Romantiken. Thekla Knös och konsten att förgylla vardagen

Romantiken är ett dimmigt begrepp som ligger nära ordet nostalgi. Ordet förknippar vi ofta med förälskelse, starka känslor, svärmeri. Det kan även ha en nedsättande klang och blir då liktydigt ...

Av: Lena Månsson | 30 augusti, 2012
Övriga porträtt

Margaret  Mazzantini . Foto: Gian-Luca Rossetti

Kärlekens kvintessens är en virvel

Margaret  Mazzantini är en italiensk författare som den svenska publiken borde känna väl till. Hon har inom loppet av tio år givit ut fyra böcker på svenska, och i dagarna ...

Av: Guido Zeccola | 11 maj, 2017
Litteraturens porträtt

Hos mennesket danner sinn, sjel og kropp en virkelig enhet. Del I

Innledning Tiden for kjetteri er ikke over. Å hevde synspunktet at hos mennesket danner sinn, sjel og kropp en virkelig enhet, er å stå fram som kjetter. Standpunktet strider imot naturvitenvitenskapelige ...

Av: Thor Olav Olsen | 20 januari, 2014
Agora - filosofiska essäer

”Ögat med vilket jag ser Gud är samma öga med vilket Gud ser…

Bangalore – 8,5 miljoner invånare; snudd på hela Sveriges befolkning koncentrerad i ett stadsområde. Bangalore är en av Asiens snabbast växande städer och utgör basen för Indiens IT-teknologi, varefter staden ...

Av: Pontus Bergmark | 12 december, 2011
Essäer om religionen

Toilette Kawakawainnen foto Maksim

Skatologi



Ivo Holmqvist om urinoarerna och lite annat. 

Konsten att kissa


orgelkonsert 22 mars 2015 002. Foto Ivo Holmqvist

orgelkonsert 22 mars 2015 002. Foto Ivo Holmqvist

En svensk läsare associerar kanske till en bekant passus hos Strindberg, den gången då Jean avslöjar hur det gick till när han som statarens pojkvask första gången fick syn på den undersköna och överklassiga Fröken Julie.
Toilette Kawakawainnen foto Maksim

Toilette Kawakawainnen foto Maksim

I ett av sina många underhållande kåserier från resor runtom i Europa berättade Jan-Olof Olsson, den legendariska signaturen Jolo i Dagens Nyheter, om ett besök han gjort på ett imponerande etablissemang, kanske var det på den centrala järnvägsstationen i Riga. Det var en herrtoalett av gigantiska proportioner, med rader av porslinspissoarer (eller med en något vackrare benämning urinoarer), så många att Lettlands samtliga fotbollslag samtidigt skulle kunna använda sig av dem. Någon gång ska jag väl kontrollera om han for med sanning. De forna väldiga hangarer för Zeppelinare i centrala Riga som nu används som saluhallar är hursomhelst av imponerande mått.

Det där kom jag att tänka på häromkvällen när vi var på konsert i stadshuset i Auckland, en vacker byggnad från 1911 vars orgel renoverades för fem år sedan. Samme organist som då invigde den, Tomas Heywood från Melbourne, framträdde nu med full kraft. Både händer och fötter dansade fram över klaviaturerna, som man kunde se på två stora bildskärmar medan han brakade loss i ouvertyren till Wilhelm Tell. Det var mycket hör- och sevärt, och han var mycket underhållande i sina uppsluppna kommentarer. Han tackade dem som bidragit till instrumentets upprustning med en vågad vits som han genast bad om ursäkt för: han kallade dem organ donors, en tvetydighet som bara går fram på engelska.

I pausen passade jag på att avlägga besök i ställets etablissemang i underjorden, och jag råkade ha kameran med i fickan. I ett obevakat ögonblick när ingen annan var där tog jag en bild av den minnesplatta som finns uppsatt över det drygt hundraåriga brittiska sanitetsporslinet som säkert stammar från någon keramisk fabrik i The Five Towns i the Midlands, de som Arnold Bennett gärna förlade sina romaner till. Man skulle lätt kunna göra sig lustig över att stadens fäder (och kanske också mödrar) ansett att detta varit värt en minnesplatta. Men Nya Zeeland är en ung nation vad gäller den europeiska invandringen, och Auckland har just firat sin 175-årsdag. Historiska minnesmärken har man inget direkt överflöd av, så varför inte k-märka pissoarer?

Honi soit qui mal y pense. Och för all del, vad vore det parisiska gatubilden utan motsvarande inrättningar i snirklad jugend-gjutjärn, kanske ritade av den store Victor Horta? På trettiotalet fanns över tolvhundra, nu inte mer än en fjärdedel så många, så det är en utrotningshotad art som är värd alla minnesplattor och k-märkningar. Och kan man tänka sig centrala Bryssel utan Manneken Pis?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

För övrigt finns det en offentlig toalett på Nya Zeeland, mycket festligare än den i Aucklands Town Hall, som hunnit bli en turistattraktion sedan den inrättades 1999 i den annars inte märkvärdiga orten Kawakawa (med drygt 1300 invånare) några timmars bilfärd norr om Auckland.

Den har glada mosaiker med mycket guld, och färgat glas i väggarna, vindlande gångar och fantasifulla pelare, sådant som man kan finna i Wien. Österrikaren Friedensreich Hundertwasser formgav den året innan han dog – han flyttade till trakten 1975 och bodde där periodvis i ekologisk avskildhet till sin död för femton år sedan, ombord på kryssningsfartyget Queen Elizabeth II.

Sedan en tid pågår en kommunal strid i Whangarei, en större stad i provinsen lite närmre Auckland. Planer på att inrätta ett Hundertwasser-museum där (donationsmedel finns redan, dock inte tillräckligt) har rört upp sinnena både bland stadsborna och bland kommunalpolitikerna. Många engagerar sig starkt för att museet ska bli av, andra sätter sig lika ihärdigt på tvären och hävdar att pengarna kan användas till att täcka mera pressande behov. Det kan kanske stämma, Northland är en eftersatt region med många problem. Inom de närmaste veckorna avgörs frågan, och man kan hoppas att museet blir av, det skulle öka strömmen av internationella besökare.

Vad som emellertid är lite dystert är att man i Auckland inte varit mera aktsam om det som funnits, och att man tillåter exploatörer att härja nästan ohejdat: vackra arts and craft-villor jämnas med marken (se länken till det förödda Coolangatta här nedan) och i en gammal husfasad mitt i centrum som man kommit överens om skulle bevaras uppstod som av en slump oreparerbara sättningar sprickor när grävmaskinerna for fram. Där revs, inte för att få ljus och luft, men för att nya skyskrapor med bordeller i flera våningar skulle byggas. Fast de kinesiska bröder som planerat det geschäftet har visst dragit sig ur det, så de röda lamporna får lysa på andra håll.

Vad mer kan sägas i detta ämne? Jo, att en av de mest spridda böckerna (den dyker ständigt upp på loppmarknader) är ”The Specialist”. Den skrevs 1929 av den amerikanske vaudeville-artisten Chick Sale och handlar om snickaren Lem Putt som specialiserar sig på att bygga avträden (alternativt lokum- fast det är kanske mest bara på danska - eller klosett, hemlighus eller det dialektala schadis, benämningarna är många) av olika slag och storlekar och som håller låda om den konsten. Den lilla boken gick fenomenalt bra, och Sale blev snabbt miljonär på detta lyckokast.

En svensk läsare associerar kanske till en bekant passus hos Strindberg, den gången då Jean avslöjar hur det gick till när han som statarens pojkvask första gången fick syn på den undersköna och överklassiga Fröken Julie. Han smet in i det grevliga uthuset och dröjde sig kvar lite för länge så att bara en utväg fanns. För att hamra in klassmotsättningarna mellan mannen av folket och kvinnan av börd gör Alf Sjöberg mycket av den episoden i sin filmversion av dramat: ”Usch vad du luktar”. När Jean sedan som vuxen berättar om det för henne viftar han bort minnet av stanken med hjälp av midsommarnattens syrener – Ulf Palme och den unga Anita Björk är mycket bra i den scenen.

Och så till sist en annan svensk författare som tyckte det var lika kul med det skatologiska och skabrösa, förstås Gunnar Ekelöf i dikten ”Helvetes-Brueghel”(i samlingen ”Non serviam”):

Vad helvetet är 3vligt!
Där sitter lorteraner och kissoliker
Och bönar på latrin och kräkiska.

Helst ska man komma ihåg den latinska mässans Ära vare gud i höjden och fred för människorna på jorden, ”Gloria in excelsis Deo, pax in terra hominibusque”, för att se hur skicklig den fortsatta travestin är, och veta att genitivformen "bonae voluntatis" betyder av god vilja, medan voluptas är lika med nöje eller njutning:

Glor jag in excelsis Deo?
Pax in terrore!
Hå, min i busken bonae voluptatis!

http://cameronbrewer.co.nz/2010/09/20/coolangatta-rip-2/
 

Ivo Holmqvist

Ur arkivet

view_module reorder

Sång för Chico Mendes

Chico MendésFörst trodde jag att jag kämpade för att rädda gummiträd, därefter trodde jag att jag kämpade för att rädda Amazonas regnskog. Nu inser jag att jag kämpar för mänskligheten." - Chico Mendes På kvällen den ...

Av: Klas Lundström | Porträtt om politik & samhälle | 08 januari, 2009

Om Scenens lust och magi Lena S. Karlsson i samtal med Anna Nyman

Hon kom som ett yrväder en dag på 70-talet och hade en kamera i en rem om halsen. Lena skulle bli fotograf och hade via vänner hört att det fanns ...

Av: Anna Nyman | Reportage om scenkonst | 08 april, 2013

Man måste kombinera logik och intuition

   Ett samtal med Maja Solveig Kjelstrup Ratkje. Text & foto av Carl Abrahamsson Norska kompositören och musikern Maja Ratkje idoliserar Pippi Långstrump och tycks ha lika mycket energi och fantasi som det ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 25 mars, 2010

Litteraturen är språket, litteraturen är människan

Om Gayatri Chakrovorty Spivak Gayatri Chakrovorty Spivak, den produktiva nutida feministisk-marxistisk-dekonstruktivistiska litteraturkritikern, ofta kritiserad för sin svårtillgänglighet genom ett språk som endast talar till de invigda, men trots det populär som ...

Av: Anna Nyman | Essäer om politiken | 28 april, 2008

Sofi Lerström Foto Sören Vilks

Björn Gustavsson intervjuar Sofi Lerström

Drottningholmsteatern upplevde under Gustav III:s regering sin verkliga storhetstid. När Gustav III år 1777 fått överta slottet efter sin mor såg han till att det spelades massor av teater och ...

Av: Tidningen Kulturen | Musikens porträtt | 03 september, 2016

August och människorna

Två år före döden gick August till angrepp mot kulturetablissemangets gullegris Verner von Heidenstam (som konverterat från livsbejakande romantiker till reaktionär nationalpropagandist), charlatanen Sven Hedin (som upptäckte tredje världen i ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 21 juni, 2011

Ellen Key med hunden

En vätternrunda

”Strand var en tillflykt för ledsna själar. Övralid vad det hårda höljet kring en ledsen själ.” Så läser jag i en uppsats i Svenska Turist Föreningens årsbok 1991. ”De stora sjöarna ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 22 juni, 2017

Operasångerskan Stella Scott, Byxavund? och Toner ur en garderob

Foto: Sophia Callmer Operasångerskan Stella Scott, Byxavund? och Toner ur en garderob Visste du att Tjajkovskij, Händel och Schubert var bögar? Och att hela den västerländska kulturhistorien myllrar av berömdheter med ...

Av: Felicia Konrad | Musikens porträtt | 30 oktober, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.