minnesplattor och k-märkningar. Och kan man tänka sig centrala Bryssel utan Manneken Pis?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

För övrigt finns det en offentlig toalett på Nya Zeeland, mycket festligare än den i Aucklands Town Hall, som hunnit bli en turistattraktion sedan den inrättades 1999 i den annars inte märkvärdiga orten Kawakawa (med drygt 1300 invånare) några timmars bilfärd norr om Auckland.

Den har glada mosaiker med mycket guld, och färgat glas i väggarna, vindlande gångar och fantasifulla pelare, sådant som man kan finna i Wien. Österrikaren Friedensreich Hundertwasser formgav den året innan han dog – han flyttade till trakten 1975 och bodde där periodvis i ekologisk avskildhet till sin död för femton år sedan, ombord på kryssningsfartyget Queen Elizabeth II.

Sedan en tid pågår en kommunal strid i Whangarei, en större stad i provinsen lite närmre Auckland. Planer på att inrätta ett Hundertwasser-museum där (donationsmedel finns redan, dock inte tillräckligt) har rört upp sinnena både bland stadsborna och bland kommunalpolitikerna. Många engagerar sig starkt för att museet ska bli av, andra sätter sig lika ihärdigt på tvären och hävdar att pengarna kan användas till att täcka mera pressande behov. Det kan kanske stämma, Northland är en eftersatt region med många problem. Inom de närmaste veckorna avgörs frågan, och man kan hoppas att museet blir av, det skulle öka strömmen av internationella besökare.

Vad som emellertid är lite dystert är att man i Auckland inte varit mera aktsam om det som funnits, och att man tillåter exploatörer att härja nästan ohejdat: vackra arts and craft-villor jämnas med marken (se länken till det förödda Coolangatta här nedan) och i en gammal husfasad mitt i centrum som man kommit överens om skulle bevaras uppstod som av en slump oreparerbara sättningar sprickor när grävmaskinerna for fram. Där revs, inte för att få ljus och luft, men för att nya skyskrapor med bordeller i flera våningar skulle byggas. Fast de kinesiska bröder som planerat det geschäftet har visst dragit sig ur det, så de röda lamporna får lysa på andra håll.

Vad mer kan sägas i detta ämne? Jo, att en av de mest spridda böckerna (den dyker ständigt upp på loppmarknader) är ”The Specialist”. Den skrevs 1929 av den amerikanske vaudeville-artisten Chick Sale och handlar om snickaren Lem Putt som specialiserar sig på att bygga avträden (alternativt lokum- fast det är kanske mest bara på danska - eller klosett, hemlighus eller det dialektala schadis, benämningarna är många) av olika slag och storlekar och som håller låda om den konsten. Den lilla boken gick fenomenalt bra, och Sale blev snabbt miljonär på detta lyckokast.

En svensk läsare associerar kanske till en bekant passus hos Strindberg, den gången då Jean avslöjar hur det gick till när han som statarens pojkvask första gången fick syn på den undersköna och överklassiga Fröken Julie. Han smet in i det grevliga uthuset och dröjde sig kvar lite för länge så att bara en utväg fanns. För att hamra in klassmotsättningarna mellan mannen av folket och kvinnan av börd gör Alf Sjöberg mycket av den episoden i sin filmversion av dramat: ”Usch vad du luktar”. När Jean sedan som vuxen berättar om det för henne viftar han bort minnet av stanken med hjälp av midsommarnattens syrener – Ulf Palme och den unga Anita Björk är mycket bra i den scenen.

Och så till sist en annan svensk författare som tyckte det var lika kul med det skatologiska och skabrösa, förstås Gunnar Ekelöf i dikten ”Helvetes-Brueghel”(i samlingen ”Non serviam”):

Vad helvetet är 3vligt!
Där sitter lorteraner och kissoliker
Och bönar på latrin och kräkiska.

Helst ska man komma ihåg den latinska mässans Ära vare gud i höjden och fred för människorna på jorden, ”Gloria in excelsis Deo, pax in terra hominibusque”, för att se hur skicklig den fortsatta travestin är, och veta att genitivformen "bonae voluntatis" betyder av god vilja, medan voluptas är lika med nöje eller njutning:

Glor jag in excelsis Deo?
Pax in terrore!
Hå, min i busken bonae voluptatis!

http://cameronbrewer.co.nz/2010/09/20/coolangatta-rip-2/
 

Ivo Holmqvist

Ur arkivet

view_module reorder

Exorcismen i politiken eller idioternas komplott

En essäartikel av Jean Baudrillard från 1997.Artikeln, översatt av Tancredi Valeri, äger en brännande aktualitet i dagens Sverige. Två situationer, den ena lika kritisk och olöslig som den andra: å ena ...

Av: Jean Baudrillard, Översättning: Tancredi Valeri | Essäer om samhället | 08 juli, 2010

3. Väster

 Å på den ena sidan. Men det är bara om man kommer nerifrån det enskilt liggande lilla bostadsområdet som kallar sig by. Om man fortsätter, om man vandrar bland fåren ...

Av: Väster | Lund har allt utom vatten | 31 december, 2011

Lars Gyllensten

Lars Gyllenstens baklängesminnen

Det är märkligt att vissa av parnassens och debattens giganter kommer, ser och sedan – helt plötsligt – tycks försvinna. Ett sådant sorgligt öde tycks mig drabbat den store, mångsidige ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 06 september, 2017

Ethan Ham self-portrait (2006)

Selfies – att jaga jaget i konsten

Vår nya mediabild har givit upphov åt manga nya bildbegrepp. Inte minst ”selfien”, som fått en genre på den samtida konstscenen. Men konceptet har faktiskt följt med konsten en bra ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 24 januari, 2015

Amore T’offro Vedi?

Natten i mitt skriktrumma en ordkorsning i désordre …   Du amore jag skänker dig ser du?   Moderlandet långa gråt Doften i fjärilarnas narkotiska dröm Det tolfte skalvet i Napoli eller kanske ett traskande i Judelandet Historien i millenniumtrötta ögat och ...

Av: Gilda Melodia | Utopiska geografier | 01 september, 2014

Veckan från Sommerlath

Den rojalistiska hysterin över att kronprinsessan är på smällen har fått de flesta att förtränga drottningens pinsamma äreräddningsförsök av sin nazistiska farsa. Silvia har gjort en egen ”utredning” som visar att ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 21 augusti, 2011

Alena Baeva

Östersjöfestivalen seglar vidare

De utommusikaliska ambitionerna är det inget fel på. Östersjön skall räddas och ledarskap förbättras, vad det nu har där att göra. Lite apart är det. Men mest handlar det förstås ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om musik | 08 september, 2016

Om flyktingar och alkoholism. Intervju med Jarek Szoda

Under den polska filmfestivalen har jag haft det stora nöjet att möta den polske regissören Jarek Szoda som tillsammans med Boleslaw Pawica har gjort ”Handlarz cudów”, på svenska ”Mirakelhandlaren”, som ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 08 november, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.