I väntan på år 2012

 Percival om Rimbaud, profetior, och solmedvetenhet  Så vitt jag förstår är världen en ofödd historia, visserligen född men ändå ofödd. Vår värld är uppfylld av en mänsklighet som troligen ...

Av: Percival | 22 juni, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Senmoderniteten. Del 1

Innledning Emnet for essayet mitt er livet i senmoderniteten. ‘Senmoderniteten’ er et abstrakt begrep; om abstrakte begrep sirkulerer i et samfunn, er det ikke helt opplagt at dermed er disse ord ...

Av: Thor Olav Olsen | 20 juli, 2013
Agora - filosofiska essäer

Jobs bok i kristider

Människan är ett syndabocksbenäget djur. Man pekar ut eller också utpekas man. I tider av kris måste officiella huvuden rulla. Chefer avsätts, ministrar avgår, kungen halshuggs. Föremålen skiftar och mekanismen ...

Av: Eugenio Trías | 07 mars, 2011
Agora - filosofiska essäer

Knaster är det enda...

Knaster är det enda... knaster är det enda som efterlämnats tolkningar vill vinnas men eko är det enda som existerar inget går längre att återskapa nytt är redan för gammalt några slut finns inte längre startskotten har ...

Av: Maria Yvell | 20 november, 2007
Utopiska geografier

Bergen-Belsen och Theresienstadt



Bergen-BelsenTill det som Christer Nilsson just skrivit här på sidan om Wannsee-konferensen, Auschwitz och Birkenau kan fogas ett par minnesbilder jag har av besök på två andra liknande ställen, eller rättare resterna av dem. Under de år vi bodde i Odense brukade vi inte sällan köra söderut genom Tyskland, till goda vänner i Heidelberg. En lagom paus på vägen var Celle, den vackra korsvirkesstaden halvvägs mellan Hamburg och Hannover. En ort i närheten är Bergen som blev känd och beryktad världen över sedan engelska trupper den 15 april 1945 kom fram till dödslägret ute på heden inte långt därifrån.

Bilderna och journalfilmerna som togs vid det tillfället i Bergen-Belsen spreds snabbt, på kropparna efter alla döda som lägerkommandot inte hunnit skaffa undan och som i hast fick jordas i massgravar. Ingmar Bergman som i sina tidiga tonår på trettiotalet varit på utbyte hos en luthersk prästfamilj familj i Tyskland föll för nazismen och sympatiserade länge med den. Det sena uppvaknandet kom när han såg dessa engelska journalfilmer från det befriade lägret, något han skriver om i sin självbiografi "Laterna Magica".

Alla lägerbyggnader är jämnade med marken, men det finns en utställningshall med fotografier och upplysande texter. Omgivningarna är vackra, på heden växer både tallar och om jag minns rätt björkar. Det är en fridfull plats ägnad åt kontemplation och tyst begrundan över de gräsligheter som utspelats där ett halvsekel tidigare (”Belsenfånge” var länge liktydigt i svenskan med någon bara en hårsmån från döden). Vi vandrade långsamt och tyst runt bland bildskärmarna, men så bröts tystnaden av en utflyktsbuss. Ut vällde bastanta och blommiga tyska husmödrar, alla försedda med stadiga handväskor.

De kastade en snabb blick på bilderna på de uppstaplade liken utan att det bekom dem. De tjattrade och kvittrade vidare, det här var bara en i raden av sevärdheter under denna söndagsutflykt. En del hade åldern inne för att ha varit vid medveten ålder den gången och hade nog dessutom bott i grannskapet. Man kan undra hur mycket de visste och hur mycket de förträngt. Den amerikanske historikern Daniel Johan Goldhagen ställde obehagliga frågor om just den saken i den bok han gav ut 1996, "Hitler´s Willing Executioners. Ordinary German and the Holocaust”. Hans svar är tendentiösa men intressanta.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

TheresienstadtSå långt Bergen-Belsen. Vi bilade också under en rad påskar ner till Prag. Några mil innanför den tjeckiska gränsen kände vi igen en ringmur och en port med vitsvart bård från tv-serien “Krig och hågkomst”. Terezin som Reinhard Heydrich döpte om till Theresienstadt är en garnisonsstad från slutet av 1700-talet, fortfarande befolkad av soldater. Torget har parkträd och musikveranda, en del av tvåvåningshusens fasader är uppsnyggade. Även om det för många var ett genomgångsläger på vägen till Auschwitz och Treblinka dog hundrafemtio tusen  judar här, bara tjugotusen fanns i livet efter kriget (och av femtontusen barn överlevde hundra).

Mitt under kriget inspekterade en delegation från internationella Röda Korset lägret. Då hade man hunnit bygga potemkinkulisser som dolde den vidriga verkligheten. Från det tillfället finns en kuslig film bevarad som försökte bevisa att judarna levde ett hyggligt liv bakom murarna där de tvingades spela glada ghettoinvånare. Judiska barn framförde en opera särskilt skriven för dem, Brundibar. Skräcken syns i allas ögon, men det hindrade inte Joseph Goebbels propagandalögn: “Allt medan judarna i Theresienstadt sitter på café och äter kakor får våra soldater bära krigets fruktansvärda bördor...”

Fasorna är ännu påtagligare i en märklig bilderbok därifrån, av en tjugoårig konststudent från Prag: “Alfred Kantors bok”. Vi hamnade i en underjordisk passage, illa upplyst och så låg att man fick huka sig. Gångens vinklar som följer redutternas stjärnform upphör efter åtskilliga hundra meter i det som varit en massgrav. Bortom avrättningsplatsen finns en simbassäng, och jag kände igen mig från Pavel Kohouts roman “En dans- och kärlekslektion”, en berättelse om skuld och den nödvändiga glömskan som han skrev efter ett besök i Theresienstadt. Men inte ens han kunde fånga mer än en bråkdel av det förgångnas ohyggligheter.

Ivo Holmqvist

 

Ur arkivet

view_module reorder

Debatt och Samtal om rasism på Peace & Love festival 2012

Rasismen som inte kom tillbaka utan som alltid funnits – ”Hur bygger vi ett samhälle där vi kan leva tillsammans?” Förutsättningarna för samtalet om rasism och främlingsfientlighet i Sverige är inte ...

Av: Linda Bönström | Kulturreportage | 11 juli, 2012

Collografi gör gott för själen

Kärt barn har många namn. Jag får en känsla av att det ter sig så för konstnärerna som uttrycker sig genom collografi – eller collagrafi, alternativt limtryck, som denna tryck- ...

Av: Marit Jonsson, Formom | Essäer om konst | 16 februari, 2012

Anna plus Sonja är lika med bra

  Anna Järvinens medverkan på samlingsplattan "Sonja Åkesson tolkad av..." befäste ytterligare hennes position som en chanteuse extraordinaire i dagens Sverige. Skivan har fått väldigt fina recensioner (till exempel här på ...

Av: Viktor Andersson | Musikens porträtt | 23 januari, 2011

Pennan

Jag skriver, ibland skriver jag ord, och ibland, om min ägare tillåter det, blir dessa ord meningar. Det händer ofta att jag kommer till en punkt och mer ofta än ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 15 april, 2014

Robert Halvarsson Foto Robin Malmqvist

Tre nya dikter av Robert Halvarsson

Robert Halvarsson presenterar tre nya dikter.

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 23 juli, 2016

Kulturen og dens voktere

Atikkelen er om de ulike former for kultur: kultur er ikke bare om imaginativ skaping, eller at det er om det menneskene selv lager, for det som er spesifkt for ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 16 augusti, 2011

Vem ska man tro på – val 2014

Snart är det val igen och våra etablerade partiledare syns precis överallt. Det är löften och hot, tjuvnyp och flirt. Alla är både med och mot varandra i en salig ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 september, 2014

Friedrich Zarathustra Nietzsche

Nietzschelitteraturen är, minst sagt, omfattande. Redan 1889-1890 utgavs första kommentaren till Friedrich Nietzsches Sålunda talade Zarathustra, Gustav Naumanns tvåbandsutgåva Zarathustra-Commentar. Få filosofiska verk har initierat en sådan mängd synpunkter, lagt ...

Av: Bo I. Cavefors | Agora - filosofiska essäer | 30 augusti, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.