Har UFO: n någon plats inom teosofin?

Flygande tefat i historia och religion  En av de första dokumenterade UFO-observationerna gjordes den 5 augusti år1926. Det var den ryske målaren, upptäcktsresande och mystikern Nicholas Roerich, som befann sig på ...

Av: Carl Ek | 23 november, 2013
Kulturreportage

Det urolige sinn. Del I

Innledning Artikkelen miner om tre ulike oppfattelser om menneskesinnet, der den enkelte oppfattelse utgjør et element i en mer omfattende teori om hvilke ting som fins i universet. Det gis, etter ...

Av: Thor Olav Olsen | 03 december, 2012
Agora - filosofiska essäer

Beatrice Månsdotter

Glödande skymningsljus

”Jag har sett det här förut.” Han kisar med ögonen. ”Tusentals gånger i mina drömmar. Det är som om jag redan har varit här.” ”Mmm.” Hon nickar och följer med ...

Av: Beatrice Månsdotter | 28 december, 2016
Gästkrönikör

Donald och Melania Trump

Dynastin Trump

Gwenda Blairs “The Trump: three generations of Builders” som gavs ut för femton år sedan har när den kommit på nytt utökats med en del sidor och fått några extra ...

Av: Ivo Holmqvist | 08 oktober, 2016
Reportage om politik & samhälle

Bergen-Belsen och Theresienstadt



Bergen-BelsenTill det som Christer Nilsson just skrivit här på sidan om Wannsee-konferensen, Auschwitz och Birkenau kan fogas ett par minnesbilder jag har av besök på två andra liknande ställen, eller rättare resterna av dem. Under de år vi bodde i Odense brukade vi inte sällan köra söderut genom Tyskland, till goda vänner i Heidelberg. En lagom paus på vägen var Celle, den vackra korsvirkesstaden halvvägs mellan Hamburg och Hannover. En ort i närheten är Bergen som blev känd och beryktad världen över sedan engelska trupper den 15 april 1945 kom fram till dödslägret ute på heden inte långt därifrån.

Bilderna och journalfilmerna som togs vid det tillfället i Bergen-Belsen spreds snabbt, på kropparna efter alla döda som lägerkommandot inte hunnit skaffa undan och som i hast fick jordas i massgravar. Ingmar Bergman som i sina tidiga tonår på trettiotalet varit på utbyte hos en luthersk prästfamilj familj i Tyskland föll för nazismen och sympatiserade länge med den. Det sena uppvaknandet kom när han såg dessa engelska journalfilmer från det befriade lägret, något han skriver om i sin självbiografi "Laterna Magica".

Alla lägerbyggnader är jämnade med marken, men det finns en utställningshall med fotografier och upplysande texter. Omgivningarna är vackra, på heden växer både tallar och om jag minns rätt björkar. Det är en fridfull plats ägnad åt kontemplation och tyst begrundan över de gräsligheter som utspelats där ett halvsekel tidigare (”Belsenfånge” var länge liktydigt i svenskan med någon bara en hårsmån från döden). Vi vandrade långsamt och tyst runt bland bildskärmarna, men så bröts tystnaden av en utflyktsbuss. Ut vällde bastanta och blommiga tyska husmödrar, alla försedda med stadiga handväskor.

De kastade en snabb blick på bilderna på de uppstaplade liken utan att det bekom dem. De tjattrade och kvittrade vidare, det här var bara en i raden av sevärdheter under denna söndagsutflykt. En del hade åldern inne för att ha varit vid medveten ålder den gången och hade nog dessutom bott i grannskapet. Man kan undra hur mycket de visste och hur mycket de förträngt. Den amerikanske historikern Daniel Johan Goldhagen ställde obehagliga frågor om just den saken i den bok han gav ut 1996, "Hitler´s Willing Executioners. Ordinary German and the Holocaust”. Hans svar är tendentiösa men intressanta.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

TheresienstadtSå långt Bergen-Belsen. Vi bilade också under en rad påskar ner till Prag. Några mil innanför den tjeckiska gränsen kände vi igen en ringmur och en port med vitsvart bård från tv-serien “Krig och hågkomst”. Terezin som Reinhard Heydrich döpte om till Theresienstadt är en garnisonsstad från slutet av 1700-talet, fortfarande befolkad av soldater. Torget har parkträd och musikveranda, en del av tvåvåningshusens fasader är uppsnyggade. Även om det för många var ett genomgångsläger på vägen till Auschwitz och Treblinka dog hundrafemtio tusen  judar här, bara tjugotusen fanns i livet efter kriget (och av femtontusen barn överlevde hundra).

Mitt under kriget inspekterade en delegation från internationella Röda Korset lägret. Då hade man hunnit bygga potemkinkulisser som dolde den vidriga verkligheten. Från det tillfället finns en kuslig film bevarad som försökte bevisa att judarna levde ett hyggligt liv bakom murarna där de tvingades spela glada ghettoinvånare. Judiska barn framförde en opera särskilt skriven för dem, Brundibar. Skräcken syns i allas ögon, men det hindrade inte Joseph Goebbels propagandalögn: “Allt medan judarna i Theresienstadt sitter på café och äter kakor får våra soldater bära krigets fruktansvärda bördor...”

Fasorna är ännu påtagligare i en märklig bilderbok därifrån, av en tjugoårig konststudent från Prag: “Alfred Kantors bok”. Vi hamnade i en underjordisk passage, illa upplyst och så låg att man fick huka sig. Gångens vinklar som följer redutternas stjärnform upphör efter åtskilliga hundra meter i det som varit en massgrav. Bortom avrättningsplatsen finns en simbassäng, och jag kände igen mig från Pavel Kohouts roman “En dans- och kärlekslektion”, en berättelse om skuld och den nödvändiga glömskan som han skrev efter ett besök i Theresienstadt. Men inte ens han kunde fånga mer än en bråkdel av det förgångnas ohyggligheter.

Ivo Holmqvist

 

Ur arkivet

view_module reorder

Elizabeth I Vid Monsieurs avresa

Elizabeth I Vid Monsieurs avresa       Jag sörjer; visar ej min svaghet här – jag älskar; hatet tycks min enda lag – jag handlar, utan att nämna den avsikt jag bär. Jag tyckes stum; i ...

Av: Elizabeth I | Utopiska geografier | 28 januari, 2014

Frida Kahlo och den kvinnliga stilen

Vad händer när man klassificerar konst skapad av kvinnliga konstnärer som just ”kvinnlig”? Pekar man på samhälleliga strukturer som har legat till grund för att kvinnliga konstnärer genom historieskrivningen har ...

Av: Simone Frankel | Konstens porträtt | 08 mars, 2013

Gaston Bachelard 1965

Bachelard och den poetiska föreställningens fenomenologi

”Det finns ingen poesi som föregår det poetiska verbets gärning. Det finns ingen verklighet som föregår den litterära bilden.” – Rummets poetik (1957)

Av: Mattias Lundmark | Agora - filosofiska essäer | 21 juli, 2017

Det omedvetna och Freud

Det är en morgon i Wien. Sigmund Freud går genom sin våning klädd i badrock och tofflor. I en plötslig ingivelse greppar han sin ena toffel och kastar den med ...

Av: Johan Lundin Kleberg | Essäer | 26 oktober, 2010

När det var bättre förr

När det var bättre förr Nyligen är det femtio år sedan sista numret av Sveriges utan konkurrens bästa novelltidskrift kom ut. Någon riktig efterföljare har den aldrig fått och det är ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2007

Turiststaden Wien för 100 år sedan

Den förste ”turisten” som omnämns i skrift på Österrikes breddgrader kom år 1012 och råkade verkligen illa ut. Man ansåg honom vara spion och han fångades in och torterades i ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | Resereportage | 23 november, 2011

Bild: Anikó Bodoni Lind

Himlen – Det är tid för debatt

Efter att jag skrivit några teaterpjäser tillsammans med den numera guldbaggeprisade Mikael Segerström, var det dags att skriva en pjäs helt på egen hand. Det skulle vara en pjäs som ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 08 september, 2016

Pipor, cigaretter och fimpar i konsten

”Rökning skadar allvarligt dig själv och personer in din omgivning.”  En essä om rökning i konsten borde lämpligen inledas med en varningstext eftersom rökningen ligger bakom 90% av alla fall av ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 05 september, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts