Knulla döden!

Funderingar kring Diamanda Galás vokala konst. Om det är möjligt att författa en kommentar över döden är det också möjligt att skriva om Diamanda Galás. Min text vill inte informera eller ...

Av: Guido Zeccola | 21 februari, 2010
Essäer om musik

Huliganer, fotboll och utanförskap

Nästan alla har gjort det. De flesta tyckte att det var roligt och spännande. En gång när benen var kortare och somrarna längre var det en enkel och skojig sysselsättning ...

Av: Crister Enander | 13 maj, 2012
Crister Enander

En bemerkning om sorgen

Forord I moderne samfunn handler det meste om kjøp og salg av masseproduserte varer, det vil si varer som kjøpes og selges på et anonymt marked. Før i tiden trakk en ...

Av: Thor Olav Olsen | 17 december, 2014
Agora - filosofiska essäer

Turkiet – i Europa men ändå inte europeiskt?

Illustration: Ragni Svensson TEMA ÖST-VÄST Det sägs ofta att Turkiet har varit in Europe men inte of Europe, men finns det en europeisk historia utan Turkiet? Sveriges generalkonsul i Istanbul, Ingmar ...

Av: Ingmar Karlsson | 05 maj, 2008
Essäer om politiken

Baltiskskalle

Om skallar och skelett



En bok jag tidigt fascinerades av var ett välillustrerat häfte i liggande format med fullt av tabeller, kurvor och diagram som ville visa upp en expansiv industrinations muskler. Det hette Svea Rike, var sammanställt av den storsvenske Ludvig Nordström, och gavs ut i samband med den paviljong på Stockholmsutställningen 1930 som hade samma namn och som hade honom som främste upphovsman. Där sökte han bevisa att Sverige stod inför en ny guldålder. Att det redan två år senare skulle braka samman i svallvågorna efter Kreuger-kraschen kunde han ju inte veta. Samtidigt gav han ut en historik över Ljunglöfs, stockholmsfirman bakom snuset, men hans största genomslag kom först åtta år senare när han gjorde sin berömda och beryktade reportageresa för Radiotjänst genom Lort-Sverige. 

Den knappologiska indelningen i olika rastyper och den stolliga indelningen i långskallar och kortskallar hör till de pinsammare inslagen i svensk (och europeisk och amerikansk) nyare historia.

I häftet om Svea Rike (namnet stals några år senare av ett nazistiskt förlag) kunde man se representanter för olika typer av svenskar, med olika anatomiska beteckningar. Ostbaltisk ras är en term jag minns. Där fanns foton på samer även om de nog fortfarande kallades lappar, och blonda flickor med flätor, idel bilder på präktigt folk som såg ut som man skulle göra om man var svensk. Jag tror inte att jag som pilt på 1950-talet blev påverkad alls av de underliggande rasfördomarna, men många blev det säkert tidigare, under mellankrigstiden. Redan 1922 hade ett rasbiologiskt institut inrättats vid Uppsala universitet, och trettiotalets sociala ingenjörskonst fick förödande konsekvenser (den statliga tvångssteriliseringen inleddes 1934, samma år som makarna Myrdals inflytelserika skrift Kris i befolkningsfrågan med inte invändningsfria åsikter och förslag gavs ut).

Det där kom jag att tänka på när jag nyss läste Björn af Kleens och Fredrik Funcks intressanta redogörelse i Dagens Nyheter för deras besök på Karolinska Institutet, i de låsta rum där åttahundra kranier förvaras utan att deras ägare någonsin gett sitt medgivande att de skulle få tillbringa evigheten på det viset.  Namn på forskare som på olika vis bidragit till eller i varje fall engagerat sig i samlingen radas upp: far och son Retzius, etnograferna Otto Nordenskjöld och Eric Mjöberg, anatomiprofessorn Folke Henschen, och Conrad Fristedt som var en förslagen och skrupelfri framskaffare av skallar liksom Nordenskjöld och Mjöberg. Några av kranierna stals från nyzeeländska maori-stammar. Man kan hoppas att de nu återlämnas under värdiga former, liksom till andra folkslag som utsatts för denna gravplundring som maskerades som legitim vetenskap.

Eric Mjöberg var kusin till den ibland koleriske rektorn på Lunds katedralskola Josua Mjöberg och därmed fars kusin till den vänlige litteraturhistorikern och flitige skribenten Jöran Mjöberg. En bok av Eric Mjöberg, en hallucinatorisk skildring av en läkemedelsförgiftning (skopolamin och atropin), heter På giftets vingar och har ett roligt omslag på etnografen som far fram i ett monoplan, ritat av Albert Engström. Om han i den beskriver sina härjningar bland gravar minns jag inte. Folke Henschen var en av de utländska obducenter som dissekerade den döde Lenin 1924. I sina memoarer har han skildrat likets grava åderförkalkning: när man slog en skalpell mot en frilagd åder i hjärnan klingade det…

Den knappologiska indelningen i olika rastyper och den stolliga indelningen i långskallar och kortskallar hör till de pinsammare inslagen i svensk (och europeisk och amerikansk) nyare historia. Om det har skrivits mycket på senare tid. Porträttgalleriet i Svea Rike föreföll mig nog lätt kuriöst den gången för drygt sextio år sedan när jag knappt tio år gammal bläddrade genom det. Ungefär samtidigt utsattes jag och mina klasskamrater för ett annat handfast exempel på hur man alldeles oreflekterat handskades med avlidnas kvarlevor, i förment upplysande syfte. I folkskolan i den skånska stad där jag bibragtes nyttiga kunskaper fanns i hörnet bredvid katedern ett glasskåp, halvannan meter högt. I det satt uppsatt ett skelett med alla tillhörande ben intakta.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Av etiketten kunde man läsa att detta varit en sömmerska från Nürnberg.
Det var nog Norstedts skolavdelning som sålt detta läromedel, den som försåg Sveriges skolor med planscher, kartor och annat, med Skrivrit i Arlöv som en allvarlig affärskonkurrent.  Hur länge höll man på med det geschäftet? Jag hoppas att sömmerskan fick betalt innan hon avgick med döden. Skälet att jag minns henne så tydligt är mest för att vår stränge folkskollärare, han var mycket nära pensionsåldern när vi hade honom i tredje och fjärde klass, förvarade sin rotting bakom hennes glasmonter. Han använde den visserligen aldrig, och möjligen var det förbjudet redan då med kroppsaga. Det räckte med hotet för att vi skulle darra – även han kunde vara kolerisk och snabbt uppbrusande.

Därmed är i stort sett mina direkta upplevelser av skallar och skelett uttömda, förutom en skulptur i ett konstmuseum i Auckland där tre skelett är uppställda tätt bredvid varandra. De har gått ner på knä, beredda att möta motståndarlaget. Titeln scrum säger vad det är fråga om, ett viktigt taktiskt inslag i rugby. Det hade förstås varit en gudomlig rättvisa om dessa tre skelett varit vad som fanns kvar av svenska sjömän, ilandflutna på antipodiska stränder. Men de är säkert i plast. Räcker för övrigt de äkta skallarna (långa eller korta eller klantiga) till när man sätter upp Hamlet världen över? När dödgrävaren räcker honom vad som finns kvar av hovnarren Yorick, världslitteraturens mest emblematiska och symbolmättade skalle, är även den nog numera oftare i plast än lånad från ett ossuarium.


 


 

PS


Olle Franzéns artikel i Svenskt biografiskt lexikon om Eric Mjöberg är full av fakta om hans vetenskapliga gärning, den i svenska Wikipedia är redan mera subjektiv, och på den internationella Wikipedia beskrivs hans sista dagar och död som hade han drabbats av en antipodisk Tutankhamons hämnd (the Kimberleys ligger i norra Australien):
Mjöberg died in poverty in Stockholm after a long, undiagnosed illness during which he had constant nightmares reflecting his experiences in the Kimberleys, including a sense of being pursued by Aboriginal people and contact with the Wondjina – creation spirits of the Dreamtime. During this time he was forced to sell part of his collection. Despite his ill health he managed to write an account of this experience.
In the Australian documentary Dark Science, an elder explains that the spirits give intruders a hard time, making them sick, but that Aboriginal people know ways to forestall these effects, and that outsiders do not.

 

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Farväl till kärleken: Beckett om tid och lycka

I Samuel Becketts I väntan på Godot finner vi ett odödligt uttryck för vad man skulle kunna kalla en av livets kanske största paradoxer (eller aporier): Livet är kort – ...

Av: Carl Magnus Juliusson | Essäer om litteratur & böcker | 28 februari, 2013

Niklas Aurgrunn Date med Björk

Dagens ljus intill en liten sjö i Alperna 62, ett par tultande svartvita år där och nåt cowboyhattsår år i Husqvarna på det, ett rum i ett hus utanför Trollhättan ...

Av: Niklas Aurgrunn | Utopiska geografier | 28 oktober, 2013

Luther spikar upp de 95 teserna. Målning av Julius Hübner. Foto: Wikimedia

Ett jubileum med komplikationer

”Om inte om hade funnits...” - så börjar ett känt talesätt med många mer eller mindre burleska varianter. Sensmoralen tycks ändå alltid vara, att så kallade kontrafaktiska spekulationer om historiens ...

Av: Thomas Notini | Kulturreportage | 30 maj, 2017

Häxa på praktik flyger in över svenska miljöer

När man är tretton är det dags att flyga ur boet. Bokstavligen, om man är en häxa som Kiki. För alla vet ju att häxor ska göra sin häxpraktik när ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 04 januari, 2017

Hela Sverige inklusive Paret Truxa övar repövning

Idag var jag nere i Järva fältet och ända bort mot Solna. Kulvertarna når så långt, fast det kan ingen tro. När man tar bussen är det ju som om ...

Av: Boel Schenlaer | Kulturreportage | 30 september, 2009

En promenad på Lower Manhattan i New York City del 3

Vi befinner oss på New Yorks födelseplats där allting en gång började. Det var på södra Manhattan som holländarna grundade sin koloni ”Nieuw Amsterdam” i första delen av 1600-talet, efter ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 31 januari, 2012

Nehru omgiven av sin familj, cirka 1927. Foto: Wikipedia

Frigörelse – för vem till vad och sen då?

Jag har läst om och fascinerats av Indiens frigörelse från kolonialt förtryck. Den store hjälten hette Mohindas Gandhi. Rakt och hederligt stred han och gjorde sig känd över hela världen ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om politiken | 04 augusti, 2015

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 maj, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.