Var bärsärken en shaman?

  Myten om de gamla bärsärkarna kan än idag sägas vara högst levande. Forskarna har dock länge tvistat om vilka dessa elitkrigare egentligen var. Medan vissa menar att de bör ...

Av: Thomas Jonsson | 08 mars, 2010
Essäer om religionen

Familjeförvecklingar kring en hund

 För många år sedan deltog jag i en ambitiöst upplagd fortbildningskurs om aktuell brittisk litteratur. Det var på University of Surrey i Guildford, någon timme med tåg sydväst om London.  Två ...

Av: Ivo Holmqvist | 19 augusti, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Det förlorade paradiset Om Marcel Prousts incestuösa madeleinekakor

Insvept i klädbylten sittande i sin mentala krypta i den korkvadderade sängkammaren arbetar den sjuke Marcel Proust nätterna igenom med sitt mästerverk. Sönderhostad av en tuberkulös hosta, drogad av tunga ...

Av: Benny Holmberg | 26 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Narcissus pseudo-Narcissus på sankt Görans trädgård

För det första, snål spar och fan tar, det vill säga om man blir fast eller vill låta måla bilen. Ville inte betala parkeringsavgift som vanligt, så åkte till gratisstället ...

Av: Stefan Hammarèn | 15 juni, 2014
Stefan Hammarén

Baltiskskalle

Om skallar och skelett



En bok jag tidigt fascinerades av var ett välillustrerat häfte i liggande format med fullt av tabeller, kurvor och diagram som ville visa upp en expansiv industrinations muskler. Det hette Svea Rike, var sammanställt av den storsvenske Ludvig Nordström, och gavs ut i samband med den paviljong på Stockholmsutställningen 1930 som hade samma namn och som hade honom som främste upphovsman. Där sökte han bevisa att Sverige stod inför en ny guldålder. Att det redan två år senare skulle braka samman i svallvågorna efter Kreuger-kraschen kunde han ju inte veta. Samtidigt gav han ut en historik över Ljunglöfs, stockholmsfirman bakom snuset, men hans största genomslag kom först åtta år senare när han gjorde sin berömda och beryktade reportageresa för Radiotjänst genom Lort-Sverige. 

Den knappologiska indelningen i olika rastyper och den stolliga indelningen i långskallar och kortskallar hör till de pinsammare inslagen i svensk (och europeisk och amerikansk) nyare historia.

I häftet om Svea Rike (namnet stals några år senare av ett nazistiskt förlag) kunde man se representanter för olika typer av svenskar, med olika anatomiska beteckningar. Ostbaltisk ras är en term jag minns. Där fanns foton på samer även om de nog fortfarande kallades lappar, och blonda flickor med flätor, idel bilder på präktigt folk som såg ut som man skulle göra om man var svensk. Jag tror inte att jag som pilt på 1950-talet blev påverkad alls av de underliggande rasfördomarna, men många blev det säkert tidigare, under mellankrigstiden. Redan 1922 hade ett rasbiologiskt institut inrättats vid Uppsala universitet, och trettiotalets sociala ingenjörskonst fick förödande konsekvenser (den statliga tvångssteriliseringen inleddes 1934, samma år som makarna Myrdals inflytelserika skrift Kris i befolkningsfrågan med inte invändningsfria åsikter och förslag gavs ut).

Det där kom jag att tänka på när jag nyss läste Björn af Kleens och Fredrik Funcks intressanta redogörelse i Dagens Nyheter för deras besök på Karolinska Institutet, i de låsta rum där åttahundra kranier förvaras utan att deras ägare någonsin gett sitt medgivande att de skulle få tillbringa evigheten på det viset.  Namn på forskare som på olika vis bidragit till eller i varje fall engagerat sig i samlingen radas upp: far och son Retzius, etnograferna Otto Nordenskjöld och Eric Mjöberg, anatomiprofessorn Folke Henschen, och Conrad Fristedt som var en förslagen och skrupelfri framskaffare av skallar liksom Nordenskjöld och Mjöberg. Några av kranierna stals från nyzeeländska maori-stammar. Man kan hoppas att de nu återlämnas under värdiga former, liksom till andra folkslag som utsatts för denna gravplundring som maskerades som legitim vetenskap.

Eric Mjöberg var kusin till den ibland koleriske rektorn på Lunds katedralskola Josua Mjöberg och därmed fars kusin till den vänlige litteraturhistorikern och flitige skribenten Jöran Mjöberg. En bok av Eric Mjöberg, en hallucinatorisk skildring av en läkemedelsförgiftning (skopolamin och atropin), heter På giftets vingar och har ett roligt omslag på etnografen som far fram i ett monoplan, ritat av Albert Engström. Om han i den beskriver sina härjningar bland gravar minns jag inte. Folke Henschen var en av de utländska obducenter som dissekerade den döde Lenin 1924. I sina memoarer har han skildrat likets grava åderförkalkning: när man slog en skalpell mot en frilagd åder i hjärnan klingade det…

Den knappologiska indelningen i olika rastyper och den stolliga indelningen i långskallar och kortskallar hör till de pinsammare inslagen i svensk (och europeisk och amerikansk) nyare historia. Om det har skrivits mycket på senare tid. Porträttgalleriet i Svea Rike föreföll mig nog lätt kuriöst den gången för drygt sextio år sedan när jag knappt tio år gammal bläddrade genom det. Ungefär samtidigt utsattes jag och mina klasskamrater för ett annat handfast exempel på hur man alldeles oreflekterat handskades med avlidnas kvarlevor, i förment upplysande syfte. I folkskolan i den skånska stad där jag bibragtes nyttiga kunskaper fanns i hörnet bredvid katedern ett glasskåp, halvannan meter högt. I det satt uppsatt ett skelett med alla tillhörande ben intakta.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Av etiketten kunde man läsa att detta varit en sömmerska från Nürnberg.
Det var nog Norstedts skolavdelning som sålt detta läromedel, den som försåg Sveriges skolor med planscher, kartor och annat, med Skrivrit i Arlöv som en allvarlig affärskonkurrent.  Hur länge höll man på med det geschäftet? Jag hoppas att sömmerskan fick betalt innan hon avgick med döden. Skälet att jag minns henne så tydligt är mest för att vår stränge folkskollärare, han var mycket nära pensionsåldern när vi hade honom i tredje och fjärde klass, förvarade sin rotting bakom hennes glasmonter. Han använde den visserligen aldrig, och möjligen var det förbjudet redan då med kroppsaga. Det räckte med hotet för att vi skulle darra – även han kunde vara kolerisk och snabbt uppbrusande.

Därmed är i stort sett mina direkta upplevelser av skallar och skelett uttömda, förutom en skulptur i ett konstmuseum i Auckland där tre skelett är uppställda tätt bredvid varandra. De har gått ner på knä, beredda att möta motståndarlaget. Titeln scrum säger vad det är fråga om, ett viktigt taktiskt inslag i rugby. Det hade förstås varit en gudomlig rättvisa om dessa tre skelett varit vad som fanns kvar av svenska sjömän, ilandflutna på antipodiska stränder. Men de är säkert i plast. Räcker för övrigt de äkta skallarna (långa eller korta eller klantiga) till när man sätter upp Hamlet världen över? När dödgrävaren räcker honom vad som finns kvar av hovnarren Yorick, världslitteraturens mest emblematiska och symbolmättade skalle, är även den nog numera oftare i plast än lånad från ett ossuarium.


 


 

PS


Olle Franzéns artikel i Svenskt biografiskt lexikon om Eric Mjöberg är full av fakta om hans vetenskapliga gärning, den i svenska Wikipedia är redan mera subjektiv, och på den internationella Wikipedia beskrivs hans sista dagar och död som hade han drabbats av en antipodisk Tutankhamons hämnd (the Kimberleys ligger i norra Australien):
Mjöberg died in poverty in Stockholm after a long, undiagnosed illness during which he had constant nightmares reflecting his experiences in the Kimberleys, including a sense of being pursued by Aboriginal people and contact with the Wondjina – creation spirits of the Dreamtime. During this time he was forced to sell part of his collection. Despite his ill health he managed to write an account of this experience.
In the Australian documentary Dark Science, an elder explains that the spirits give intruders a hard time, making them sick, but that Aboriginal people know ways to forestall these effects, and that outsiders do not.

 

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Två av senhöstens mäktigaste kulturupplevelser i Stockholm: Almqvist respektive Strindberg – på Forum…

 25-årsjubilerande Forum, som drivs av Jean-Claude Arnault och Katarina Frostenson och som utgör ett av Stockholms mest spännande kulturställen, bjöd nyligen på en helafton med tema C J L Almqvist ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 01 december, 2014

Anna Berg och den svenska naivismen

Modernismen som konstriktning speglar en dynamisk tid präglad av industrialismen och det moderna livets framfart. Synen på verkligheten förändras i början av 1900-talet inte minst genom alla tekniska innovationer som ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 15 december, 2013

Likt alvsmederna och dvärgamästarna från svunna tider

Med tanke på att den sista filmen i Hobbittrilogin just haft premiär, passar en återblick till sommarens Medeltidsvecka och då speciellt föredraget med Peter Lyon bra. Peter Lyon är numera en ...

Av: Jessika Ahlström & Alexander Sanchez | Kulturreportage | 27 december, 2014

Älskade trädgårdar! - Nu blommar det i bokhyllan!

Det finns många sätt att uppleva trädgårdar på. Att arbeta i en trädgård (egen eller andras). Att laga mat från trädgården – och att äta ute. Att skapa en egen ...

Av: Belinda Graham | Essäer om samhället | 29 maj, 2013

Född till liv – Vigd åt död

TEMA FINLAND Ett sekel sedan ”ett ljus tänt i livets fördumningsanstalt”; släckt i förtid av meningslöshet. Krossad av tomheten i de förlorade idealen, begraven i totalitarismens gapande och rullande stupiditet ...

Av: Oliver Parland | Litteraturens porträtt | 09 juni, 2008

Loserförfattarfabriken III

Ny sen årstid på loserförfattarfabriken. Den varma tredjedelslängre sommarén av få ord förbyttes till höstens meningslösa tystnad först. Loserförfattarna hade för det mesta glömt sin första iver att skriva enahanda ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 11 augusti, 2011

Kvinna, 1969. Foto: Anne Edelstam

Det sprakar av färger på Waldemarsudde

Vardagslivets poesi kallas utställningen (t.o.m 4 juni 2017) med verk av den spanske surrealisten Joan Miró - en av 1900-talets mest uppmärksammade konstnärer. Besökaren möter skulpturer, tavlor och affischer med ...

Av: Anne Edelstam | Kulturreportage | 03 mars, 2017

Från feministiskt ramaskri till ungdomspjäser

Robert Fux som Gert van der Graaf i pjäsen Fans. Foto: Christian Hagward Från feministiskt ramaskri till ungdomspjäser På Orionteaterns varietéscen kan vad som helst hända. Här blandas världskända artister med ...

Av: Agneta Tröjer | Porträtt om politik & samhälle | 18 september, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.