Partiale decomposizione del filosofo. Bild: Gioia Futura

Filosofi og ideologi

Noen yrker framstilles for oss som særdeles farlige, og som forlanger særskilte egenskaper av den enkelte rolleinnehaver. Eksempler på dette er arbeid som brannslukker, politi, soldat eller flyger. ...

Av: Thor Olav Olsen | 02 mars, 2015
Agora - filosofiska essäer

Magnus Göransson Foto Peter Hallin

Idioten och spindeln

Magnus Göransson är tillbaka med sin Idiot.

Av: Magnus Göransson | 13 maj, 2017
Gästkrönikör

Sidenvägen

Bukharajudar i Sidenvägens knutpunkt

Den vida legendariska handelsvägen på land, Sidenvägen, sträckte sig från Nanking till Konstantinopel med otaliga förgreningar, så vem vet hur lång den sammanlagda sträckan var, men ett par år tog ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | 16 oktober, 2015
Resereportage

Stefan Whilde

En 50-årings anteckningar (Del 1 av 4)

Som flanör och vandrare ser jag världen ur ett krasst drömsperspektiv. Jag noterar omgivningarna, men lever i dikten. Jag njuter dofterna, men katalogiserar dem systematiskt för att frysa tiden i ...

Av: Stefan Whilde | 01 januari, 2017
Stefan Whilde

Toilette Kawakawainnen foto Maksim

Skatologi



Ivo Holmqvist om urinoarerna och lite annat. 

Konsten att kissa


orgelkonsert 22 mars 2015 002. Foto Ivo Holmqvist

orgelkonsert 22 mars 2015 002. Foto Ivo Holmqvist

En svensk läsare associerar kanske till en bekant passus hos Strindberg, den gången då Jean avslöjar hur det gick till när han som statarens pojkvask första gången fick syn på den undersköna och överklassiga Fröken Julie.
Toilette Kawakawainnen foto Maksim

Toilette Kawakawainnen foto Maksim

I ett av sina många underhållande kåserier från resor runtom i Europa berättade Jan-Olof Olsson, den legendariska signaturen Jolo i Dagens Nyheter, om ett besök han gjort på ett imponerande etablissemang, kanske var det på den centrala järnvägsstationen i Riga. Det var en herrtoalett av gigantiska proportioner, med rader av porslinspissoarer (eller med en något vackrare benämning urinoarer), så många att Lettlands samtliga fotbollslag samtidigt skulle kunna använda sig av dem. Någon gång ska jag väl kontrollera om han for med sanning. De forna väldiga hangarer för Zeppelinare i centrala Riga som nu används som saluhallar är hursomhelst av imponerande mått.

Det där kom jag att tänka på häromkvällen när vi var på konsert i stadshuset i Auckland, en vacker byggnad från 1911 vars orgel renoverades för fem år sedan. Samme organist som då invigde den, Tomas Heywood från Melbourne, framträdde nu med full kraft. Både händer och fötter dansade fram över klaviaturerna, som man kunde se på två stora bildskärmar medan han brakade loss i ouvertyren till Wilhelm Tell. Det var mycket hör- och sevärt, och han var mycket underhållande i sina uppsluppna kommentarer. Han tackade dem som bidragit till instrumentets upprustning med en vågad vits som han genast bad om ursäkt för: han kallade dem organ donors, en tvetydighet som bara går fram på engelska.

I pausen passade jag på att avlägga besök i ställets etablissemang i underjorden, och jag råkade ha kameran med i fickan. I ett obevakat ögonblick när ingen annan var där tog jag en bild av den minnesplatta som finns uppsatt över det drygt hundraåriga brittiska sanitetsporslinet som säkert stammar från någon keramisk fabrik i The Five Towns i the Midlands, de som Arnold Bennett gärna förlade sina romaner till. Man skulle lätt kunna göra sig lustig över att stadens fäder (och kanske också mödrar) ansett att detta varit värt en minnesplatta. Men Nya Zeeland är en ung nation vad gäller den europeiska invandringen, och Auckland har just firat sin 175-årsdag. Historiska minnesmärken har man inget direkt överflöd av, så varför inte k-märka pissoarer?

Honi soit qui mal y pense. Och för all del, vad vore det parisiska gatubilden utan motsvarande inrättningar i snirklad jugend-gjutjärn, kanske ritade av den store Victor Horta? På trettiotalet fanns över tolvhundra, nu inte mer än en fjärdedel så många, så det är en utrotningshotad art som är värd alla minnesplattor och k-märkningar. Och kan man tänka sig centrala Bryssel utan Manneken Pis?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

För övrigt finns det en offentlig toalett på Nya Zeeland, mycket festligare än den i Aucklands Town Hall, som hunnit bli en turistattraktion sedan den inrättades 1999 i den annars inte märkvärdiga orten Kawakawa (med drygt 1300 invånare) några timmars bilfärd norr om Auckland.

Den har glada mosaiker med mycket guld, och färgat glas i väggarna, vindlande gångar och fantasifulla pelare, sådant som man kan finna i Wien. Österrikaren Friedensreich Hundertwasser formgav den året innan han dog – han flyttade till trakten 1975 och bodde där periodvis i ekologisk avskildhet till sin död för femton år sedan, ombord på kryssningsfartyget Queen Elizabeth II.

Sedan en tid pågår en kommunal strid i Whangarei, en större stad i provinsen lite närmre Auckland. Planer på att inrätta ett Hundertwasser-museum där (donationsmedel finns redan, dock inte tillräckligt) har rört upp sinnena både bland stadsborna och bland kommunalpolitikerna. Många engagerar sig starkt för att museet ska bli av, andra sätter sig lika ihärdigt på tvären och hävdar att pengarna kan användas till att täcka mera pressande behov. Det kan kanske stämma, Northland är en eftersatt region med många problem. Inom de närmaste veckorna avgörs frågan, och man kan hoppas att museet blir av, det skulle öka strömmen av internationella besökare.

Vad som emellertid är lite dystert är att man i Auckland inte varit mera aktsam om det som funnits, och att man tillåter exploatörer att härja nästan ohejdat: vackra arts and craft-villor jämnas med marken (se länken till det förödda Coolangatta här nedan) och i en gammal husfasad mitt i centrum som man kommit överens om skulle bevaras uppstod som av en slump oreparerbara sättningar sprickor när grävmaskinerna for fram. Där revs, inte för att få ljus och luft, men för att nya skyskrapor med bordeller i flera våningar skulle byggas. Fast de kinesiska bröder som planerat det geschäftet har visst dragit sig ur det, så de röda lamporna får lysa på andra håll.

Vad mer kan sägas i detta ämne? Jo, att en av de mest spridda böckerna (den dyker ständigt upp på loppmarknader) är ”The Specialist”. Den skrevs 1929 av den amerikanske vaudeville-artisten Chick Sale och handlar om snickaren Lem Putt som specialiserar sig på att bygga avträden (alternativt lokum- fast det är kanske mest bara på danska - eller klosett, hemlighus eller det dialektala schadis, benämningarna är många) av olika slag och storlekar och som håller låda om den konsten. Den lilla boken gick fenomenalt bra, och Sale blev snabbt miljonär på detta lyckokast.

En svensk läsare associerar kanske till en bekant passus hos Strindberg, den gången då Jean avslöjar hur det gick till när han som statarens pojkvask första gången fick syn på den undersköna och överklassiga Fröken Julie. Han smet in i det grevliga uthuset och dröjde sig kvar lite för länge så att bara en utväg fanns. För att hamra in klassmotsättningarna mellan mannen av folket och kvinnan av börd gör Alf Sjöberg mycket av den episoden i sin filmversion av dramat: ”Usch vad du luktar”. När Jean sedan som vuxen berättar om det för henne viftar han bort minnet av stanken med hjälp av midsommarnattens syrener – Ulf Palme och den unga Anita Björk är mycket bra i den scenen.

Och så till sist en annan svensk författare som tyckte det var lika kul med det skatologiska och skabrösa, förstås Gunnar Ekelöf i dikten ”Helvetes-Brueghel”(i samlingen ”Non serviam”):

Vad helvetet är 3vligt!
Där sitter lorteraner och kissoliker
Och bönar på latrin och kräkiska.

Helst ska man komma ihåg den latinska mässans Ära vare gud i höjden och fred för människorna på jorden, ”Gloria in excelsis Deo, pax in terra hominibusque”, för att se hur skicklig den fortsatta travestin är, och veta att genitivformen "bonae voluntatis" betyder av god vilja, medan voluptas är lika med nöje eller njutning:

Glor jag in excelsis Deo?
Pax in terrore!
Hå, min i busken bonae voluptatis!

http://cameronbrewer.co.nz/2010/09/20/coolangatta-rip-2/
 

Ivo Holmqvist

Ur arkivet

view_module reorder

Fredrik F. G. Granlund

Författarpresentation, Fredrik F. G. Granlund:   Jag är Mästaren utan Margarita, en intelligent och tankfull idiot, ett sovande svärd, ett rorschacktest på himlen, ett refuserat Bamseavsnitt, en ambitiös pacifist, vansinnig med förstånd ...

Av: Fredrik FG Granlund | Utopiska geografier | 19 december, 2011

Drömmen om det gudomliga inom science fiction

Inget kan vara mer felaktigt än påståendet att science fiction-litteratur enbart handlar om maskiner och rymden. Redan från början när begreppet science fiction under den första hälften av 1900-talet myntades ...

Av: Alexander Sanchez | Essäer om litteratur & böcker | 30 november, 2011

Bild Guido Zeccola

Din Kropp är mitt Land

En dikt av Guido Zeccola

Av: Guido Zeccola | Utopiska geografier | 19 november, 2016

Francis Scott Key Fitzgerald efter 70 år

Den 21 december 2010 är det sjuttio år sedan jazzålderns författare F. Scott Fitzgerald avled.  Därmed blir hans verk enligt gällande svensk lag fritt för publicering av vem det vara ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 29 november, 2010

Litterär liklogistik

Monsunregnet hade upphört och himmelens slussar var stängda. Morgonen var het och stilla. Vattnet hade sjunkit ner i markerna och en kväljande lukt steg ur landskapet. Avdunstningar från djurkadaver, hushållssopor ...

Av: Benny Holmberg | Essäer | 28 oktober, 2012

Första stenen är kastad i Estland

   Första stenen är kastad i Estland I Östeuropa har religiösa och nationalistiska rörelser gjort livet surt för den icke-heterosexuella befolkningen. Våld och uttalanden från stater om det icke-naturliga i homosexualitet är inget ...

Av: Kristofer Andersson | Reportage om politik & samhälle | 29 september, 2006

Det gnostiska Evangeliet om Judas

På frågan om varför religiösa eller filosofiska rörelser formulerar skapelsemyter eller kosmologiska system, ger myten ofta svaret på livets stora frågor. En helt annorlunda tolkning än den vi möter i ...

Av: Kristian Pella | Essäer om litteratur & böcker | 28 december, 2011

Agape og Eros

Liv, fortelling og melodrama Å ha et liv å leve er å leve i fortelling. Fortellinger har forteller, som er den som har en historie å fortelle. Historier har hendelsesforløp, og ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 oktober, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.