Emmakrönika XXIII, O rinalone

Men så var beklämmer skon, brud? Tårarna tog dig vissna slut försent. In borta du har icke en Shoe-Fitting Fluoroscope att se var knöl slita på sitta, tårna obekvämt så ...

Av: Stefan Hammarén | 17 december, 2009
Stefan Hammarén

Målarprinsen i arbete (omkring 1905).  Foto: Emil Eiks

Prins Eugen och folkbildningsfrågorna i början av 1900-talet

Övertygad antinazist, liberal demokratianhängare och folkbildare - Mats Myrstener ger oss en inblick i målarprinsen Eugens liv och verk.

Av: Mats Myrstener | 09 december, 2017
Essäer om konst

Hans-Jürgen Syberberg och det romantiska arvet

Det har varit ganska tyst om Hans-Jürgen Syberberg på senare år, om man jämför med sjuttiotalet och några år in på åttiotalet. Då hade hans stora filmprojekt, av vilka Parsifal ...

Av: Ulf Stenberg | 29 mars, 2013
Övriga porträtt

Ivar Ekelunds minnesutställning i Maglehem

Ivar Ekelund på Galleri Anna Rochegova i Maglehem

Av: Ivo Holmqvist | 21 juni, 2017
Essäer om konst

Zoroastrismens högsta gudomlighet, Ahura Mazda

Lunds gnostiska kebabhak



I hjärtat av Lund står hon där. Domkyrkan. Denna romanska 1100-talsjuvel tillägnad martyren Laurentius, vars existens i ett kallt och nordiskt vikingaland ytterst beror på förekomsten av en omkringvandrande judisk profet och helbrägdagörare i Mellanöstern - Jesus av Nasaret. Sann Gud och sann människa, enligt den klassiska kristna trons huvudfåror.



Det mångreligiösa Lundagård


Cafè Ariman.

Cafè Ariman.

 

Namnet på religionen kommer från det mandeiska ordet manda, som liksom grekiskans gnosis betecknar kunskap. Man ser sin tro som en rad av uppenbarelser som givits från Gud – den ende Guden - via diverse profeter genom tiderna.
Zoroastrismens högsta gudomlighet, Ahura Mazda

Zoroastrismens högsta gudomlighet, Ahura Mazda

Denna harmoniska katedral må ligga i självaste Lundagård, men de flesta studenter som passerar genom området dag ut och dag in kan förmodligen räkna på sina fingrar antalet gånger de förärat byggnaden ett besök - med eller utan vördnad.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Desto mer välbesökt av studenterna är väl då cafét alldeles i närheten - Arimans. Detta märkliga ställe, som fått sitt namn efter en slags djävulsgestalt i den mångtusenåriga persiska elddyrkarreligionen Zoroastrismen. Mången är väl den student som i en mörk fas av Nietzschedyrkan entusiastiskt slukat hans verk Sålunda talade Zarathustra. Zarathustra, på grekiska kallad Zoroaster. Alltså den persiske religionsfilosof som i sitt sökande efter svar på livets stora frågor något millenium innan Jesu tid grundade just zoroastrismen, ‘den goda religionen’, och vann hela perserriket för tron på Ahura Mazda, den ende guden.

Man kan undra om det är ödet, men det är minst sagt lustigt hur konstellationen av byggnader runt Domkyrkoplan ser ut. Ni vet kebabhaket alldeles nära Arimans? Ja, precis; det där stället där fler än få studenter köpt sig en återställande kebab efter en helgkväll i Bacchus tecken. Det visar sig att de som jobbar där är - mandéer! Ytterligare en antik religion med rötterna i historiens smältdegel, Mellanöstern. Denna hemlighetsfulla och lite besynnerliga religion har en gnostisk och dualistisk karaktär. Ljuset som strider mot mörkret. Omvändelse! Dop! Enligt deras tro går deras religion tillbaka till Johannes Döparens verksamhet.

I det antika Rom och Persien florerade olika gnostiska rörelser en gång i tiden – både kristna och judiska sådana, såväl som självständiga rörelser. Till exempel den för en del historiskt bevandrade kristna bekanta rörelsen manikeismen – en synkretistisk rörelse som anpassade sin tro och sin spiritualitet beroende på kontext; de anpassade sin religion till såväl kristen tro som buddistisk tro längre österut. Människan var en andlig själ fångad i en materiell kropp, och skulle befrias genom att följa de strikta levnadsregler som uppenbarats genom profeter som Jesus, Buddha, och den störste av dem alla – Mani. Augustinus var ett tag en anhängare av manikeismen innan han omvände sig till Kristus, efter sin berömda upplevelse i en trädgård då han hörde en oidentifierbar röst säga åt honom att läsa Pauli brev.

Ozymandias staty

 

Men liksom de forna arkitektoniska storverken som på 1200-talet f.Kr. restes av Ozymandias (farao Ramses den Store) tids nog kom att förfalla – mästerligt fångat av poeten Percy Shelly i hans sonett om livets fåfänglighet, Ozymandias: ”And on the pedestal these words appear: / My name is Ozymandias, King of Kings, / Look on my Works ye Mighty, and despair! / Nothing beside remains. Round the decay /Of that colossal Wreck, boundless and bare / The lone and level sands stretch far away.” – så kom även flertalet av dessa gnostiska religioner och rörelser att tyna bort, den ena efter den andra. Manikeismen överlevde så länge som till åtminstone 700-talet e.Kr, långt borta i Kina.

Men mandeismen finns ännu kvar - en av de sista gnostiska religionerna från antiken som fortfarande finns kvar, eller kanske till och med den allra sista. Ursprungligen talade de mandeiska, en arameisk dialekt besläktad med det språk Jesus talade. Numera lever det endast kvar som liturgiskt språk. Namnet på religionen kommer från det mandeiska ordet manda, som liksom grekiskans gnosis betecknar kunskap. Man ser sin tro som en rad av uppenbarelser som givits från Gud – den ende Guden - via diverse profeter genom tiderna. Hit räknar man en del gammaltestamentliga personer såsom Adam och Noa. Man förkastar dock både Abraham och Jesus som falska lärare – eventuellt kan man här se rester från en gammal konflikt med både judar och kristna i mandeismens begynnelse.

Det är oklart exakt hur mandeismens ursprung förhåller sig till judendom och kristendom, även om det förefaller finnas någon koppling. T.ex. kan nämnas det faktum att deras heliga dag är söndag, eller att de praktiserar dop.

Till stor del har deras läror förmedlats muntligt, men det viktigaste finns samlat i skriften Ginza Rabba, eller ”den stora skatten”, som de menar vara den ursprungliga uppenbarelsen som Gud gav till Adam. I den kan man läsa om både deras läror, såväl som hymner och levnadsregler. Man ser världen som endast indirekt skapad av den ende Guden, genom lägre stående andliga varelser. Skapelsen har, som i likhet med många andra gnostiska trossystem, uppstått som av en slump. Detta genom att dessa lägre stående andliga varelser gett upphov till ännu lägre varelser, till dess att dessa emanationer lett till uppkomsten av en korrumperad andlig varelse, som inte kännetecknas av ljus utan av mörker. Man kallar honom för Phtahil – mörkrets härskare, och alltså ansvarig för skapelsen. I mångt och mycket motsvarar han de kristna gnostikernas demiurg. Gud själv har inget namn.

Människans själ är en andlig ljusvarelse som kommer från Gud, och endast befinner sig i kroppen som i fångenskap på grund av att mörkret gav upphov till skapelsen – målet är att återvända till Gud. Detta återvändande sker genom att följa de instruktioner – den kunskap, gnosis, eller manda – som uppenbarats genom profeterna, av vilka Johannes Döparen ses som den främste. Till sin hjälp på denna färd tillbaka till Gud och Guds värld av ljus, har människan andliga frälsarandar. Kanske kunde de liknas vid änglar. Men någon frälsargestalt i likhet med kristendomens Jesus finns inte.

Man använder sig i detta syfte även av ’mysterier’, eller sakrament, som ska rena själen så att den kan återfödas i den kommande andliga kropp vilken man ska leva när man väl nått ljusets värld igen. Mysterierna utförs av rörelsens egna präster. Det viktigaste av dessa mysterier är dopet, som till skillnad från de flesta kristna sammanhang inte är en engångshändelse – istället är dopet något man genomför regelbundet. Ska det jämföras med något i ett kristet sammanhang förefaller nattvarden vara den lämpligaste motsvarigheten. Förutom dessa ritualer ska man även leva ett rent liv, vilket bl.a. innebär att avstå från onda gärningar – såsom att ta någons liv, vilket endast Gud har rätt till – och att följa mycket strikta matregler. Gudstjänsterna och livet kretsar helt kring denna själens rening.

Det är alltså representanter för denna – ur ett svenskt perspektiv – något exotiska religion som numera har ett hem i Lund. Och som alltså driver Kebabhuset, som tidigare ägdes av en jude. ‘Vi kommer ursprungligen från Irak’, berättar en av männen när jag frågar om ryktet om deras mandéiska identitet stämmer. ‘Men där var vi en mycket liten minoritet. Till slut behövde vi fly. De ville bara döda oss där. De slaktar oss...’

I Irak fanns ursprungligen runt 70 000 mandéer. Sen Irakkrigets början har de skingrats som agnar för vinden, med flyktingar spridda över hela världen. Ännu svårare har det blivit idag, när det islamistiska ISIS med sitt vålds välde sprider skräck i Syrien, Irak, Libyen… Länge har vi nu i väst fått höra hur IS förföljer shiamuslimer, yazidier, kristna av alla de slag – men även mandéerna. I Irak finns nu bara en spillra kvar på kanske 3 000 mandéer; en av de största ansamlingarna lär finnas i Sverige, med 8 500 mandéer. Bara i Lund finns runt 2 000 mandéer, gissar mannen medan han gör i ordning en kebabrulle. De brukar förrätta sina religiösa vattenceremonier i Höje å, som flyter förbi i utkanten av Lund vid det gamla mentalsjukhuset St. Lars. ‘Som Johannes Döparen’, tänker jag.

Att anpassa sig till ett nytt liv i en främmande kultur, i en helt annan del av världen, det kan inte vara lätt. Uppsalapoeten och muslimen Mohamed Omar berättar för mig att det även fanns ett mandéiskt kebabhak på hans gata i Uppsala. ‘Det kändes bra att äta där’, säger han. Kanske är det en bransch de tytt sig till i Sverige? Jag undrar vad de sysslade med hemma i Irak. ‘Vi var guldsmeder...’, svarar mannen med ett bistert försök till ett leende. ’Guldet har vi inte kvar. De tog det.’

Jag går därifrån med många tankar i huvudet. Fascination inför hur världspolitiken förvandlar det tidigare enhetssamhället i Sverige till en mosaik av olika kulturer och trossystem – inte helt olikt det antika Rom. Men också sorg – sorg över den blodspillan, det mörker som tvingar dessa människor och denna religion att lämna de områden de bebott i årtusenden.

En kristen katedral, ett zoroastriskt namngett café, och ett mandéiskt kebabhak. Tre uråldriga religioner från Mellanöstern, som alla satt sina spår på centrala Lund, långt uppe i norra Europa. Här är det fridfullt. Samtidigt förtärs deras vagga av världsbrand.
 

Thomas Hermansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Bild: Hebriana Alainentalo

17 dikter av Carsten Palmer Schale

Splittrande självpresentation

Av: Carster Palmer Schale | Utopiska geografier | 13 juni, 2016

Arthur Rimbaud och år 2012

Percival om Rimbaud, profetior, och solmedvetenhet Så vitt jag förstår är världen en ofödd historia, visserligen född men ändå ofödd. Vår värld är uppfylld av en mänsklighet som troligen inte har ...

Av: Percival | Essäer | 27 juni, 2008

Thor Fagerkvist- Målarprofeten från Värmland

Värmland sägs vara ett sagornas och berättelsernas landskap förknippat med kända författare som Geijer, Tegnér, Lagerlöf, Fröding och Tunström som alla gestaltat och skrivit om landskapet i många sammanhang. Folk ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 20 april, 2014

Alma Tadema.  A summer offering.

Fragment – ambivalens – poesis

Det jag har förlorat gäller de värden som måste vara synliga och närvarande i världen. Därför är inte längre mystiken någon utväg för mig. Min världs frånvaro är en förströelse ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 28 december, 2016

Premisser för en epistemologisk perversion

Filmen ”The Matrix” kom 1999 och har sedan dess skördat många beundrare. Men hur många är det som reflekterar över filmens mer subtila innehåll, vad the Matrix egentligen representerar och ...

Av: Hugo Kuhlin | Essäer om film | 20 mars, 2017

Ett brev från Kapstaden

Igår  avslutades Book Fair Cape Town som pågick i fyra dagar. Jag spenderade flera timmar där söndag, måndag och tisdag. Lokalen är ungefär som bokmässan i Göteborg, fast något mindre ...

Av: Gustav Broms | Gästkrönikör | 21 juni, 2009

Romantiken. Thekla Knös och konsten att förgylla vardagen

Romantiken är ett dimmigt begrepp som ligger nära ordet nostalgi. Ordet förknippar vi ofta med förälskelse, starka känslor, svärmeri. Det kan även ha en nedsättande klang och blir då liktydigt ...

Av: Lena Månsson | Övriga porträtt | 30 augusti, 2012

Operasångare är också människor - Festtage Berlin 2010

Först var det Placido Domingo som ställde in och efter honom följde fyra andra i "Simon Boccanegra" och det var lite av ett B-lag som stod på Staatsopers scen ...

Av: Ulf Stenberg | Reportage om scenkonst | 15 april, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts