Napoleon den III, skaparen av det moderna Frankrike?

Napoleon den tredjeNapoleon den III, den kanske mest missförstådde kejsaren, föddes för tvåhundra år sedan, den 20 april 1808.  I sina memoarer skriver Hortens, Hollands drottning om sin nyfödde son ...

Av: Anne Edelstam | 15 oktober, 2008
Essäer om samhället

Benjamin 28

Av: Håkan Eklund | 25 februari, 2012
Kulturen strippar

”Även en värld som skapar sig själv, måste en gång ha blivit skapad.”

Under en resa i Indien i december 1993, arrangerad av Samuel Strandberg i Samuel Travels, kom jag till den lilla staden Rishikesh, där Ganges flyter ut ur Himalaya. Att vi ...

Av: Erland Lagerroth | 04 oktober, 2013
Övriga porträtt

Slottet i Montsegur

Göran Fant och medeltidens katarer – en över trettio år lång livsrelation

Förra året - 2016 - utsågs av katolska kyrkan till ett så kallat misskundsamhetsår, då man vill förlåta alla synder som begåtts i det förflutna. En grupp människor som drabbades ...

Av: Michael Economou | 08 september, 2017
Övriga porträtt

”Ha! Tidens sed: att r i v a hus!”



Piet HeinPiet Hein, den danske uppfinnaren, formgivaren och författaren, studerade i sin ungdom på Konsthögskolan i Stockholm (där han blev god vän med  Albert Engström liksom han senare blev det med Niels Bohr, Charlie Chaplin, Albert Einstein och Karen Blixen som var hans syssling). Så han visste vad han talade om när han i en gruk, hans underfundiga reflektioner på vers, beskrev ett pampigt hus i Sveriges kungliga huvudstad och dess närmsta omgivning:

 Grand Hotel/ er et monstrum af rang,/ men det ligger forbandet godt./ Man kan sidde hele dagen/ på Grand/ og kigge på Stockholms Slot.

Fast han hade inte tid till sådant dagdriveri. Han var mångsidig och flitigare än de flesta, och han kom att sätta ett varaktigt spår i den stockholmska stadsbilden. Hans superellips kom till nytta inte bara för ett elegant bord som är en modern möbelklassiker utan också för rondellen på Sergels torg. Han gillade säkert inte att man tvang ner fotgängarna under jord men på amerikanskt vis lät bilarna forsa fram i gatuplan - det borde självklart ha varit tvärtom.

Hans spefulla omdöme om Grand Hotel har visst fog för sig. Arkitekten Axel Kumlien som ritade det åstadkom annat som är både intressantare och vackrare: Jernkontoret, Sofiahemmet, Serafimerlasarettet, Akademiska Sjukhuset i Uppsala, Malmö latinskola. Men även om ett flertal av hans verk undgått förstörelse skulle ingen komma på tanken att riva hans Grand Hotel från 1874, hur monstruöst det än må tyckas vara. Däremot hänger nu ett akut rivningshot över några byggnader i närheten som är minst lika eller mer värda att bevaras.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Grand Hotel i Stockholm 1901Planerna på ett nytt Nobelcentrum (man har höjt sig över det provinsiella och gett det ett engelskt namn och stavar det på amerikanska, Nobel Center) har varit på gång i några år men har förekommit förvånansvärt lite i det offentliga samtalet. För ett tilltänkt sådant centrum har Stockholms Stad avsatt den del av Blasieholmen som ligger bakom Nationalmuseum och som har ett storslaget men också utsatt läge vid vattnet. Planerna är imponerande men det tål att diskuteras om de inte samtidigt är på eller över gränsen till det alltför storslagna.

En arkitekttävling har resulterat i elva olika förslag varav tre nu hamnat på en kortlista. Alla arkitekterna vill börja med ett tabula rasa. Ingen av dem tar hänsyn till områdets befintliga bebyggelse som är av mycket stort värde arkitektur- och stadshistoriskt. Det vore förödande om det vinnande förslaget tilläts göra rent hus innan nybygget börjar. Tullhuset som ligger där vid Nybrokajen kom till bara två år efter Grand Hotel. Det är smäckrare, har vackrare proportioner, och är omistligt, eller borde åtminstone vara det.

Av Axel Fredrik Nyström, arkitekten vid Drottningsholms slott som ritade Tullhuset, finns ett fåtal verk bevarade, bland dem Gamla riksarkivet på Riddarholmen och Gamla sjökrigsskolan på Skeppsholmen, men hans intressanta saluhall vid Hötorget kan man nu bara se på fotografier. Hans tullhus är dessutom bland Stockholms allra äldsta i sitt slag. Bredvid det ligger två hamnmagasin uppförda några år in på förra seklet som är av stort sjöfarts- och byggnadshistoriskt värde eftersom de är de sista i trä som finns kvar i Stockholm. Att riva dessa tre hus vore en svår vandalism. Man kan tycka det borde räcka med den hårdhänta stadssaneringen i den stockholmska stadskärnan för drygt femtio år sedan.

Tullhuset. BlasieholmenLäget för det föreslagna centret är överdådigt om än inte riktigt lika spektakulärt som udden mittemot Circular Quay i Sydney där Jörn Utzon skapade sitt lätta och luftiga operahus, täckt med vita keramikplattor från Höganäs. Historien bakom det byggeriet är full av kontroverser mellan beställare och arkitekt. Så var det också med Operahuset i Köpenhamn på ett lika vackert sjöläge, bekostat av skeppsredaren Mærsk Mc-Kinney Møller och ritat av Henning Larsen. Där tvangs arkitekten till sena ändringar i planerna sedan mecenaten sagt sitt, och resultatet blev inte riktigt lika vackert som var tänkt, och det är inte lika inbjudande från alla sidor. Först i efterhand har kommunikationerna ut till operan lösts, bl.a. med en färja. Det kongelige biblioteks annex Den sorte diamant på motsatta sidan vattnet, ritat av arkitektfirman Schmidt Hammer Larsen 1999, är funktionellt inuti men tar inte överdrivet stor hänsyn till de omgivande gamla magasinsbyggnaderna - som dock bevarats.

Av dessa och andra exempel bör man dra lärdom. Fortfarande är svåra frågor om tillgängligheten till Blasieholmen olösta. Förslaget på en bro mellan Blasieholmen och Skeppsholmen skulle inte bara förfula och bryta vattenspegeln utan också strypa sjöfarten. Vart den för Stockholm så viktiga skärgårdstrafiken ska ta vägen om en sådan bro byggs är något man inte tycks ha riktigt tänkt igenom hos dem som nu ivrar för ett nytt Nobelcentrum.

Av arkitekterna bakom de tre förslag som man låtit gå till en slutomgång har engelsmannen David Chipperfield i Berlin tidigare bl.a. ritat en konstpaviljong i Kivik vars nybrutala betongtorn sticker i ögonen i det öppna landskapet, inte bara hos närmsta grannen Ulf Lundell. Hans förslag till Nobelcentrum är högt, kompakt, och på tok för stort. Johan Celsings förslag är en fyrlängad byggnad kring en innergård och tar därmed upp temat från Tessins slott, men det är kompaktare och inte lika elegant. Och Gert Wingårdhs monumentala lamellartade byggnad skulle kväva det mesta i omgivningen.

Axel KumlienAndra vägande motargument har kommit från bland andra Andres Bárány, fd vicechef för Nobelmuseet som ser ett hot i att Nobelstiftelsen ökar sitt samarbete med privata stiftelser och blir beroende av dem, och Ola Andersson som i DN frågat om så stora lokaler verkligen behövs, särskilt som ekonomin för Nobelstiftelsen inte längre är lika ljus som på den sansade Stig Ramels tid. Att tro att Nobelmuseet som har 130.000 besökare årligen när det blir inhyst i en gigantisk byggnad skulle locka till sig en halv miljon varje år verkar mest en orealistisk glädjekalkyl. Nobelbanketten den tionde december kommer även i fortsättningen att försiggå i Ragnar Östbergs stadshus med Einar Forseths mälardrottning. Vackrare än så kan ingen byggnad bli.

Men för själva prisutdelningen planerar man att överge det nästan lika ståtliga Konserthuset på Hötorget för en hörsal i det planerade nybygget. Man får hoppas att ett sådant auditorium blir minst lika vacker som Ivar Tengboms nyklassiska mästerverk från tjugotalet.Det blir en svår och grannlaga uppgift för arkitekten, vem det nu skulle bli. Och Carl Milles Orfeus får man klara sig utan.

Piet Heins gruk-dikt om Grand Hotel och Stockholms Slot har en finurlig titel: en face. I andra och sista strofen skymtar ett bekant ansikte i slottsfönstret:

Dér sér man i vinduet/ Sveriges drot/ ærgre sig dagen lang-/ fordi han sidder/ på Stockholms Slot/ og kigger over/ på Grand.

Sveriges regent kommer att slippa förarga sig dagen lång över ett nybyggt Nobelcentrum, Nationalmuseum ligger i vägen. Men om planerna genomförs kommer från nästan alla andra håll denna mastodont, vilket av de tre förslagen det nu blir, att få en förkrossande dominans. Om ett så våldsamt stort Nobelcentrum verkligen behövs kunde det läggas på annan plats – någon har föreslagit Vinterviken som ju har en naturlig koppling till Nobels liv och gärningar. De tre vackra byggnader med mänskliga mått som funnits på Blasieholmen i mer än hundra år borde ha K-märkts för länge sedan. Inte ännu men snart är det för sent.

Ivo Holmqvist

Rubriken ovan är förstås en rad i sista strofen av Strindbergs dikt Esplanadsystemet, skriven när man för snart hundrafemtio år sedan drog upp ett nytt gatunät i Stockholm, likt Hausmanns boulevarder i Paris. Det har alltsedan den skrevs diskuterats var Strindbergs sympatier ligger, hos den unge mannen som river för att få luft och ljus ("är kanske inte det tillräckligt?") eller hos den gamle som blir ledsen när han kliver bland ruinerna av gamla byggnader som nu störtat samman i grus.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Magisk Prag

 Nyligen visade SVT den fascinerande dokumentären "Åter till Prag", där Astrid Ohlsén repriserar filmbilder från ett besök i revolutionsyrans Prag 1989. Hon intervjuade då också den tillbakadragne Vaclav Havel; regimkritikern ...

Av: björn gustavsson | Resereportage | 06 december, 2009

Skendränkning i demokratins namn

Foto: Uniforum Är västvärldens bristande intresse för moraldiskussion om möjligt ett mer grundläggande hot än terrorismens våld? Tobias Lundberg resonerar om Thomas Pogges teorier. I en intervju i det amerikanska tv-programmet The ...

Av: Tobias Lundberg | Gästkrönikör | 05 maj, 2008

Veckans porträtt: Katarina Norling om Katarina Norling

Katarina Norling om Katarina Norling    "Vaktchefen", 2006 (ur "Natten, A-Z")    The Anchor, 2006. 1. Min mor kom aldrig hem från resan till Italien. Hon fick en hjärtattack i Castiglione della Pescaia, ett fiskeläge ...

Av: Katarina Norling | Konstens porträtt | 23 november, 2006

Mjällare än älfvenben

Orden här uppe tillhör Viktor Rydberg, för våra unga läsare vill jag berätta att han inte är någon programledare från tevens barndom, utan en svensk författare som dog redan 1895 ...

Av: Bo Bjelvehammar | Essäer | 12 april, 2012

Diversity in the definitions of truth

Rig Veda 1.164.46c states as an axiom, "Truth is one; the wise call it by many names." Is this the plain narration of a fact, or a meta-narrative, which engages ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om religionen | 07 november, 2014

Erotomanen Carl Jonas Love Almqvist – en överraskande upptäckt

Mina barn gav mig en läsplatta i födelsedagspresent, och den första bok jag laddade ner var Johan Svedjedals imponerande trebandsverk om Carl Jonas Love Almqvist, med titlarna Kärlek är, Rosor ...

Av: Mats Myrstener | Övriga porträtt | 09 augusti, 2013

Bilmekanikerskojaren och döden

Plötsligt men jag har fått nog mer än ett pluralis, mer än impulsivt tvingat. Jag ger upp, orken släpper. Börjar afträda bokbranschen och avsluta författarskapet. Har närmast redan i tio år ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 27 oktober, 2014

Postemmakrönika 7 Post krönikawc

Vad i helgjutna mässingshelgon, gjort jag hade beställt en bok om bokomslag, eftersom, så eftersom jag skulle slippa läsa, avförkorta proceduren, läsa 58 romaner och böcker från art deco-tiden i ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 20 maj, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts